Längdskidåkning belastning på sjukvården

Av , , Bli först att kommentera 17

Längdskidåkning rätt bedriven är en av världens hälsosammaste sporter men har på elitnivå urartat. Helgens världscuptävlingar har under de två första dagarna bl a resulterat i en kraschad handled och ett lårbensbrott. Dags att placera ut räddningshelikoptrar med ortopeder längs banorna?
Falun och Internationella Skidförbundet har skämt ut sig. Dels förrädiska isfläckar i utförslöpor och dels avskärmningar som liknar råttfällor. Bakom pappersskärmar osynliga stolpar som kan orsaka mycket svåra skador, i detta fall lårbensbrott. I kombination med masstarter och drösvis med åkare flera i bredd i branta utförslöpor kan det bara sluta på ett sätt. Och det gjorde det.

Tävlingar i längdskidåkning har numera blivit en ”produkt” som ska säljas på en TV-marknad och då krävs action. Olyckor är väl action? Jag är väl för gammalmodig som inte uppskattar skidtävlingar som liknar linjelopp i cykel som oftast avgörs de sista 50 metrarna trots att man kör kanske 30 mil. Jag har övergått till att titta på längdskidåkning med masstart endast under de sista 2 minuterna. Det som händer före är rena sömnpillret med tätgrupper på 30-50 åkare. Jag missar förstås många hälsofarliga krascher i utförslöporna men det kan jag bjuda på.

Vad gör tredje statsmakten, massmedia? Är de kritiskt granskande eller en del av showen som i alla idrotter? Det verkar så! Har nästan alltid varit så.

Moderater mot vindkraft

Av , , 2 kommentarer 7

Lyssnade på riksdagsdebatten idag och häpnade över att moderaterna hittat en ny populistisk möjlighet att vinna röster. Det har varit tyst ett tag om det fruktansvärda bensinpriset men nu har man hittat nya möjligheter, den hemska vindkraften. Kanske vindkraftens prisutveckling hotar drömmen om nya kärnkraftverk som har en prisutveckling åt rakt motsatt håll. Nybyggd kärnkraft är svindyr och framtida kärnkraftverk som tas i bruk om kanske 20-30 år fordrar stora tillskott från skattebetalarna för att klara kostnaderna. Inget kraftbolag är villigt att satsa på ny kärnkraft utan att få garantier för de enorma subventionsbelopp som skattebetalarna avses ställa upp med.

Vindkraften ger stora arrendeinkomster till markägare i glesbygd och det lokala föreningslivet får också stora årliga bidrag. Många får jobb som vindkraftstekniker och man talar om behov av 1 tekniker per 5 verk. En enda park på 100 verk ger då 20 fasta anställningar i områden som är på väg att dö ut sysselsättningsmässigt. Till dessa arbetstillfällen kommer sysselsättning med vägunderhåll, snöröjning etc. Det handlar alltså om tusentals jobb i Sveriges glesbygder som håller på att dö ut. Vad tycker moderaterna om det? Vilka alternativa jobb i den storleken kan M redovisa?

Största motståndet mot vindkraft kommer från inflyttade pensionärer och andra som haft sitt yrkesliv i våra städer. Det är troligen obefintligheten av inkomstbringande verksamhet och den därav följande totala tystnadens om lockar. När dessa människor kommer kräver de att det ska vara knäpp tyst och inget som syns och rör på sig får märkas och man far omkring med upprop och listor som glesbygdsborna, ofta gamlingar, förväntas skriva under på stående fot. Utan vindkraftverk finns det också inget som syns och inget som rör på sig.

Ljudet som också finns i den internetbaserade eländeskatalogen mot vindkraft är så lågt att kylskåpet i köket ”väsnas” mer. Jag brukar jämföra ”problemet” med mitt förhållande till inande myggor i sovrummet. Ljudet är knappt hörbart men jag jagar den stackars inande myggan tills den är ihjälslagen och döden död. Problemet med ”oljudet” från den inande myggan är inte ett objektivt problem utanför mitt huvud utan ett problem inuti mitt eget huvud. Det låga ljudet från vindkraftverk hör till samma problemområde.

Diskussionen i Riksdagen handlar också om det s k ”kommunala vetot”, att kommuner kan stoppa vindkraftsprojekt. Det är stor risk att frampiskade opinioner med hjälp av flitiga listspringare kan få fullmäktige att darra i knävecken. Lex Sorsele. Överklagningsmöjligheter av kommunala beslut kommer att finnas kvar.

Förintelsens dag

Av , , Bli först att kommentera 8

Förintelsens dag uppmärksammas i våra medier och det är nödvändigt. Främlingsfientlighet är nog omöjligt att bli av med helt men demokratiska länder bör ta frågan på stort allvar. Hur detta folkmord kunde ske i ett europeiskt kulturland är för de flesta normalt funtade människor obegripligt. Hur människor kunde delta i massmördande av grannar, människor av annat ursprung eller annan religion är också obegripligt. Tittar man emellertid på hur en minoritet människor uttrycker sig i bl a sociala medier förstår man att det finns rekryteringsunderlag, även i Sverige, för en upprepning av gräsligheterna om historien skulle upprepa sig.

Demokratiska anständiga människor och stater har en viktig uppgift i att se till att det primitiva hatet och extrema politiska rörelser på ytterkanterna avslöjas och motarbetas. Ett förintelsemuseum planeras i Stockholm och det är bra. De svenska skolelever som fått åka på studiebesök i förintelseläger i Polen och Tyskland är efter besöket ganska vaccinerade mot folkmord med politiska förtecken. Det kommande förintelsemuseet i Stockholm blir ett lämpligt studiebesöksmål för svenska skolklasser. Målet bör vara att samtliga svenska skolelever någon gång under sin skoltid får besöka ett förintelsemuseum som ett inslag i undervisningen.

Nu försöker en del människor förvirra begreppen genom att säga ”men Sverige då, Sverige hade också koncentrationsläger”! Syftande på de Svenska interneringslägren för framförallt kommunister som högljutt, även i Riksdagen, välkomnade Sovjetunionens invasionsförsök mot Finland nov 1939 – mars 1940 och som var en säkerhetsrisk för det demokratiska Sverige under resten av världskriget. Dessa interneringsläger liknade mer påtvingat pensionatsboende än koncentrationsläger med taggtråd, svält, död, vakttorn och beväpnade vakter!

Kvinnlig rösträtt 100 år

Av , , 1 kommentar 4

Det är nu 100 år sedan Sverige fick kvinnlig rösträtt efter en del krångel. Om jag minns rätt var det ”högern” som krånglade så att Sverige blev ett av Europas sista länder att genomföra denna jämlikhetsreform. Men Sverige har renoverat sig så att vi nu tillhör de absolut mest jämlika länderna i hela världen.

Frågan är då om allt är bra nu. Svaret är absolut inte. Fortfarande stora löneskillnader och usel pension beroende på låga löner och att kvinnorna är borta från förvärvslivet i samband med barnafödande. Pensionen beräknas ju på intjänade löner.

Det kan vara intressant att titta i skolans läroböcker under första halvan av 1900-talet. I en bok i samhällslära så sent som från 1947 kan man läsa om mannens och kvinnans uppgifter i hemmet. Mannens främsta uppgift är att genom förvärvsarbete införskaffa de penningar som behövs för familjens försörjning. Därvid ansågs det viktigt att inte försnilla familjens pengar på inköp och drickande av spritdrycker.

Kvinnans främsta uppgift i hushållet ansågs vara att göra livet lätt och lustigt för man och barn. Kvinnan skulle laga mat, servera mat och diska och städa mm. Efter maten var det självklart att mannen efter ansträngningarna med kniv och gaffel hade rätt att lägga sig på sofflocket och ”vila maten” ackompanjerat av några ljudliga rapningar. Efter en kort stund tuppade de flesta män av och började snarka så att porslinet skallrade i köksskåpen. Det var ofta svårt att få liv i kraken igen till kaffet och bullarna som hustrun hade satt fram på matbordet efter att hon dukat av och diskat efter lunchen.

I en annan mycket gammal bok stod det att ”kvinnan tige i församlingen”. Denna paragraf var mycket seglivad och ”män” tillämpade den ända till slutet på 1900-talet när de var på väg att förlora diskussionen med kvinnan. Naturligtvis hänvisande till denna oomkullrunkeliga paragraf. Regler är regler!

Arbetet för jämlikhet måste fortsätta tills full jämlikhet mellan könen uppnåtts. Sverige har nog hunnit längst i världen i jämställdhetsarbetet men vi män måste ta detta på allvar och hjälpa till ända in i kaklet!!000

NATO-nojan lever

Av , , Bli först att kommentera 10

Tidigare har ju s-stridsropet varit att ”neutraliteten tjänat oss väl”. Nu har man bytt till ett annat stridsrop ”alliansfriheten tjänar oss väl”. Enbart tomma besvärjelser och självbedrägeri som den tänkta angriparen fullkomligt skiter i. De svenska nödlögnerna har lurat den svenska befolkningen men inte Sovjetunionen-Ryssland och det är ju det senare som räknas. Vår demokrati, frihet och vårt välstånd är under attack i Europa och USA och vi måste förlita oss på våra vänner i Europa och Nordamerika. Samarbete och samövningar i all ära men det är bara medlemskap i NATO som ger oss garantierna. Vi måste höja tröskeln för en tänkbar angripare (Ryssland) och endast fullvärdigt medlemskap ger denna tröskeleffekt. Putin vill nog väldigt gärna göra Östersjön till ett ryskt innanhav och då är det bara att studera kartan för att förstå vad som blir förstahandsmål o s v.

Den svenska NATO-nojan har kombinerats med en satsning på försvaret som hör till Europas lägsta i förhållande till BNP d v s 1 %. Rent självbedrägeri! Ryssland satsar minst 5 % av BNP sedan tjugo år tillbaka. ”Tjänat oss väl – jo tjena” – bluffkonster i den högre skolan. De närmaste åren segar vi oss uppåt med myrsteg och försvarsupprustningen fram till 2025 är inte ens fullt finansierad. Skam! Vi borde i likhet med Norge ha NATO-materiel lagrat i landet för att tjäna tid vid ett eventuellt angrepp. Gotland t ex hör väl fortfarande till vårt land? Rätta mig om jag har fel.

Natooptionen som först Finland och senare Sverige under vånda anslutit sig till är bara ett första steg mot fullt medlemskap och det börjar bli bråttom med en livstidstsar på den ryska tronen som klänger sig fast vid makten genom uppmålande av påhittade fiendebilder i regimens medier.

Tysketöser och tyskebarn

Av , , Bli först att kommentera 7

Det går just nu en programserie om tysketöser i Danmark. Tysketöser förekom även i Norge. Tysketöser är sådana som förälskade sig i ockupationsmaktens soldater. Liknande fenomen har nog förekommit i alla länder som ockuperats av främmande makt runt jordklotet och jag vet inte hur sådana behandlats i andra länder än de nämnda förutom Frankrike där hårrakningar och liknande förekom efter befrielsen. Hur behandlades kvinnor som fraterniserade sig med ockupationssoldater i t ex Sovjetunionen, Kina o s v?

Jag vill klargöra att jag tar 100 % avstånd från mobbning av barn till kvinnor som fått barn med soldater i ockupationsmakt. Barnen har noll skuld till sin tillblivelse och mobbning av dessa barn är verkligen motbjudande och förkastlig. Många som upplevt dylikt berättar om människors vidriga beteenden. En medlem i popbandet ABBA har berättat om sina upplevelser.

Om jag problematiserar lite kan man se företeelsen med umgänge med ockupationssoldater på följande sätt. Kanske en kusin eller granne har hjälpt judar eller motståndsmän att fly till Sverige under ww2. Sådant bestraffades av nazityskarna med arkebusering eller ihjälslagning med påkar, spadar etc om ”brottet” ansågs grovt. Det senare drabbade ett tiotal norrmän nordväst om Kirkenäs som hade spionerat på den tyska båttrafiken runt Nordkap. Dessa män, ofta fattiga familjefäder med flera barn som livnärde sig på fiske och små jordbruk, slogs ihjäl av tyska soldater med allehanda tillhyggen och dumpades i en massgrav. Avrättningssättet uppdagades vid en uppgrävning av massgraven efter krigsslutet. Tyska soldater var förpliktade och beordrade att utföra dessa dåd.

Massor av norrmän och danskar riskerade sina liv när de hjälpte judar och motståndsmän att fly till Sverige. Det skedde över Öresund, till havs och över den Skandinaviska fjällkedjan. De soldater som förföljde ”Den 12:e mannen”, namnet på en film om händelsen, hade till uppgift att döda den flyende och alla som hjälpte honom. De tyskar som plågade ihjäl ukrainare och andra krigsfångar i sina stora projekt i Norge var soldater i Wehrmacht. Soldaterna var tvingade att utföra dessa gräsliga handlingar. Hur skulle man ha tänkt om grannens dotter ”kilade stadigt” med en soldat eller befäl i ockupationsmakten som deltog i dylika verksamheter som man kan kalla dödande av ”untermenschen” medelst svält, köld, undermåliga kläder mm? Eller ihjälskjutning vid flyktförsök.

Jag skulle inte ha deltagit i lynchningsliknande handlingar och liknande efter krigsslutet men kompis med kvinnorna ifråga hade jag aldrig blivit, men eventuella barn till tysketösen hade jag försvarat mot mobbning och hat till sista blodsdroppen.

Stalins död-film

Av , , 1 kommentar 13

Jag har tittat på filmen ”Stalins död” i SVT. En komedi annonserades filmen som och det stämmer nog. Vad som hände i verkligheten stämmer också i huvudsak och det var sannerligen ingen komedi, snarare tragikomiskt. Har läst böcker om händelsen och Stalin fick ligga död ganska länge på golvet innan någon vågade röra honom. Man fruktade väl för sina liv om man agerade fel på något sätt enligt kutymen i Kreml så reaktionen är mycket förståelig. Filmen rekommenderar jag och det är väl bara de mest troende kommunisterna som kan ta anstöt av spektaklet.

Jag har beskrivit det förr hur jag, en trettonårig grabb, reagerade på nyheten om Stalins död 1953. Min familj prenumererade på DN så jag var mycket uppdaterad på världshändelserna och grymheterna och skenrättegångarna i Sovjetunionen. Jag bjöd mina jämnåriga kamrater i Långsjöby på saftkalas med mammas goda bullar och kakor för att fira Stalins död. Vi tyckte att världen gick en ljusnande framtid till mötes när mördaren och slaktaren i Kreml var borta. Sedan tog ”Kalla kriget” vid och det dröjde ytterligare nästan 40 år innan folken i Sovjetunionen och Östeuropa befriade sig från regimer som satsade allt på krigsleksaker och visade oförmåga att tillgodose människornas basala behov av konsumtionsvaror och boende och framförallt befriade sig från ofrihet och förtryck. Maktkampen i Kreml efter Stalins död följde manualen i kommunistiska stater och den ende som fick plikta med sitt liv var monstret Berija, chefen för säkerhetstjänst, Gulag mm.

Jag har många gånger tänkt på den 13-årige gossen i Långsjöby som firade en diktators död. Jag måste ha varit ovanligt medveten om sakernas tillstånd i omvärlden.

Presentation
Sysselsättning: Pensionerad rektor och lektor i företagsekonomi. Författare. Bloggare Född: 1940 Familj: Hustru 3 vuxna barn Bor: Långsjöby Storuman Bil: Subaru Forester Husdjur: Inga Första minne: Tyska stridsflygplan som dånade över Långsjöby 1944 Bästa minnet: Bröllopet 1961 Favoritmat: Stekt röding. Biffar av älgfärs. Smultronställe: Fritidshuset i Skalmodal. Avkoppling: Läsning böcker i samhällsvetenskap, idéhistoria och samtidshistoria Bästa egenskap: Ingenting är omöjligt. Alltid verksam. Det bästa med Storuman/Tärnaby 1. Blandningen nybyggarkultur- samisk kultur. 2. Närheten till fjällen 3. Jag har mina rötter och mina jaktmarker/fiskevatten här 4. Bredband i byarna
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se