I tisdags var det fullmäktige i Storuman. Viktigaste ärendet gällde kommunernas övertagande av hemsjukvården från Landstinget. Klubban föll inom en minut. Det blev ja och amen direkt. Besvarandet av några interpellationer tog däremot en dryg halvtimme. En annan viktig fråga gällde antagandet av en personalförsörjningsplan för kommunens verksamheter. Jag har efterlyst en sådan plan i nästan 10 år och dessutom motionerat om detta för några år sedan.

Mycket bra att kommunen äntligen tar frågan på allvar nu när hum hum redan börjar stampa på bron.  Vi ser  i dag stora svårigheter med att rekrytera vikarier till omsorgen sommartid. Samtidigt som antalet +85 år ökar starkt och därmed också vårdtyngden har kommunen stora pensionsavgångar framöver. Mellan 2015 – 2020 är pensionsavgångarna extremt stora samtidigt som tillkommande arbetskraft från gymnasiets undersköterskeutbildningar i hela södra lappland inte ens täcker Lyckseles behov.

Även om antalet ungdomar som väljer vård-omsorgsyrket kan ökas genom information och bättre anställningsvillkor räcker det inte på långa vägar för att täcka behovet. Slutsats: Arbetskraften måste rekryteras utanför inlandet och sannolikt i utlandet. Ska utlandsfödda täcka våra behov blir det fråga om utbildning i både svenska och i vårdämnen. Startsträckan är så lång att planeringen måste börja nu! Och det håller inte att mikrokommuner med 2500 – 7000 invånare kör sitt race var för sig utan måste nu göra verkstad av det omtalade samarbetet. Vi har högst 2 – 3 år på oss att säkerställa personalförsörjningen. Börja nu!!

Och detta i en kontext där många branscher har samma problem. Handeln, transportsektorn, skogs- och gruvnäring. hantverkare etc etc behöver ersätta pensionsavgångar. Tillkommande arbetskraft inom inlandskommunerna täcker inte på långa vägar behoven. Kanske det inte bara behövs samverkan mellan kommuner utan också mellan kommuner och näringsliv.  Vi måste mycket sannolikt rekrytera utrikes. Finnar, italienare etc hjälpte oss i högkonjunkturen efter andra världskriget. Nu får vi nog leta på annat håll!

Vi måste göra omsorgsyrket attraktivt och stärka dess status. Involvera de anställda och deras organisationer i det arbetet. Vi måste också förbereda oss på att det kommer att kosta pengar. Sötebrödsdagarna för inlandskommunerna håller på att ta slut.