Äldreomsorg i kris

Av , , 2 kommentarer 3

Antalet äldre (80+) i Sverige har ökat kraftigt tack vare att vi lever allt längre. Samtidigt har antalet platser i särskilt boende minskat kraftigt. Enligt forskare på området har minskningen av antalet platser  varit långt större än vad som kan motiveras av förbättrad hälsa för äldre. Många är multisjuka när de äntligen får en plats på särskilt boende vilket innebär ökad vårdtyngd. Trots försämrade arbetsvillkor med massor av deltidsanställningar och delade turer har antalet huvuden, händer och fötter som skall ge de gamla en acceptabel tillvaro ändå minskat. Det man ofta hör är att personalen går på knäna och inte hinner med att stilla ångest och vara den trygghet för de äldre som man vill vara. Den genomsnittliga överlevnaden för en som får plats i särskilt boende är i Storuman 2½ år. På andra håll i Sverige rör det sig om betydligt kortare tid. Det är alltså fråga om sjuka och multisjuka äldre som borde få den bästa omvårdnad den tid de har kvar.

Plats i särskilt boende eller hemtjänst får man genom biståndsbeslut. Om den äldres behov kan tillgodoses genom hemtjänst får den äldre regelmässigt avslag på sin ansökan till särskilt boende.Biståndsbesluten grundar sig på en noggrann genomgång enligt ett regelverk som jag inte i Storuman i vart fall har sett någon förändring i.  Numera finns en statlig piska över kommunerna som säger att om kommunen inte inom en stadgad tid (3 månader?) ser till att effektuera ett gynnande biståndsbeslut får kommunens kommunstyrelse böta. Jag vet inte om denna piska påverkat biståndshandläggarna att vara ”hårdare” i sina bedömningar. Det är viktigt att biståndshandläggarna inte låter sig påverkas av politiker som missköter sina uppgifter att skaffa fram nödvändiga resurser. Jag har i varje fall inga belägg för att något sådant skulle förekomma i Storuman. Ett annat problem är att många äldre vill bo kvar i sitt ordinära boende längre än vad som är hälsosamt för dem. Undrar om inte det problemet är större i glesbygd än annorstädes. Här bor många människor som är vana vid att alltid reda sig själva och inte vill ligga samhälle och anhöriga till last.

Resurserna till äldreomsorg har alltså minskat  trots ökade behov. Det är viktigt att kommunerna ser över sina budgetar och tillgodoser välfärdens behov innan man pytsar ut pengar till det grabbar gillar, t ex överstora näringslivsavdelningar, miljoner till flygplatser som inte behövs och mycket mer.  Det sticker också i ögonen när man ser att kommunala områden med minskande underlag, t ex skolan, ökar sin andel av kommunbudgeten på andra sektorers bekostnad och den drabbade sektorn råkar oftast vara äldreomsorgen där behoven ständigt ökar! Varför inte någon gång börja med omsorgens behov i budgeteringen och se vilka extravaganser man därefter kan unna sig.

De största pengarna hittar man i oekonomisk och ineffektiv skolstruktur och äldreboendestruktur. Vi kan inte ha kvar det gamla duttandet med enheter i små byar. För äldreomsorgens del finns också klara medicinska motiv för denna översyn.

Att sätta kniven i små bebisar

Av , , 1 kommentar 4

Läkarförbundets etik- och ansvarsråd har enhälligt beslutat att kräva samtycke från offret för att tillåta omskärelse av pojkar. Nu sker knivskärningen i könsorganet vid bara någon veckas ålder men Läkarförbundet anser enhälligt att pojken bör vara 12-13 år för att kunna ge sitt samtycke. Varför inte myndighetsåldern 18 år? En 12-13-årig pojke har inte mycket försvarsförmåga när föräldrar och släkten ansätter offret med unisona krav på underkastelse. Som de flesta känner till sker övergreppen mot små bebisar i religionsfrihetens namn vilket måste vara en grov misstolkning av vad religionsfrihet står för. När hedenhösa fysiska övergrepp mot försvarslösa barn står i motsats till de mänskliga fri- och rättigheterna borde det inte vara svårt att tänka och handla rätt. Det är bara något tusental år sedan barn offrades till den då aktuella guden i den aktuella religionens namn. Om orsaken religion hade tillåtits ursäkta alla övergrepp skulle vårt samhälle vara hemskt att leva i idag. Som tur är har de flesta barnoffer, kvinnoförtryck och övergrepp sorterats ut av en upplyst värld men fortfarande tassas det försiktigt runt kvarvarande heliga kor, t ex könsstympning på barn. Varför denna högkänslighet inför en hedenhös rit?

När det ansvariga statsrådet Erik Ullenhag tillkännager den obotfärdiges ställningstaganden sker det med intetsägande kvasiargument. Som den här, ”Jag har aldrig träffat någon vuxen man som upplevt omskärelsen som ett övergrepp”. En ren plattityd! Vad minns man av det man utsattes för vid 1 veckas ålder? Vad är det för vetenskaplig kvalitet på Ullenhags argument? Eller den här, ”föräldrar har rätt att uppfostra sina barn enligt den tro och tradition som de tillhör”. Är uppfostran med hjälp av kniv i ett värnlöst barn acceptabel ”uppfostran”. Vi har förbud mot barnaga men tillåter religionsutövning och uppfostran genom att skära i bebisars kroppar. Min reaktion på detta januari 2014 är att det är barbariskt att omskärelse fortfarande förekommer i ett civiliserat land. Barbari är ordet!

Eller detta argument från Ullenhag, ” Om vi förbjuder det (omskärelse) måste vi också ta upp frågan om det kristna barndopet”. Den som inte ser och förstår skillnaden mellan en skvätt vatten på ett barnhuvud och karvande med kniv i ett barns kropp har avslöjat sig. Alla vettiga argument tryter eftersom de helt enkelt inte finns. Varför inte säga som det är. ”Jag törs inte”. Det är något tusental år sedan offrande av levande barn till gudarna stoppades. Det är 300 år sedan brännande av kvinnor på bål stoppades. När stoppas de sista kvarvarande övergreppen på människorna i religionens namn?

http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014/01/27/vad-ullenhag-borde-ha-sagt-istallet/

Ködöden

Av , , Bli först att kommentera 2

NUS i Umeå är bästa regionsjukhuset på flera områden vilket är mycket bra. Dels för oss som bor i regionen och dels för Umeås attraktionskraft som universitetsstad. Under veckan har upprördheten däremot varit stor över de helt oacceptabla kötiderna för behandling i Sverige. En del ansvariga (eg. oansvariga) har försökt blanda bort korten genom att hänvisa till de ofta goda resultaten av behandlingarna i Sverige när kritiken gäller en helt annan sak nämligen processen fram till behandling. Troligen en medveten strategi av de ”oansvariga” för att klara sitt eget skinn. Med 21 landsting som gör lite som de vill blir det naturligtvis oacceptabla köer på sina håll och dessutom slöseri med resurser. Jag läste om en sällsynt cancertyp med 80-90 fall per år som behandlas på 20 sjukhus i Sverige. Fullständigt barockt!  För att få effektivitet och bästa kvalitet borde det räcka med 1-2 sjukhus i hela Sverige som inriktar sig på den cancertypen!

Många cancersjuka har vittnat om att de betraktas som objekt – inte som kännande människor. Patienter har uppmanats att själva söka behandling i andra landsting för att snabbare komma till behandling när det självklara borde vara att patienten aktivt hjälps med sökandet av den sjukvårdsinrättning som vid tillfället äger frågan. Men sådant ger väl inte klirr i det ekonomiska styrsystemet och då skiter man i det. För att få en effektiv nationell samordning och korta processtider från patientens första kontakt med sjukvården till igångsatt behandling av specialist kan vi inte ha specialsjukvården under 21 st landsting som prioriterar än hit än dit alltefter hur de lokala politiska vindarna blåser.

Problemet med köerna är till större delen en organisationsfråga! Gör som i Danmark där man kortat köerna till 1-2 veckor till igångsatt behandling. Men då gäller det att få tummen ur och då finns det anledning att vara pessimist. Det har nämligen larmats om oacceptabla köer i åratal och ytterst lite har hänt till patienternas fromma.

Erfarenheterna av lokalt styre för skola och vård har med eftertryck visat att det inte går att förena med nationella mål för bra skola och rättvis kvalificerad sjukvård utan orimliga köer med oacceptabelt mänskligt lidande som följd.

http://www.expressen.se/gt/cancersjuke-rickard-kampar–mot-varden/

http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/boisen-nu-dor-nasta-mamma-i-vardkon/

Saligt att dö jämlik

Av , , 7 kommentarer 4

Även om man dör i förtid helt i onödan. I TV-nytt framträder en man, lastbilschaufför tror jag, som slantat upp 97 000 kr för att få sin cancer opererad utan dröjsmål på en privat klinik i Göteborg. På den kliniken opereras över 100 patienter per år. Många tillhör inte någon ekonomisk överklass utan belånar sin villa och liknande. När vi har den horribla situation vi har på området i Sverige tycker jag att det är helt rimligt att man kan satsa på att rädda sitt liv och sin psykiska hälsa på det viset tills eländet vi har blir åtgärdat. Andra tycker att vi har jämlik vård d v s det är  helt OK att dö i förtid om man bara gör det i en jämlik kö. Göran Persson statsministern plågades i allas åsyn i minst år innan han fick sin höftledsoperation enligt sin köplats. Landets statsminister!! Få reagerade! Är vi hjärntvättade?

I TV har även administratörer av cancersjukvård uppträtt och de tycks inte plågas nämnvärt över att patienterna plågas. Eller ska vi säga att objekten plågas. När man i detta sammanhang skryter med att vi har bra överlevnad i Sverige i cancersjukdomar är det sannolikt riktigt. Sverige ligger nog i framkant när man äntligen sätter igång med att behandla objekten. Men tiden mellan diagnos och behandling innebär dödsångest för objekten och ångesten är synnerligen befogad. Detta struntar administratörerna i eller negligerar. Cancer upphör inte att växa mellan diagnos och behandling. Risken för metastaser ökar om objekten ska vänta länge. Objekten får ångest och kan inte fungera normalt. Men det är inte intressant för cancervårdens samordnare och administratörer. De befinner sig ju på bekvämt avstånd från objekten. Vittnesbörden är hur många som helst. Jag har en släkting som för några år sedan fick diagnosen bröstcancer. P g a semestertider, bortslarvade remisser etc etc tog det nästan tre månader från diagnos till behandling. Hur kan man utsätta en människa för sådant? Borde vara åtalbart!

Ansvarige ministern Göran Hägglund  kommer med förslag på friseringar av ett ruttet system och sade i sammanhanget ett sanningens ord. ”Att 21 st landsting skall besluta över cancervården är inte särskilt optimalt”. Dagens tio i topp-eufemi!

Överför specialsjukvård till staten! Landstingen bör läggas ned! Regionerna kan ta över det som blir kvar av landstingens uppgifter

Vänstervriden syn på privata aktörer

Av , , 3 kommentarer 4

Som man ropar får man svar. När vänsterpartiet lutar sig mot en ”folkopinion” som är emot vinster i privata företag inom välfärden är man ute och cyklar. Ställer man t ex frågan till allmänheten, ”är du för eller emot att företag inom välfärden tar ut vinst?” ska man ju inte förundras över att en majoritet svarar att de är emot vinst. Frågan om vinster i välfärden är för komplicerad för att ställa enkla frågor i en opinionsundersökning. Jag har ofta försökt få svar på frågan varför kommun/landsting inte också då anlitar/köper bara från företag som går jämnt upp eller går med förlust när det gäller upphandling av lokalvård, snöröjning, dataapparater, trygghetslarm, fastighetsskötsel, hyrbilar, sjukhussängar etc etc inom välfärdssektorn. Offentliga sektorn i Sverige borde med det tankesättet bara ha Saab-bilar eftersom Saab gick med garanterade förluster varje år. Ett fantastiskt företag att handla från till välfärdssektorn med vänsterns sätt att se? Större delen av kritiken mot vinster i välfärden är alltså rent snömos. Kontrollen av att inköpta tjänster håller måttet har däremot i en del fall varit bristfällig eller t o m obefintlig. Det är kommunernas och landstingens ansvar och vi väljare utkräver ansvar vart fjärde år eller kanske bara röstar som den egna familjen gjort i generationer.

200 000 elever går i friskolor och antalet vårdnadshavare är kanske 300 000. 4 av 10 patientbesök i primärvården görs på privata vårdcentraler. 125 000 anställda arbetar i privata företag inom vård och omsorg. Kunder och personal trivs ofta bättre i den privat drivna välfärden. Ca 50 % av de privat anställda i vård och omsorg anser att ledningens förmåga att leda och utveckla verksamheten är god. Bland offentligt anställda är motsvarande siffra 20 %. (Källa: DN).  Alla dessa människor har anledning hålla sig klarvakna tills höstens val är över.

De privata konkurrenterna sporrar naturligtvis de offentliga aktörerna att bli bättre. Jag tycker personligen att det märks mycket tydligt. De tillfällen på senare år jag haft att göra med vård och omsorg i offentlig regi har bemötandet i regel varit mycket bra. Mina erfarenheter härrör sig från Storuman, Lycksele och NUS i Umeå. Väljarna har all anledning att titta på vilka regeringsalternativ som finns i höstens val och även granska de olika partiernas inställning till de här frågorna i landstingsvalet. Västerbottens landsting är väl bland de sämsta i landet när det gäller andelen privata aktörer i sjukvården.

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/ingen-forhandlingsfraga/

Landstingspolitiker borde åtalas!

Av , , 1 kommentar 10

Återigen larmas det om orimliga väntetider på behandling av cancerpatienter. Skillnaderna mellan landstingen är också mycket stora. I TV får vi höra hur en människa med hudcancer fick beskedet att vänta 3 månader på behandling. Tack vare personlig fighting spirit lär hon ha fått behandling fortare. Det borde vara lätt att tänka sig den ångest som uppstår när man vet att man har allvarlig cancer med bl a risk för metastaser och ska vänta veckor och månader på start av behandling. Som läkarna säger, risken är stor att tillståndet försämras och metastaser uppstår så att sjukdomen tack vare det omänskliga sölandet blir obotbar. Vore det djur som plågas på detta sätt vore det fråga om åtal för djurplågeri. De landstingspolitiker som är ansvariga för detta borde då i rimlighetens namn åtalas för människoplågeri!

Överlevnad beror på i vilket landsting man bor. Rankar man efter den sammanvägda  väntetiden hamnar Västerbotten på 13:e plats av 21 landsting. Norrbotten ligger på 2:a plats och Värmland är sämst på 21:a plats och ett skräckexempel.Väntetiden för t ex tjocktarmscancer är i Dalarna 29 dagar och i Värmland 69 dagar. Så är det för samtliga cancerformer. Oacceptabla skillnader och de landsting som har kortaste väntetiderna har trots det oacceptabla väntetider. Väntetiden borde röra sig om 1 vecka för allvarlig cancer. Max!

Hur kan det nu bli på detta sätt? Svaret är att landstingen, 21 st, själva bestämmer sig för att ha dessa orimliga väntetider och dessa orimliga skillnader. Att besluta sig för att inte göra något är också ett beslut!! Staten kan utreda och avslöja orimligheterna och olikheterna och påtala dem och kanske använda morot och piska men är ganska maktlös eftersom sådana här galenskaper pågår i årtionden och sekler. Den rimliga slutsatsen är naturligtvis att landstingspolitikerna är inkompetenta att ansvara för specialistsjukvården. Bocken till trädgårdsmästare med andra ord. Den naturliga följden av detta är att avskaffa landstingens ansvar för specialistsjukvård och överföra den till staten.

http://www.svt.se/nyheter/val2014/har-ar-cancerkoerna-langst-i-hela-landet

Nedlåtande storstadsbor

Av , , 6 kommentarer 8

Något mer klargörande i avdelningen överlägset förhånande av folk som lever i glesbygd än Hanne Kjöllbergs ledare i DN är svårt att tänka sig. Hon tävlar med Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson i sitt talibanliknande och ensidiga förhållningssätt till konflikten varg – folket som ska leva med varg. Man borde kunna cykla och tugga tuggummi samtidigt. Hon påstår att regeringens beslut om bevarandestatus för varg kommit till för att tjäna röster vid kommande riksdagsval. Det är bara det att det är ett försvinnande litet antal röster det är fråga om. Även i glesbygdslän bor och verkar större delen av befolkningen i tätort. ”Varghatet”, ett vanligt förekommande ord  i sammanhanget, anses bero på att folket på landsbygden är (obefogat) rädda för varg. ”Ha ha du är rädd för varg stackars korkade glesbygdsbo!!” En rätt rimlig hypotes är nog i stället att vargrädslan tilltar exponentiellt när man närmar sig storstad. Det behövs vargar inhägnade med höga stängsel för att stadsborna ska våga närma sig en varg. Klokt nog!

Regeringen hånas i DN för att regeringen försöker väga samman landsbygdsbefolkningens behov och behovet av en acceptabel bevarandestatus för vargstammen.

Hur klokt det är för vargens bevarande i glesbygd att Naturskyddsföreningen och DN går till frontalangrepp på den befolkning som skall leva med varg måste ifrågasättas. Rimligen är det i stället kontraproduktivt. En seger till kan innebära att kriget är förlorat för Hanne Kjöllers och Mikael Karlssons del. Någon gnutta självkritik är dessa tydligen inte mäktiga. Skygglappar på! Rakt fram fastän vägen svänger! Tuta och kör! Vi har en urbefolkning som lever på renskötsel och blir det omöjligt att hålla vargstammen nere på en acceptabel nivå kommer tiotusentals renar varje år att bli vargmat. Mikael Karlsson och Hanne Kjöller kan väl bekväma sig med att resa till Sapmi och tala om för samerna att de ska övergå till varguppfödning med sin renskötsel. Alla här uppe väntar med spänning på kommande lektioner.  Hurtfriska utrop om hur landsbygdsbefolkningen ska sköta sina näringar saknas ju inte och utropas bekvämast bakom skrivbord i Stockholm.

Jag och de flesta andra i glesbygd är inte rädda för varg eller björn. En hälsosam respekt räcker långt. Hur ofarliga dessa djur än må vara skulle jag inte våga lämna mina små barn utan 100 % tillsyn om jag bodde nära natur där varg och björn vistas i närheten. Helt klart en inskränkning av människans frihet jämfört med sakernas tillstånd för 50 år sedan. En egen fundering till slut. Sverige har varit utan vargstam i kanske 150 år. Enstaka vargar och flockar har förekommit men inget som kan kallas för vargstam. Hur har det sedan kunnat bli tal om att bevara en vargstam som inte finns? När hände det? För 25 år sedan? För bara 60 år sedan betalade staten skottpengar för skjutna vargar. Nordamerika har sedan urminnes tid vargstam, Ryssland har vargstam, men Sveriges vargstam är en modern uppfinning som stadfästs som sanning först under senare årtionden. I Norge har man ingen vargstam men snart torde väl Disneyfolket i Norges storstäder tvinga fram doktrinen att även Norge har en vargstam som måste uppgå till x hundratal vargar för att bevaras. Men detta kommer inte Norges fåruppfödare och renägare att acceptera så jag gratulerar den som vill försöka.

http://www.dn.se/ledare/signerat/ratten-pa-vargens-sida/

http://naturbrukaren.wordpress.com/2013/03/22/inte-som-forr/

http://naturbrukaren.wordpress.com/2012/06/20/en-vargaktivist-soker-trost/

http://naturbrukaren.wordpress.com/2012/09/05/mitt-liv-som-jakthund/

http://www.vargfakta.se/nyheter/wwf-norge-ger-ofullstandig-bild-av-varg-lettland/

USA läser mina SMS

Av , , 1 kommentar 2

Enligt media läser USA (NSA) alla SMS 200 milj st varje dag. Jag får gratulera till den sysselsättningsökning detta skapar i USA även om jag själv inte bidrar med särskilt många SMS per dag. En enkel kalkyl visar att om vi antar att NSA använder lågt räknat 10 sekunders läsande av varje SMS behöver 69 000 personer nyanställas. Nu ska man nog inte ta media på allvar när media säger att NSA läser dina SMS för min enkla kalkyl antyder ju att det är fysiskt omöjligt med det antal anställda NSA har för ändamålet. Men det säljs väl mer lösnummer på vilseledning än sanningen.  Som väl alla förstår som vill förstå sker övervakningen genom screening d v s man har apparatur som reagerar på vissa sökord, namn eller mönster och sorterar ut misstänkta SMS för närmare analys. På så sätt kan man hitta misstänkta terrorister. Vi må ju alla hoppas att det finns demokratisk kontroll över verksamheten precis som vi i Sverige har demokratisk kontroll över FRA och SÄPO. USA är ju inte precis Nordkorea, Iran eller Cuba.

Årets Leninpris till Guillou.

Av , , 2 kommentarer 6

Leninpriset är  instiftat av Jan Myrdalsällskapet och delas ut årligen till förtjänta som därmed kommer att förknippas med en folkmördares namn. 100 000 kr är en icke föraktlig summa om den hamnade hos en lärare eller undersköterska. Frågan är om Jan Guillou tar emot priset. Pengar har han så han kan använda tusenlappar som braständare. Jan Myrdal är en person som verkar totalt tondöv inför alla sanningar om kommunismens illdåd som avslöjas. Sveriges kanske mest patriotiske despotanhängare. Pol Pot, Kim Jung Il, Fidel Castro, Stalin, Lenin, Ulbricht, Honecker, Mao är bara några av namnen ur historiens skräckkabinett som  Jan Myrdal försvarar.

Tar Guillou emot priset? Jag tror tyvärr att han kommer att göra det. Ett förflutet på den mörkröda skalan brukar inte förneka sig när det kommer till kritan. Men hur det går avslöjas väl så småningom.

Vinster i ofärden.

Av , , 3 kommentarer 4

Dagens partiledardebatt kretsade till stor del kring frågan om vinster i välfärden. Jonas Sjöstedt färgas av sitt och vänsterpartiets kommunistiska förflutna och han och den hårda kärnan av V skulle nog föredra att precis allt sköttes i offentlig regi.  När vi talar om vinster i välfärden  kan vi inte dra gränsen vid det privata utförandet av vårdtjänster eller utbildningstjänster. I runda svängar 70-80 % av en offentlig budget inom skola, sjukvård och omsorg går till löner och arbetsgivaravgifter. Resten går till inköp av varor och tjänster till verksamheten och till lokalkostnader. Engångshandskar, elektricitet, matvaror, datorer, fastighetsskötsel, lokalvård, trygghetslarm, läromedel, flis, tjänstebilar etc etc köps  av företag som (förhoppningsvis) går med vinst. Enligt vänsterns retorik är dessa vinster något som dras från vård, omsorg och undervisning. Vänstern skulle kunna beställa årsredovisningarna från alla tusentals företag som levererar varor och tjänster och på öret räkna ut hur många miljarder alla dessa privata företag ”rånar” elever, sjuka och gamla på. Vinst är ju fult, något hemskt. Vinstförbud för företag som levererar undervisning, vård och omsorg är populistiskt och enfaldigt eftersom det är enkelspårigt och för en ekonom obegripligt. Vi har länder på jorden där inga vinster förekommer överhuvud taget. Prövotiden för denna lära, kommunismen,  är lång, minst 60 år, så det går att dra slutsatser hur det går när allt sker i offentlig regi och privata företag är förbjudna. Nordkorea, vars diktator Kim Il Sung hyllats av visst parti i Sverige, är ett exempel på hur det går. 1951 var levnadsstandarden i Syd- och Nordkorea ganska lika. I dag har Sydkorea en BNP per invånare som är 30 ggr högre än i Nordkorea. Men befolkningen kan ju i sin svält och fattigdom i Nordkorea trösta sig med att inte en kopek av hopsläpade skatter går till privata företags vinster utan varteviga dugg går till verksamheten i skola, vård och omsorg. Frånsett de enorma summor som går till atombomber, interkontinentala raketer, stridsvagnar och granater.

Samhällets uppgift i Sverige är att genom professionell upphandling och kontroll se till att köpt verksamhet bedrivs på bästa sätt. Människor som väljer privata alternativ gör det för att de upplever fördelar. Vi kan välja bilmärke, bilverkstad, frisör, VA-firma, dagligvarubutik, skoaffär, tandläkare och numera på vissa ställen skola och vårdcentral. Det är många tusentals anställda som skulle beröras av förbud mot privata skolor och vårdcentraler. Hundratusentals nöjda elever och brukare skulle beröras.

Ingen försvarar att ett litet antal s k riskkapitalbolag har agerat kortsiktigt och girigt och flyttat vinster till skatteparadis. Ingen försvarar att ett litet antal företag utnyttjat slapp offentlig kontroll och levererat dålig verksamhet. Normalt sett brukar företag som levererar smörja, tålig tandlagning, dåliga cyklar, dålig hårvård, dåliga bilreparationer etc  tappa sina kunder och gå i konkurs och det är ju marknadsekonomins funktionssätt. Men köpare har ett stort ansvar oavsett om en familj väljer bil eller hårklippning. Är det stat-kommun-landsting som köper bör vi skattebetalare förvänta oss att de har anställt kompetent folk som kan göra upphandlingen och sköta kontrollen. Enligt Jan Björklund går det att komma åt de största avarterna när det gäller riskkapitalbolags kortsiktiga girighet.  Det kan beaktas vid upphandlingen.