Är kommunismen död?

Ack nej! Vilka idiotiska läror som helst överlever. Det gäller även nazism och extrema tolkningar av religioner som utmärker t ex IS, Talibanerna, Boko Haram etc. Det handlar i stor utsträckning om drömmen om det kliniskt rena samhället med en absolut lära, en enda hudfärg, en enda kulturell tradition d v s ett samhälle som på minsta vis inte avviker från en själv eller de vanor man omhuldar. Och naturligtvis hänvisas till heliga böcker som Kommunistiska manifestet, Lenins skrifter,  Mein Kampf, Bibeln, Koranen etc etc. Naturligtvis finns också filosofer inblandade vars verk man hänvisar till i sitt  monolitiska tänkande.

I Sverige överlever nästan alla som tycker att extremisterna är galna. Inom IS och Boko Harams domäner överlever ingen som tillhör en annan religion eller i övrigt avviker. De ska inte bara dödas utan våldtas och skändas. Sadismen är städse närvarande. De islamska extremisterna dödar inte bara kristna och hinduer de dödar även många som inte omhuldar den egna tolkningen av islam. De i särklass  flesta som dödas av muslimsk terrorism är faktiskt muslimer. Helt vanliga fredliga muslimer.

Efter att ha läst ett antal böcker om Ryssland under Putin har jag gett mig i kast med boken ”Ljusets fiender” av Johan Lundberg. Med litteraturvetenskaplig analyskonst angriper han dagens extremistkramande och USA-hatande vilka går hand i hand. Och det är ren intellektuell massaker han bjuder på. Boken rekommenderas verkligen. Den är inte direkt lättläst men det är väl aldrig fel att sätta sig in i vad t ex ”postmodernistiska dekonstruktionen” är för någonting. Ett antal namngivna USA-hatare, ”kulturarbetare” och diktaturkramare kläs av in på bara kroppen.

Och så detta ord ”kulturarbetare”! Varför i fridens namn duger det inte titlar som musiker, författare, konstnär, fotograf, skådespelare?  Men jag är gammal nog att minnas hur det gick till. När bokstavsvänstern regerade Statens Kulturråd och Sveriges ”förtryckta” arbetare skulle frälsas från kapitalismen dög det ju inte med yrkesbenämningar som arbetarna förknippade med överklass. Nä på med grå Mao-blusar och så den självpåtagna titeln kulturarbetare. Detta började på 1960-talet när bokstavsvänstern trodde att det kommunistiska lyckoriket var nära förestående. Ack ja. Så blev det inte!

 

Etiketter: , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>