Hårddiskstroke och bredband

Får man en stroke kan läget bli katastrofalt för en själv och den närmaste omgivningen. Om datorn får en ’stroke’ blir man också ganska handikappad. Bor man i glesbygd och har vant sig vid att stå i daglig kontakt med hela världen blir det ganska tomt och ödsligt när man sitter och stirrar på en stendöd dator medan snöstormen ylar runt huset. Äntligen, efter ett besök på IT4U i Storuman, har jag fått igång internet och det mesta av det övriga krafset som kallas kringutrustning. Som tur är har det mesta av filerna räddats och klokt nog tog jag för ett par veckor sedan en backup-DVD på alla dokument. Rekommenderas livligen. Uppenbarligen kan en relativt modern hårddisk få för sig att lägga av. Sålunda har min tystnad på bloggen den senaste veckan en förklaring.

Bredbandsfrågan i Storuman går tydligen mot någon slags lösning. Enlig vad jag hört från trovärdigt håll är lösningen inte helt enligt de krav man kan ställa, d v s främst konkurrensneutralt och rimligt för det lokala framgångsrika företaget IT4U. Frågan har varit svår genom de olika avtal som kommunen träffat med olika företag. Principen ett visst pris per löpmeter fiberkabel har jag svårt att förlika mig med. Skulle vi i den by jag bor i betala efter löpmeter skulle internetanslutning bli orimligt dyr. Om ett rallyföretag skulle vilja hyra vägen Storuman-Långsjöby och spärra av den 3 dagar kan det kanske vara rimligt med en löpmeteravgift men sådant är bara hypotetiska tankar. Intentionen med den statligt stödda bredbandsutbyggnaden var ju att göra Sverige ’runt’ genom att befolkningen skulle få tillgång till bredband på i stort sett samma villkor oavsett om det gäller stad eller glesbygd. Så har det också hittills i stort sett fungerat för oss vanliga konsumenter. Enligt mitt begränsade förstånd i dessa frågor borde man kunna jämställa bredband med vägnätet. Vi konsumenter betalar samma avgift (fordonsskatt) oavsett var vi bor eller hur mycket vi kör. Om jag minns rätt har staten skyfflat in ca 45 milj och kommunen 6-7 milj i kommunens bredbandsutbyggnad. Det har hävdats att kommunen i sin kostnadstäckning måste göra avskrivning på totala summan, alltså även statsbidragsdelen, för att säkerställa de investeringar som kommer när kablar och annat måste ersättas om sådär 20 år. Att göra avskrivningar på erhållna statsbidrag är mot vedertagna redovisningsprinciper. Det finns något som heter kalkylmässiga avskrivningar som inte redovisas i officiella bokslut och beträffande dessa kan man hitta på precis vad som helst som man tycker låter klyftigt för att säkerställa återinvesteringar i en framtid. I det aktuella fallet med bredband i Storuman bör inte dylika kalkylmässiga avskrivningar förekomma. Staten har tagit ett ansvar för bredbandsutbyggnaden och torde känna samma ansvar om 15-20 år. Dessutom vet vi inte vilka tekniska lösningar som finns om 15-20 år. Vi kanske tar ned internet vertikalt då.

Jag förväntar mig av en lösning på bredbandsfrågan en taxa som är konkurrensneutral och som bygger på ett visst pris per slutkund. Jag ska t ex kunna byta till IT4U som internetleverantör och få samma månadspris som hos andra konkurrenter. Om IT4U måste betala ett betydligt högre pris per slutkund blir det mycket svårt att konkurrera om kunderna i Långsjöby. Enligt vad jag hört från många företagare har IT4U en kvalitet på sina tjänster som man uppger sig vara mycket beroende av. En lösning på bredbandsfrågan som ’bestraffar’ kommunens eget ganska unikt framgångsrika dataföretag och därmed dess kunder, inte minst företagskunderna, kommer jag inte att gå med på. Frågan avgörs enligt uppgift i fullmäktige 24 februari.