Vi har N-ordet som inte bör användas, av goda skäl. H-ordet i ishockey är däremot ett sätt att dölja verkligheten för medborgarna i samhället. Alla krumbukter används för att dölja vad det är fråga om. ”Överkroppsskada” t ex. Ja, huvudet tillhör väl överkroppen men när jag har ont i huvudet och går till läkare säger jag väl inte att ”jag har ont i överkroppen”? Så jäkla enfaldig är jag inte, än! Den granskande makten, journalistiken, granskar inte utan är en integrerad del av lurendrejeriet som för allmänheten bakom ljuset.

En spade är en spade. Säg som det är, HJÄRNSKAKNING. Hjärnskakning är en skada på hjärnan som måste läka ut men lämnar ärr och flera hjärnskakningar orsakar ofta förtida demenssjukdom som drabbar spelaren, familjen och samhället hårt. Ska kommuner sponsra sådan verksamhet med skattebetalarnas pengar när demensvård kostar kommunerna stora pengar. Någon gång vartannat år finns något enstaka reportage om hjärnskadade spelare som fått sina liv ödelagda i alltför tidig ålder men annars är det tyst. Sanningen kan skada ”produkten” ishockey.

Fram till 1950-talet var spelarna barhuvade och jag hörde inget om hjärnskakningar och det hör jag väldigt sällan nuförtiden också. S k sportjournalister prostituerar sig själva genom att dölja hjärnskakningarna genom att kalla dem för något helt annat. Hjärnskakningsexperter och hjärnskakningsprogram finns i varje ishockeylag som den naturligaste sak i världen.
En viktig förändring var naturligtvis när man tillät tacklingar över hela banan vilket öppnade för ishockeyns ”vedhuggare” som har till uppgift att ”sänka” motståndarnas bästa spelare. Det fick väl Skellefteå erfara i finalserien?