Den orättvisa vården och sinnestillståndet hos djurrättsaktivister

En undersökning av hjärtsjukvården visar på stora skillnader mellan landstingen. Ett antal patienter dör i onödan eftersom de inte får adekvat och beprövad behandling. De som motarbetar mer privatisering inom vården brukar använda just rättviseaspekten som huvudargument. Västerbottens landsting ligger bland de bättre landstingen i akut hjärtsjukvård men det tröstar knappast dem som bor i de sämsta landstingen. Den professor som lett undersökningen använder uttrycket att ’det verkar som det är mera budgeten som styr än patientens behov’. En annan undersökning visar att lågutbildade får sämre sjukvård än högutbildade. Rättvist? Vi vet sedan tidigare att stora skillnader finns mellan landstingen i cancervården. Rättvist? Det är väl som med den s k neutraliteten, orden rättvisa i sjukvården och neutralitet är en ordkuliss att ta till i förstamajtal, men utan särskilt mycket innehåll.

En insändare i dagens V-K har färska upplevelser från köande på flera olika ställen för konsultering om behov av vacciner inför en Afrikaresa. Påminde faktiskt om de tre köerna i forna Sovjetunionen för att köpa korv, makaroner och påskmust. Insändaren använder också ordet sovjetstaten. Jag skulle kunna använda fler citat från verkligheten men stannar här med konstaterandet att i ett planekonomiskt system (som t ex svensk sjukvård) är det i princip omöjligt att matcha utbud och efterfrågan. Man får regelmässigt köer på vissa håll och överkapacitet på andra. Dvs slöseri och dålig kundnytta. Detta är ingen uppfinning av mig utan nationalekonomiskt ABC. Kundmottagarna, oftast en sjuksköterska, har den otacksamma uppgiften att vara sjukhusets-avdelningens budgetmålvakt. Redan här har den högutbildade och påstridige större möjligheter än den timide och lågutbildade. Rättvist? Remisssystemet inom sjukvården innebär att man får tid hos en läkare i primärvården inom förhoppningsvis ett par veckor och säger till läkaren att man har fel på öronen. Läkaren säger sedan att ’du har fel på öronen’ och man får då i bästa fall remissa till en öron-näsa-hals-specialist och får vänta i X st månader beroende på landsting. Skulle tro att den läkare som anses för frikostig med remisser får smisk vid något budgetmöte. Rättvist?

Slutsats: Den svenska sjukvården är inte rättvis. Punkt!

I dagens komplicerade sjukvård med alla dess specialiteter måste kundstyrning införas i stället för – alternativt som komplettering till – planekonomisk styrning. Hur det ska ske i praktiken finns det tusentals varianter på så det lämnar jag åt fantasin, men det går i huvudsak att ordna med behållande av en solidarisk skattefinansiering.

När det gäller glasbitar i kycklingar i Sverige, Danmark och Tyskland inser nog nästan alla att det är fråga om medvetna och planlagda sabotage. Länsordföranden i LRF Arne Lindström säger i dagens V-K att ’vi vet ju inte ännu om det är en ensam galning eller en aktion’. Själv skulle jag nog ha uttryckt det så här, ’vi vet ju inte ännu om det är en ensam galning eller en organisation av galningar’. Omfattningen av sabotagen tyder på att en organisation av galningar ligger bakom och någon-några måste ha infiltrerat kedjan fabrik – butik. Lite kritiserad signalspaning kunde kanske vara till lite hjälp??