Skolaga och adoptioner i katolska Irland. Skolaga i min svenska skola 1947-48

Program i SVT:s kunskapskanalen. Repriser 18/1, 21/1 och 22/1. Jag såg programmet sent på kvällen och blev så upprörd att jag förstörde min nattsömn. Programmet handlar om adoptioner och skolaga. I Irland drivs grundskolorna till 91% i katolska kyrkans regi. Kan man använda det svenska begreppet ”friskolor” på den typen av skolor? En man uppträdde i programmet och redogjorde för den omfattande skolaga i form av ren misshandel som han drabbats av i skolan. Skolagan, misshandeln, var satt i system och mycket vanlig i det katolska landet. Först 1984 avskaffades skolagan på Irland!

Det påminner mig om min tid i folkskolan i Långsjöby 1947-53. I 1:a och 2:a klass satt jag i dubbelbänk tillsammans med X. Han var busig och hade nog ADHD som inte var uppfunnet på den tiden. Vår lärarinna, som var hans faster, pryglade bänkkamraten med pekpinnen varje gång som han hade gjort något bus. Hon lade upp bänkkamraten på mage på bänken och drog ned byxorna och kalsongerna och sedan haglade slagen några decimeter från mitt ansikte. Jag var skräckslagen för jag tänkte att när hon var färdig med bänkkamraten var det kanske min tur. Misshandeln hade stor omfattning. Lärarinnan slog sönder pekpinnen i sitt eget klassrum och sedan lånade hon pekpinnen i de två andra skolsalarna och slog sönder dessa så skolan saknade därefter pekpinnar helt och hållet! Hon löste den krisen genom att besöka bonden P-G och beställa en pekpinne av färsk björk och den höll hur vildsint hon än slog! Jag kan inte ens föreställa mig hur baken på min kamrat såg ut! Min skräck nådde min mamma som uppsökte monstret och deklarerade att om hon slog mig en enda gång skulle hon uppsöka överlärare Ivar Alm i Storuman. Jag tror att det kom begränsningar på skolagan i Sverige i slutet på 1940-talet och den avskaffades helt 1957. Under 1800-talet och tidigare var det inte ovanligt i Sverige att skolelever agades i förebyggande syfte men det var då det.

I Sverige har vi en särskild historia av barnmisshandel i de s k barnstugorna för glesbygdsbarn och samiska barn. I Tärnaby hände det förskräckliga saker i början på 1950-talet. Nära ett fullbordat självmord!

I programmet berättades även om hur katolska kyrkan arrangerade bortadoptioner av barn som inte var äkta, s k oäktingar. De katolska prelaterna var synnerligen inblandade i denna handel och agerade hänsynslöst mot de stackars mammorna. Vilka som adopterade dessa barn hemlighölls för mammorna som i dessa angelägenheter behandlades som smuts.

Den katolska kyrkan har tydligen fortfarande ett fast grepp om människorna i Irland vilket visat sig i bl a synen på aborter. Nej, till detta landet flyttar jag INTE!