Planstyrd sjukvård

Sjukvården i Sverige är planekonomiskt styrd. Det innebär att resurserna allokeras av politiker i Landstingen utifrån behov som dessa politiker anser att vi kunder- patienter ska ha. Det får allehanda konsekvenser som kan tillskrivas den planeonomiska modellen, t ex köer på vissa håll och resursöverskott på andra. Det tillhör "mission impossible" att få produktion och konsumtion att mötas till det av politiker bestämda priset. Att våra landsting ständigt misslyckas och ofta drabbas av statens pekpinnar är alltså ingen naturkatastrof eller bevis på korkade landstingspolitiker utan det är en naturlig följd av det planekonomiska systemet.

Vi har t ex en bra vård av alkoholister men har stora brister i vård av smärttillstånd. Den som sett smärtans följder vet att  sömnbristen tär på psyke och fysik och kan orsaka sjukdom, olyckor och död. Nu ska det visst tas krafttag i Västerbotten i smärtbehandlingen och resurser ska kanske tillföras. Men så här är det hela tiden som en följd av den planekonomiska modellen. Larm och brandkårsutryckning här eller där beroende på talförheten hos de drabbade eller deras läkare.

Det brukar hävdas (av oss själva) att vår sjukvårdsmodell är bäst i världen och att den framförallt är RÄTTVIS. Det är bara det att detta är lögn. Det är stora skillnader mellan landsting, d v s sjukvårdens tillgänglighet och kvalitet beror på var du bor. Bor du i glesbygd är du definitivt illa ute vid vissa sjukdomstillstånd. Vi har alla läst om cancerpatienter som får sin första behandling månader efter den första diagnosen på cancer. Gå i 2-3 månader och våndas och veta att man har en dödlig sjukdom t ex bröstcancer som avancerar i kroppen kan inte vara något man önskar ens sina ovänner. Påstridiga och resursstarka ordnar sig bättre vård än resurssvaga och passiva. Så har det alltid varit. Rättvist?

Jag vill öka patientmakten genom att avskaffa remisstvånget och på sikt måste vi få någon form av patientstyrning (kundstyrning) av sjukvårdsproduktionen. Det innebär naturligtvis fler privata vårdgivare men det går att förverkliga med en i huvudsak skattefinansierad sjukvård. Så fort man andas om någon minsta förändring kommer som ett brev på posten, "jaså du vill att vi ska ha det som i USA". Nu förändras sjukvården i USA enligt en lag som kom till efter hårda politiska strider men framför allt det finns oändligt många varianter på hur sjukvården ska vara organiserad. Vi ska ha en svensk modell. Naturligtvis. Men varför denna skräck för förändringar? Varför är reparation av bilar utan köer och väntetider? Ska vi ha lägre krav när det gäller vård av vår egen kropp?