Förintelsens dag uppmärksammas i våra medier och det är nödvändigt. Främlingsfientlighet är nog omöjligt att bli av med helt men demokratiska länder bör ta frågan på stort allvar. Hur detta folkmord kunde ske i ett europeiskt kulturland är för de flesta normalt funtade människor obegripligt. Hur människor kunde delta i massmördande av grannar, människor av annat ursprung eller annan religion är också obegripligt. Tittar man emellertid på hur en minoritet människor uttrycker sig i bl a sociala medier förstår man att det finns rekryteringsunderlag, även i Sverige, för en upprepning av gräsligheterna om historien skulle upprepa sig.

Demokratiska anständiga människor och stater har en viktig uppgift i att se till att det primitiva hatet och extrema politiska rörelser på ytterkanterna avslöjas och motarbetas. Ett förintelsemuseum planeras i Stockholm och det är bra. De svenska skolelever som fått åka på studiebesök i förintelseläger i Polen och Tyskland är efter besöket ganska vaccinerade mot folkmord med politiska förtecken. Det kommande förintelsemuseet i Stockholm blir ett lämpligt studiebesöksmål för svenska skolklasser. Målet bör vara att samtliga svenska skolelever någon gång under sin skoltid får besöka ett förintelsemuseum som ett inslag i undervisningen.

Nu försöker en del människor förvirra begreppen genom att säga ”men Sverige då, Sverige hade också koncentrationsläger”! Syftande på de Svenska interneringslägren för framförallt kommunister som högljutt, även i Riksdagen, välkomnade Sovjetunionens invasionsförsök mot Finland nov 1939 – mars 1940 och som var en säkerhetsrisk för det demokratiska Sverige under resten av världskriget. Dessa interneringsläger liknade mer påtvingat pensionatsboende än koncentrationsläger med taggtråd, svält, död, vakttorn och beväpnade vakter!