Klimatmedvetet tidigt 80-tal

Ur albumet: Cykel på vinterunderlag är ett vanligt samtalsämne i Umeå. Jag började förbereda mig tidigt för vad som komma skulle, kanske har jag därför nu på nytt blivit en sådan anhängare av vintercykling.

Tysk inrikespolitik är kanske inte så oförutsägbar som Storumans kommunalpolitik, men onekligen råder hela havet stormar.

Ni minns väl: Socialdemokratiska SPD uteslöt först kategoriskt allt samarbete med vänsterpartiet Die Linke på förbundsnivå och i de västra delstaterna. Budskapet upprepades utan reservationer både inför och direkt efter delstatsvalet i Hessen av partiets ledare där Andrea Ypsilanti.

Sedan började, ett par dagar innan delstatsvalet i Hamburg och ett par veckor efter valet i Hessen, partiledaren Kurt Beck småsnacka lite om att det i Hessen kanske dock vore möjligt för SPD att bilda en minoritetsregering med de gröna med hjälp av stödröster från Die Linke. Beskedet utlöste förvirring och ilska och SPD i Hamburg menade att det påverkade partiets valresultat negativt.

En talkör med ’Beck måste bort’ hördes till och med kort på valvakan i Hamburg innan partifunktionärer återförde det hela till ordningen.

Andrea Ypsilanti, redan från början hemmahörande i SPD:s vänsterfalang, meddelade strax därefter att hon avsåg att bryta sitt viktigate vallöfte och i strid med tidigare besked låta sig väljas till ministerpresident i Hessen med hjälp av vänsterpartiet. Det utlöste föga förvånande svekdebatt och protester från SPD:s mittenfalang.

Då gick en enskild SPD-ledamot i delstatsparlamentet ut och meddelade att hon av samvetsskäl inte skulle ge Ypsilanti sitt stöd om denna lät sig väljas till makten med hjälp av vänsterpartiet. Varpå Ypsilanti meddelade att hon ger upp och inte längre vill bli vald med hjälp av vänsterpartiet.

Det tog någon dag av hårda, mycket hårda, påtryckningar internt inom SPD i Hessen, sedan kom nya signaler om att den trilskande ledamoten kanske dock kan fås att stödja en vänstersväng, alternativt lägga ned sitt mandat.

Och under det att debatten om partiledaren Kurt Becks framtid och ställning rasat parallellt med händelseutvecklingen i Hessen har huvudpersonen själv legat nedbäddad i sängen däckad av influensa.

Ypsilanti ger upp – Ypsilanti ger inte upp, SPD:s ledning stödjer en vänstersväng i Hessen – SPD:s ledning avråder från en vänstersväng i Hessen, SPD är djupt splittrat ända upp i partiledningen – SPD sluter upp bakom Beck som blivande kanslerkandidat, SPD vill samarbeta med de gröna och liberala FDP på förbundsdagsnivå – SPD vill bygga ett långvarigt maktinnehav med hjälp av en vänstermajoritet.
Läget är glasklart med andra ord

Samtidigt har de gröna valt sina språkrör inför valet 2009: Renate Künast, som är intresserad av ett samarbete med kristdemokratiska CDU och Jürgen Trittin, som vill se ett samarbete med socialdemokraterna och vänsterpartiet.
En teori som framförts är att eftersom båda var nervösa att förlora en omröstning mot den andra, falangläget inom de gröna är svårbedömt, så valde man för säkerhets skull att behålla systemet med språkrör och ge lite åt alla.
Mönstret går igen på delstatsnivå: I Hamburg vill de gröna, så verkar det, bilda koalition med CDU. I Hessen utesluter man det, än så länge, som otänkbart. Glasklart.

Samtidigt har liberala FDP som hittills, i högljudda ordalag, uteslutit varje tanke på att samarbete med SPD och de gröna nu – inför utsikten att bli ensamt kvar sedan alla andra partier börjat leta nya alternativ – meddelat att man inför nästa förbundstagsval är beredd att söka samarbeten med fler partier än CDU, samtidigt som man anser alla partier utom FDP dragit åt vänster. Så vilka vill man samarbeta med? Glasklart.

Samtidigt råder krisstämning hos kristdemokratiska CSU i Bayern sedan kommunalval bekräftat det alla redan visste: partiet är djupt försvagat. Nu vill CSU-ledningen tydligare markera sin betydelse på förbundsdagsnivå igen, som förr i tiden, när Strauss och Stoiber höll hov, nåja.

Tja, så där håller det på. Nya besked varje dag.

Det lär fortsätta att vara både oklart och spännande ända fram till nästa förbundsdagsval, förmodligen även därefter, innan det nya fempartilandskapet stabiliserats och gamla låsningar har lösts upp (och kanske nya uppstått). Någonstans är det ganska befriande när partilandskap hålls levande på det här sättet, även om Die Linkes framgångar – som utlöst karusellen – är olustiga i sig.

Jag tror i en snabbanalys att nyckeln till framtida tyska regeringskoalitioner ligger hos de gröna och liberala FDP. Om de två partierna skulle hitta en samtalston mellan varandra som möjliggör ett närmare samarbete skulle de kunna styra regeringsfrågan för många år framåt, och samtidigt hålla vänsterpartiet kvar ute i marginalen.
Och de två regeringskoalitionerna vore också det bästa i sak: SPD-FDP-de gröna eller CDU-FDP-de gröna.

Men dit är det, som sagt, ännu långt.

Den politiska turbulensen i Storuman tog en ny vändning i går. Om det har vi en ledare i dagens tidning under rubriken ’Blickpunkt Västerbotten’.

Facken och framtiden är ämnet för vår huvudledare i dag.

Forum för levande historias informationskampanj om kommunismens brott är ämnet för en underledare.

Dranske, Rügen

För att göra pausstämningen här på bloggen sentimental som i en Donizetti-aria: en bild från Dranske, Rügen vid den tyska Östersjökusten. I den tidlösa solnedgången förväntar man sig nästan att Tony Buddenbrook ska dyka upp någonstans, vandrande längs stranden.

Anders Rönmark sågar på Tidningen Ångermanlands liberala ledarsida kritiken mot folkpartiets förslag angående avskaffad rätt till undantag från vissa undervisningsinslag i skolan.

Folkpartiets Björn Kjellsson tar på sin blogg upp fördomarna som finns i Sverige mot den amerikanska valrörelsen.

En annan ung politikerbloggare i Umeå är moderaternas Nicklas Sandström, som bland annat brukar bjuda på snygga foton från Umeå.

Snart så…

Det är något speciellt med älvlandskap också.

Sommarhav

Det kommer en dag när man återfår tron. Den är bara inte här än. En bild från Ratan i somras.

Landsbygdsriksdagen och en fundering kring staden som norm för utvecklingstänkande är ämnet för en signerad text av mig på dagens ledarsida.

’Landsbygden och staden: hur definieras utveckling?

Landsbygdsriksdag: begreppet signalerar stolthet och dåligt självförtroende på samma gång. Statsvetaren Malin Rönnblom skrev en intressant krönika i fredags här på ledarsidan om landsbygdsborna som "de andra" och om maktrelationen mellan stad och land. Vilka utgångspunkter för utveckling betraktas som självklara? I allt högre grad definieras utveckling som liktydigt med storstadsmiljö, medan landsbygd betraktas inte bara som något outvecklat, utan som ett otillfredställande tillstånd i sig.

Den övergripande trenden i vad den allmänna opinionen ser som värdefullt att värna är inte heller gynnsam för landsbygden. Hela Sverige ska leva är ett lika angeläget mål nu som för tjugo år sedan, men det är, tyvärr, inte en lika nationellt gångbar slogan längre. Kravlistor som andas fixering vid statliga insatser riskerar att bli långsiktigt kontraproduktiva.

Landsbygdens bästa chans att vinna den helt avgörande kampen om att bevara nu befintlig service och samtidigt få gehör för reformer för lokal utveckling, är att formulera en egen utvecklingsidé; självmedvetet, utan offermentalitet och utan att acceptera storstaden som utgångspunkt för all framtidsanalys. Hur ser landsbygdens alternativ ut när det gäller attraktiva livsmiljöer för sökande människor, för modernt företagande och flexibel samhällsservice?
Så måste man bevisa att hela Sverige inte bara ska, utan faktiskt kan leva.’