Turism och vägval i Norrlands inland
Min lördagskrönika den här veckan diskuterar turism, Norrlands inland, nyheten om planerade storsatsningar i Borgafjäll och Kittelfjäll och en del svåra vägval som väntar:
———————————————————————
Norrlands chans i upplevelsesamhället
”Moln, som av den nedgående solen kantades med glödande rött, blandades med andra moln, som färgades av en uppgående sol. Horisonten formligen brann mellan de två punkter, där solen gick ner och där den strax på nytt skulle visa sig, vilket ägde rum halv två. Ingenstans kunde vi se mörker eller skugga, allt var ljust som mitt på dagen. Och eftersom daggen fallit så rikligt, när solen gick ned, avdunstade den nu i täta dimmor strax före soluppgången, steg upp som rök, vit som mjölk, fyllde alla dalar och strök längs skogsbrynen. Mitt i detta elementens skådespel foro vi förbi en vacker sjö på vänster hand med avlägsna skogar bakom; mitt i den låg en ö bebyggd med små hus.”
Engelsmannen Edward Daniel Clarke på resa genom Västerbotten 1799. (Ur ”Västerbotten. Ett bildverk.”)
Resenärer har i alla tider fascinerats av Västerbotten. Vare sig de hänförts, förundrats eller förskräckts, varit nyfikna eller nedlåtande, sökt ödemarker eller odlingslandskap – upplevelser och tankar att bearbeta har de fått med sig hem.
Det gällde på 1700-talet.Det gäller nu.
En del stannade förstås; bosatte sig och blev västerbottningar. En del blir kvar även i dag. Men de som åker tillbaka, vittnar om sina upplevelser och får fler att komma på besök, kan vara lika viktiga.
Vi är på väg att gå över från industrialismens epok till något som förutspåtts bli upplevelsernas århundrade. När Turismens utredningsinstitut för ett par år sedan kom med rapporten ”Turism – en näring som skapar jobb”, lånade man en modell från de amerikanska forskarna Joe Pine och James Gilmore om hur övergången från råvaruekonomi till ett upplevelsesamhälle kan sammanfattas i fyra steg: (1) Utvinna råvaror, (2) Tillverka produkter, (3) Leverera tjänster och (4) Iscensätta upplevelser.
Det handlar inte om definitiva brott – råvaruekonomin och industriproduktionen lever vidare som en tillväxtbas parallellt med de nya tjänstemarknaderna, Västerbotten är ett praktexempel på det – men om en förskjutning av tyngdpunkten. För Västerbotten, med sin blandning av traditionell råvarusektor och modern tjänstesektor, erbjuder den övergången oanade möjligheter.
Och mitt i rampljuset, när ridån går upp för en ny tid, står turistnäringen.
Resandet är gammalt som människan själv. Men turistbranschen är ett relativt ungt fenomen. Den tog riktig fart i mitten av 1800-talet och har först på senare år blivit symbolen för ett epokskifte.
Dess ekonomiska betydelse är redan i dag stor. Enligt Årsbokslutet för svensk turism och turistnäring 2008 omsatte den svenska turistnäringen förra året totalt 244 miljarder, ett plus på 6,3 procent. Antalet sysselsatta i turistnäringen var 2008 158 936, plus 6,2 procent, med en mer differentierad arbetsmarknad som bonus. Turismens del av totala BNP låg på 2,86 procent.
…Kulturjournalisten Per Svensson skriver i det senaste numret av tidskriften Axess en läsvärd text om den förändringsprocess som pågår inom svensk lantbruk. Det handlar om hur lantbruket måste arbeta sig bort från det gamla, storindustriella tänkande som tog över på 1960-talet (samma andas barn som miljonprogrammet menar artikeln). I stället, framhåller Svensson, måste bönderna i högre grad erbjuda småskalighet, exklusivitet och ekologiska upplevelser på plats. Lantbruk mindre som fabrik och mer som upplevelse. Att förverkliga det är inte lätt, men infallsvinkeln rätt och rådet gott.
Upplevelseekonomin innebär inte minst för glesbygd och landsbygd stora chanser. Men det kommer också, särskilt i Norrlands glest befolkade och på natur, råvaror och upplevelser rika inland, att ställa en del frågor på sin spets. Friktionsfritt lär det inte bli. Turism är svåra avvägningar; inte bara mellan naturvärden och råvaruexploatering (som i Vojmån), utan också mellan olika typer av kärlek till naturen.
…Nya nationalparksprojekt är ett intressant exempel på att det som kanske framstår som en enkelt från centralmaktens perspektiv ofta ser helt annorlunda ut lokalt, för människorna som faktiskt känner, bor i och bär upp bygden. Många i inlandet argumenterar vältaligt för att omvandlingen av Vindelfjällens naturreservat till nationalpark skulle äventyra de lokala näringsmöjligheterna och deras naturvård. En nationalpark skulle kunna bli ett hot mot naturturismen genom att de upplevelsemöjligheter som återstår blir snävare och utan kommersiell bärkraft. Det ärliga ömmandet om turism och naturvärden kan alltså leda till helt olika slutsatser beroende på utgångspunkt.
En av de svåraste avvägningarna handlar om var en ort ska placera sig på den skala där ena extremen är dyr, småskalig, nischad exklusivitet och andra extremen är storindustriell exploatering för billigare massturism.
I rapporten ”Tourism of tomorrow – svenska experter ger sin syn på framtidens turism och resande” från European Tourism Research Institute (Etour) från 2006 säger professor Bengt Sahlberg att ”multi-trenden” i framtiden kommer att stärkas när turister ”vill uppleva så mycket som möjligt när man reser, istället för att fokusera på en aktivitet. Till exempel natur och kultur i ett paket.”
Christina Wennmark, fd VD för Svenska Resebyråföreningen, framhåller i samma rapport behovet av bättre infrastruktur och fler entreprenörer med spännande säregna upplevelser. Utbudet ska både vara brett och säreget. Det är ett dilemma som heter duga.
Och vad ska en region prioritera i sin marknadsföring? Kritiken om bristande landsbygdsperspektiv som tidigare i år riktades mot en enkät från Västerbottens turism, visar att det inte är något rent teoretiskt spörsmål.
Veckans nyhet om de planerade storsatsningarna i Borgafjäll och Kittelfjäll belyser för inlandets del den väldiga potential som finns, men träffar också hjärtat av en ofrånkomlig problematik. Bosse Bodén vid Etour betonar på nyhetsplats i dagens VK att infrastruktur i form av en större, näraliggande flygplats är nödvändig om turistvolymerna ska kunna växa, men att det i sig inte räcker. Helhetsupplevelsen är avgörande för möjligheten att locka och locka tillbaka turister, menar även han.
Och att bygga är en sak, att drifta därefter en annan. Inlandets flygplatsdilemma väcks alltså till nytt liv av investeringsplanerna. Bodén påpekar också att den inhemska alpina turistmarknaden är mättad och att tillväxten måste nås genom fler utländska besök. Annars kan olika orter står i vägen för varandras utveckling. Behovet av ett regionalt helhetsperspektiv finns alltid.
Det är inget argument för att inte hälsa villiga investerare med klang och jubel. Jämmerdal och jantelag har glesbygden haft nog av. Turistnäringen kan vara en nu eller aldrig-chans för Norrlands inland. Men några enkla samband mellan volym och vinst, kvantitet på papperet och konkurrenskraft i slutändan, finns inte i upplevelseekonomin.
Därför är det inte antalet lägenheter eller fritidshus i sig som är viktigt, utan vilken upplevelsekvalitet, till vilket marknadsvärde, en ort eller region kan erbjuda. Den norrländska turistnäringen har alla förutsättningar med sig och lika fullt några svåra vägval framför sig.
