Etikett: Regioner

Genomtänkta regionreformer eller lappa och laga?

Av , , 1 kommentar 2

Förslagen gick i väntad riktning när utredaren Mats Sjöstrand igår lämnade över slutbetänkandet ”Statens regionala förvaltning – förslag till en angelägen reform” till civil- och bostadsminister Stefan Attefall. Störst uppmärksamhet får förslaget att dagens 21 länsstyrelser ska minskas till 11. Bland annat skulle Jämtland och Västernorrland få dela länsstyrelse, med Östersund som sätesort. Och Gävleborg och Dalarnas länsstyrelser skulle slås ihop, med Falun som sätesort, vilket redan väckt irritation i Gävle.

Tanken med att öka verksamhetsvolymerna är att det ska möjliggöra större enhetlighet och högre effektivitet i länsstyrelsernas ärendehantering, och bättre uppföljning och styrning. Även om förutsättningarna kan skilja sig markant åt från län till län, och ökad centralism uppifrån inte nödvändigtvis är bästa sättet att reformerna en sedan tidigare förlegad modell, är det svårt att invända mot ambitionen att rationalisera i den statliga byråkratin.

Det är orimligt att upprätthålla en förlegad förvaltningsstruktur bara för att rädda gamla residensstads- och landshövdingetitlar.

Förslagen ska för norra Sveriges del ses mot bakgrund av den övergripande regionaliseringsprocess, som är större än och skulle kunna binda samman de separata frågorna om bland annat länsstyrelsernas och landstingens framtid, som gått i stå sedan ansvarskommittén lade sitt förslag 2007. Behovet av förändringar finns kvar, men oförmågan att genomföra större regionsbildningar värda namnet, riskerar nu att föra till fler centrala lappa och laga-åtgärder.

Bättre hade varit att ta ett helhetsgrepp från början, och behålla mer av kontrollen över processen regionalt genom egna initiativ och konstruktiva förslag. Men misstron mellan olika län och länsdelar i norra Sverige har varit stor. Och om det nya utredningsförslaget överhuvudtaget blir av, till delar eller som helhet, är långt ifrån säkert. Motsättningar och kortsiktig prestige tenderar i sådana här frågor att blockera genomtänkta reformer så länge att krisåtgärder till slut tvingas igenom uppifrån, hetsigt och i brådska. Det är inget att stå efter.

1 kommentar
Etiketter: , ,

Den tänkta storregionen rasar samman

Av , , 1 kommentar 5

Någon norrländsk storregion blir det inte. Återstår bara halvmesyrer som inte har storregionens fördelar men lämnar problemen intakta? Då är det nog bättre att lämna regionfrågan som Ansvarskommittén definerat och diskuterat den lite därhän och satsa på att utvecka andra former av samarbeten istället.

Umeå och Örnsköldsvik, med Lennart Holmlunds och Elvy Söderströms uttalanden nedan, är inne på rätt spår. Det är ämnet för den här krönikan, som konstaterar att det stora problemet inte i första hand är att det inte blir en formell norrländsk storregion, utan den brist på krisinsikt och den bristande förståelse för behovet av ett långt mer utvecklat samarbete än i dag mellan de fyra nordligaste länen som hela debatten de senaste åren har avslöjat.

Med teckning av Niklas Eriksson i papperstidningen.

Några andra krönikor av mig på just temat Botniaregionen:

Botniabanan är ett "på edra platser"

Botniabanan är mer än räls genom landskapet

Kommer vi att bli Botniabor i framtiden?

En kastad handske åt Botniaregionen

————————————————————-

Den tänkta storregionen rasar samman

Sanslöst dumt, kallar Umeås kommunalråd Lennart Holmlund sina partikamraters beslut i Västernorrlands landsting att förespråka en region med bara Västernorrland och Jämtland. ”Fullständigt obegripligt”, betecknar han det också, och passar även på att ge Jämtland ett par kängor på vägen, vilket väckt viss uppmärksamhet i grannlänen.

Beklagansvärt, eller möjligen suboptimalt, skulle kanske en diplomat uttrycka saken. Men Holmlund har rätt – beslutet är svårt att begripa.

Inte alla kommuner i Västernorrland är med på Jämtlandspåret. Örnsköldsvik och Sollefteå vill hellre söka sig norrut, och Örnsköldsvik satsar framför allt på ett utökat samarbete med Umeå kring Botniaregionen.
Sollefteås kommunalråd Elisabet Lassen (S) säger till Örnsköldsviks Allehanda: ”Jag tycker inte att Västernorrland och Jämtland blir någon region att tala om. Helst skulle vi vilja se en region med de fyra nordligaste länen. Men om det inte blir så vill vi hellre norrut.”

Och Örnsköldsviks kommunalråd Elvy Söderström säger till ÖA: ”Vi är helt eniga om att vi ska tillhöra en region norrut.”

Besluten i Västernorrlands landsting handlar alltså om en region mellan delar av Västernorrland och Jämtland. Till och med en diplomat skulle förmodligen börja söka starkare uttryck i betygssättningen av den idén.

Samtidigt uttalar både Holmlund och Anders Ågren skepsis mot idén att bilda en region med Västerbotten, Norrbotten, Örnsköldsvik och Sollefteå, vilket många förespråkar som näst bästa alternativ. Holmlund säger till ÖA: ”Det är inget bra samarbetsklimat mellan kommuner och landsting i Norrbotten. En fyralänslösning hade varit bäst, men nu får vi göra det bästa av situationen; en region med Västerbotten och delar av Västernorrland.”

Storregiontanken fortsätter alltså att långsamt rasa samman i allt mindre beståndsdelar.

Regionfrågan har många bottnar, och är större än bara huruvida man ska bilda formella regioner som ersättning till dagens landsting. Det är uppenbart att det behövs en kraftsamling i Norrland kring sjukvård, utbildning, infrastruktur, kultur och inflytande nationellt. Många måste klättra upp ur gamla skyttegravar, bryta med gammalt misstroende och se nödvändigheten i ett fördjupat och mer omfattande samarbete på fler områden än i dag över de gamla länsgränserna.

En norrländsk storregion hade varit ett sätt att försöka nå dit.

Men regiontänkande och regionsamarbete kan förstås ta sig många olika former och växa fram över tid.

Invändningar mot formella storregionerna med fog för sig saknas inte, och det kanske starkaste har med lokaldemokrati och närhet till besluten att göra. Även om det i den kritiken finns en hel del skönmålning av dagens situation, när det gäller det regionala demokratiska deltagandet, så är det en kritik som måste tas på allvar. Även behovet av en tredje nivå överhuvudtaget mellan staten och primärkommunerna har ifrågasatts.

Utgångspunkten för den politiska processen kring bildandet av nya regioner som ersättning av dagens landsting har emellertid varit Ansvarskommitténs slutbetänkande från 2007.

Och tar man analyserna i det på något som helst allvar är det uppenbart den enda regionbildning i norr som hade uppfyllt de uppställda kriterierna när det gäller befolkningsmängd, arbetsmarknad och erfarenheter av befintliga samarbeten hade varit en region omfattande de fyra nordligaste länen.

Allt annat blir halvmesyrer av olika slag, där fördelarna med regionbildningen försvagas kraftigt, men där problemen som skulle lösas består. Men av allt att döma var inte Norrland redo för något annat.

Det oroväckande är inte så mycket att en formell regionbildning värd namnet inte blir av, utan den brist på krisinsikt och den bristande förståelse för behovet av ett långt mer utvecklat samarbete än i dag mellan de fyra nordligaste länen som hela debatten de senaste åren har avslöjat. Finns inte den insikten, kommer inte heller andra samarbetsformer att utvecklas. För den norrländska gles- och landsbygden är det, tror jag, dåliga nyheter.

Men nu är det som det är. Och då är det nog rätt att som Umeå och Örnsköldsvik är inne på, lämna den stora regionfrågan som ansvarskommittén definierade den lite därhän och vidga andra former av regionsamarbeten i stället. Då är det rimligt att sätta Botniabanan i centrum, och möjligheterna att få Umeås och Örnsköldsviks boende-, service- och arbetsmarknader att växa samman mer i en koncentrerad regionförstoringsprocess längs kusten. Det är en början.

Att skapa Botniaregionen på riktigt, är kanske en utmaning stor nog.

1 kommentar
Etiketter: , , , ,

Ridå för storregionen? Låta Stockholm bestämma?

Av , , 1 kommentar 1

Regionfrågan har tagit ytterligare en vändning de senaste dagarna.

Anders Rönmark kommenterar i Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda.

Sundsvalls Tidning har ett annat perspektiv.

1 kommentar
Etiketter: ,