Etikett: Umeå Östra

Ta bort parkeringsavgifterna vid Umeå Östra

Av , , 1 kommentar 6

Det räcker inte med att lägga rälsen, bygga stationshusen och rulla igång tågen. Den enskilda resenären börjar inte sin resa på perrongen, materialiseras inte plötsligt framför stationen. Resenären börjar med att gå ut genom den egna ytterdörren. Och även Umeå ligger i en utpräglad och i huvudsak bilberoende* landsbygdsregion.
Resan till tåget kan vara krångligare och ta längre tid än resan med tåget. Anslutande infrastruktur och service måste också fungera, om regionförstoringen ska komma till stånd.

Är inte parkeringsavgifterna på 100 kr/dag vid Umeå Östra, onödiga och kontraproduktiva? Just där känns de som ett slentrianmässigt sätt att söka klämma ur lite extra slantar från dem som inte har något val eller vill försöka med tåget istället för att ta bilen hela vägen.

För innehavare av månadskort finns möjligheten till ett pendlarparkeringskort för 250 kronor i månaden. Men tillfällighetsresenärer som inte har privilegiet att bo tillräckligt centralt, får lägga ut 100 kr extra för att stå på ett vanligtvis tämligen öde parkeringsområde.

Det är ett litet problem, förstås, sett till antalet det gäller, men avgiften förefaller övernitisk, och symboliken är olycklig.

Ta bort parkeringsavgifterna vid Umeå Östra för alla tågresenärer. Utnyttjas platserna av andra – närboende eller närjobbande – på ett sätt som skapar kaos så hitta då på ett system som gör det möjligt att markera vem som står där i egenskap av passagerare, pendlare eller tillfällig. Testa, som en gest åt Botniaprojektet. Det kanske fungerar utmärkt.

* (För den som undrar om jag skriver efter att själv ha fått betala avgiften: jag har inte körkort för egen del, och har privilegiet att kunna ta mig med cykel till Umeå Östra)

Döp om Umeå Östra och Umeå City Airport

Av , , 5 kommentarer 16

Döp om Umeå Östra och Umeå City Airport är budskapet i en ledarkrönika av mig på dagens ledarsida:

——————————————————–

Döp om Umeå Östra till Jernbanan

I folkmun döpt till Kexchokladen börjar den nya tågstationen nedanför universitetssjukhuset i Umeå stå klar. Bokstäverna i det riktiga namnet på stationen – Umeå Östra – har hängts upp. I höst invigs Botniabanan – infrastrukturprojektet som blir fulländat först när Norrbotniabanan också byggs, men som redan nu symboliserar järnvägens återkomst till Norrland, ett sekel senare.

Satsningen väcker förhoppningar om ett materiellt och befolkningsmässigt uppsving, men också om en ny regional samhörighet, om möten längs kusten, när arbetsmarknader växer ihop. När det gäller resenärerna är det inte i första hand långa resor som står i centrum, en symbolik med många bottnar i Norrlands historia, utan pendlingsresor inom regionen, mellan Norrlandsstäderna, kvar här.

Därför känns stationsnamnet – Umeå Östra – som en onödig tristess. Är det inte en upprepning av namnfiaskot med flygplatsen som efter en lyckad ombyggnad döptes till ”Umeå City Airport”? Var finns den språkliga förankringen i orten, glädjen över att redan i namn och yta få antyda bygdernas och regionernas historia?

Var finns lusten att uttrycka en kulturell medvetenhet om hur förutsättningarna för liv, rörelse, utveckling och gemenskap i den här delen av landet skapades till att börja med? Hur vårdas minnet av berättarna?
Ett namn som tvingar resenären att reflektera om var tåget faktiskt anlänt, och ett första visuellt intryck av historiska sammanhang och stämningar, slår an en ton som ingen reklamkampanj kan ersätta.

Hösten 2008 föreslog Carl Åkerlund på VK:s kultursida att stationen nedanför NUS borde tillägnas "Sara Lidman, de människor och den historia som skildras i Jernbaneeposet. Gestalta de förbindelser denna geografiska förbindelse har med historien, människor emellan. Lämna uppdraget åt en grupp av konstnärer att utforma denna utsmyckning: en bildkonstnär, en textarbetare och en arkitekt. Då vore det en fröjd att komma till Umeå, och man skulle betona att Botniabanan inte bara leder söderut, härifrån, utan också hit: "här slumra rikedomar i nejderna som vi med glädje vilja låta komma hela riket till godo".

Vad har blivit av det förslaget? Döp om flygplatsen, och döp om tågstationen. Varför inte kalla ”Umeå Östra” för ”Jernbanan Umeå” istället, gestaltad och utsmyckad genomgående på ett Sara Lidman-tema? Så att det är det första man ser. Det är så sällan kulturen och kulturhistorien får stå i centrum i det offentliga rummet. Men Botniabanan inbjuder till det.
Om det inte går att förverkliga en omgestaltning till höstens invigning, så varför inte sätta upp målet att Umeå Östra lagom till 2014 byter namn och utsmyckning – och påminner alla resenärer om vilken märklig och mäktig berättelse om människors strävanden de just rullat in i.

Det låter ganska trist

Av , , 5 kommentarer 6

Resecentret Umeå Östra växer upp ur marken mellan älven och universitetssjukhuset. Det händer saker, det byggs. Botniabanan äntligen på väg in med mångåriga löften och förhoppningar till stan. Fart, liv, rörelse och besökare i strid, klimatvänlig tillväxtström. Vi ser det framför oss i ett grönblått skimmer, hur Umeå får en ännu starkare urban profil.

Tågstationen med intressant arkitektur som ska bli Umeås nya port mot omvärlden, många besökares första intryck, får förstås speciella förväntningar på sig, ett alldeles eget symbolvärde.

Men ta det lugnt. Tristess och gråhet är också värden som inte ska underskattas. I dagens VK kan vi läsa på nyhetsplats att det nya resecentrumet bara ska ha en enda kommersiell verksamhet: en servering. Pressbyrån som vill öppna kiosk, avvisas. Tunneln upp till sjukhuset ska inte ha några butiker utan bara vara precis det som många varnade för innan beslutet: en tunnel, med de risker det medför.

Och i serveringen som tillåts ska det, enligt Bertil Hammarstedt, vd i Infrastruktur i Umeå AB ”serveras kaffe, the, kalla drycker, smörgåsar och lättare rätter”. Har beslutsfattare redan skrivit detaljerade, kommunalt fastlagda menyer för den enda kommersiella aktör som är välkommen inne i resecentrat?
Är det av ren barmhärtighet så att inte kunderna eller serveringsstället ska behöva belastas med bördan att välja eller tänka själva?

För att sammanfatta budskapet: Det ska bara finnas en kommersiell aktör i det nya resecentrumet. Någon kiosk behövs inte. Och det enda stället som ska få nådiga nicken att erbjuda resenärerna något har getts klara synpunkter i förväg av på vad som ska serveras. Nej, det här låter inte bra. Det låter faktiskt ganska trist. Risken är att besökare utifrån kommer att tycka likadant.