Brottsoffer = problem

Dagens nyheter skriver i sin ledare häromdagen att brottsoffren ges allt större utrymme i massmedia och i domstolar men att det sker på fel sätt. När man läser vidare i ledaren förstår man snart att brottsoffren i DN:s ögon stör den frid som rått. Man tar bl a till utgångspunkt fallet med den svenska kvinna som suttit i fängelse i 27 år i USA för delaktighet i ett dubbelmord. I Sverige hade hon sannolikt fått symboliska böter och övervakning i ett par år eftersom hon inte höll i pistolen. I USA har brottsoffren yttranderätt vid varje ansökan om förkortad strafftid och i vissa svenska medier verkar nu brottsoffren, döttrarna till en av de mördade, betraktas som de stora syndabockarna. Sannerligen en perspektivförskjutning bort från dådet som orsakat allt som sedan följer.

Den s k humana kriminalpolitiken i Sverige, som bl a innebär brottsrabatter genom att nya brott konsumeras av straffvärdet för tidigare brott, har upprätthållits genom osynliggörandet av brottsoffren. Försvararna av kriminalpolitiken med rötter i vänstervridningen på 1960-talet, innebärande att brott orsakas av det kapitalistiska systemet, blir naturligtvis störda när brottsoffren ges röster och blir sedda. Vi saknar helt brottsofferstatistik kopplade till gärningsmän. Brottsforskarna har förstås haft viktigare saker att ägna sig åt. Om vi t ex kunde konstatera att vissa brottslingar orsakar 500 brottsoffer per år i 20 år och ändå springer lösa på gator och torg kanske vi fick en DN-ledare som klagar på att statistiken framställs på fel sätt.

DN får nog finna sig i att brottsoffrens röster i media och domstolar har kommit för att stanna. När integriteten blir nästan lika med religion störs friden också av brottsoffren som kräver ökade möjligheter att spåra våldtäktsmän och pedofiler med DNA. Hagamannen kunde kraftigt inskränka rörelsefriheten för en större stads kvinnor i 10 år och orsaka rader av brottsoffer tack vare att DNA-register inte finns/inte får användas. Integritetsdebatten har två sidor och brottsoffren får genom att bli sedda och hörda ett för vissa ovälkommet inflytande på avvägningarna mellan integritet och brottsbekämpning.

Händelser som inte har koppling till DN-ledaren är behandlingen av brottsoffren i en by i södra Sverige. Två barnflickor 14 och 15 år, blev våldtagna av föräldrarna till de tillsedda barnen när de kom hem från en fest. Enligt en tidningsartikel har Missionsförsamlingen i byn haft förböner för förövarna men inte för brottsoffren. Byn är enligt tidningen delad i två delar, för och emot brottslingarna respektive brottsoffren. Brottsoffren är dessutom mobboffer. Låter som den totala galenskapens hemvist på jorden. En dominerande frikyrkoförsamling är tydligen ingen garant för motverkande av mobbning och häxjakt i en by i dagens Sverige. I aktuellt fall kanske rent av förutsättningen.