Etikett: Antony Beevor

Delning av Adolf Hitlers kropp-slutet.

Av , , Bli först att kommentera 8

Har haft Antony Beevors bok ”Berlin, slutstriden 1945” i mina bokhyllor i uppåt 20 år i tron att jag läst den. Av en tillfällighet tog jag fram den och konstaterade att den var oläst! Jag har ibland funderat över vart Hitlers lik tog vägen och det beskrivs detaljerat i boken. Goebbels och hans fru dödade sina 6 barn med gift och begick sedan självmord, det är allom bekant, men att Goebbels led av klumpfot visste jag inte.

Det påminner mig om en helbrägdagörare i Långsjöby som försökte bota en man som led av klumpfot omkring 1949. Efter helbrägdagörelsen sprang han i glädje och upphetsning ut ur bönhuset och hoppade i ett språng över ett staket. När bussen skulle avgå till hemorten sprang mannen ut före alla andra och hoppade upp i bussen, men nu tog trollerinumret slut och han stöp framlänges inne i bussen och slog skallen i en sidoruta så den lossnade och flög ut. Bussen lämnade nu alla andra åt sitt öde och det blev ”bussambulans” i högsta fart till Stensele Sjukstuga där doktor Collert och hans svartklädda och storväxta Sofiasyster tog emot. När ett antal förföljande bilar från Långsjöby anlände och passagerarna kom stormande uppför trapporna till andra våningen där undersökningsrummet fanns, skrek doktor Collert, ”Ut härifrån, här är det jag som bestämmer och inte Gud”! Folksamlingen jagades genast nedför trapporna och ut av Sofiasystern.

Nu till ämnet! Adolf Hitler som inte hade klumpfot utan felet satt högst upp! Han sköt sig 3 maj och hans nyblivna fru Eva Hitler använde gift. Den officiella nazityska versionen var att Hitler stupat i strid som en ”krigshjälte”. Enligt paret Hitlers sista önskan bars det nygifta paret upp i det fria och lades ned i en krevadgrop tillsammans med deras hundar varpå de enligt önskan fick en dunk bensin över sig som antändes. Efter denna ”kremering” grävdes de över. Det dröjde sedan till 5 maj innan de hittades och grävdes upp. Stalin stressade hela tiden Sovjetarméns befälhavare i det tyska Rikskansliet med ideliga telefonsamtal och budskapet var att västmakterna skulle hållas ovetande. Och inte bara dem. Minst lika viktigt var att marskalkarna Zjukov och Rokossovskij m fl inte skulle få veta något för den lille Stalin var svartsjuk! Zjukov som senare red på en vit häst i täten för ryska soldater vid firandet av segern framför Kreml visste inte förrän 20 år senare vad som hänt med Adolf Hitler. Zjukov som övervakades av den ryska säkerhetstjänsten till sin död förlät aldrig Stalin för sveket!

Adolf Hitler delades i tre delar av strikt praktiska skäl. Käkarna, resten av skallen och den övriga kroppen. Käkarna, tandstatusen, för fastställande av identiteten vid obduktionen. Hitlers tandsköterska bekräftade 7 maj att det var Hitlers tänder men inblandade skulle hålla tyst, annars hotade avrättning.
Hitlers käkar förvaras hos SMERSJ och kraniet hos NKVD i Moskva och kroppen i övrigt var nedgrävd i Magdeburg Östtyskland under en Sovjetisk excersisplats. Kroppen grävdes upp en natt 1970 och kremerades varpå askan spolades ner i stadens avloppssystem. På så sätt kanske organismer och senare fiskar tagit upp molekyler av Hitler som hamnat i magarna på folk runt Magdeburg. Det vore nog magstarkt! Vilken tur att jag bor lång bort från Magdeburg och dessutom uppströms.

Förlorarna skrev historien.

Av , , 2 kommentarer 0

Det vanliga är ju att segrarna skriver historien men ett undantag finns, Spanska inbördeskriget, som pågick 1936 – 1939. Här har historien skrivits av "förlorarna" eftersom segraren hette Franco och knappast var intresserad av historieskrivning och om han varit det hade ingen i den demokratiska världen brytt sig om den. Franco var en blodbesudlad general och krigare som hör till historiens värsta massmördare. Till de få vänner Franco hade utomlands hörde Hitler och Mussolini. Efter att Hitler träffat Franco för förhandlingar var de inte kompisar längre. Enlig historien tyckte Hitler bättre om tandvärk än att förhandla med Franco. 

Den förlorande sidan bestod av ett flertal partier som  försvarade den unga demokratiska republiken. Många av världens berömda författare reste till Spanien för att stödja republiken och många tusentals frivilliga åkte till Spanien för att försvara demokratin med vapen i hand, även några hundratal från Sverige. Så småningom polariserades konflikten alltmer och på republikens sida kom kommunisterna, påhejade av Komintern och Moskva, att tillskansa sig allt större makt. Inom republiken pågick allt allvarligare fraktionsstrider mellan den kommunistledda vänstern och anarkisterna från framförallt Katalonien med Barcelona som centrum. Kommunister och anarkister har ju alltid varit som hund och katt. De kan inte vistas i samma rum utan att flyga på varann.

Vid slutet av kriget var den övervägande delen av de högre militära cheferna i republiken kommunister. I förbanden ända ned till låg nivå fanns enligt kommunistisk sed politiska kommisarier som styrde och ställde även i militära frågor. Som t ex beslut om arkebusering av feltänkande. I frivilligkompanierna arkebuserades utlänningar som i pressat läge sprang bakåt eller tog ledigt enligt det kontrakt de undertecknat. Ett stort antal frivilliga som åkt till Spanien för att försvara demokratin dödades inte i strid utan av sina chefer vilket jag inte vetat förrän jag läste Antony Beevors bok om Spanska Inbördeskriget.

Beevors och många andra historikers slutsats är att om inte Franco vunnit och gripit makten hade kommunisterna gripit makten och slutresultatet hade blivit en förtryckarregim i klass med Francos. Francos regim mördade hundratusentals meningsmotståndare och detsamma hade säkert hänt om kommunisterna gripit makten. Inbördeskriget var samtida med Stalins utrensningar i Sovjet.

De flesta frivilliga som deltog i inbördeskriget på den republikanska sidan hade nog knappast tänkt sig en stalinistisk förtryckarstat som slutresultat av sin kamp med det egna livet som insats.