Några pinsamma veckor i svensk politisk debatt

Det har varit pinsamma veckor i svensk debatt. Och mycket har varit beklämmande att läsa och höra från och om centerpartiet de senaste veckorna. Men det är inte centerpartiets utskällda idéprogramförslag som stått för pinsamheterna.

Vill vi välkomna idédebatt även inom partier som sitter i eller har chans att hamna i regeringsställning, eller ska idédebatt reserveras enbart för partier långt ute på politikens ytterkanter? Om vi vill det förstnämnda är det dags att lämna de värsta skolgårdsbeteendena bakom oss, och växa upp. Idédebatt förutsätter att idéer kan framföras utan att den stora hysterin utbryter, inom och runt ett parti.

Om det, och några ord om "nyliberal" som skällsord, handlar den här lördagskrönikan.

——————————————–

Några pinsamma veckor i svensk politisk debatt

Centerpartiets idéprogramgrupp har utsatts för hård kritik de senaste veckorna. Det är svårt att förstå varför. Är det några som med gott samvete kan räta på ryggarna efter debatten som förts, så är det ledamöterna i den gruppen. Om uppgiften var att ge underlag till en idédiskussion, har de gjort ett utmärkt jobb.

Att varken deras eget parti, i synnerhet inte deras eget parti, eller särskilt många andra heller, varit mogna eller haft perspektiv och nerver nog att hantera livs levande, sprattlande idéer, är inte deras fel.

Idédebatt förutsätter nämligen idéer. Bra eller dåliga, långsiktigt visionära eller mogna för beslut, oväntade eller traditionella – utan några konkreta idéer alls är det omöjligt att diskutera överhuvudtaget. Och ett idéprogram måste även ha friheten att blicka långt framåt i tiden, att ta principiell och moralisk ställning.

Men sanningen är väl dessvärre att väldigt få – när det kommer till kritan – av dem som ständigt efterlyser fler idéer, står ut med några andra idéer än sina egna. Centerpartiets idéprogramförslag har avslöjat hur förbluffande låg nivån på svensk debatt kan vara.

Omgivningen har inför ord som fri invandring, plattare skatter och månggifte gallskrikit i panik, dragit upp byxbenen och hoppat upp på köksborden i Åsa Nisse-danser som hade de upptäckt en mus under köksbordet: ”Åååaahhh, huuh, iiihh, vi dånar, hjälp, rädda oss, hämta fällan!”

Värst ta avstånd-panik har centerpartiets egna företrädare haft, ända upp i en pratig och svävande partiledning utan styrsel, självförtroende och sammanhållning.

Mycket har varit beklämmande att läsa och höra från och om centerpartiet de senaste veckorna. Förslaget till nytt idéprogram, det allt kretsar kring, hör dock till undantagen. Det betyder inte att jag håller med om allt som står där, mer om det senare. Men i den långa ”vi ska lyssna in väljarnas åsikter”-parad av våta fingrar vajande i takt som de största partierna ägnar sig åt, framstår resonemangen i C-programmet som relevanta och uppfriskande, både när de hamnar fel och när de hamnar rätt.

Först dock, ett guidetips i debatten: Om person eller parti A – med överspelad vildögd indignation – anklagar person eller parti B för ”nyliberalism”, kan man i nio fall av tio utgå ifrån att B sagt något tänkvärt och att A inte tänkt en självständig tanke i frågan på åtminstone tjugo år, inte orkar sätta sig in vad saken gäller och mest bara vill posera.

”Nyliberal” är ett av de flitigast använda invektiven i svensk politisk debatt. Men det definieras nästan aldrig, eftersom det inte har med seriös idéanalys att göra, utan är ett pilutta dig-ord på ”pax för att du är dummast, stjärnstopp, nyckellås”-nivå – jag talar av egen pinsam erfarenhet.

En bra regel är att om en etikett bara används av en sida i en debatt, som beteckning på andra, och det saknas en gemensam definition, då handlar det om ett ensidigt skällsord utan substans. Nyliberal används som besvärjelse för att misstänkliggöra motståndares motiv. ”Nyliberal” slungas ut av den som självgott, girigt griper efter ett moraliskt tolkningsföreträde. Eller den som söker en slö och slapp genväg förbi faktiskt debatt och tvånget att motivera de egna ståndpunkterna.

Och ett av de vanligaste missförstånden i Sverige är att idéer skulle vara liktydigt med etiketter. Det är begripligt, med etiketter kan vi alla bolla, medan idédebatt kräver eftertanke, nyanseringar och inläsning som få har ork och tid med. Men en dagspolitisk debatt som domineras av etiketter har så gott som aldrig något med idédebatt att göra.

Centerpartiets förslag till idéprogram, utskällt på oklara grunder som just ”nyliberalt” – majoriteten av de upprörda har med säkerhet inte läst texten – är i huvudsak en sympatisk text, med kloka resonemang kring frihet, rörlighet, handel, miljö, hållbar tillväxt, företagande och hur välstånd och utveckling skapas i världen.

Jag gillar den attityd som finns i formuleringarna kring urbanisering och landsbygdens framtid, även om det inte är något huvudperspektiv. En del storstadstidningarnas slentrianmässiga beskrivningar av konflikten inom centern som en mellan nytänkande storstadsbor och en konservativ glesbygd är ju rent nonsens, med tanke på vilka som faktiskt suttit i programgruppen och med tanke på vad som faktiskt står i programmet.

Den geografiska konfliktdimensionen saknas inte i centerpartiet, men den är inte på något sätt så dominerande eller så renodlad som storstadsmedia framställer det.

Det är överhuvudtaget, som ofta med de flesta demokratiska, humanistiska partiers högtidsprogram, lätt att skriva under på det mesta, delvis för att mycket är allmängiltigt. Det borde vara självklart att instämma i merparten av programmet även för en gråsosse eller en miljöpartist, om man tog en paus i krigsdansen två sekunder och läste.

Men programmet tar också konkret ställning i en del kontroversiella frågor, som i visionen om fri invandring, krav på plattare skattesystem, förslag att skolplikten ska ersättas av läroplikt och tanken att tillåta månggifte.

Låt mig börja med den fria invandringen, det kanske allra bästa inslaget.  Visionen formuleras så här:

”Centerpartiet strävar efter öppna gränser, fri rörlighet och en generös flyktingpolitik. För ett parti som värnar friheten och bygger sina värderingar på alla människors lika rätt och värde finns inget annat logiskt ställningstagande än att man är för en fri invandring. Så länge det finns länder som kränker mänskliga fri- och rättigheter är öppna gränser, och människors möjlighet att fly, det enda sättet att erbjuda alla människor ett skydd för sina grundläggande rättigheter.”

Lysande. Att så många verkar ta chansen att misstänkliggöra just den formuleringen, en långsiktig vision, i praktiken ogenomförbar på kort sikt, men principiellt och moraliskt helt rätt, är oroväckande.

Att skattesystemet borde bli plattare har framställts som något extremt, men är en åsikt som i själva verket delas av många, exempelvis Saco och TCO, som vill att värnskatten ska avskaffas, vilket skulle åstadkomma just en sådan effekt. Månggiftesfrågan betraktar jag som ointressant, men hållningen att staten inte ska lägga sig i människors levnadsrelationer är ju inte fullständigt orimlig och hutlös.

Min egen största kritik gäller förslaget om att avskaffa skolplikten till förmån för en läroplikt, en modell som finns ibland annat Finland. Där tycker jag att programmet tar ett steg i helt fel riktning, som pekar mot hemundervisning.

Andra invändningar jag har är att programmet faktiskt går för långt i tilltron till ett decentraliserat beslutsfattande, att det pläderar för ett grundtrygghetssystem och att det är lite för ensidigt i att utmåla staten som ett problem för människors frihet, när staten ofta också kan spela en viktig roll för människors frigörelse och egenmakt, exempelvis genom de generella välfärdssystemen.

Men det handlar om respektabla, tänkvärda resonemang, och det vore sorgligt om de seriösa regeringsalternativen inte skulle kunna få rymma ens sådana nyansskillnader.

Vill vi välkomna idédebatt även inom partier som sitter i eller har chans att hamna i regeringsställning, eller ska idédebatt reserveras enbart för partier långt ute på politikens ytterkanter?

Om vi vill det förstnämnda är det dags att lämna de värsta skolgårdsbeteendena bakom oss, och växa upp. Idédebatt förutsätter att idéer kan framföras utan att den stora hysterin utbryter, inom och runt ett parti. Det har varit pinsamma veckor i svensk debatt. Men det är inte centerpartiets idéprogramförslag som stått för pinsamheterna.

Etiketter: ,

12 kommentarer

  1. Hannes

    Lysande krönika, fullständigt lysande. Jag delar inte allt som den här gruppen presenterar, men vad c gjor är modigt, viktigt och väldigt lockande!

  2. Rolf Salomonsson

    Bra skrivet. Hur ska vi utveckla vårt samhälle om det inte finns nya idéer. Och hur ska vi utveckla idéerna om vi inte har en idédebatt? När alla samlas i mitten och ingen ser skillnad då lämnas spelplanen öppen för aktörer med idéer där konsekvenserna blir förödande.

  3. Lennart Forsberg

    ”En hållbar framtid – ett förslag till nytt idéprogram” heter Centerpartiets omdiskuterade dokument.

    I mitt huvud låter det som ett dokument där order ”idé” får mig att associera till ”ideologi”. Andra – kanske även du? – ser dokumentet som ett antal hugskott, som det är upp till vem som helst att tycka vad som helst om…

    I det perspektivet har jag svårt för Centerpartiets Annie Lööf som säger sig uppmuntra debatt inom partiet den ena stunden, för att sedan säga att det där med månggifte och fri arvsrätt inte ska debatteras.

    Alla debatter har sina debattknep… det vet alla slipade politiker… och de vet alla slipade journalister och krönikörer.

    Man måste kort sagt vara kortfattad för att nå fram med sitt budskap.

    Du verkar i det sammanhanget irritera dig på de två orden ”fri invandring” som ofta nämns i debatten. Du föredrar hellre de ord Centerpartiet använder i sitt dokument – det är 73 ord (om jag räknat rätt i ditt citat!)

    Mångordighet brukar annars inte vara något som journalister föredrar :-)

  4. Ola Nordebo

    Svar till Lennart Forsberg (2013-01-12 10:22)
    Jag beklagar, men hur du kan läsa in någon irritation över de orden i texten är obegripligt. Direktcitat ur krönikan: ”Låt mig börja med den fria invandringen, det kanske allra bästa inslaget.”

  5. Lennart Forsberg

    Det kanske är jag som ska beklaga… kanhända läste jag din text för fort, och kanhända hade jag en förutfattad mening när jag läste dina rader!-)

    Jag (fel)tolkade den som om du ville nyansera talade om ”fri invandring” till något som inte var lika ”fritt” (dokumentets textrader). Men jag hade uppenbarligen för bråttom när jag läste… Beklagar det.

  6. Björn Brink

    En riktigt bra ledare som framförallt pekar på det inkrökta debattklimatet som präglar svensk politisk debatt. De två stora partierna motarbetar konsekvent all idedebatt. De vill fokusera på plånboksfrågor. Jag välkomnar idedebatt. Med min något mera konservativa inställning delar jag inte kommitténs alla slutsatser. (Jag är socialliberal liksom min gamle kompis i Ljusdalspolitiken, allt för tidigt bortgångne Åke Lindgren. Han folkpartist och jag centerpartist som du Ola är bekant med.) Följer Dig via såväl dina föräldrar som ledarkrönikor etc. Fortsatt lycka till.

  7. Fredrik Rönn

    Fullkomligt lysande, som så ofta förr.

    Det är är som sagt skilland på att värdera ett parti utifrån dess idéer, dess förmåga att formulera lösningar och handlingsplaner, samt dess verkställande förmåga.
    Jag skulle vilja ha genomslag för den insikten.

    I centern diskuterar vi just nu idé, och inte främst tillämplighet. Frågan är inte hur man skapar fri rörlighet eller ett samhälle baserat på federalistiska tankar, utan om vi vill det.

    Jag är stolt över att tillhöra ett parti med den höjden i tak, och jag tror man satt märke i att låta folk tycka. Både när det gällde partiledarbytet och idédebatten. Så funkar en open source värld. Så kommer det att fungera allt mer framöver, tro mig.

    Annie Lööf är modig, och jag hoppas innerligt hon inte fälls av folk och media med ”här och nu”-perspektiv. Gör hon det, så kommer dock inte idén om öppen idédiskussion att dö. Någon annan person kommer att ta vid i så fall.

    Övriga partier kommer efter, det hoppas jag och är jag övertygad om.

    Tack för en bra artikel av dig, som så ofta förr!

  8. Sten Norinder

    Äntligen någon som förstår demokratins grund!
    I Sverige är vi inne i en farligt nedåtgående spiral sett till möjligheterna att ha en öppen dialog och idédebatt. Om någon har en åsikt som inte är den politiskt korrekta så blir personen misstänkliggjord och utfrusen. I undantagsfall kan hen få en syl i vädret, men då oftast hängas ut i ett debattprogram som ett exempel på en person med en åsikt som man inte får ha och personen ges då inte tillfälle att förklara bakgrunden till sitt ställningstagande. Jag håller inte med om allt i idéprogrammet, jag håller inte med om Sverigedemokraternas idéer eller vänsterpartiets heller. Jag är dock villig att ge mitt liv för att deras åsikter skall få framföras fritt och utan att personerna måste idiotförklaras. Idédebatten är grunden för demokratin tillsammans med kunskap om samhällsfunktionen.

  9. Göran Jonzon

    Jag kan bara skrattande konstatera att du återigen överträffat mina egna försök att uttrycka samma sak.

    Du lyckas återigen sätta fingret precis på den, för svensk media uppenbarligen ömmaste punkten.

    Vidare tycker jag det är tveksamt när medierepresentanter själva beställer opinionsundersökningar med helt undermåliga statistiska urval (antal tillfrågade) och själva väljer både undersökningstidpunkt och publiceringsform.
    Den tredje statsmakten riskerar härigenom att sväva bort från sin viktigaste roll som granskare och istället indirekt påverka utfallen, både under och efter sina s.k. undersökningar.

    I övrigt inget att tillägga.

    Måtte solen länge lysa över ditt tangentbord !

  10. MKA

    Det är inte nyliberalismen hos lilla centern jag är orolig över, det är nyliberalismen inom socialdemokraterna.

    Nyliberalism är kanske ett skällsord för många som inte har någon aning om vad de pratar om, så för att förtydliga är nyliberalism i korthet utförsäjningen av demokratin till marknaden.

    Allt som är gemensamt ägt ska privatiseras och hamnar då förr eller senare i händerna på utländska riskkapitalister.

    Detta kallas ”ekonomisk frihet” istället för nyliberalism av förklarliga anledningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>