Storfrämmande på gång till Umåker.

I dag har vi på nytt inslaget pro/kontra på ledarsidan. Den här gången handlar det om Sverigedemokraterna och vilken strategi som är bäst för att bemöta dem: genom att ta debatten eller genom att undvika att ge dem onödig uppmärksamhet?

Dagens huvudledare handlar om socialdemokraternas rådslag kring arbetsmarknadspolitiken.

Anne Lindén har skrivit en krönika om att det är bättre när politiker vågar tala ur skägget.

Tips: En rolig, vacker, tänkvärd bildstudie över bilfotografier – form och kontext – som zeit.de bjuder på.

Och säga vad man vill om liberala ledarbloggar i norr – men vi ägnar oss åt djuplodande kulturella och filosofiska betraktelser.

Sundsvalls Tidnings ledarblogg kommer med detta bidrag till diskussionen om form och funktion. Vad jag möjligen frågar mig när det gäller den ärade kollegans resonemang är hur denna hållning passar ihop med vurmen för cricket som ofta uttrycks på samma blogg?

Ett tips till elever på jakt efter ämnen för arbeten eller uppsatser i samhällskunskap: minglet som pågår utanför fullmäktigesalen i Umeå under pågående sammanträde.

Det är naturligt att kommunfullmäktiges ledamöter rör sig utanför förhandlingarna, minglar med varandra, umgås under en lång dags lopp.

I en demokrati kan det också finnas en viktig symbolik i minglandet: vi har tuffa meningsutbyten i debatten, men hatar inte varandra för det, beter oss inte illa för det, kan tala med varandra på fikastunden på ett civiliserat sätt trots att åsikterna i talarstolen går isär.

Så missförstå mig rätt: jag ironiserar inte över fullmäktiges flitiga kaffedrickande och småprat utanför sammanträdessalen.

Men det är ett intressant fenomen, inte bara journalistiskt utan också vetenskapligt: vem pratar med vem, vilka står i grupp så att alla ser, vilka går undan två och två för att överlägga, vilka undviker varandra, vilka dunkar varandra i ryggen, vilka skakar hand, vilka skämtar och vilka ser allvarliga ut, vilka deltar överhuvudtaget i minglet och vilka håller sig kvar i sammanträdessalen, vilka talar med ledamöter från andra block och partier, vilka håller sig till partikamrater, vilka inom ett och samma parti tittar knappt åt varandra, vilka som uppträder som huvudmotståndare i debatten trivs bäst ihop sekunden efteråt utanför i minglet?

En fältstudie på kommunal nivå av något slag angående detta vore mycket intressant att ta del av, i kombination med ett intervjuprojekt där ledamöterna frågas ut om strategier, medvetna och omedvetna, när det gäller minglet under ett fullmäktigesammanträde.

För tro inget annat: minglet utanför är mycket viktigt för vad som på sikt – kort eller lång – sker inne vid förhandlingarna.

Det händer nästan varje fullmäktigedebatt att någon ledande socialdemokrat går upp och vittnar om verkligheten med orden (ungefär): jag träffar bara nöjda människor, så inte kan det finnas något fog för den där kritiken, ingen framför ju den till mig.

Kan inte någon – ABF kanske? – hålla en kurs med socialdemokraternas ledning i Umeå och berätta om hur medborgare av rationella skäl tenderar att uppträda inför makthavare?

Den där typen av kommentarer står nog många upp i halsen, när makthavare inte vill erkänna att de faktiskt är just det – och att det inte är alldeles säkert att människor vågar eller orkar yttra kritik och missnöje till just dem.

Därmed inte sagt att det inte kan stämma att många är nöjda.

Men socialdemokratins makthavare i Umeå är inte i rätt position att uppträda som vittnen på just den punkten.

Intressanta frågor på dagordningen under fasen med interpellationer och enkla frågor i fullmäktige var:

Dåligt boende vid Tegs sjukhem – interpellation från Britt-Marie Lövgren (fp)

(Här visades bilder på hur rum i det äldreboendet vetter ut mot en tegelvägg, vilket gjorde felplaneringen konkret. Alla var överens om att det inte är någon lyckad ordning och att ingen ska tvingas bo där, men att avfärda problematiken med att ingen ska tvingas bo där för att det kan anses som ett så dåligt läge eller erbjuda kostnadsreducering för dem som ändå bor där kändes inte som någon helt konstruktiv hållning på lite längre sikt. Förhoppningsvis innebär uppmärksamheten kring det här fallet att medvetenheten och noggrannheten är större nästa gång.)

Kostnaderna för försörjningsstöd i Umeå kommun 2007 – interpellation från Anders Ågren (m)

(Den här punkten utvecklade sig till en allmän politisk debatt om inrikespolitiken, de goda tiderna och vem som kan ta åt sig äran för sjunkande arbetslöshet och minskande utanförskap.)

Är det en kommunal uppgift att bygga produktionsfabriker i Mocambique och Tanzania? – enkel fråga från Anders Ågren (m)

Varför upphandlades inte ridterapin – enkel fråga från Britt-Marie Lövgren (fp)

Ungefär här blev jag insvept i mingelsamtal utanför fullmäktigesalen och tappade koncentrationen, men kommande punkter skulle avhandla bland annat handelspolicyn, kvinnojourerna, ägardirektiv i Bostaden och lärarlöner.

Så här är det ofta en fullmäktigedag – det är svårt som åhörare att hänga med på hela sammanträdet, och efter ett tag börjar man känna igen mönstret av hur en del typer av frågor alltid slutar som kopior på riksdagsdebatter när olika partier lämnar den konkreta kommunfrågan och börjar tala om nationell politik.

Och eftersom sammanträdet varar hela dagen är det omöjligt att ägna det uppmärksamhet från start till mål.

Det är det även för fullmäktigeledamöterna själva – mingelrummen utanför fylls snabbt på förmiddagen av allt fler.

Inget konstigt eller fel med det, men ett intressant fenomen som jag ska återkomma till i en kommande blogg.

Jag lyssnade på första kvarten av dagens fullmäktigesammanträde i Umeå via radio på cykeln ner mot stan.

När jag sedan kom fram var hela åhörarläktaren fullsatt till sista plats, det såg ut att vara en skolklass på besök.

Det var bara för sent ankomna att sätta sig i rummet utanför och lyssna via högtalaranläggningen.

I sin podcast för chessclub.com kallade Mig Greengard det för en ’goofball-opening’ och skämtade om att det var ett parti som blir svårt att förklara för schackstudenter – men det passade förstås Alexander Morozevich utmärkt när han lite sensationellt slog Vladimir Kramnik i nionde ronden av schack-VM.

Det såg ut att gå mot ett engelskt parti men gick över i en skarp benoni-öppning. Och sedan körde Moro helt enkelt över Kramnik. Själv följde jag partiet live via internet, men orkade inte sitta längre än till halv ett i natt, till omkring drag 32, men redan då var även lekmannakänslan att Morozevich skulle behöva göra ett misstag för att inte vinna.

En teori som framförts i efteranalyserna är att Kramnik ville vara kaxig och demonstrera att han kan utklassa Morozevich även i den typen av vilt spel – oj, var det en dålig taktik.

När därtill Grischuk slog Gelfand så var det sammantaget en bra dag för ledande Vishy Anand som nu har kopplat greppet om turneringen.

Veckans första huvudledare handlar om marknaden för hushållsnära tjänster.

Och så har vi ett par kommentarer under rubriken ’Blickpunkt Västerbotten’.

En om det konstiga beslutet i Hörnefors om de särskilda äldreboendena.

Och en om inlandet och de statliga jobben