Gårdagens partiledardebatt i riksdagen är ämnet får vår huvudledare i dag.

Den pågående riksdagsdebatten håller i ärlighetens namn ingen högre klass, hittills är det en av de sämre som det här gänget partiledare presterat. Så det må vara mig förlåtet om jag skriver ett blogginlägg om något annat samtidigt.

Fotboll kommer kanske inte bland topp tre av sporter som jag följer mer ingående, men de stora mästerskapen innebär förstås mycket tid i tv-fotöljen och ett bra skäl att hålla deadline under dagen för att inte behöva skriva färdigt ledarsidan med fotbollsreferat i hörlurarna.

Idrott har ju mycket gemensamt med teater och dramatik; så även fotboll, inte minst fotboll. Och både spelare och tränare brukar ju då och bidra till kulturarvet genom visdomar som kan sysselsätta generationer av doktorander i språkvetenskap och filosofi. Der Spiegels engelska hemsida har en rolig sammanställning i fem delar av tyska fotbollsvisdomar.

Och där återfinns inte bara gamla klassiker, utan också ett samtida bidrag, som exempelvis den här pärlan från en viss Lukas Podolski:

’Fotboll är som schack, fast utan tärning’ (’Fussball ist wie Schach, nur ohne Würfel.’)

Om Rälsen som symbol, järnvägssatsningar och miljöminister Andreas Carlgrens utspel i går har jag en signerad text på dagens ledarsida:

’Så kommer rälsen åter med framtid och hopp

I begynnelsen var Rälsen, och Rälsen bar drömmen om en bättre tillvaro.

"Få eller ingen", sade legendariske liberalen Johan August Gripenstedt i ett tal till Riddarhuset 4 juni 1857, "torde finnas här närvarande, som ej erkänner, att mensklig odling i allmänhet följer spåret af materiel förkofran och att, då jernvägar otvifelaktigt utgöra ett af nutidens mäktigaste medel till framsteg i detta hänseende, de äfven för oss måste betraktas såsom en sak af yttersta vigt, hvilken kraftigt skall bidraga till utveckling af landets tillgångar i alla riktningar."

Järnvägen är en av de främsta symbolerna för den epok då det vidsträckta fattig-Sverige började lyfta sig ur armod och kris, till kulturbygdernas välstånd och demokrati. Då stod tåget för en anstormande, bullrande, bolmande industrialism. I dag står det fortfarande för tillväxt genom snabba kommunikationer – men för en grön och hållbar utveckling. Det är argumenten för Botnia- och Norrbotniabanan, och för angelägna satsningar runt om i landet på ny och utökad spårkapacitet.

Miljöminister Andreas Carlgren säger nu till SvD att han stödjer Klimatberedningens förslag om en kapacitetsökning för gods- och persontransporter med 50 procent till 2020, trots att statsministern uttryckt skepsis till beredningen på den punkten. Carlgren gör rätt som går ut tufft i frågan.
En satsning på transporter längs framtidens moderniserade och förhoppningsvis mer konkurrensutsatta järnväg är helt enkelt smart miljö- och tillväxtpolitik vars ansenliga, initiala kostnader kan rättfärdigas.
Rälsen kan bli ett mäktigt medel för framsteg igen.’

Nu börjar det dra ihop sig…och de fula tricksen har redan kommit igång…

Umeå
Lund
Uppsala
Gävle
Norrköping

Så ser alltså startlistan ut. Tänkbart scenario: Umeå kaxigt till spets med Nealy Lobell-framsteg, Uppsala lika kaxigt fram utvändigt i dödens med runda Mack Lobell-rörelser, Lund direkt slugt ned i rygg på ledaren som en Jet Ribb väntande på lucka, Gävle i lite grov stayeraktion i andra par utvändigt och så Norrköping som tassar med sist invändigt och hoppas att de andra kör slut på varandra där framme. Det kan bli ett spännande upplopp, vem har bästa löpskallen när det drar ihop sig?

Jag hade tänkt blogga om varma, soliga utflykter till havet vid Obbola, om en idyllisk cykelfärd längs älven till Baggböle, om en kvällstur till Bölesholmarna, om de vackraste dagar man kan tänka sig, om ögonblick som gör att man förstår varför förfäder och förmödrar ändå valde att stanna här norröver: jag hade tänkt vara försonlig, positiv, naturromantisk.

Det illvilliga, sura, pinkalla förkylningsvädret utanför fönstret gör dock att det inlägget är uppskjutet på obestämd framtid.

Jag tillhör inte dem som tror att en ny president i USA i ett slag dramatiskt kommer att förbättra relationerna över Atlanten. En intressant artikel på det temat finns att läsa på Spiegel Online International: ’Will Berlin’s Lovefest with Obama be Shortlived?’

För den som vill ha en liten överblick av läget inför det amerikanska presidentvalet när det gäller de olika delstaterna och det som kallas ’the Electoral Map’ har CNN en sammanställning som visar hur öppet och ovisst det är.

Brottsförebyggande rådets kartläggning av hot och påtryckningar mot brottsoffer och vittnen visar hur viktigt det är att rättsstaten inger förtroende. BRÅ skriver att åtta procent av landets åklagare har ’misstänkt, eller övertygats om, att bevispersoner utsatts för brottet övergrepp i rättssak eller andra former av otillåten påverkan. Detta inom loppet av fyra veckor’.

Det kan handla om många olika situationer, men det är främst tre grupper som står för hoten enligt BRÅ: brottsaktiva ungdomar, personer inom den organiserade brottsligheten och män som misshandlat sin partner.

Att människor vågar vittna och inte skräms till tystnad är helt avgörande för ett rättssamhälle. Hot är vanligare än våld, slår BRÅ fast, men om hot räcker för att sabotera en rättsprocess är det en ringa tröst. Förtroendefrågan måste stå i centrum, och samhället måste gå in med de resurser och de åtgärder som krävs för att skyddet av och stödet för vitten och brottsoffer är tillräckligt starkt för att förtroendet för rättsstaten ska vara starkare än rädslan för de kriminella hoten.

I dagens huvudledare skriver vi om uppgifterna att vapenproduktionen och handeln med krigsmateriel växer i världen.

I en signerad text på dagens ledarsida skriver Caroline Lundström, LNB, om en ny rapport från CSN.

Och Lars Pettersson skriver en krönika om Europas vackraste och mest intressanta stad.

Expressen hade igår en bra ledare om FRA.

Karin Rebas, Liberala Nyhetsbyrån, skriver i samma ämne på dagens ledarsida i VK.