Partiledare för partiet Nyans har gått ut i turkisk regimmedia och förkunnat att ”Sverige måste lära att böja sig”, efter att en rad mindre demokratiska stater kommit att kritisera koranbränningarna.
Det efter den uppmärksammade koranbränningen som utförts av Salwan Momika.
De mindre demokratiska staterna, likväl som partiledaren för partiet Nyans vill att Sverige ska böja på de demokratiska värderingar som vi ärvt av våra förfäder. De värderingar vi har att förvalta till kommande generationer.
I stället vill man införa blasfemilagar.
Det är emellertid inte bara partiet Nyans eller de mindre demokratiska staterna som verkar för en förändring i Sverige. Även demokratiskt tillsatta politiker i riksdagspartier. experter som ges utrymme i SVT, Även Sveriges kristna råd, likväl som biskopar inom svenska kyrkan.
Har ständigt vidhållit att jag inte tycker att koranbränningar inte är ett vidare vettigt sätt att nyttja de demokratiska rättigheterna, att betydligt bättre är dialog och debatt. Men de demokratiska rättigheterna som möjliggör dem är viktiga.
Jag brukar i regel vara väldigt försiktig med att använda alltför häftiga ord eftersom jag anser att det är viktigt att man försöker vara välavvägd, det vill säga: att man försöker problematisera saker på ett sakligt och tillfredställande sätt för att inte skapa missaktning eller polarisera det politiska samtalet.
Men.
Jag tycker det här är, på ren norrländska, förjävligt.
Regionstyrelsen behandlade i dag ett ärende för att ge en tidigare politiker en högre pension, vilket inte är rimligt utifrån de beslut som fattats tidigare av landstingsfullmäktige.
Detta är PBF, samma beslut återfinns från landstingsfullmäktige 2002 §148. (därtill landstingsfullmäktige 2002 §133). Tidigare beslut visar tydligt att detta strider mot rådande regelverket.
Sverigedemokraterna yrkade avslag på detta.
Detta äventyrar förtroendet för politik, likväl som demokrati. Politiker ska föregå med gott exempel, inte frångå regelverk för att gynna tidigare kollegors privata ekonomi, med andra ord: farligt nära korruption. Det är ungefär liknande situation som politiker som gått till val på att sänka politikerarvoden, men rent av höjt sina egna arvoden efter mandatperiodens början (trots att man beslutat om arvodesreglementen innan valet samma år). Skillnaden här är att detta direkt strider mot reglerna.
Frågan är ifall det var en anställd i regionen i ställe för en politiker: Hade då regionstyrelsen hanterat detta ärendet?
SKRs ekonomirapport från december föredrogs under gårdagen. Därtill kopplades även ett fördjupningsseminarium, bägge finns att se i efterhand här.
Men i korthet så drar pensionskostnaderna iväg kraftigt, något som vi vet är ett bekymmer för Region Västerbotten (vilket också tvingar oss i regionen till att minusbudgetera och hänvisa till synnerliga skäl).
Pensionskostnaderna drar främst iväg till följd av inflationen som påverkar prisbasbeloppen. Detta drabbar regionerna i väsentligt större omfattning än kommunerna. 2023 beräknas regionernas underskott till -11 mdkr. 2024 försämras regionernas ekonomi ytterligare till ett underskott på –19 miljarder kronor.
Mycket av rapporten tar fokus på kompetensförsörjning.
Användadet av begreppet ”utmaningar” – prognosticerar undertecknad – inte är något som kommer minska framöver.
Har tidigare snackat mycket om vad vi behöver göra i regionen. Vi behöver göra nödvändiga bortprioriteringar av verksamhet som inte är direkt kärnverksamhet. Det för att kunna satsa på vård och vårdpersonal.
Inget annat parti törs detta, vilket jag inte nog kan beklaga.
Inga bortprioriteringar betyder i realiteten att inga ytterligare medel kan tillfalla vård och vårdpersonal. Sämre förutsättningar att behålla, likväl som att utveckla och locka till oss mer personal.
Samtidigt tror jag också att vi behöver arbeta mer med organisationskulturen i regionen, något vi länge försökt lyfta i budgetsammanhang, men kanske också bör utgå från mjuka värden någonstans.
Det finns de politiker som är aktiva. Träffar personal och förvaltning, likväl som är tillgängliga över huvud. Och någonstans vill jag tacka de som ser till att vara det.
De politiker som också leder genom exempel. Det gör ni bra (även om ni förstås också är välkomna att ansluta er till Sverigedemokraternas förslag till beslut också framöver).
Kommer ihåg när jag talade kring årsredovisningarna i Umeå kommun samt Region Västerbotten sist.
Jag lyfte orosmolnen kring hur hårt inflationen kan komma att slå för Umeå samt Region Västerbotten.
Tidigare har SKR prognosticerat att utgifterna kommer att öka motsvarande ca 5% för kommunerna.
Läste för någon dag sedan i dagens samhälle att ett värsta-falls scenario nu lyfts mot 6 % kostnadsutveckling för kommuner.
Inflationen, merkostnader som i mångt och mycket styrs av kostnadsutvecklingen av bränsle och el – vilket i sin tur gör det dyrare att leva för alla människor.
De som drabbas värst är de som har lägst inkomst eftersom kostnaderna är större i förhållande till inkomsterna. Samtidigt är det viktigt att understryka att detta också kommer att påverka kommunal- och regional ekonomi 2023. Alltså en kraftig påverkan på kostnadsutvecklingen. Det innebär i realiteten mindre medel till sjukvård, skola, äldreomsorg med mer. Det kommer alltså bli ännu tuffare för de som behöver ta del av välfärden.
Inflationen är inte lönedriven. Det innebär att skatteintäkterna inte alls ökar i samma omfattning.
Nu ställer partierna om till valrörelser, och valfläsk har skymtats från många partier under året.
Övriga partiers oförmåga att prioritera bort saker. När man inte törs göra besparingar själv, utan hänvisar till tjänstemän, eller vill anlita konsulter för att hitta besparingar – är inte seriöst.
Nu är det viktigare än någonsin.
Ytterst kokar politik ned till prioriteringar. Vart mer medel behövs, vart man avser att spara.
Ska stolt säga att vi i oppositionen Region Västerbotten (Sverigedemokraterna) har samma prioreringspolitik idag som förr.
Prioritera vård, vårdpersonal och få bukt med byggnadsrelaterad ohälsa.
Gör besparingar inom administration, champagneprojekt, finkultur som särskilt gynnar en kommun, samt dra ned politikerarvoden och en alltför omfattande tjänstemannaorganisation.
Sjukhusdirektören för Sahlgrenska menar att vi måste fortsätta rensa vad gäller rapporteringar, dokumentation med mer. Detta säger hon i läkartidningens podd från fjärde mars i år.
Jag kan bara instämma.
Dokumentation och rapporteringar är viktigt för patienttrygghet, och uppföljning förstås. Så det gäller att nagelfara vilken typ av rapportering och administration som är nödvändig, och vilken vi kan fasa ut.
I Region Västerbotten har Sverigedemokraterna – som enda parti särskilt lyft ut områden där vi behöver fasa ut. Exempelvis Genderbudgeting och jämställdhetsintegrering.
Lagstiftningen är tydlig att vård ska ges efter behov.
Utifrån att lagstiftningen är klar, och utifrån förutsättningarna att vi litar på både vår personal och personalens utbildning – ser vi att det är fullt rimligt, och därtill nödvändigt att begränsa den administration som följer av detta.
Det finns förstås många områden där vi kan minska administration, men detta hoppas vi också att andra partier förstår vikten av att begränsa.
Nej. Jag läser inte högt ur en barnbok – även om titeln för inlägget kan ge en skäl att tro det. Jag tänkte snacka om Kallak, en malmfyndighet i Jokkmokk som på Luleåsamiska har namnet Gállok.
Som de flesta av er säkert har hört så pågår en kamp om en gruva i Kallak.
Svenska kyrkan har gett sig in i striden, där Luleå stifts biskop tillsammans med Ärkebiskopen förklarat att en gruvetablering inte är andligt hållbar.
Därtill har aktivister förkunnat etableringen i strid med samiska intressen.
Som ni sett är greta på plats. Greta snackar om nykolonialism.
Det vill säga hur rika i-länder genom kapitalism utövar fortsatt kontroll över – vad vi få förmoda är Kallak.
…
Jag har – i vanlig ordning – åsikter.
Mina tankar om regional utveckling i Västerbotten är att vi behöver satsa på att få till stånd satsningar i glesbygd. Jättebra om näringar etablerar sig – jättebra om övriga partier också är redo att på riktigt satsa på infrastruktur och service i glesbygd.
För när näringar etablerar sig, exempelvis gruvnäring, så öppnar det upp för stärkta välfärdstjänster. Vård och skola med mer. Man bör även hålla i minne att det ger bättre möjligheter för inlandsbanan – med eventuella synergieffekter – oavsett gynnar det tågtrafik. Ni, vet, den där miljövänliga trafiken som ofta talas väl om av miljörörelsen.
Jag har ytterst svårt att se att samer i gemen far illa av Stärkt infrastruktur, stärkt välfärd, och så vidare.
Ytterst svårt att se hur stärkta välfärdstjänster, och att service börjar närma sig nivåerna vi ser i centralorterna – inte skulle vara andligt hållbara.
Det finns säkerligen några samer som kommer få bekymmer att bedriva rennäring, men långt ifrån alla samer bedriver rennäring. Samtidigt får även samer som bedriver rennäring bättre tillgång till välfärdstjänster och service.
Visst kan man argumentera för att de samerna som bedriver rennäring och berörs av gruvnäringens ekonomiska intressen väger tyngre än deras välfärdsintressen övriga samers, ortsinnevånares och Norrlands intressen över huvud.
Men man måste förstå att ens argument haltar.
Ytterst måste man se till vad som är bäst för folket över huvud.
Att svenska kyrkan ger sig in i politik, och knappast någon nyhet.
Minns hur jag själv blivit bemött i Kyrkomötet när jag påtalat att Svenska kyrkan inte ska ge sig in i politiken – samt att man inte bör använda sig av det gamla 68-vänsterteoremet att allt är politik (vilket knappast är en grundpelare inom kristemdomen) så har jag fått repliker som istället försöker rikta om min problemställning och avsikt.
Exempelvis Åke Bonnier försökte under kyrkomötet i höstas få det till att jag skulle ha invändningar endast mot politiska ställningstaganden som jag själv är emot.
Har varit tydlig med att kyrkan inte ska driva politik, oavsett avsikt. Allt är inte politik.
Det sagt har jag absolut förståelse för att Greta är på plats. Det ger henne en chans att synas mer i media, och fortsätta vara relevant.
Men nog var hennes insats i SVT… i bästa fall… virrig.
På frågan vad hennes medverkan kan leda till i frågan, svarar Greta att: ”vi är bara aktivister bland andra, och jag anser att det är alla vår moraliska skyldighet att ta upp de problem som uppstår”.
Vilket kanske säger mer om hennes bevekelsegrunder inom Fridays for Future än hennes engagemang i gruvfrågan.
Liberalerna har erfarit en serie implosioner. På olika plan.
Partiledaren skickade ett SMS som sedan läkte ut till media, vilket är anmärkningsvärt – utifrån att partistyrelsen rimligen bör ha tillräckligt många erfarna politiker för att förstå att det knappast gynnar partiet framöver – än mindre den som sprider SMS:et.
I SVT kommenterar en statsvetare att partierna behöver förtydliga varför just de behövs i svensk politik.
Jag skulle nog säga att det nog i ett första steg är att få klart vad lagarbetet innebär. Att de ser till att skapa en trygghet med varandra – och se till att de verkar för partiets väl, istället för den enskilde individen.
Men tiden är väldigt knapp nu. Har faktiskt svårt att se att liberalerna klarar utav den uppgiften. Ifall man inte kan hantera den osunda kulturen i partiet, så kommer det helt enkelt bli kärvt för dem ha en klar politisk inriktning innan valet.
Att arbeta med en sund organisationskultur tar tid.
Mer troligt är att liberalerna även fortsättningsvis kommer ha en splittrad politik, där väljarna svårligen vet vad de får.
Nu personligen har jag haft turen att representera ett parti som har en ordentligt kompetent partiledning. Låt vara att jag inte vid varje tillfälle instämmer i beslut som fattas, för kontinuerligt upp mina synpunkter när jag upplever mig behöva det. Det har, om än relativt sällan, resulterat i större mediala prylar.
Självklart vinner man inte alla politiska strider. Men det viktiga är att det finns ett förtroende internt för att kunna lyfta konstruktiva och alternativa förslag. Men också att man sluter upp bakom beslut som fattats av majoriteten.
Just det. MP. Ptja. Tror de vinner mest på att inte alls påminna väljarna om varför de upplever sig behövas i svensk politik. För att skapa tvivelaktiga miljölösningar som olyckligtvis drabbar medborgare mer än vad de bidrar till att lösa problemen, samt allmän godhetssignalering som bidrar till försämringar är knappast något som säljer.
Nu har folkhälsomyndigheten valt att gå ut och lyfta covidrestriktionerna.
Regionerna har ett fortsatt relativt högt tryck, och begränsade mängder vårdplatser.
Inte bara omikron, utan även delta förekommer.
Som jag alltid förordat – se till proportionalitetsprincipen. Det vill säga, de åtgärder som minst begränsar människors frihet – men samtidigt tillåter en trygg och tillgänglig vård är rimligast att fokusera på i första skedet.
Den offentliga kulturen som Region Västerbotten idag prioriterar över vård, exempelvis Opera, museiverksamhet etc kan och bör begränsas. Dels frigör det mer medel till vård, och dels undviker man att fullskalig verksamhet bidrar till större smittspridning.
Samma regel – proportionalitetsprincipen – går att tillämpa kring champagneprojekt, och även inom förtroendemannaorganisationen.
Även om folkhälsomyndigheten lyfter restriktionerna så är det viktigt att regionerna prioriterar rätt. Detta gäller inte minst Region Västerbotten!
”– En förälder kanske tänker – oj, det är bara mitt barn som har svenska som modersmål på den här skolan. Men stimulerar man dem istället att göra skolvalet i grupp, då blir de inte lika oroliga”, säger Karin Pleijel(MP). Detta ur gp.
Vissa partier har ett slags godhetsklingande och snällt namn, vilket gör det lätt för den oinsatte att lägga sin röst på partiet.
Exempelvis miljöpartiet, eller folkpartiet.
I realiteten har de som allt rätt bra förspänt, och kan få hyggligt bra förtroende trots att de inte för en vidare bra politik.
Ett sånt här utspel tenderar bara att göra att man förlorar röster trots att man har ett snällt namn. Trots att media stöttar upp partierna. Begriper inte alls taktiken i det.
På tal om godhetssignalering, kosta vad det kosta vill. Övriga partier i Region Västerbotten vill prompt ha igenom administrativt betungande satsningar såsom genderbudgeting, jämställdhetsintegrering, hbtq-diplomering m m. Alejandro Caviedes(S) tycks ha tagit på sig ledartröjan för godhetssignalerande frågorna som de övriga partierna vill prioritera över vård och vårdpersonal.
För det första är jag någonstans tacksam över att han lyfter regional politik. Det är ett område som alltför ofta hamnar i skymundan. Vill tro att det också är en av anledningarna varför övriga partiers positiva inställning till stigande administration också inte synas i sömmarna.
Men. Precis som jag skrivit innan så har vi klar lagstiftning och föreskrifter kring hur region Västerbotten ska bedriva vård. Vi har kompetent personal. Jag har förtroende för vår personal.
Att som övriga partier säger, att hbtq-diplomering skulle lösa problemet man identifierat: att personalen aktivt diskriminerar människor på grund av sexuell läggning – är inget kort om misstänkliggörande. Därav rubriken i mitt tidigare inlägg: ”Varför saknar övriga partier förtroende för personalen”.
Rimligen hade pengarna gjort större nytta i form av satsningar på sjukvård och vårdpersonal.
Kanske inget nytt i argumentationslinjen, och kanske lite utanför ämnet för dagens inlägg – men hade tid svar nu på morgonen, så varsågod Alejandro. 😊
Avseende rapporten ”Hbtq-personers upplevelser av Region Västerbottens hbtq-diplomering” av Ida Linander och Maria Nilsson, ska sägas att det är en kvalitativ studie(tematisk analys) med 13 deltagare (vilket sedan kom till att bli 12 – varav två av personernas svar viktas mindre de tio kvarstående). Intervjupersonernas berättelser står i fokus (induktiv ansats – det vill säga att slutsatsen kommer först, och därefter generaliseras premissen i efterhand) för analysen.
I ingressen i sammanfattningen går att läsa följande: ”Intervjuerna representerar olika erfarenheter av regionens hbtq diplomering, men också olika åsikter och perspektiv. Vissa menar att hbtq diplomering är bra och viktigt, något alla kliniker bör genomgå medan andra har en mer avvaktade hållning och delvis problematiserar fenomenet”(sid 3).
I Region Västerbotten tenderar övriga partier att löpande införa självbekräftande snällhetsadministration.
Exempelvis har övriga partier önskat ha jämställdhetsintegrering och genderbudgeting(se sid 17-18 i regionstyrelsens protokoll).
Därtill har bland annat HBTQ-certifiering/diplomering vart till synes väldigt viktigt.
Det är svårt att förstå varför vi ska lägga medel på ökande administration bara för att ett ärende låter snällt.
Jag har vidhållit att jag bestämt litar på vår personal, och det gör jag verkligen. Förstår inte det behovet övriga ser att styra personalens värdegrund. Och ber läsaren att kolla igenom SKR:s dragning(ovan) kring jämställdhetsintegrering och genderbudgeting.
Vi måste begränsa den meningslösa – och onödigt kostsamma – styrningen. Den meningslösa styrning som endast har till syfte att politikern kan bekräfta sin egna individuella snällhet.
Senaste kommentarerna