Årets Västerbottning

Jag röstade tyvärr inte men om jag röstat hade det blivit på vinnaren geriatrikprofessorn Yngve Gustafsson, en verklig eldsjäl och utmärkt representant för länet. När jag läste nyheten i V-K byttes dock glädjen i ilska när jag läste om landstingsdirektörens kritik mot Årets Västerbottning för att han skulle ha uttalat sig kritiskt om vissa delar av landstingets verksamhet. Det handlade kanske om utkörandet av geriatriken från Umeås äldreboenden och kanske om vissa av de besparingar som beslutats av de folkvalda på landstingsdirektörens förslag? Uppenbarligen är det inte det enda exemplet på munkavleläggning av medarbetare i landstinget. Agerandet stämmer också väl överens med det av landstingsdirektören initierade  fotoförbudet i landstingets lokaler.

Men hallå hallå! Landstingets verksamhet inklusive landstingsdirektörens lön betalas av oss skattebetalande västerbottningar. Västerbottens medborgare är också landstingets kunder. Vi Västerbottens medborgare har alltså som ägare och kunder legitim rätt till information om hur det går till i landstingets verksamhet. Hur ska vi få det med en landstingsdirektör som kväver kritiska röster och som försvårar medias granskning av landstingets verksamhet? Ledarstilen verkar något opassande i den typ av verksamhet som utgörs av länets sjukvård.  Någon ödmjukhet inför kritiken mot sig själv verkar inte heller finnas.  Det också är illavarslande.

Sedan är det en helt annan femma att en landstingsdirektör  har att komma med ofta obekväma förslag på besparingar när den politiska ledningen kräver minskning av budgeten. Det finns alltså många orsaker till att  landstingsdirektören  får synnerligen svårt att bli vald till Årets Västerbottning.