6-åring med brusten blindtarm skickades hem

I stockholmsområdet skickades en 6-åring hem från vårdcentralen flera gånger med magont, feber och hög sänka. När pappan uppsökte Astrid Lindgrens barnsjukhus och fick samma ordination att åka hem med den stackars pojken vägrade pappan lyda och insisterade  på ultraljudsundersökning och man upptäckte då att pojken hade brusten blindtarm. Hade pappan åkt hem hade risken varit stor att pojken dött.

Jag begriper inte hur sjukvården ibland kan nonchalera symtomen illamående, ont i magen, feber, och hög  sänka. I detta fall hade pappan dessutom sagt att smärtorna tycktes komma från högra sidan på magen. Jag ha själv två barn som opererat bort blindtarmen. I båda fallen fick jag vara påstridig och beslutsam för att få ansvariga att ta blindtarmsmisstankarna på allvar. Tillfälligheter?? När tillfälligheterna blir många råder ett strukturfel. Som tur var hade blindtarmen inte brustit för mina barn.

I Storuman dog en 13-årig flicka i brusten blindtarm för några år sedan efter bl a felbedömning via telefon. Hade pappan i det fallet varit påstridig intill otrevlighetens gräns kanske flickan levt i dag. En tragedi utan gräns.

Vad jag vill ha sagt är att sjukvården måste ta risken för blindtarmsinflammation på allvar med tanke på de ödesdigra konsekvenserna vid felbedömning. Pappor och mammor som är  för snälla inför sjukvården vid sådana tillfällen riskerar sina barns liv. Jag är mycket tveksam till att sjuksköterskor per telefon råder människor med magont, illamående och allmän sjukdomskänsla att stanna hemma och avvakta. Här är det läge att komma till läkare utan dröjsmål för undersökning. Det som är särskilt lömskt med blindtarmsinflammation är att när blindtarmen brister inträder en lättnadskänsla som ofta tolkas som att man är på bättringsvägen. I själva verket är man på väg mot döden.