Antalet dödsfall p g a passiv rökning har enligt en rapport minskat från 500 människor till 200 på bara 6 år. Mätningen har utförts för att mäta effekterna av rökningsförbudet på restauranger m fl ställen. Tydligare kan det inte bli att rökarna orsakat  många medmänniskors död genom att utnämna arbetsplatser, personalrum, restauranger mm till rökrum. Fortfarande dör massor av människor p g a passiv rökning och då är nog snart hemmiljön den dominerande orsaken.

Frihet som går ut över medmänniskornas frihet är inte frihet. I synnerhet om friheten att röka var och hur som helst orsakar nästans hädangång. Det som en minoritet rökare brukar kalla hetsjakt mot rökare är något så oskyldigt som en naturlig drift hos människan att överleva så länge som möjligt. En onaturlig drift är att bränna upp sitt liv genom att börja i båda ändarna. Och frihet förresten. När en ungdom rökt i en vecka tar friheten slut och vederbörande är dömd av tobakskapitalet till ett livslångt beroende av en hälsofarlig drog och till ett livslångt dagligt bidrag till tobaksbolagens aktieägares fickor.

Det har varit en lång resa från 1960-talets giftkamrar till dagens rättigheter att slippa giftig rök i offentlig miljö och arbetsmiljö. Bakslag har inträffat, som t ex Umeås ångest över tobaksbeslutet härförleden, men riktningen är klar. Kanske  det en gång i framtiden blir en rättighet för ofödda och födda barn att slippa bli gasade av sin mamma och pappa i hemmet. Egentligen barnmisshandel med livslånga konsekvenser.