Vår huvudledare i dag handlar om public service och varför tv-licensen bör avskaffas till förmån för någon form av skattefinansiering.

Karin Rebas, LNB, skriver signerat om sophantering och soppolitik.

Och för er med tillgång till papperstidningen är nu även tecknaren Niklas Erikssons briljanta fyndigheter tillbaka efter sommaruppehåll, den här veckan med en teckning om konflikten mellan Ryssland och Georgien.

FN-organet UNHCR riktar berättigad kritik mot svenska asylavvisningar till Afghanistan. Upsala Nya Tidning har en bra ledare om det.

Demokraternas förestående konvent lär bjuda på det avslutande kapitlet om relationerna mellan Barack Obama och Hillary Clinton för det här valåret, en till vända till om hur de måste uppträda, var för sig och gemensamt, för att få upp stämningen i partiet. Och så är ju Bill Clinton heller aldrig långt borta.

Johan Staël von Holsteins osmakliga diktaturfjäsk är vämjeligt i största allmänhet, men också ovärdigt en ledamot i statens kulturråd.

Vår huvudledare i dag handlar om upplägget av riksdagens arbetsår.

Mats Olofsson skriver en signerad text om åtalet mot en kvinnlig landstingsanställd.

I en krönika analyserar Nils-Erik Ekstrand Rysslands avsikter i konflikten med Georgien.

På dagens ledarsida har jag en signerad text om en hjärtskärande notis ur nyhetsflödet:

—————-
Berätta för Yang Peiyi att hon är bedårande

Den flicka som trollband med sin sång under OS-invigningen i Kina sjöng aldrig, rapporterar TT-AFP. Hon mimade bara, utvald för sitt utseende. Den flicka som faktiskt sjöng ansågs inte, med runt ansikte och lite sneda tänder, vacker nog för att visas upp. Arrangören: ’Vi tänkte på vad som var bäst för nationen’.
Det är en hjärtskärande notis, med två stackars flickor som offer, i det världspolitiska nyhetsflödet. Jag gör två reflektioner:
(1) Diktaturer förnekar sig aldrig. Det hela är brutalt ärlig illustration av hur värderingarna och prioriteringarna ser ut när nationens, överhetens, patriarkatets, kollektivets, traditionens, mytens, revolutionens – eller vad det än vara månde som driver de olika förtryckarlärorna för dagen – blir en ursäkt för att kränka den enskilda individen.

(2) Hur indignerade har vi egentligen rätt att vara? Vad möter oss om vi slår på tv:n eller drar en runda i vår egen offentliga kvällstidningsvardag?
Barnstjärneprogram och andra outhärdliga tv-sammanbrott, uråldriga könsnormer, sexism och vridna stereotyper skapar ett ensidigt normens, stjärnstatusens och ytans ideal som pumpas mot oss regelbundet – inte minst via reklamen; trots att vi borde ha kommit mycket längre, ha högre ambitioner än så.
Caroline Lundström formulerade det bäst på Liberala Nyhetsbyråns blogg i går: ’Det ratade barnet heter Yang Peiyi och är bedårande. Jag hoppas att någon säger det till henne.’

Vår huvudledare i går var en överblick över det inrikespolitiska läget inför hösten.

I dagens huvudledare skriver vi om varför förbud är fel metod i kampen mot rasism.

Signerade texter från ledarsidan de senaste dagarna:

Karin Rebas om konflikten mellan Ryssland och Georgien.

Berivan Mohammed om varför samhället inte bör legitimera ett patriarkalt förtryck.

Är det oundvikligt att sd kommer in i riksdagen? Risken för att det efter nästa val sitter sverigedemokrater i riksdagen är ganska stor om man analyserar det senaste valresultatet och utvecklingen i opinionsmätningarna sedan dess.

Alex Voronov skriver intressant om det i Eskilstuna-kuriren och fångar något väsentligt i problematiken kring sd när han pekar på faran med att tolka sd:s framgångar som bottnande i de andra partiernas misslyckanden, en slarvig tolkning som riskerar att ge sd särskild legitimitet som mottagare av proteströster.

När riksdagspartierna lägger upp sina strategier gentemot sd inför nästa val gäller det att de gör det med tydliga värderingar som utgångspunkt, vilket jag var inne på i förra veckans debatt om sd här i Umeå.

Det kommer inte att omvända eller övertyga dem som redan har starka sympatier för sd just på grund av främlingsfientlighet och nationalism – och det kommer kanske inte att hindra sd:s intåg i riksdagen – men det håller dem så små som möjligt, minskar faran för att väljare som tvekar ska rösta på sd i en oklar, förmildrande uppfattning om vad partiet i grunden står för och ökar den långsiktiga motståndskraften i samhällsdebatten mot det främlingsfientliga och nationalistiska perspektivet.

Sedan finns även en regional aspekt på frågan. I Västerbotten ser läget annorlunda ut än i många andra delar av landet, eftersom sd ännu är så svaga just här och inte har någon riktig organisatorisk förankring eller några tidigare valresultat från 2006 att falla tillbaka på. Här finns fortfarande en god chans att hålla sd:s framgångar mycket begränsade. Det är ett skäl så gott som något att hålla opinionsbildningen mot främlingsfientlighet och nationalism igång i förebyggande syfte.

Försöken att använda utvecklingen i Georgien som argument för FRA-lagen övertygar ej. Det ger snarare ett lätt förvirrat intryck där ett gammalt hotbildsargument som redan avfärdats värms upp på nytt.
På vilket sätt händelseutvecklingen i Georgien skulle ge stöd åt det kritiserade lagförslaget om urskiljningslös avlyssning av enskilda medborgares kommunikation över gränserna går statsråden inte in på.
Och när det inte följs upp i detalj vad de menar, hur det ena hänger ihop med det andra, framstår det som skrämselpropaganda av klassiskt slag. Många inskränkningar av integritet och rättigheter har ackompanjerats av uppblåsta hotbilder och ihåliga slutledningar.
Det förstärker bara intrycket att regeringen inte vill förstå vad kritiken bottnar i, att den personliga integriteten faktiskt är något som engagerar långt mer vad alliansledarna tycks tro och FRA-kritikerna vill ge den en så hög prioritet att skrämselargument inte räcker som motivering.
Förhoppningsvis var Georgien-parallellen bara ett stickspår, och signalerna om beredskapen att lyssna och göra om som kom för några dagar sedan bättre vittnesmål om regeringens avsikter i FRA-frågan. Säkert känns det dock inte.

Våra korta måndagsledare i dag handlar om det inrikespolitiska läget med anledning av statsministerns och oppositionsledarens sommartal, och om den oroande utvecklingen i konflikten mellan Ryssland och Georgien.

Anders Rönmark kommenterar några aktuella ämnen under rubriken ’Veckan som gick’.

Och David Nyström skriver en krönika om Bergman och Fårö.