Bröderna Nicholas och Erik har gjort en dokumentär om sin mamma Mare som treårig hamnade bakom järnridån i Estland när hennes pappa och mamma hamnade i Sverige som flyktingar utan att veta vart Mare tagit vägen. Vi tar det från början! Baltstaterna blev efter 1:a världskriget självständiga stater med demokrati och frihet. Det är alltid problematiskt för diktaturer att gränsa till fria demokratiska stater och Ryssland-Sovjetunionen har alltid, med obetydligt undantag för något årtionde i början på 1900-talet, varit diktaturer där tsaren-staten, partiordföranden formligen ägt sina undersåtar som hundar i en hundkennel. Kommunistpartiet var en sekt vars tjänstemän hade stora förmåner, handlade i speciella butiker och hade genom Tjekan-KGB etc kontroll över varenda individ. Precis som STASI i Östtyskland. Stalin eliminerade alla konkurrenter om makten genom nackskott efter riggade ”rättegångar”. Molotov var en bra suparkompis så han fick leva.

Baltstaterna, halva Polen och Finland prisgavs till Stalin i det hemliga avtalet mellan Hitler och Stalin sommaren 1939. Tyskland fick fria händer att ockupera östra halvan av Polen i samma avtal. De två gangstrarna Stalin och Hitler satte genast igång med att dela bytet. Stalin införlivade snabbt Baltstaterna som delrepubliker och ockuperade halva Polen och Hitler överföll Polen och förvandlade huvudstaden Warszawa till en grushög. Stalin beordrade Katynmassakern med nackskott på över 20 000 polska intellektuella. Stalin anföll 30 nov 1939 Finland med avsikt att erövra Finland och tillsätta en vasall, kommunisten Kuusinen, på Finlands ”tron”. Finlands hjältemodiga kamp grusade Stalins planer men Finland måste avstå bl a delar av Karelen till Stalin. När Hitler överföll Sovjetunionen 1941 hamnade Finland oförskyllt på samma sida som Nazityskland. Baltstaterna blev erövrade av Tyskland och många balter såg föga förvånande Tyskland som befriare från de Sovjetiska mördarna och förtryckarna. I det sammanhanget föddes lilla Mare. När sovjetstyrkorna 1944 fördrev tyskarna från Baltstaterna startade en terror som fick många balter att fly landvägen eller över Östersjön till framförallt Sverige. I tumultet kom lilla Mare att skiljas från sina föräldrar och blev kvar i Estland och föräldrarna hamnade i Sverige via Danmark.
Efter idogt arbete lyckades föräldrarna lokalisera sin dotter i Estland och efter 14 år få utresetillstånd via någon högt uppsatt Sovjetisk potentat, en kvinna, kunde familjen återfå sin nu år 1957 14-åriga dotter. Det är denna dotters söner som har gjort dokumentären som förstås är en berörande film.

I detta sammanhang kan vi svenskar också tänka på den monumentala undfallenhet mot Sovjetunionen som den svenska regeringen visade 1945-46 vid ”Baltutlämningen”. Sverige har anledning känna skam över detta och undfallenheten när det gäller Raoul Wallenberg. Var det rädsla eller kände man en kongenialitet visavi kommunismen. Röd som röd?