Det var ingen överraskning att miljöpartiets valberedning nominerar ett annat namn än, Åsa Romson som språkrör. Men däremot var det överraskande att Gustaf Fridolin fick förnyat förtroende. Något som har påverkat processen är turbulensen kring miljöpartiet sista tiden. Men det är sista tidens opinionssiffror som har varit avgörande.

Jag tycker också att det är lite konstigt att Fridolin får förnyat förtroende. Det med tanke på att han inte har rosat marknaden under sin period som språkrör. Som skolminister har han också varit osynlig.

Hur som helst är det dags att kasta ut miljöpartiet ur regeringen. Man har visat, att man inte är mogen att sitta i regeringen. Man har också sålt sin själ för att sitta i regeringen

Nu har kommunens budgetprocess påbörjats och det är bara att konstatera att vi står inför stora utmaningar i kommunen. Då tänker jag först och främst på tillgången till arbeten och bostäder. Det är också en självklarhet att när en stad växer behövs bostäder, förskolor, skolor och äldreomsorg.

Något som är mycket oroande är kommunens låneskuld som ökar kraftigt. När det gäller Umeå så är vi en kommun som har gjort överskott under många år och trots en hög skattesats i kommunen, så får vi ut mindre av vår verksamhet med jämförbara kommuner.

För att klara framtida resultat kommer det att behövas skattehöjningar och det känns inte bra. Det som istället skulle behövas är en översyn över våra verksamheter, som kostar mera än jämförbara kommuner.

Sen går det inte heller att sitta och vänta på att regeringen ska lösa Umeå kommuns ekonomiska problem som den styrande majoriteten gör, det håller faktiskt inte. Det är vi kommunpolitiker som måste ta ansvar för kommunen, i så väl goda som mindre goda ekonomiska tider

Igår i min blogg skrev jag om Liberalernas satsning på de äldre i vårbudget. Jag är oerhört glad över den satsningen. Tyvärr har debatten om vår framtida äldreomsorg inte heller diskuterats så mycket sista tiden och det har istället av förklarliga skäl varit fokus på flyktingkrisen. Men jag tycker det är dags att debatten tar fart igen

När det gäller Liberalerna så vill vi fortsätta att utveckla äldre- och handikappomsorgen så att den kännetecknas av delaktighet, valfrihet och självbestämmande. Vi har också som ambition att stärka den enskildes inflytande över den omsorg och vård som denne är berättigad till.

Inom äldreomsorgen ska människor mötas av kontinuitet och trygghet i det skede i livet när man inte längre klarar sig själv. Det är viktigt att det blir mer attraktivt att arbeta inom vården och man måste få ett större inflytande och möjlighet att känna sig delaktig i sitt arbete. Det behövs även sjuksköterskor och undersköterskor med särskild kompetens i tex demenssjukdomar. Det är också viktigt att man har tillräcklig bemanning och det ska vara den äldres behov som är utgångspunkten.

Från Liberalernas sida vill vi också ha valfrihet i äldreomsorgen. Makten skall flyttas från politikerna till de äldre och deras anhöriga och ingen skall tvingas att bo där politikerna tycker

För andra gången på tio år, så lägger Liberalerna sin egen budget. Jag tycker det är bra att man väljer den vägen och visar att man är ett självständigt parti. Jag tycker också att det är bra, att man i Liberalernas vårbudget gör satsningar på de äldre. Bland annat så gör det en satsning som ska stärka de äldres delaktighet i IT – samhället. Det är även viktigt med tanke på att sjukvården utvecklas inom IT. Kunskaper inom IT, skapar även delaktighet i samhället.

Jag förstår att många personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga känner en stor oro över finansminister Magdalena Anderssons utspel om LSS. Finansminister har nämligen pekat ut lagen om stöd och service (LSS) som ett område att spara in på och även gett försäkringskassan instruktioner att strama åt ytterligare inom personlig assistans.

Det här är en åtstramning som slår mot de svagaste och kommer att innebära försämrade levnadsvillkor för många, som har ett funktionshinder.

När det gäller LSS reformen så är den idag, unik i världen och många länder tittar på hur vi utvecklat assistansmodeller för att stärka den enskildes villkor och rätt till goda levnadsvillkor. Jag är därför oerhört glad att Liberalerna står upp för denna reform. I sin vårbudget avsätter också Liberalerna en miljard mer än regeringen, för att värna den personliga assistansen