Vindkraftsallergi?

Förra veckan fanns en debattartikel i VK där författaren tyckte sig se slutet på vindkraftsutbyggnaden. Opinionen skulle vara på väg att totalsvänga. Bullret från vindkraftsverken uppgavs vara fruktansvärd mm mm. Artikeln beledsagades av en bild som visade hur de hemska vindkraftsverken tornade upp sig bakom något som jag uppfattar som en bostadsfastighet och alldeles framför denna fastighet kunde man se en asfalterad landsväg av god standard.

Bilden är sannolikt en perspektivförfalskning med hjälp av teleobjektiv för SÅ nära byggs absolut inte vindkraftsverk numera.Tråkigt nog för budskapet i artikeln passerar också en långtradare framför fastigheten ifråga. I byar och samhällen står vägtrafik för det helt dominerande bullret och vindkraften är i det sammanhanget endast en susning. Flygplatser lägger stora bostadsområden under bullermattor. Bullerargumentet mot vindkraft är obefintligt underbyggt. Jag brukar påstå att en myggas inande kan vara outhärdligt i ett sovrum trots att ljudnivån knappt ens går att mäta. I sådana fall sitter problemet i huvudet, endast enorma hörselskydd kan hjälpa.  Reflexer påstås också ofta vara väldigt störande. Reflexerna uppträder bara när solen står i ett visst läge om solen överhuvudtaget är uppe. Dessutom måste man då också stå och glo mot vindkraftverket några enstaka minuter för att få uppleva hemskheterna. Vilka har tid med sådant? Är det nödvändigt för att bli uppretad?

Det finns ett litet obetydligt organiserat motstånd mot vindkraft som hörs ofta, speciellt på sociala medier, och tonläget är högt. På nätet cirkulerar en argumentkatalog mot vindkraft.  Det verkar ibland som det handlar om jordens undergång så lidandet får man väl ta på allvar. Frågan är om botemedlet är att stoppa all vindkraftsutbyggnad,

Sveriges glesbygder, i synnerhet i Norrland, passar alldeles utmärkt för vindkraftverk.