Vi kan tänka oss följande scenario om ett par år. Putler har införlivat Ukraina, Georgien och ytterligare något land i Sovjetunionen, förlåt, Ryssland. Sveriges socialdemokrater har äntligen övergett sin ödesdigra besvärjelse, alliansfriheten, och Riksdagens alla partier utom ett har beslutat att Sverige söker medlemskap i NATO inför konkreta hot och Finland har tagit samma beslut. Finland hotas av stora ryska styrkor längs hela gränsen. NATO håller ihop och bygger stor försvarskapacitet i Danmark, Norge, Baltstaterna och Polen men säger att eftersom Sverige och Finland inte är medlemmar i NATO får vi klara oss själva. NATO ingriper inte.

Putler HSB, han som bestämmer, har också flyttat stora flottstyrkor inklusive landstigningsfartyg till Östersjön och stridsflyg baserat i Kaliningrad kränker våra och Finlands gränser dagligen. NATO signalerar att ett anfall mot Sverige-Finland är nära förestående och alla utländska ambassader i Stockholm töms. Allt vad Sverige och Finland har i försvarsresurser har hög beredskap och hela Svenska folket uppmanas ge blod vilket även sker i Finland. Men Putin och Lavrov hånar oss och säger att vi och finnarna ser hjärnspöken. Alla utländska flygbolag ställer in flyg till Sverige inklusive SAS-plan som finns utanför Sverige-Finland. Flottblockad mot Sverige-Finland medför att inom 2 veckor tar maten slut i affärerna. Det är slutet på Januari och sträng kyla råder och många är rädda för vad som kommer att hända med elektriciteten om Putler bombar kraftverk. Inte minst våra kärnkraftverk!

Liknande funderingar har folket i Ukraina haft sedan månader tillbaka. Kul med en självhärskare i Kreml som tänker överträffa Ivan den förskräcklige och Stalin i vanvett och blodtörst?
Enkel fråga: När har vi passerat ”point of no return” när det gäller våra möjligheter att bli NATO-medlemmar? Är den punkten redan passerad? Vilka ska vi då i så fall ställa till svars om någon rest av vår demokrati består?