Varför allt detta vindkraftsmotstånd?

Av , , 2 kommentarer 0

Enligt vad jag hört har Tärna PR-förening motsatt sig all vindkraftsutbyggnad inom gamla Tärna sockens gränser. Det blir väl Forsmark och västerut till norska gränsen vad jag förstår. Vindkraften är en kraftkälla så ren och miljövänlig att jag alltid blir glad över att se vindkraftverk när jag är ute och reser. Inte ens de vilda djuren störs av dem, älgar och renar ligger och idisslar under vindsnurrorna. Det är väl vägarna till vindsnurrorna som blir ett påtagligt ingrepp i naturen så någon form av begränsning behövs säkert i speciellt känsliga områden.

Om nu fjällvärlden ska sorteras upp för olika ändamål, vilket många tycker är klokt, borde det finnas plats för vindkraftverk på något eller några ställen även inom gamla Tärna sockens gränser. De fjällområden som nu liknar en dånande och osande motorcirkus under främst februari – maj kan väl tåla några tysta och energigivande vindkraftverk. Det är magstarkt att hävda något annat. Tolererar man det ena borde det vara lätt att tolerera det andra. Andra fjällområden kan vikas för hundspann och skidåkning eller andra mindre miljöstörande och miljöförstörande turistiska verksamheter.

En annan sida av saken är också att markägarna ska ha ett ord med i laget. De markägare som är intresserade av vindkraft på sina marker är viktiga sakägare i sammanhanget. Det får inte bli samma bannbulla över dem som i frågan om avverkningstillstånd och blir det begränsningar i rätten att använda sina marker bör det bli fråga om inlösen enligt gängse principer.

2 kommentarer

Lärarstatus,lärarlöner och Jan Björklund

Av , , 2 kommentarer 0

Det var uppfriskande att höra Jan Björklund i kvällens ’Rakt på’ i svt2. Skolan kom naturligtvis på tal. En gymnasielärare lär idag tjäna i snitt 26 000 per mån. Lönen de första åren är flera tusen lägre. En gymnasielärare har oftast en studieskuld som gissningsvis uppgår till 300 000 kr och som ska betalas av under resten av yrkeslivet. Det blir en levnadsstandard efter amorteringar som inte väsentligt överstiger vad en handelsanställd har. Industriarbetare brukar i de jämförelser jag sett ha en betydligt högre livslön än gymnasielärare. I Stockholm har renhållningsarbetare (sopåkare) vildstrejkat för att de råkat ut för byte av arbetsgivare och en löne- och arbetstidsförsämring. Det kan vara förståeligt. Den lön de haft är enligt medierna 29 000 – 33 000 per månad för en arbetsvecka på 30 timmar.

Det är väl vad en ordinär rektor, chef för en organisation på kanske 40 anställda och 300 elever, i t ex Umeå får ut för en 50-60-timmars arbetsvecka.

Nu blir det för sopåkarna 40 tim per vecka och 28 000 – 29 000 per månad. Utan att sopåkaren behöver betala 1000 kr per månad i icke avdragsgilla pengar på ett studielån.

När riksdagen för sådär 40 år sedan skulle hitta en hållbar modell för riksdagsmännens löner sattes riksdagsmännens löner i paritet med gymnasielärarnas löner. I dag har riksdagsmännen seglat ifrån rejält och tjänar mer än dubbelt vad en gymnasielärare har. I en internationell jämförelse mellan utvecklade länder ligger Sveriges lärare på 23 plats av 30 när det gäller lönenivån. I dessa internationella lönejämförelser har de svenska lärarna konstant seglat utför. Jag har jobbat i gymnasier sedan början på 1970-talet, som adjunkt och sedermera som lektor och fackligt ombud och även som rektor så löneförfallet har jag kunnat studera på nära håll. En konstant fortskridande reallöneförsämring och i synnerhet en konstant försämring gentemot det privata näringslivet. På 1990-talet skedde nog en medveten utsvältning för att pressa lärarna att gå med på ett mer up-to-date arbetstidsavtal. När detta arbetstidsavtal så småningom var i hamn, vilket jag applåderar, trodde väl många lärare att löneläget skulle återhämta sig, men trots särskilda akuta satsningar sedan dess har det bara rasat utför. Det har skett under en tid då kommunerna varit lärarnas arbetsgivare.

I dag är det välförtjänt svårt att få studenter till lärarutbildningarna och därmed sjunker även kvaliteten på studenterna. Vad har man väntat sig? Jan Björklund har rätt i att detta påverkar skolan negativt för lång framtid. Han föreslår ett slut på kommunaliseringen av skolan och att staten tar över. På mycket goda grunder inser han att någon väsentlig förbättring av läraryrkets status inte kommer att ske om inte staten återfår arbetsgivaransvaret för skolan. Kommunerna har under en följd av år fått fler uppgifter från staten och mindre pengar och då blir särskilda satsningar på lärarlöner en omöjlig ekvation.

Nu handlade kvällens intervju om lärarnas löner och status i samhället. Jag vet mycket väl att andra grupper i kommunerna också konstant hamnar på efterkälken i löneutvecklingen. Inte minst allvarligt blir det för den framtida rekryteringen till vård och omsorg. Den armé av arbetsvilliga som sökt omsorgsjobb till låg lön existerar snart inte mer. På många håll är hum hum redan på bron! Och vad gör vi åt det? Kanske försvarets värnplikt måste omvandlas till en vårdens och omsorgens värnplikt?

2 kommentarer

Företagarfientligt bredbandsförslag

Av , , 1 kommentar 0

Folkpartiet har i kväll gått igenom det förslag till prislista för bredbandstjänster som föreligger och som ska upp i KS och KF. Jag och mitt parti måste tyvärr konstatera att förslaget är oantagbart eftersom det inte är konkurrensneutralt och sannolikt kommer att slå undan benen på ett lokalt företag som har en utmärkt affärsidé och som mängder av kommunens företag anlitar och är beroende av. Ska vi betrakta infrastrukturen bredband på samma sätt som infrastrukturen vägar är det bara en princip som gäller och det är ett pris som är lika per slutkund. Med andra ord ska det lokala företaget och alla andra betala samma pris per slutkund. Så fort man blandar in pris per fibermeter slår det orättvist. Det går inte att säga något om vilket pris per slutkund som ska gälla när inte kommunens driftskostnad för nätet är redovisad, d v s vad denna kostnad innehåller för delar. Som jag tidigare poängterat bör inte statsbidragsdelen av den totala investeringen ingå i avskrivningsunderlaget. Jag håller mig till principen och den är att kommunen ska vara ’rund’ alltså samma pris per slutkund avsett var i kommunen kunden finns. Det är också folkpartiets mycket bestämda uppfattning. Blir det inte en acceptabel lösning på bredbandsprislistan lär väl kommunen aspirera på sista platsen i Svenskt Näringslivs ranking av Sveriges kommuner. Steget blir inte särskilt långt eftersom vi nästan är där. Det är heller inte långt till nästa val…

1 kommentar

Samverkan mellan inlandskommunerna

Av , , 1 kommentar 0

Endera är jag dövblind eller så händer inte särskilt mycket. Ett visst samarbete sker runt räddningstjänst, kommunväxlar, socialtjänst och komvux och lite till men vad händer i övrigt på skolområdet? Gymnasieutredningen pekade på nödvändigheten av samarbete mellan inlandets tre gymnasier. Nu minskar elevunderlaget för gymnasierna i snabb takt och jag befarar att det blir mer av ’i tomma krubbor bits hästarna’ än av samarbete. Någon måste ta initiativet. Vem är då denne ständige ’någon’? Kanske alla slår en telefonsignal samtidigt på måndag? Vem vet? Jag har länge förespråkat att gymnasiesamarbetet måste ha en fast organisatorisk form med en gemensam gymnasiechef. För att något ska komma till stånd måste man börja prata med varandra och även då på hög politisk nivå. Och ödmjukt med ungdomarnas bästa, i hela södra Lappland, för ögonen.

En annan verklighet som kommunerna måste titta på är samverkan mellan grundskolor i de olika kommunerna. Jag åker ofta inlandsvägarna runt Dikanäs-Umnäs-Slussfors-Forsmark och slås av närheten mellan grundskolorna i Slussfors och Dikanäs. Vore Storuman och Vilhelmina en och samma kommun vore samarbete inget problem men kommungränserna liknar nu ibland järnridån. Nu vill man i Storuman ha ’frid i klassen’ och fullmäktige har rent av förbjudit inviter till Vilhelmina om samarbete i mellanbygden. Samtidigt blöder skolorna i Slussfors och Dikanäs av bristen på elever. Det är bara att titta på elevstatistiken över utvecklingen de närmaste 7-8 åren. Kanske skolorna på båda sidorna kommungränsen går i putten och eleverna drabbas av skolresor på 6-12 mil när de flesta skulle kunna klara sig med 2-4 mil genom samverkan. Vägverket kommer att bygga om grusvägen Morkan-Dikanäs. Enligt uppgift blir den nya vägen inte belagd. Om Storuman och Vilhelmina beslutar sig för samverkan om grundskoleeleverna i området och påpekar detta för Vägverket kunde mycket väl Vägverket ändra sig. Nu försitter kommunerna denna möjlighet eftersom vägbygget snart kommer att börja och kommunerna ifråga tjurar på var sitt håll.

Det jag föreslår här är inte bland det mest smärtsamma som kommunerna måste göra de närmaste 3-4 åren. Mycket värre sparåtgärder stundar.

1 kommentar

Hårddiskstroke och bredband

Av , , 1 kommentar 0

Får man en stroke kan läget bli katastrofalt för en själv och den närmaste omgivningen. Om datorn får en ’stroke’ blir man också ganska handikappad. Bor man i glesbygd och har vant sig vid att stå i daglig kontakt med hela världen blir det ganska tomt och ödsligt när man sitter och stirrar på en stendöd dator medan snöstormen ylar runt huset. Äntligen, efter ett besök på IT4U i Storuman, har jag fått igång internet och det mesta av det övriga krafset som kallas kringutrustning. Som tur är har det mesta av filerna räddats och klokt nog tog jag för ett par veckor sedan en backup-DVD på alla dokument. Rekommenderas livligen. Uppenbarligen kan en relativt modern hårddisk få för sig att lägga av. Sålunda har min tystnad på bloggen den senaste veckan en förklaring.

Bredbandsfrågan i Storuman går tydligen mot någon slags lösning. Enlig vad jag hört från trovärdigt håll är lösningen inte helt enligt de krav man kan ställa, d v s främst konkurrensneutralt och rimligt för det lokala framgångsrika företaget IT4U. Frågan har varit svår genom de olika avtal som kommunen träffat med olika företag. Principen ett visst pris per löpmeter fiberkabel har jag svårt att förlika mig med. Skulle vi i den by jag bor i betala efter löpmeter skulle internetanslutning bli orimligt dyr. Om ett rallyföretag skulle vilja hyra vägen Storuman-Långsjöby och spärra av den 3 dagar kan det kanske vara rimligt med en löpmeteravgift men sådant är bara hypotetiska tankar. Intentionen med den statligt stödda bredbandsutbyggnaden var ju att göra Sverige ’runt’ genom att befolkningen skulle få tillgång till bredband på i stort sett samma villkor oavsett om det gäller stad eller glesbygd. Så har det också hittills i stort sett fungerat för oss vanliga konsumenter. Enligt mitt begränsade förstånd i dessa frågor borde man kunna jämställa bredband med vägnätet. Vi konsumenter betalar samma avgift (fordonsskatt) oavsett var vi bor eller hur mycket vi kör. Om jag minns rätt har staten skyfflat in ca 45 milj och kommunen 6-7 milj i kommunens bredbandsutbyggnad. Det har hävdats att kommunen i sin kostnadstäckning måste göra avskrivning på totala summan, alltså även statsbidragsdelen, för att säkerställa de investeringar som kommer när kablar och annat måste ersättas om sådär 20 år. Att göra avskrivningar på erhållna statsbidrag är mot vedertagna redovisningsprinciper. Det finns något som heter kalkylmässiga avskrivningar som inte redovisas i officiella bokslut och beträffande dessa kan man hitta på precis vad som helst som man tycker låter klyftigt för att säkerställa återinvesteringar i en framtid. I det aktuella fallet med bredband i Storuman bör inte dylika kalkylmässiga avskrivningar förekomma. Staten har tagit ett ansvar för bredbandsutbyggnaden och torde känna samma ansvar om 15-20 år. Dessutom vet vi inte vilka tekniska lösningar som finns om 15-20 år. Vi kanske tar ned internet vertikalt då.

Jag förväntar mig av en lösning på bredbandsfrågan en taxa som är konkurrensneutral och som bygger på ett visst pris per slutkund. Jag ska t ex kunna byta till IT4U som internetleverantör och få samma månadspris som hos andra konkurrenter. Om IT4U måste betala ett betydligt högre pris per slutkund blir det mycket svårt att konkurrera om kunderna i Långsjöby. Enligt vad jag hört från många företagare har IT4U en kvalitet på sina tjänster som man uppger sig vara mycket beroende av. En lösning på bredbandsfrågan som ’bestraffar’ kommunens eget ganska unikt framgångsrika dataföretag och därmed dess kunder, inte minst företagskunderna, kommer jag inte att gå med på. Frågan avgörs enligt uppgift i fullmäktige 24 februari.

1 kommentar