Jag har en gammal kollega i Norrbotten som ringer ibland och ofta hamnar vi i samtal om jakt och i synnerhet älgjakt.

Hände det något intressant under höstens älgjakt, frågar jag.

Mest skit svarar han. Jaktledaren smög som vanligt omkring i skogen och sköt en älg på ståndskall mitt framför näsan på vår hundförare Kjell som fick en chock. Han hade inte en aning om jaktledarens smygande på ståndskallet.

Är sådant inte förbjudet, frågar jag.

Jo, det är det svarar Torsten. Jaktledaren har t o m skrivit in förbudet i vårt jakt-PM.

Det var det märkligaste jag hört på år och dag, säger jag.

Jag har gnuggat mina ögon i årtionden, säger Torsten, men detta händer ändå vart och vartannat år.

I det laget skulle jag inte våga jaga, svarar jag. Är det något annat intressant som händer när det gäller jakten?

Ja, det skulle väl då vara att jaktledaren har retat upp ägaren till marken där vårt slakthus står. Han har sagt att markägaren har lurat kommunen på miljoner, vilket är ett rent påhitt av byns rättshaverist, så nu är arrendet uppsagt och vi måste flytta slakthuset. Vi har haft slakthuset på denna mark i årtionden utan att behöva betala ett öre i arrende så att felaktigt anklaga markägaren för lurendrejeri är ett gigantiskt självmål av jaktledaren.

Det var väldigt dumt och osmart av jaktledaren, svarar jag, faktiskt rent ut sagt korkat.

Rätta orden, sa Torsten och fortsatte, och detta kommer att kosta oss jaktlagsmedlemmar skjortan.

Det verkar vara något fel i huvet på folk, vad det nu kan bero på, frågar jag.

Du vet, säger Torsten, de flesta är medlemmar i Korprörelsen i Norrbotten och de kan göra vilka synder som helst under dagtid och sedan till kvällen be den Högste om förlåtelse och sedan är det bara att ta nya tag dagen efter.

Det verkar vara perfekta regler för en syndare, svarar jag, kanske man skulle bli medlem i Korprörelsen.

Ja du kompis svarar Torsten, vi söker medlemskap tillsammans så är cirkeln sluten, men då ska du veta att jaktledaren är ordförande i den lokala Korpförsamlingen!