Jag lovade att redogöra för ytterligare en berättelse ur Anna Funders bok Stasiland (Östtyskland). Det handlar om Miriam 16 år som tillsammans med en klasskompis omkring 1970  gjorde flygblad med hjälp av ett leksakstryckeri där de krävde demokrati och frihet. Kopieringsutrustning och andra apparater för framställning av tryckt material var som sig bör i en kommuniststat förbjudet att inneha. De båda skolflickorna delade ut flygbladen i postlådorna långt ifrån hemmet i Östberlin för att minska risken för misstankar. När de upptäckte adressen till en klasskompis föll de för frestelsen att stoppa ett flygblad även i det inkastet.

Stasi gick naturligtvis i taket och startade en jättestor utredning. Med hjälp av flygbladet till klasskompisens föräldrar blev flickornas klass intressant och husrannsakningar gjordes i alla elevernas hem. Trots noggrann städning hade Miriam tappat en liten gummityp under en soffa och Miriam och hennes kompis blev arresterade vid 4-tiden en morgon. En vanlig tid för ovälkommen påhälsning av myndigheterna i det kommunistiska paradiset. Flickorna blev under två veckor utsatta för förhör enligt vanlig Stasi-KGB-modell vilket innebar tortyrliknande metoder. Förhören kunde äga rum 20 timmar per dygn och om flickorna somnade rycktes de upp och skakades. I cellen fick de inte heller sova i fred. De väcktes oupphörligt men omilda metoder. Till slut föll de på det klassiska sättet, förhörsledaren påstod att kompisen erkänt. Rättegången skulle äga rum inom 1 månad och Miriam utnyttjade tiden till ett flyktförsök som så när lyckats. Svårt blödande från ett otal sår efter taggtrådskrypande blev hon gripen bara några meter från friheten. Miriam har fula ärr ännu i denna dag från taggtråden. Hon hade dock tur som inte blev ihjälskjuten, det blev hundratals andra ungdomar som ville lämna kommunistparadiset. I vanlig ordning blev hela Miriams familj drabbad, systern fick sluta den utbildning hon påbörjat och pappan förlorade jobbet och blev svårt deprimerad. Miriam blev efter avtjänat 2 års fängelsestraff stoppad från alla utbildningar och jobb. Innan anställning måste arbetsgivaren begära intyg från Stasi och där blåstes Miriam gång på gång. Hon gick till arbetsförmedlingen och försökte den vägen. Där frågade de varför hon inte hade jobb och hon svarade sanningsenligt "jag är arbetslös". Då skrek tjänstemannen "här i Demokratiska Folkrepubliken Deutschland finns ingen arbetslöshet"!! Men Miriam gav sig inte och det blev stor uppståndelse i lokalen. Vilken tjej!

Jag tänker mycket på Miriam eftersom jag, när hon satt i fängelse för att ha spridit flygblad om frihet och demokrati, undervisade elever i hennes ålder på gymnasiet. Det är fruktansvärt att tänka på hur det kommunistiska utopiska paradiset Östtyskland plågade och förstörde sina barn.Ulbricht, Honecker, Mielke. Vilka ormar!

Slutet på historien är inte skriven för Miriam lever och är engagerad i bevarandet av historien om Stasiland. Hon gifte sig på 1970-talet och hennes man drogs följdriktigt in i Stasis förföljelse. Han arresterades regelbundet och plågades med tortyrliknande förhör och dukade så småningom under. Självmord påstår Stasi men mycket talar för att han blev mördad. Skillnaden mellan självmord och mord är väl i detta sammanhang akademisk.  För övrigt sysslade Stasi med kidnappningar och mord med högste chefen Mielkes välsignelse. Även i Sverige, läs Cats Falcks och Algernons mystiska död.

Östtyskland, ondskans imperium!