Etikett: Östtyskland

Stasiprästen en hårding

Av , , Bli först att kommentera 4

Stasiprästen Radler som avslöjades av forskaren Birgitta Almgren verkar totalt oberörd av att ha sänt studiekamrater till Stasis fängelser i Östtyskland. En stenhård  man. Kvällens program i TV 2 kommer i repris 2 ggr till så passa på att titta! Många märkligheter avslöjas. T ex kyrkans ledning i Burträsk som tycker att det är ovidkommande vad prästen gjort före han kom till Burträsk. Radler var en av Stasis flitigaste spioner från 1965 ända till murens fall 1990. Han spionerade efter flytten till Sverige flitigt på folk (vänner, arbetskamrater) i universitetsvärlden och Svenska Kyrkan.

En fråga jag ställer mig är hur Stasis verksamhet i den s k röda universitetsstaden Umeå såg ut. Från 1960-talet utvecklades i Umeå ett centrum för bokstavskommunister av alla sorter. Men Stasispioner rekryterades främst bland människor som inte var iögonenfallande illröda så troligen går de största fiskarna i de lugna vattnen. Sveriges olika regeringar har lagt locket på om Stasi i Sverige av någon outgrundlig anledning. Kanske det bränns även i borgerliga partier!!

http://www.expressen.se/nyheter/dokument/spionprasten-som-vagrar-gora-avbon/

Kommunismen äter sina barn

Av , , Bli först att kommentera 7

 Jag lovade att redogöra för ytterligare en berättelse ur Anna Funders bok Stasiland (Östtyskland). Det handlar om Miriam 16 år som tillsammans med en klasskompis omkring 1970  gjorde flygblad med hjälp av ett leksakstryckeri där de krävde demokrati och frihet. Kopieringsutrustning och andra apparater för framställning av tryckt material var som sig bör i en kommuniststat förbjudet att inneha. De båda skolflickorna delade ut flygbladen i postlådorna långt ifrån hemmet i Östberlin för att minska risken för misstankar. När de upptäckte adressen till en klasskompis föll de för frestelsen att stoppa ett flygblad även i det inkastet.

Stasi gick naturligtvis i taket och startade en jättestor utredning. Med hjälp av flygbladet till klasskompisens föräldrar blev flickornas klass intressant och husrannsakningar gjordes i alla elevernas hem. Trots noggrann städning hade Miriam tappat en liten gummityp under en soffa och Miriam och hennes kompis blev arresterade vid 4-tiden en morgon. En vanlig tid för ovälkommen påhälsning av myndigheterna i det kommunistiska paradiset. Flickorna blev under två veckor utsatta för förhör enligt vanlig Stasi-KGB-modell vilket innebar tortyrliknande metoder. Förhören kunde äga rum 20 timmar per dygn och om flickorna somnade rycktes de upp och skakades. I cellen fick de inte heller sova i fred. De väcktes oupphörligt men omilda metoder. Till slut föll de på det klassiska sättet, förhörsledaren påstod att kompisen erkänt. Rättegången skulle äga rum inom 1 månad och Miriam utnyttjade tiden till ett flyktförsök som så när lyckats. Svårt blödande från ett otal sår efter taggtrådskrypande blev hon gripen bara några meter från friheten. Miriam har fula ärr ännu i denna dag från taggtråden. Hon hade dock tur som inte blev ihjälskjuten, det blev hundratals andra ungdomar som ville lämna kommunistparadiset. I vanlig ordning blev hela Miriams familj drabbad, systern fick sluta den utbildning hon påbörjat och pappan förlorade jobbet och blev svårt deprimerad. Miriam blev efter avtjänat 2 års fängelsestraff stoppad från alla utbildningar och jobb. Innan anställning måste arbetsgivaren begära intyg från Stasi och där blåstes Miriam gång på gång. Hon gick till arbetsförmedlingen och försökte den vägen. Där frågade de varför hon inte hade jobb och hon svarade sanningsenligt "jag är arbetslös". Då skrek tjänstemannen "här i Demokratiska Folkrepubliken Deutschland finns ingen arbetslöshet"!! Men Miriam gav sig inte och det blev stor uppståndelse i lokalen. Vilken tjej!

Jag tänker mycket på Miriam eftersom jag, när hon satt i fängelse för att ha spridit flygblad om frihet och demokrati, undervisade elever i hennes ålder på gymnasiet. Det är fruktansvärt att tänka på hur det kommunistiska utopiska paradiset Östtyskland plågade och förstörde sina barn.Ulbricht, Honecker, Mielke. Vilka ormar!

Slutet på historien är inte skriven för Miriam lever och är engagerad i bevarandet av historien om Stasiland. Hon gifte sig på 1970-talet och hennes man drogs följdriktigt in i Stasis förföljelse. Han arresterades regelbundet och plågades med tortyrliknande förhör och dukade så småningom under. Självmord påstår Stasi men mycket talar för att han blev mördad. Skillnaden mellan självmord och mord är väl i detta sammanhang akademisk.  För övrigt sysslade Stasi med kidnappningar och mord med högste chefen Mielkes välsignelse. Även i Sverige, läs Cats Falcks och Algernons mystiska död.

Östtyskland, ondskans imperium!

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Stasi loppor i den svenska pälsen.

Av , , 11 kommentarer 7

Vi vet nu att under tiden som Lars Werner, Lars Ohly m fl från Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) åkte på semestervistelser i Östtyskland och den socialdemokratiska regeringen jobbade hårt för det internationella erkännandet av Östtyskland pågick allvarliga brott mot mänskligheten i det kommunistiska paradiset.

Lite fakta kan belysa hur det var att leva i det landet. Under nazitiden gick det en Gestapoagent per 2000 invånare. I Sovjet gick det en KGB-agent per 5830 invånare. I Östtyskland gick det en Stasiagent + IM (Informell mitarbeiter) per 63 inv. Dessutom ingick tillfälliga medarbetare i horden av medborgarförföljare i stora massor. Man beräknar att det gick en angivare-IM-Stasiofficer per 6 invånare. Det innebär att på varje arbetsplats, i varje by, i varje hyreshus, i varje idrottsförening etc vimlade det av hotfulla ögon och öron. Ingen vågade knysta något ofördelaktigt om regimen eller dess lakejer eftersom det kunde innebära arrestering och bestraffning där t o m avrättning ingick i regimens arsenal. Dessutom straffades familj och vänner. Barn och ungdom stoppades från vidare studier etc. En som deltog aktivt i angiveriet blev sedermera präst i Burträsk!

Samtidigt som allt detta hemska pågick dag och natt åkte svenskar till Östtyskland och berättade sedan hur fantastiskt allt var i detta land och delegationer från Östtyskland mottogs med pompa och ståt. Men å andra sidan. När Pol Pots röda khmerer mördade en sjättedel av det egna landets befolkning  reste svenska "folkmordsturister" till Kambodja och kom hem med  fantastiska sagor om hur bra det var i det landet. Att vara dövblind kan nog vara bra för det egna blodtrycket men knappast för mänskligheten eller ens det egna landet.

Eljest (ett vanligt ord i Lappland) bevakar horder av svassande hovreportrar vårt kungahus resor, statsbesök och förlovningar. Minst 2 helsidor varje gång i Expressen och Aftonbladet (våra hovtidningar på dagspressidan). Är man gangsterkung kan man också bevärdigas  2-3 helsidor. Livstidsdömda mördares bröllop inklusive brottsregister är alltid ett scoop! Då är vi uppe i 4-5 helsidor nonsens. Att det dräps 300 pers på våra vägar varje år blir en notis någonstans på en sida.

Klankandet på IKEA

Av , , 8 kommentarer 4

Varför detta klankande på IKEA om att producenter av IKEA-möbler i Östtyskland (Stasiland) använde politiska fångar i straffarbete? Hur skulle IKEA veta det???

Samtidigt som IKEA köpte möbler från Östtyskland åkte svenska politiker i skytteltrafik till Stasilandet. Skolöverstyrelsen var en stor sambandscentral för intima kontakter med Östtyskland. Det höll sig mest på det platoniska planet antar jag. Tyska lektorer besökte våra skolor för att främja undervisningen i tyska. Dessa lektorer var kontrollerade av Stasi. Det organiserades resor för skolungdom till kommunistindoktrineringsläger som kallades för Östersjöveckan. (Nu drog jag till lite extra!) Den socialdemokratiska regeringen i Sverige såg till att Östtyskland erkändes som stat. Ingvar Carlsson på officiellt besök med hedersbetygelser. Östtyskland hade till Stasis stora förtjusning indirekt nära kontakt med det svenska socialdemokratiska partiet genom riksdagsmannen Stellan Arvidsson (känd som den svenska enhetsskolans fader) som även umgicks med svenska ministrar.  Arvidsson befann sig ofta i Östtyskland i olika angelägenheter. Lars Werner (v) och Lars Ohly (v) badade bastu tillsammans med regeringstopparna i Stasiland och klappade händer på partimöten så huden närapå flagnade.

Jag stannar här. Hur många svenska företag som helst handlade med Stasiland. Så fruktansvärt simpelt och lågt att anklaga IKEA för att de gjorde som alla andra, inklusive den socialdemokratiska regeringen.

8 kommentarer
Etiketter: , , , ,

IKEA och DDR

Av , , 12 kommentarer 4

Uppdrag granskning granskar ofta bra men ofta också ganska selektivt. IKEA lär enligt Uppdrag Granskning ha köpt vissa möbler från DDR på 1980-talet från fabriker där politiska fångar arbetade. Inget konstigt med det egentligen. IKEA kunde knappast veta hur det förhöll sig i detta slutna kommunistiska land där proletariatet styrde och ställde helt enligt Karl Marx läror. Samtidigt som IKEA köpte möbler i DDR åkte svenska partiledare, regeringsföreträdare, industridelegationer, kulturpersonligheter, skolöverstyrelsen, lärare och ungdomsförbund som skottspolar till och från Östtyskland.

Här kan nämnas Olof Palme och Vänsterpartiets olika företrädare. De senare blev rikligt belönade med fester och bastubad med Stasis mikrofoner inmonterade överallt. Att kritisera IKEA för att de uppträdde politiskt korrekt är mycket magstarkt för att uttrycka det milt. Att Janne Josefsson klädde av Lars Werner och Lars Ohly nakna  i TV-program för några år sedan förändrar inte saken.

På samma sätt är larmandet om den svenska vapenhandeln med Saudiarabien inte mycket att hymla om när den svenske kungen fraterniserar sig med den saudiske kungen och delar ut beröm och medalj.

Ska man städa en trappa är det klokast att börja uppifrån.

12 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Berlinmuren 50 år

Av , , 13 kommentarer 2

I Tyskland "celebreras" 50-årsminnet av byggandet av Berlinmuren som stängde in Östtysklands befolkning i ett gigantiskt fängelse i 30 år. Några gamla DDR-generaler och Vänsterpartiet i Tyskland tycks vara de enda som finner något positivt i denna mur. Under de 30 år muren varade hade värnpliktiga i Östtyskland det tvivelaktiga nöjet att skjuta-mörda ett 500-tal landsmän som försökte fly från det kommunistiska "paradiset".  Sverige var bland de första länder att erkänna Östtyskland och Östtyskland såg Sverige som ett nyckelland när det gällde att få internationell acceptans för sin förtryckarregim. Östtyskland inriktade sig därvid på utbildningsområdet och det kulturella området. Efter murens fall avslöjades att åtskilliga svenskar i hög ställning inom skola-kultur fungerat som Stasiagenter, varav en socialdemokratisk riksdagsman Stellan Arvidsson med nära vänskapsband till partitoppen. En stor del av lärarna i tyska i de svenska skolorna fick bjudresor till Östtyskland och/eller fick besök av Östtyska lektorer.

Den som vill veta mer om denna föga ärorika period för Östtyskland (och Sverige) rekommenderas läsa Birgitta Almgrens bok "Inte bara Stasi…" I denna bok avslöjas en hel del av det svenska samröret med diktaturen i söder. Birgitta Almgren är på gång med en fortsättning i sina efterforskningar om Stasiagenter i Sverige. Förhoppningsvis blir resultatet änu en bok i ämnet. Av någon anledning har Sverige hemligstämplat uppgifter om vilka nu levande svenskar som var Stasiagenter. Ömfotat i överkant! Ska inte folk få stå för sina handlingar?

13 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Stasi i Sverige

Av , , 1 kommentar 4

 

Har nyss läst boken ”Inte bara Stasi…” av Birgitta Almgren. Hon är språkvetare och professor i tyska och har gjort en grundlig genomgång av DDR:s propaganda i Sverige 1945 – 1990. DDR upphörde ju att existera år 1990 efter att folket hade börjat riva muren med händerna 9 november 1989. Den kommunistiska diktaturen påtvingades Östtyskland av Sovjet vid krigsslutet 1945 och under tiden 1945 – 1989 var DDR en lydig knähund åt Moskva. Men det var ju inom parentes  det svenska kommunistpartiet och dess ordförande Hilding Hagberg också ända tills CH Hermansson blev ordförande 1964. Andra kommunister i Sverige var trogna mot Mao Tse Tung eftersom kommunistvärlden var uppdelad i två ”religioner” med Moskva och Peking som kommandocentraler. Men samma gud hade man, Karl Marx. I övrigt slogs man som hankatter i mars månad.
Tillbaka till boken. Vill man hitta en massa svenska IM i boken blir man besviken men i övrigt en mycket upplysande bok. Almgren har gått igenom arkiv i både Sverige och forna DDR och kartlagt hur DDR påverkade Sverige under de här åren. I Tyskland är Stasis arkiv öppna men i Sverige har Säpo hemligstämplat akterna  om de svenska informatörer  IM (IM = Inoffizielle Mitarbeiter)  och spioner som gick DDR:s ärenden. I Stasis arkiv kallas icke anställda informatörer för IM (Inoffizielle Mitarbeiter). I Sverige fanns något hundratal IM och i DDR 100 000 IM, som bl a spionerade på grannar och arbetskamrater och sina egna livskamrater!!  Före Sveriges erkännande av DDR som stat 1972 skedde kontakterna mellan Sverige och DDR på låg nivå men sedan tog det fart med många möten på ministernivå och DDR etablerade ambassad i Stockholm med 15 medarbetare varav 10 st sysslade med spionageverksamhet. En annan inkörsport till Sverige var DDR-Kulturcentrum i Stockholm.
I oktober 1956, samtidigt med det sovjetiska överfallet på Ungern, bildades Vänskapsföreningen Sverige – DDR ”för att motverka antisovjetiska stämningar och hetsen mot de socialistiska staterna”. Föreningen finansierades till stor del av DDR. Ganska begripligt var större delen av de aktiva i föreningen kommunister men föreningens ordförande var alltid en prominent socialdemokrat. Stellan Arvidson, som brukar kallas den svenska enhetsskolans fader, var föreningens ordförande 1968 – 1987. Arvidson var även socialdemokratisk riksdagsman tills han blev för obekväm för partiet genom sitt försvar för alla kommunistiska illdåd t ex överfallet på Tjeckoslovakien 1968, fängslandet av oliktänkande, morden vid Berlinmuren etc etc. Sitt socialdemokratiska medlemskap behöll han dock livet ut trots att han enligt sina ställningstaganden i viktiga frågor ofta befann sig till vänster om CH Hermanssons kommunistparti. Min egen uppfattning är att Stellan Arvidson knappast hade gjort den enastående karriär i offentlig tjänst han gjorde om han från början varit medlem i det parti han egentligen sympatiserade med, det svenska kommunistpartiet före Hermansson och därefter arbetarpartiet kommunisterna APK.  Under den här tiden och fram till sin död var Arvidson sambo med Birgitta Stenholm som innehade höga poster i Skolöverstyrelsen och som var sekreterare i många tunga utredningar på utbildningsområdet och dessutom styrelseledamot i vänskapsföreningen med DDR.
Arvidson – Stenholm kom att under årtionden vara involverade i  omfattande utbildnings- och kulturutbyten med DDR. På varje högstadium-gymnasium i Sverige finns i genomsnitt en lärare i tyska som någon gång under sin yrkeskarriär varit på fortbildning i DDR. Från DDR sändes lektorer i tyska till svenska gymnasier som hjälpte till i undervisningen. Läroböcker i tyska var ett annat område där DDR hade stort inflytande genom att påverka läroboksförfattare och förlag. Vad de flesta svenskar som fortbildade sig i DDR inte visste var att de var övervakade i DDR. Värdfamiljer och kolleger i DDR skrev rapporter till Stasi om de svenskar de varit i kontakt med.  Värdfamiljerna var säkerhetskontrollerade och fick utbildning i argumentationsteknik mm innan de godkändes som sådana. På samma sätt var stödlektorerna som reste till Sverige kontrollerade, utbildade och godkända av Stasi. Dessa stödlektorer skrev även rapporter om sina kolleger i Sverige och i synnerhet då om sina landsmän. Det var åtskilliga stödlektorer som blev hemkallade i förtid till DDR p g a att de varit för frispråkiga eller låtit sig påverkas av ”fienden”. Bara att gilla att titta i skyltfönster med vackra kläder kunde vara nog för att anses påverkade av den kapitalistiska smittan. För sina tjänster för DDR åtnjöt  Arvidson-Stenholm stora förmåner i DDR. Gratis kurortsvistelser och utmärkelser av olika slag hörde till. Arvidsson-Stenholm anses av bokförfattaren som DDR:s nyttigaste personer för DDR-propagandan  i Sverige under drygt  ett par årtionden.
Andra svenska namn som förekommer i boken är den svenske författaren Peter Weiss som förde en ständig kamp mot intoleransen mot kritiska kulturarbetare i DDR. Ulf Svensson, som var direktör för Kolmårdens djurpark, var en av DDR:s nyttigaste medarbetare i Sverige.  Han fick i april 1988 motta DDR:s hedersnål i guld i Rostocks rådhus.  Svensson , som var socialdemokrat, hade kontakter ända upp i den svenska regeringen. Från en socialdemokratisk konferens i Kolmårdens djurpark letade sig information om vad olika deltagare tyckte till Stasi i DDR. Svensson hade en tysk kontaktperson med kodnamnet ”Imme” . ”Imme” hade av allt att döma ett mycket givande nät av IM och spioner i Sverige. Stasi hade IM – spioner  på svenska högteknologiska företag  inom bl a försvarsindustrin.  Riksbibliotekarien Uno Willers avtackades av DDR 1975 med medalj och kurortsvistelse för att under mer är 20 år arbetat för DDR:s intressen i Sverige. Han går till historien, åtminstone min historia, för att vid en resa till Moskva ha överlämnat den stol och det skrivbord från Kungliga Biblioteket där Lenin arbetat vid under sitt uppehåll i Stockholm. Ohly borde begråta att dessa ”klenoder” hamnade i Moskva. Kanske lukten i sitsen finns kvar? Många andra kulturpersonligheter nämns i boken som ”ambassadörer” för DDR i Sverige. En särställning i Moskva och DDR-trohet in i döden innehar tidningen Norrskensflamman och här nämns bl a Alf Lövenborg. Troheten gäller naturligtvis Moskva före Gorbatjov. En aha-upplevelse var att läsa om starten av TV2. Till den TV-kanalen rekryterades ett stort antal medarbetare som var kommunister och som försökte "ta över" och därmed orsakade en massa interna bråk och naturligtvis producerade program som förmedlade en okritisk syn på kommunistdiktaturerna. Inom massmedia finns enligt undersökningar fortfarande en övervikt för ”vänster-människor”.
Boken är intressant på många sätt. Almgren har tittat på begreppsanvändning och definitioner för att beskriva hur folk kunde behålla sin blinda tro på kommunismen trots alla dess tillkortakommanden och dess förvrängning av verkligheten. DDR målade upp en världsbild som naturligtvis var genomfalsk men som än i denna dag omfattas av många i DDR, speciellt dem som köpte hela åsiktspaketet och därför nådde priviligierade positioner. Men som också i många fall var angivare åt Stasi och förstörde karriärer för kolleger och deras familjer och ibland sina egna familjer. Ett antal skilsmässor har ägt rum p g a information i Stasis arkiv! I vanlig kommunistisk ordning gav staten sig även på avkomman till avfällingar som sagt fel saker vid fel tillfälle. Under hela tiden 1945 – 1989 betecknades Västtyskland som en fasciststat. Jag har använt begreppet Stasi  hela tiden trots att det är en benämning på säkerhetspolisen som först myntades av demonstranterna som störtade kommunistväldet 1989. Stasi är en förkortning för Ministerium für Staatssicherheit.
Boken som är en vetenskaplig studie  är på 470 innehållsrika sidor och innehåller 1150 noter men är MYCKET intressant läsning.
 
1 kommentar
Etiketter: , , , ,