Jag undrar vart det tog vägen att det kommunala s k vetot mot vindkraftparker skulle avskaffas? Glesbygden i norra Sverige har utsetts till riksintresse för vindkraftsutbyggnad men våra glesbygdskommuner har avfolkats så att andelen äldre är mycket stor. Ungdomar med studieförutsättningar försvinner till universitetsorter och städer vid kusten eller söderut och ett fåtal av dem återvänder. En del skulle kunna återvända  till trygga jobb som vindkraftstekniker men om kommunerna säger nej till vindkraftsutbyggnad saboteras den möjligheten. De utbildningar till vindkraftstekniker som ordnas lokalt är vad jag sett alltid fulltecknade och teknikerna har jobb redan innan examen. Enligt tumregeln lär det behövas en tekniker per 6 verk och en park på 60 verk ger då heltidssysselsättning för 10 st vindkraftstekniker.  Dessutom tillkommer jobb i vägunderhåll och snöröjning.

Fantastiskt tycker jag, alla borde jubla, men så är inte fallet. Allt ska vara knäpp tyst och inget ska synas och då väger sysselsättningstillfällen lätt. Jag tror att det kan ha att göra med att de största ”arbetsgivarna” i vår glesbygd är Pensionsverket och Försäkringskassan. Då har man råd att njuta av tomheten och att inget rör på sig så långt ögat kan nå. Är det livets mening?

Jag förstår dem som flyttat och arbetar i landets städer vid kusten och söderut om de blir irriterade över den mentalitet som utbreder sig i glesbygden att säga nej till jobb och till de markarrenden som tillfaller markägarna. För ljud som i sammanhanget är en viskning. Kyl- och frysskåp låter högre och då måste väl samhället bekosta extra ljudisolering för glesbygdsboendes kylskåp och frysskåp? Och att se något som rör sig i ögonvrån. Hemska tanke. Hur kan man överhuvudtaget bo i närheten av en väg??

När vattenkraften byggdes ut skövlades naturen på ett rent groteskt sätt och jordbruksbyar lades under vatten men det accepterades för att välbetalda jobb i stor mängd ersatte den minskande sysselsättningen i skogen. Vattenrallarna behövde inte slita ut sig i hårt skogsarbete som gjorde många till krymplingar redan i 50-årsåldern. Jobb och ren el gick före bevarandet av en utsikt. Vilhelmina sade nej till den s k överledningen av Ångermanälven för något årtionde sedan, ett ganska litet ingrepp i naturen. Hur många jobb har skapats efter detta nej?

Vad gör våra riksdagspolitiker åt det kommunala vetot mot vindkraft? Sluta käbbla och sluta sätta krokben för varandra i rikspolitiken och verka i stället för ren el och jobb i glesbygd!