Sverige har inte varit i ett så utsatt läge som nu sedan 1939-40(Finland) och 1940-1945 Norge, Danmark och Finland. Vi bedriver en anslutningsprocess till NATO som gått i stå på grund av Sveriges tidigare vänskapliga förhållanden till olika kommunistiska gerillor och befrielserörelser. Även i Turkiet i form av PKK. Kärleken till det kommunistiska Cuba har också varit påfallande med ett antal vänskapliga besök under ett halvsekel.

Under andra världskriget inskränktes det fria ordet i Sverige och att antal medlemmar i det svenska kommunistpartiet sattes i interneringsläger eftersom partiet öppet stödde Stalins annektering av halva Polen och Baltstaterna och överfallet på Finland 1939-40. En del använder i detta sammanhang ordet ”koncentrationsläger” vilket är en grov förvanskning. De hade det faktiskt ganska bra i interneringslägren, det enda som inte upplevdes positivt var förstås förlusten av friheten under en begränsad tid.

När man jämför nu och då med ett storkrig nära inpå oss med en aggressiv och hänsynslös stormakt Ryssland som har planer på att återupprätta det kommunistiska Sovjetunionens gränser med vilka medel som helst känns jämförelsen riktig. Dessutom vill KGB-Putin upprätta ett antal buffertstater som avses bli lydriken under Kreml. Här passar Sverige in liksom Finland och det forna Östeuropa. Baltstaterna avses återgå till Ryssland som delrepubliker enligt de febriga bankrånarhjärnorna i Kreml.

Jag tänker inte plädera för upprättande av interneringsläger i Sverige under väntan på att bli medlem i NATO men vill lyfta frågan om en särskild lagstiftning om en något begränsad yttrandefrihet under anslutningsprocessen till NATO vilket handlar om en mycket kort tid. Det kan väl inte vara någon stor uppoffring att under ett drygt år slippa se uppeldning av koraner framför Turkiets ambassad! Jag är helt säker på att något polistillstånd för att elda upp Hitlers ”Mein Kampf” framför Tysklands ambassad under WW2 var helt otänkbart. Inte heller uppbränning av stora fotografier och jättedockor föreställande Adolf Hitler framför nämnda ambassad.

En särskild NATO-anslutningslagstiftning är förhoppningsvis överspelad men det beror helt och hållet på Ukrainas oväntat framgångsrika försvarsstrid. Vi kunde annars ha varit i ett mycket utsatt läge precis som vi var inför ww2. Stödet för NATO-anslutning är i riksdagen och folkopinionen urstark så varför ge det gamla kommunistiska garnityret frispel framför diverse ambassadbyggnader i Stockholm? Helt onödigt och dessutom mycket farligt. Vi har hittills haft tur. Mycket tur!