Etikett: 1939

Minnesdag Finska vinterkriget

Av , , Bli först att kommentera 6

I dag 30 nov är det 80 år sedan Sovjetunionen överföll Finland med överlägsna stridskrafter. Jag fanns vid det tillfället i mammas mage och fick senare lekkamrater från Finland som deras föräldrar skickat till en säkrare tillvaro i vårt land. Finland fick kämpa själv men erhöll materiell hjälp och frivilliga från många länder, även Sverige. Finland slog en hel värld med häpnad med sin skickliga och hjältemodiga kamp mot stormakten Sovjetunionen. Sovjetiska divisioner körde fast och förintades, en del av dem från Ukraina sorgligt nog. Varför skulle de sändas ut i Stalins erövringskrig? Divisionerna var varken utrustade eller övade för vinterkrig och leddes undermåligt eftersom Stalin låtit arkebusera större delen av det högre befälet. Politiska överrockar fanns i alla förband och befälen var hela tiden rädda för att avrättas med nackskott. Stalin fick nog av de enorma förlusterna och gick med på fred men Finland fick lämna stora landområden i främst Karelen som de flesta finnarna lämnade med familj och boskap och allt i långa kolonner efter vägarna. Vinterkriget slutade med många förlorade liv, drygt 20 000 finska soldater och upp till 200 000 döda sovjetiska soldater. Inga säkra sovjetiska siffror finns.

Vad som var okänt ända till 2000-talet är motivet till överfallet på Finland. I arkiven hittades då det hemliga tillägget till den pakt, Molotov-Ribbentroppakten, som bildades sommaren 1939 mellan Adolf Hitler och Josef Stalin. I skolan och i historieböcker fick vi i minst 45 år veta att huvudorsaken till Stalins överfall på Finland var behovet av större skyddszon i väster för Leningrad. Även svenska politiker till vänster tyckte att det lät nästan rimligt. Verkligheten var en annan! I pakten hade Hitler och Stalin delat in Europa i intressesfärer. Stalin skulle få fria händer i öster att anfalla och införliva östra delen av Polen, Baltstaterna och Finland i sitt diktaturvälde. Avsikten var alltså att Finland skulle bli en sovjetisk delrepublik och Sverige skulle få Sovjetunionen som närmaste granne i öster. Finlands hjältemodiga kamp räddade alltså Finland som fri demokratisk stat och Sverige från en vedervärdig närmaste granne i öster. Baltstaterna förslavades under Sovjetunionen och stora folkgrupper, främst bönder och intellektuella, greps och sändes till Gulag i etnisk rensning. Många dog redan under transporten. I Baltstaterna flyttade ryssar in i de hem som tömts vilket bidrar till den idag stora andelen rysktalande.

Fortsättningskriget är en senare historia 1941-44 varvid Finland tog tillbaka vad Stalin erövrat plus lite ”förhandlingsmark” i finskspråkiga områden. Hur klokt det var bråkas det fortfarande om men när vi nu känner till Hitler-Stalinpakten kanske man kan se det i ett annat ljus. Hade inte Finland 1941 anfallit Sovjetunionen är jag personligen säker på att Stalin hade anfallit Finland en andra gång när Tyskland började braka ihop. I juni-augusti1944 räddade Finland sin frihet ännu en gång genom att vinna Nordens största fältslag genom tiderna,Tali-Ihantalaslaget. Stalin gav upp och drog iväg för att lyckliggöra Baltstaterna (som blev Sovjetrepubliker), Polen och övriga Östeuropa med kommunismen i 45 långa år. Och naturligtvis för att knäcka Hitler-Tyskland!

Folk är galna

Av , , 4 kommentarer 7

Folk är galna.

Ja inte alla förstås,  men tyvärr en hel del människor. Det finns ju otroligt nog fortfarande nazister, kommunister, religiösa extremister, vetenskapsförnekare och andra stollar. Jag såg igår 2019-04-26 ett program om Ryssland i SVT. Det handlade om den obegripliga Stalin-kult som växer fram, där människor med jättelika blombuketter i famn gråtande stapplar fram mot Stalinmausoleet för att hylla folkmördarens födelsedagar. Andra ryssar berättar om Gulag, angiveri, skenrättegångar, nackskott, folkmord på flera miljoner Ukrainare etc men argumenten biter inte. Mer än 90 % av Stalins regering avrättades som ”folkets fiender”. Den huvudsakliga förklaringen till denna blindhet hos folket är att kommunismen är en religion, en tro, och att förmå troende att ändra på sig med sakliga argument är som alltid mission impossible. Religionen kommunismen har allt. En Gud Karl Marx, en bibel Das Kapital och en Jesus Lenin och aposteln  Josef Stalin. Mao får väl också räknas till apostlarna men han hädade genom att utse sig själv till Gud. Jättelika foton överallt i Kina visar upp ett gudalikt, skinande, fernissat ansikte.

Ett av argumenten framför Stalins mausoleum är att Stalin vann det stora fosterländska kriget. För de gråtande gråterskorna började nämligen 2:a världskriget i juni 1941 när Hitler anföll Sovjetunionen. Om tiden 1939 – 1941 råder största möjliga tystnad, även hos bokstavsvänstern i Sverige. Det var år 1939 som Stalin tillsammans med Hitler träffade ett avtal som delade in Europa i intressesfärer där var och en fick fria händer att överfalla och erövra. Bläcket på avtalet hade knappt torkat när Stalin överföll Finland i det s k Vinterkriget 1939 och senare tvingade Baltstaterna att offra sin frihet och bli delstater i Sovjetunionen. Efter grova hot marscherade Röda  Armén in och ockuperade Estland, Lettland och Litauen.  Polen styckades i två delar, den östra ockuperades av Stalin och den västra av Hitler. Stiliga grabbar, Stalin och Hitler, som fått en efterföljare i Putin!

Finland förödmjukade Sovjetunionen genom sin hjältemodiga kamp och behöll sin frihet men fick ge bort delar av Karelen. Den ”store krigaren” Stalin hade tidigare förstört Rysslands militära förmåga genom att avveckla en stor mängd högre officerare genom arkebusering och nackskott. Usel  rysk ledning kostade ett par hundra tusen ryska soldater livet i Vinterkriget, många av dem Ukrainare!  Stalins usla ledarskap räddade dock Finland. Efter världskrigets slut var Baltstaternas öde beseglat fram till befrielsen omkring 1991. Ryssland var en av segrarna i 2:a världskriget trots Stalins s k ledarskap.

Den stora fighten i Storuman i mitten på 1950-talet

Enskilda individer kan också vara ganska galna. Jag minns en skolkamrat från Realskolan i Storuman som efter varje slöjdlektion infann sig i skolbussen med en trasselsudd indränkt i Thinner. Där satt han i ett hörn i bussen och inhalerade thinner tills ögonen började peka åt alla håll. Vilken tur att det var rökförbud i bussen! Vi andra passagerare kunde ju ha hamnat ute i geografin om gaserna exploderat. Det hände också att han sniffade bensin. Han intygade att den gav ännu häftigare reaktioner. Han var ju experten på området.

Vid Pressbyråkiosken nere vid järnvägsstationen i Storuman häckade vid samma tid dagligen samhällets buse nummer ett. När kioskpersonalen vände ryggen till och glömde stänga luckan nådde a-lagarens långa fingrar in och knep cigarretter och godis. Klart att sniffaren och a-lagaren skulle få syn på varandra. Det blev slagsmål och sniffaren förlorade. Nu startade sniffaren hårdträning för att få revansch. Han tränade med skivstång och han hängde upp en egentillverkad sandsäck i ladugården och slog och slog på den säcken i timtal varje dag så knogarna blödde. Eleverna på Realskolan följde utvecklingen med spänning och frågade nästan varje dag om han var redo för revanschfighten. När det gått 3-4 månader kom äntligen det efterlängtade beskedet att nu skulle samhällsbusen få stryk! Efter skollunchen tågade så sniffaren ned mot Pressbyråkiosken med nästan hela Realskolan i släptåg, inalles uppåt 200 elever. Busen var där! De 200 eleverna bildade ring runt kämparna och efter sedvanligt utbyte av invektiv och kränkningar började slagväxlingen. Vår skolhjälte hamnade efter en stunds fight i underläge och damp i backen. Det oerhörda hände att trots all boxningsträning förlorade ”vår man” slagsmålet.  Ett sus av besvikelse gick genom den 200-hövdade åskådarskaran och vi gick med tunga steg tillbaka till vår skola. Till saken hör att vår man var betydligt mindre till växten än busen. Men har man självförtroende så har man! Nåja, skolans slagskämpe nummer ett blev en rekorderlig medborgare i vuxen ålder!