Regeringen har dragit tillbaka förslaget att överföra makten över universiteten till stiftelser. En som kritiserar förslaget är professor Sverker Sörlin. Han problematiserar förslaget om stiftelser och det är tänkvärt. Tanken bakom regeringens förslag var att minska risken för statlig detaljstyrning och därmed göra universiteten mer autonoma. Regeringen har säkert riktat blickarna mot planetens bästa universitet som råkar finnas i USA. Ett mått är antalet Nobelpris och andra mått är ranking utifrån publicerade avhandlingar etc i vetenskapliga tidskrifter. Hur man än mäter så är USA bara bäst. Vad beror det på? Enighet torde råda om att de viktigaste orsakerna är att universiteten i USA är självägda och självstyrda. Staten lägger sig inte i. Sverker Sörlin tycker att det går bra i USA som är så ofantligt mycket större än Sverige. Varför då inte i Sverige? Litenheten?  Blir universiteten i Sverige i så fall beroende av storföretagens pengar och forskningen därmed snävare?

Jag tyckte själv att förslaget om stiftelser var jättebra men kanske det var en smula förhastat. Blir universiteten till stor del styrda av staten och statens pengar  finns risken att forskningsprojekten och inriktningen måste vara ”politiskt korrekt” och därmed flyger ju friheten sin kos. Och därmed stannar vi i B-laget jämfört med USA. Universiteten i storföretagens ledband är heller inte bra. Jag tror inte att regeringens tanke med förslaget om stiftelser var något nyliberalt stickspår som en del vill få det till utan det var ett seriöst försök att ”efterlikna” förhållandena i USA. Jag tror inte på idén att universitet och forskning ska styras av regeringen, ”facket” och storföretagen. Men dilemmat kvarstår att friheten kan inskränkas av dem som betalar. Hur kan ett omändrat förslag från regeringen se ut? Kommer det något nytt förslag överhuvudtaget?

Under alla omständigheter bör vi ”benchmarka” oss med de bästa universiteten och de finns i USA. Då kanske vi också får rucka på en och annan socialistisk tankegång till fördel för liberalt tänkande. Historien lär oss att sådant har varit nyttigt, ja till och med oerhört nyttigt.