S och SD saknar könsbalans

Det är snart bara ett år kvar till valdagen 2022 och i mitt eget Facebook flöde dyker minnen upp från tidigare valrörelser. En del minnen är inte ens nämnda, men poppar ändå upp när jag ser bilder av valstugor, paneldebatter och presskonferenser. Det härliga pirret av nerver inför en debatt eller träningsvärken i benen dagen efter sena kvällar med lappning av brevlådor. Bäst av allt är de oväntade mötena, samtalen i valstugorna som skedde över en kopp kaffe. Perkulatorn gick oavbrutet och det var en inofficiell tävling om vilket parti som serverade bäst kaffe.

Till sommaren och fram till valdagen kommer vi att se väljarundersökningar var och varannan dag. Vilket parti är störst, vilket parti klarar inte spärren och vem samarbetar med vem är frågor som återkommer frekvent. Vilka frågor är viktigast för väljaren? För männen? För kvinnor? Förstagångsväljarna och förstås de som är seniorer? För ett par dagar sedan publicerade Dagens Nyheter en artikel om att könsgapet växer i svensk politik. Aldrig förr har det varit så stort i betydelsen att om endast kvinnor fick rösta skulle det bli en vänster majoritet och om endast männen fick rösta skulle det bli högermajoritet. De två partier som särskiljer sig från övriga är Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Enligt DN har SD alltid varit mansdominerat och män som tidigare röstat S har gått över till SD vilket ger S en kraftig övervikt till att ha flest kvinnliga väljare.

Artikeln är intressant och viktig för vilket parti vill exkludera halva befolkningen? För att ett parti ska uppfattas som relevant för både män och kvinnor måste politiken vara komplett, det går inte att fastna i en fråga. Det enda partiet med könsbalans är Kristdemokraterna. Vår politik är relevant oavsett om du är man eller kvinna.

Bilderna talar för sig själv.