Kategori: Civilsamhället

Händelser i mitt flöde – 2 miljoner kronor på 4 dagar!

Av , , 4 kommentarer 6

Det blir lätt för mycket fokus på hemska nyheter, vare sig det rör sig om smitta, fattigdom, klimatet eller döden. När livet runt om oss är fyllt med just de frågorna är det inte konstigt att fokus hamnar där. Problem vill vi lösa, när antalet brott ökar så vill vi straffa och göra allt för att de inte ska ske igen. Otäcka nyheter rapporteras och läsarna är med. I dessa märkliga tider och detta besynnerliga år som aldrig tar slut osv.

Igår kväll efter att jag bloggat scrollade jag igenom mina sociala medier och fastnade för två inlägg som berörde mig lite mer och som fortfarande finns med i tanken dagen efter. Jag följer moderaten Hanif Bali på Instagram och igår kväll dök han upp i flödet med denna bild.

 

Jag var tvungen att läsa på och scrollade ner i hans flöde och ser att fyra dagar tidigare startade Hanif en julinsamling till stöd för de två unga män som brutalt kidnappades, kränktes, misshandlades och våldtogs på en kyrkogård för en tid sedan. Han beskriver upplevelsen av att ha träffat en av dem, en 16 årig pojke som fått sitt liv brutalt förändrat. Och även om skadestånd är aktuellt så är chansen att få något av förövarna minimal. Två miljoner kronor på fyra dagar! Jag är grymt imponerad och berörd av människors vilja att göra något konkret för andra människor.

En annan berättelse i mitt sociala medie flöde är om Anna Tvedsjö som startat gruppen Vänhäng i Farsta. Det är en Facebookgrupp för personer i åldern 60-100 år som vill ha ny bekantskap. Varje vecka styr Anna upp träffar utomhus på Coronasäkrat avstånd, helt på eget initiativ. Hennes drivkraft är att få se de äldres glädje och att få bidra till att de ska känna sig mindre ensamma under pandemin. Jag känner inte Anna, men jag fick läsa om henne i Erik Slottners Instagramflöde där han som äldreborgarråd i Stockholm var med på plats.

Jag vet sedan tidigare att det finns goda exempel även här lokalt. Mitt Facebook flöde däremot domineras just nu av Corona. Det är vänner som ligger hemma sjuka, vänner som har anhöriga som är svårt sjuka och andra vänner som är arga för att inte alla använder munskydd eller håller avstånd. Med släkt och vänner i flera länder så ser jag hur attityden till huruvida munskydd ska användas eller ej skiljer sig.

Berättelserna är många, men när jag läser om en vän som insjuknat i Covid och inte vet hur hon ska ta sig till affären och där nästa inlägg blir om det överväldigande stöd hon fått av grannar och vänner med att både handla mat, mediciner och kommit med nöjen som böcker och spel till barnen då blir jag ändå lite rörd. Människor vill hjälpa, men det är att veta när vi ska be om hjälp som är det svåra.

”Civilkurage visar att du bryr dig”

Av , , Bli först att kommentera 7

Ett av de finaste orden jag vet är civilkurage och som förälder hoppas jag kunna förmedla det till mina barn samtidigt som jag själv försöker ha med mig det även när det funnits tillfällen där det känts svårt. Wikipedia förklarar att ha civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. Vidare står det att civilkurage betraktas av de flesta som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap, en dygd.

Det borde vara en självklarhet att säga ifrån när vi ser människor som behandlar andra illa eller vittna i en rättegång där vi vet att någon begått ett brott. Idag är det inte så och rädslan för konsekvenser tar över och i många fall finns det anledning att vara rädd. Kalla Fakta rapporterade i förra veckan om en man som sagt till ungdomar i butiken att sluta kasta godis på kassörskan. Tydligen klarade inte ungdomarna att bli tillsagda och det slutade med att en av dem drog kniv och mannen mördades. Vittnen fanns, men ingen vill berätta vad de sett och de som mördade Elvis är fortfarande fria. Elvis sa ifrån, med rätta, för ingen hade väl kunnat i sin vildaste fantasi tro att reaktionen skulle sluta på det sättet.

Frågan om anonyma vittnen och kronvittnen är inte ny och Kristdemokraterna i riksdagen har drivit på i frågan tillsammans med flera andra partier. Regeringen tillsatte en utredning förra hösten som inte kommer att vara klar förrän i maj nästa år. Visst är det omdiskuterat och visst blir det en fråga om rättssäkerhet, men nu går mördare fria när människor inte vill riskera sina liv för någon annan.

När jag googlade efter bild på civilkurage blev resultatet denna debattartikel från civilsamhället. Den förtjänar definitivt att läsas av fler.

”Man säger att civilkurage smittar. Det betyder att om du är den som vågar ta steget och gripa in är sannolikheten stor att andra kommer att följa ditt exempel, du kommer inte att stå ensam.”

Goda och glädjande nyheter!

Av , , Bli först att kommentera 7

Det är så enkelt att fastna i dåliga nyheter, i skandaler eller tragik och det vet vi att nyheterna är fyllda av. Självklart ska vi inte censurera eller filtrera nyhetsflödet, men jag önskar att de goda nyheterna tog än mer plats än vad de gör just nu. Om jag fastnar tillräckligt länge i det dåliga så är det inte bara humöret som blir sämre, men även uppmärksamheten till de glada positiva exemplen. Ni förstår säkert vad jag menar trots att jag är dålig på att förklara.

Corona, viruset med samma namn som det ställe jag var stammis på under min studenttid, dominerar flödet och rapporterna om dess framfart har även kommit att dominera de frågor som jag arbetar med eller blir uppdaterad på regelbundet. Det som har gjort mig mest glad är det stora samarbetet som har kommit till i Västerbotten mellan kommunerna och mellan kommunerna och regionen. När linjer suddas ut och fler tänker på den stora samhällsgemenskapen istället för det egna begränsade ansvarsområdet. När människor kommer med initiativ som egentligen inte borde vara möjligt att genomföra, men gör det ändå för att de kan och vill så slår hjärtat ett extra slag! Civilsamhället är en kraft att räkna med!

Jag vill lyfta två konkreta exempel. Bristen på skyddskläder och utrustning är fortsatt stor, men exemplen på privata initiativ med visir och skänkta munskydd är många. Personal på regionen arbetar med att göra skyddsrockar av plast och företag ställer om sitt arbete för att producera det som hela samhället skriker efter -utrustning till vårdens frontlinje och äldreomsorg.

I Skellefteå driver Per Boström Skellefte reklam och under den här veckan har företaget på mindre än ett dygn ställt om sin tillverkning för att kunna leverera 50 000 skyddsrockar till vården. Företaget ska nu producera 2000 skyddsrockar/dygn och har genom en rekordsnabb rekrytering kunnat erbjuda 20 personer arbete i tre skift. Dagen efter kom produktionen igång. En del av de som fått anställning har tidigare blivit permitterade från andra företag som lider svårt under denna kris pga låg omsättning och efterfrågan. Per var inte tvungen att göra detta, men säger:

– En jätteviktig aspekt i det här är samhällsnyttan. Vi har utrustningen, så varför skulle vi inte hjälpa till? Alla måste dra sitt strå till stacken.

Det andra exemplet jag vill lyfta fram är de samarbeten som finns mellan företag för att öka chansen att klara sig genom denna kris. Västerbottens Fisk är en fiskaffär ute i Hillskär, Holmsund. De säljer fisk, räkor och röror över disk till kunder, men levererar också till restauranger och som jag förstått det till Vasa båten. Med restaurangers minskade omsättning och en Finlandsfärja som inte har passagerare har förutsättningarna försämrats ordentligt. Sedan att affären ligger längst ut på E12 mitt emot Finlandsfärjan gör att inte så många nya drop in kunder kommer förbi. I synnerhet inte när färjan inte längre går som den ska.

Som boende i Holmsund vill jag absolut stötta lokala affärer och företag, men jag hoppas verkligen att fler förstår att Västerbottens Fisk är en del av Umeå kommun. Jag har börjat att äte mer fisk och mår bättre. Den här veckan blir ännu godare för att Västerbottens Fisk har tack vare ett samarbete med två andra företag erbjudit en helgkasse. Panko panerad vildlaxburgare med Brioche bröd från Skärgårdscaféet i Holmsund och en lyxig chokladefterrätt från restaurangen Tonka inne i stan blir en komplett måltid! Enkelt och gott för mig som slipper laga middag, familjen blir glad för att jag slipper laga maten och vi är med och supportar tre företag samtidigt. Hur bra som helst! Hoppas på fler helgkassar och nu stänger jag ner datorn här på stadshuset och kör ut till Hillskär. Önskar er en härlig helg!

Bilderna kommer från Västerbottens Fisks hemsida och nej detta är inte ett betalt samarbete mellan mig och Västerbottens Fisk. Åsikterna är helt och hållet mina egna

Kommunal har ingen aning

Av , , Bli först att kommentera 20

Jag ser att Lennart Holmlund har bloggat om Kommunal vilket jag också hade tänkt göra, men inte om samma sak. Reepalus utredning med vinsttak har jag anledning att återkomma till eftersom den kräver lite mer att bemöta. Den har inte tillräckligt med stöd i riksdagen och inte heller av Kommunal så varför inte slänga den i papperskorgen fullständigt redan nu.

Anledningen till varför jag vill skriva om Kommunal är det uttalande som jag läste i Folkbladet i morse. Ja, Folkbladet har en digital tidning på söndagar och här hittar du den https://folkbladet.prenly.com/titles Jag har skrivit om deltidsbrandmännens villkor tidigare och alla media har sedan dess uppmärksammat villkoren samt det uppror som pågår mot det nya avtalet som är undertecknat. Är det verkligen sant att konsekvenserna av det kan bli så stora att en majoritet av våra deltidsbrandmän säger upp sig? Har kommunen råd att avvakta och se vad som händer eller är det värt att göra lokala avtal?

I tidigare intervjuer och reportage har inte de fackliga förbunden vidtalats, men i söndagens E-folkblad är faktiskt alla tre intervjuade, Vision, BRF (Brandmännens Riksförbund) och Kommunal. Av dessa tre är det endast Kommunal som vidhåller att det är ett bra och modernt avtal. Kommunal menar att media har felrapporterat om avtalet och att deltidsbrandmän har därför trott på dessa lögner. Det märkligaste är dock att av de tre fackförbunden har Kommunal ingen aning om hur många medlemmar de har som berörs. Sedan undrar jag också hur det nya avtalet ska göra att en ensamstående förälder nu ska kunna vara deltidsbrandman med beredskap om denne inte tidigare kunnat. Beredskap sker trots allt dygnets alla timmar och inte bara när det finns barnomsorg.

Vision har insett att det borde gå att omförhandla eftersom de lyssnar till sina medlemmar och förstår att det finns kritik att ta på allvar. BRF vill riva avtalet och här är 9000 (!) brandmän organiserade, de andra två fackförbunden var snabba med att underteckna och efter det var BRF ute ur leken. Det är inte lätt med avtalsrörelse och jag som politiker är inte med och blandar mig i, men när jag ser att fackförbund som Kommunal uppenbart inte lyssnar till medlemmar som berörs, eller vet hur många de är och samtidigt menar att kritiken beror på en tro på lögner då kan jag inte vara tyst. Jag är glad för att Umeå kommuns brandchef Lars Tapani har tagit del av kritiken och insett att en del deltidsbrandmän faktiskt kommer att förlora på det. Vi ska behandla vår räddningstjänst med den respekt de förtjänar och jag är bara ledsen för att en det krävs en storbrand för att de ska uppmärksammas.

Vi behöver våra deltidsbrandmän!

Av , , 3 kommentarer 12

”– Men jag måste ge en eloge till brandmännen som var där. Vad de riskerar…otroligt att se på nära håll, säger hon.” Citatet kommer från en artikel i VK där en företagare berättar om hur branden totalförstört deras företag och det är ord värda att uppmärksammas.

En brand i ett uthus som går vidare till att nästan bränna ner ett helt kvarter skedde sent igår kväll och bränder är otäcka samtidigt som de fascinerar många. Konsekvenserna av en brand blir lätt i miljonklassen när det räknas samman, men om vi inte har en fungerande räddningstjänst med brandmän snabbt på plats skulle konsekvenserna bli än större. Nattens brand hade brandkårer från Umeå, Holmsund, Vännäs, Sävar och Nordmaling på plats. Den stora skillnaden mellan dessa brandkårer är att det är endast Umeå som har heltidsanställda brandmän medan övriga har en deltidsbrandkår.

Heltid eller deltid, vad är skillnaden? Den är så mycket större än arbetstiden. Att arbeta endast när larmet går är en omöjlighet och deltidsanställda brandmän har det i kombination med ett annat arbete och en förstående arbetsgivare som vet att plötsligt kan en person försvinna från jobbet när larmet går. Inom fem (!) minuter ska personen inställa sig på brandstationen i Holmsund så det gäller att bilen startar eller att han eller hon är mycket nära. Jag tar Holmsund som exempel eftersom jag vet vad som gäller i min kommundel. För övrigt är Holmsund också Västerbottens fjärde största tätort.

En heltidsanställd brandman som är ute på larm kan beordras ut på kvalificerad övertid, men en deltidsbrandman som endast arbetar när larmet går kan det inte. Om utryckningen pågår en hel natt och ditt vanliga arbete väntar dagen efter är det bara att arbeta på för den arbetsgivaren förväntar sig att arbetet blir utfört. Det är inte som för de förtroendevalda politiker som arbetar natt och behöver vara tjänstledig för ett sammanträde. I det fallet ersätter kommunen förlorad arbetsinkomst och de kostnader den förtroendevalde har för att utföra sitt uppdrag.

Jag vet att en jämförelse mellan deltidsbrandmän och politiker är både fel och förenklad, men det är uppenbart att Umeå behöver alla de män och kvinnor som frivilligt ställer upp och arbetar i räddningstjänsten. Därför är jag bekymrad över det avtal som är undertecknat och vilka konsekvenser det kan få. http://www.expressen.se/debatt/snart-kan-sverige-sta-utan-brandman/

Barnkonsekvensanalys och prestige

Av , , 7 kommentarer 22

Idag på förmiddagen sammanträdde Äldrenämnden och det var inga direkt kontroversiella frågor som fanns med på dagordningen. Vi är ofta eniga eftersom vi vill samma sak, att äldre människor i Umeå kommun ska ha rätt till en trygg och god äldreomsorg. Det är verktygen och hur vi når dit som vi har olika uppfattning om. Det blir tydligt de gånger som det hettar till på riktigt när Vänsterpartiet envisas med att insinuera att privata företag är av ondo, oärliga och slarvar medvetet med städningen i hemtjänst för att spara pengar. Ett av många antydningar är att antalet klagomål på privat hemtjänst borde vara fler än vad de är. Trots att mätning efter mätning visar att människor med privat hemtjänst är mer nöjda med tjänsten.

Dåliga argument och påståenden bör bemötas, de falska ska ALLTID bemötas. Och det gjorde vi även om blodtrycket steg emellanåt.. Det var en bra nämnd i övrigt och samtidigt ”på avstånd” följde jag händelseutvecklingen i För och grundskolenämnden som också sammanträdde idag. http://www.vk.se/1707815/fortsatt-splittring-om-skolnedlaggning Det var tyvärr ett väntat besked även om det fanns en gnutta hopp tidigare. Den omtalade prestigen hos politiker som jag har bloggat om tidigare.har ännu inte släppt  En politiker som har fattat ett felaktigt beslut vill inte gärna medge att beslutet blev fel om hen inte kan skylla på att nya fakta framkommit.

Idag beslutade skolnämnden att anta ett yttrande som bestrider föräldrars rätt till överklagan. Det som gör yttrandet från För och grundskolenämnden lite mer speciellt är att det står:

Barnkonsekvensanalys

Kommunfullmäktiges beslut (§225, KF 2004.833) avseende

barnkonsekvensbeskrivningar innebär inget krav på dokumentation – i

underlag till beslut eller vid beredning av ärenden. Istället ska respektive

tjänstemän och politiker, i sin handläggning, under eget ansvar beakta

frågan.

Eget ansvar? När vi fick en rapportering i Individ och Familjenämnden igår eftermiddag (onsdag) om barnkonsekvensanalyser och barnfattigdom fanns det inte ett ord om att dokumentation när en barnkonsekvensanalys görs inte skulle vara nödvändig. Förvånade tillrop hördes och funderingar om det verkligen kunde stämma. Nu ska jag vara rättvis för i slutet av yttrandet står det ”En barnkonsekvensanalys har också gjorts och redovisas i materialet som klaganden åberopar (aktbil.4).” Den bilagan har jag tyvärr inte läst.

Jag är bekymrad för hur detta beslut har gått till och det är inte en oro som lägger sig ju mer frågan tas upp eller diskuteras. Det är inte bara barnen som berörs som gör mig bekymrad utan jag tänker också på de familjer och människor som bor i byarna. När föräldrar från Bullmark och byarna därikring blir tvungna inom kort att hämta sina barn i Sävar finns det stor risk att middagsmaten inhandlas där istället för i hembyn och lokala butiker i Bullmark och Bodbyn får svårare att överleva. Det är mycket mer som står på spel än ett par paviljonger och tomma klassrum i Sävar som ska fyllas. Jag hoppas att nya fakta kommer fram och att prestigen släpper det vinner alla på.

Kaplan och Palm – sociala snackisar

Av , , 2 kommentarer 6

Grå regnig måndag och jag har en kallelse till tandläkaren. Visst kan man önska sig en bättre start på veckan, men trots det känns det härligt att se hur snabbt snön smälter bort i regnet. Jag är egentligen inte en ”trädgårdsmänniska”, men jag har en dröm om att bli. Det är som ordspråket ”Vill du bli lycklig hela livet, skaffa dig en trädgård” eller som citatet ”Har du en trädgård och ett bibliotek saknar du ingenting.”  Marcus Tullius Cicero ~ Böcker har jag och även en trädgård, men den behöver definitivt en hel del arbete. Om jag lyckas återstår att se.

Det var för övrigt en lugn helg ute på landet, men det är några mediala saker som berört mig mer än andra och det handlar INTE om sport. Mehmet Kaplan och Veronica Palm. Två riktiga snackisar i sociala medier. Det råder inga tvivel om att Mehmet Kaplan, bostadsminister och miljöpartist har suttit till bords och ätit middag med högerextremister, men när han sedan bemöter kritiken verkar det mer som om att han tackar ja till de flesta middagsinbjudningar utan att varken veta syfte eller vilka fler som är inbjudna. Och när pressekreteraren sedan säger att även kungen ibland äter middag med knäppskallar som Bert Karlsson utan att kungen blir ifrågasatt då får debatten en mycket låg nivå. Vad kan vi förvänta oss av våra folkvalda politiker? Och av regeringen? Eller vill inte statsministern diskutera det när det inte är en medlem av hans eget parti?

Veronica Palm tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna väntas i höst bli ny ordförande för Rädda Barnen. Hon är nominerad och valberedningen yrkar på att ordförandearvode höjs rejält till 46 800 kronor i månaden, (561 600 kronor per år). Ordförande idag har rätt till 20 000kr/mån, men har nekat att ta emot arvode. Tydligen är det Veronicas nuvarande livssituation som kräver pengar. Jag är såklart inte emot arvoden och jag ifrågasätter inte kompetensen, men 47000kr/mån är mycket pengar. Frågan blir vad gör ordförande för den lönen när organisationen också har en generalsekreterare (Elisabeth Dahlin) som får 95 500 kr/månad?

Jag är månadsgivare sedan ett bra tag, men det känns inte bra om dessa uppgifter stämmer. Sedan tidigare är jag också ledsen för att nuvarande regeringen valde att ta bort gåvoskatteavdraget till välgörenhetsorganisationer från årsskiftet vilket innebär att välgörenhetsorganisationer riskerar ett bortfall på 250 miljoner kronor årligen. Sverige är för övrigt DET ENDA EU landet som avskaffar skattereduktion för gåvor, ytterligare en av regeringens många tveksamma och kortsiktiga lösningar.

 

Fiskare och bönder

Av , , Bli först att kommentera 6

Vacker morgon med strålande sol och klar luft, jag älskar verkligen september och jag vet att det kommer att bli en mycket intressant arbetsdag.

Idag kommer jag att lägga mitt fokus på verksamhetsbesök när jag är med och välkomnar Magnus Oscarsson, från Ödeshög och riksdagsledamot för Kristdemokraterna till Umeå. Vi börjar med verksamhetsbesök inom fiskenäringen på Fiskboa i Holmsund och fortsätter senare med verksamhetsbesök i Överrödå hos 17e generationens mjölkbonde. Det är oerhört aktuella frågor som kommer att tas upp när det gäller mjölkbönders framtid vilket vi kan läsa om i media. Vill vi ha bönder kvar och vad kan regeringen göra för att underlätta?

Magnus Oscarsson initierade Mjölkens Dag i riksdagen i januari i år vilket blev mycket uppmärksammat med deltagande bönder från hela landet. När jag var liten älskade jag att besöka lagårdar och att hjälpa till med utfodring och förstås åka hölass. Jag har t o m mjölkat en ko för hand. Idag är det inte någon i släkten som arbetar inom jordbruket.

Jag återkommer med bilder under dagen.

 

Hemlängtan

Av , , Bli först att kommentera 9

Nu längtar jag hem. Resväskan är packad, redo för morgondagens ca 17 timmar långa resa. Visst har jag haft en härlig resa där fokus varit främst på familjen och inte på turistattraktioner.

Hösten är min favoritårstid och jag har mycket att se fram emot. De uppdateringar som jag har läst på VK.se och på Facebook talar om att det ännu är sommar hemma och det låter fantastiskt! Den här veckan börjar jag att arbeta igen och tack vare digitala handlingar har jag all läsning med mig på flyget.

Ja jag längtar hem och till allt som händer i höst. Jag har flera verksamhetsbesök inom äldreomsorgen inplanerade, jag längtar efter debatt i fullmäktige och till Kristdemokraternas riksting i oktober. Vi har en ny partiledare och trots en viss nyhetstorka i sommar har det börjat att märkas för de av er som läst nyheterna.

Ja jag är utvilad och redo för Umeå politiken. Vad vill medborgarna med äldreomsorgen i kommunen? Vad kan vi göra bättre? Jag har idéer, men jag vill höra vad andra tycker, maila gärna eller kommentera.

Om HIV och bemötande

Av , , 4 kommentarer 8

lika värdeHIV dag

 

Var och varannan dag flödar det in inbjudningar till konferenser, utbildningar, seminarier till min mail. Visst är det trevligt att gå på konferens och lära sig mer, men det går inte att gå på allt för bland det värsta som finns är när man suttit på en konferens med känslan att jag borde varit någon annanstans. Jag tillhörde inte ”målgruppen” eller detta kunde jag redan.

Jag har blivit allt mer kritisk till kurser och konferenser och vill att syftet med det ska vara fullständigt klart. Det ska vara till gagn för mig i mitt uppdrag och arbete och inte enbart gynna arrangören. Samma sak brukar jag lyfta när konferensinbjudningar lyfts i styrelser, utskott och nämnder. Var, varför och för vem? Om konferensen riktas främst till kommunala tjänstemän så är det inte självklart att politiker ska vara med. Här har jag varit ytterst kritisk till hur andra har resonerat, men det är mycket stora skillnader mellan nämnder när det gäller denna fråga.

Igår var jag på en kompetensutvecklingsdag om Mänskliga rättigheter i ett HIV perspektiv som Noaks Ark och RFSL anordnade. Eftersom Monica som är en av arrangörerna är en mycket god vän till mig kände jag till sedan länge att dagen var planerad och jag har också berättat om den i kommunen. Det var en mycket bra dag med politiker både från kommun och landsting, personal från Socialtjänst och  Elevhälsa, smittskyddsläkare och personer som lever idag med HIV. Jag lärde mig så mycket om den sjukdom som ”kom till Sverige” på 1980 talet och om den stora skräck som fanns för sjukdomen. Det var t o m så att det fanns krav på att hela befolkningen skulle testas för HIV och att sedan skulle alla med HIV leva tillsammans på en ö. Hör ni hur absurt det låter?!

Bemötande frågan var återkommande och flera av oss fick säkert en riktig tankeställare. Jag önskar så att fler varit med och fått höra samma sak. Här kan du läsa mer om Noaks Ark http://www.noaksark.org/default.asp