Kategori: VK

Sluta gnäll och visa respekt

Av , , 2 kommentarer 9

Det talas så mycket om ”i dessa tider” utan att det ges någon närmare förklaring till vad vi menar med orden. Det handlar inte om årstiden utan det är alltid Corona som syftas. Vi har börjat att acceptera ett annat normaltillstånd där det är självklart att inte ta varandra i hand, där var och vartannat hem blivit också en arbetsplats och där vi låser in våra gamla med förmaningen att vi vill bara skydda er. Det nya ”normala” har blivit möten via skärm och det är så ”fantastiskt” med tekniken att nu kan vi ha dubbelt så många möten utan att lämna hemmet.

Vi vänjer oss, men jag vill inte vänja mig vid allt och jag är övertygad om att jag inte är den ende som känner så. Den senaste veckan har insändarsidorna fyllts av insändare från elever som är besvikna över att den studentexamen de arbetat för och längtat till inte alls kommer att bli som den borde bli. Mina sympatier finns hos dessa unga människor som nu ska sluta skolan och ta klivet in i vuxenvärlden under pågående pandemi och väntad arbetslöshet. Studier i höst kan bli på distans och umgänget med andra väntas fortsätta vara begränsat. Att inte ens bli mött av någon anhörig den dagen skolan slutar känns bara sorgligt.

Nu kommer motreaktionerna och de är kalla, hårda och oförstående. Ungdomar är bara egoister och ska vara tysta och tacksamma för att de bor i Sverige med gratis mat och skola. När skolan är slut kan de äntligen göra rätt för sig genom att plocka bär. Skribenten hade sin skolavslutning för 50 år sedan, dvs samma år som jag själv föddes. Personen borde vara pensionär, kanske riskgrupp, men glömmer här att gymnasieelever har fått stå tillbaka och bidragit till att minska smittspridning genom att utbildning skett på distans. En åtgärd som inte alltid bidragit positivt till kvaliteten på undervisningen.

En annan skribent som var elev på Dragonskolan i början av 1970 talet säger att Reaktionerna vi ser på restriktivt firande av ”studenten” är ett i-landsproblem för söndercurlade ungdomar, som ännu inte mött på en motgång i sitt liv...” Uppmaningen blir att bryt ihop och kom igen! Uttalandet är både okänsligt och taktlöst.

Jag känner oerhört starkt för dessa ungdomar som längtat efter sin studentdag, men som nu ser allt förändras. Besvikelsen måste vara stor och inte blir det varken lättare eller bättre att äldre människor kallar dem söndercurlade och egoister. Jag fattar mycket väl att studentexamen inte kan ske i stora folksamlingar, men måste alla klasser lämna skolan samtidigt? Går det att sprida ut under dagen och samtidigt begränsa den tid som studenter möter upp en anhörig på skolgården? Vilka goda exempel finns det ute i landet? Jag förordar inte gammalt firande, men för allt i världen förringa inte unga människors känslor inför den dag de väntat på och längtat efter. Deras generation är ”satt på paus” eftersom de kommer ut till ett samhälle som är märkt av en ekonomi på nedgång och en arbetsmarknad som inte vill ha dem. Inte just nu.

Daniel Persson i Dagens Samhälle förklarar mycket väl betydelsen av studentfirandet och dess ritualer och jag önskar att fler, både politiker, skolpersonal och anhöriga tog del av den. Kanske det inte är för sent ännu att komma med en respektfull lösning utan att frågan om smittspridning kompromissas bort.

 

Bild från studentfirande för trettio år sedan

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Om budget, konsumtion och ett tjuvnyp åt vänster

Av , , Bli först att kommentera 7

Det kanske inte kom som någon överraskning igår eftermiddag att Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer att skjuta upp budgeten till i höst. Budget och Corona är antagligen de två mest frekvent yttrade orden inom politiken verkar det som. Jag kan erkänna att jag är lite kluven till beskedet även om jag inte alls på något vis kritiserar det, men det är bara ytterligare en sak som antingen ställs in eller skjuts på framtiden.

Det besked jag tidigare har fått är det starka önskemålet om klara och tydliga besked till verksamheterna att läget mycket bekymmersamt och att besparingar är att vänta. Förändringar måste göras oavsett om vi önskar dem eller inte och förändringar blir lättare att acceptera om vi börjar med dem i god tid och inte genomför dem drastiskt. Nu tror jag inte att det finns någon verksamhet som inte förstått att det som gäller idag kommer inte att gälla nästa år. Jag har varit inne på det spåret tidigare när jag ställde frågan vad är du redo att avstå för en god och värdig äldreomsorg, men det verkar som om de flesta är helt svarslösa. Det finns alltid krav och önskningar om mer, men att se över det man har för att se om det längre är nödvändigt eller fyller sitt syfte är inte alls lika roligt.

Den demokratiska aspekten av att besluta om en budget i juni finns också om det skulle innebära att det blev med endast 35 ledamöter närvarande, inga åhörare och en begränsad tid på tre timmar. Budgetfullmäktige som beslutar om det viktigaste styrmedlet för en kommun förtjänar mer än så. Det som är positivt med ett senare budgetfullmäktige är att det inte direkt följs av en semester där det blir alltför lätt att glömma bort vilka beslut som tagits.

I gårdagens VK fanns denna insändare publicerad vilken är ett lysande inspel till både klimatdebatt och budgetberedning. I budgettider verkar vissa partier inte förstå var pengarna som ska fördelas till kommunala verksamheter kommer ifrån. Insändaren är en replik till Miljöpartiet, men min erfarenhet säger att även Vänsterpartiet har en del att lära. Skatteintäkter kommer från företagande som är beroende av konsumtion och bilden av vad konsumtion är förtjänar att förtydligas vilket skribenten också gör med bravur! De tjänster vi nyttjar kostnadsfritt bekostas av skatteintäkter och här är företag livsnödvändiga. Det är verkligen viktigt att inkludera Vänsterpartiet som mottagare av insändaren eftersom de var de enda som yrkade på avslag till förslaget att uteserveringsavgifter för restauranger sätts ner till 0 kr under pågående pandemi. Ett litet stöd, men som kan få betydande effekt för ett företags vidarelevnad.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Brott mot äldre ska uppmärksammas

Av , , 3 kommentarer 7

Läser i dagens VK att tre män åtalas för bedrägerier mot äldre. Först blev jag arg och upprörd för att bedrägeri är inte bara ett brott, men också en kränkning där någon utnyttjat en persons välvilja och goda tro. Men sedan blev jag också lättad över att några brott verkligen leder till åtal eftersom det är inte alla som utsätts som vågar ta steget att anmäla.

Just bedrägerier mot äldre personer har ökat kraftigt i antal det senaste åren och under en pågående kris som Corona blir antalen brott fler. Människor som utgett sig för att arbeta inom hemtjänsten och som kommit på oväntade besök i förhoppning att komma över bankkort med kod eller annat tillhör ett av exemplen på brott. Andra exempel är stölder från värdeskåp på vård och omsorgsboenden vilket inte bara är ett brott, men också en stor kränkning mot den tillit den boende ska känna för äldreomsorgen. När vårdpersonal blir en tjuv då måste kommunen agera hårt och snabbt!

Brott mot äldre engagerar mig och redan i höstas lyfte jag frågan i kommunfullmäktige i en enkel fråga ställd till Hans Lindberg. UmeBRÅ – Umeås brottförebyggande råd saknar sedan 2014 politisk representation från den nämnd som har ansvar för personer som är 65 år och äldre. Några av nämnderna som är representerade är skola, kultur, fritid och socialtjänst. Men inte äldrenämnden. Även om det har gått en tid så är frågan fortfarande högaktuell.

******************************************************************************************************”

Fråga
Umeå 2019-09-26

Till Kommunstyrelsens
ordförande Hans Lindberg (s)

Brott mot äldre måste uppmärksammas mer

Förra året publicerade Brottförebyggande Rådet rapporten Brott mot äldre där resultatet visade att 17 % i åldersgruppen 65-84 år eller äldre (en av sex) utsatts för något brott mot enskild eller mot deras hushåll under 2017. Rapporten talar om åldringsbrott vilket betyder

1) brott där personens höga ålder på ett uppenbart sätt har utnyttjats av förövaren, 2) brott som kan riktas mot alla men där risken för fullbordan är större när den utsatte är äldre och/eller 3) brott som riktas mot alla men får större konsekvenser för äldre.

Det är oklart hur statistiken ser ut i Umeå, men media rapporterar återkommande om brott mot äldre som t ex avancerade bedrägerier eller om stölder på äldreboenden eller i hemtjänsten. Polisen medger att det finns organiserad brottslighet som har äldre som måltavla och att det definitivt är ett stort problem.

På kommunens hemsida kan vi läsa att UmeBrå – Umeå kommuns lokala brotts- och drogförebyggande råd arbetar för trygghet och delaktighet i ett ungt, modigt och växande Umeå. Du som medborgare ska känna dig trygg och två av målen är att minska brottslighet samt öka tryggheten i Umeå kommun.

Flera nämnder är representerade i UmeBRÅ, men efter socialnämndens delning 2014 saknar åldersgruppen 65 år och äldre representation. Detta trots ökat antal brott mot just den åldersgruppen och vad värre är att det sker brott inom ramen för den verksamhet som Äldrenämnden ansvarar för, dvs på äldreboenden och i hemtjänsten.

Med anledning av detta ställer jag följande fråga:

  • Anser du att brott mot äldre är ett problem och när kan vi se en förändring av representationen i UmeBRÅ?

Hans Lindbergs svar var lugnande, men vad är det värt om det inte sker någon förändring. Tydligen tar det lång tid att se över ”statuerna”  för ännu är inte Äldrenämnden representerad.

Exempel på brott mot äldre.

 

 

3 kommentarer
Etiketter: , ,

Privatpersonen Veronica reflekterar

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag har snart klarat av första arbetsveckan utan ledigheter eller röda dagar och det går bättre än förväntat. Det har varit sammanträden i Brand och räddningsnämnd, kommunstyrelse, alliansmöte, gruppmöten samt tidigare idag möte med arbetsutskottet i äldrenämnden. Vi arbetar samtidigt med rekryteringen av ny politisk sekreterare (se tidigare inlägg) och det är en av de trevligare arbetsuppgifterna jag har. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Jag vill dela med mig av några reflektioner som jag har gjort de senaste dagarna och jag funderar på om dessa främst gäller i politiken eller om de delas av andra. Här kommer fyra funderingar.

En bild säger mer än 1000 ord sägs det, men idag säger det oftast mer om det som inte finns. Det blev tydligt i söndagens Agenda i SVT som uppmärksammade att det är ett år sedan januariavtalet tillkom. Trots att det har gått ett år finns det INGA gemensamma bilder på avtalets fyra partiledare. Experter från Moderaterna och Socialdemokraterna gav sina egna analyser, men verkade båda vara överens om att det är första gången som ett regerings och budgetsamarbete inte ställer upp på gemensamma bilder. Varför är det så? Om en gemensam bild visar på enighet och tydlighet, vad säger då frånvaron av bilder?

Agenda visade istället för fyra partiledare – fyra partisekreterare som alla verkade vilja vara någon annanstans. På frågan varför partiledarna inte syns tillsammans svarade Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson att det inte är en gemensam regering  (C och L styr inte) utan ett politiskt avtal och att det är inte väsentligt för väljarna om det finns en bild eller inte. Det blir lite som tidigare år när Jonas Sjöstedt fritt kunde kritisera Socialdemokraterna för det ena och det andra för att i nästa stund klappa sig för bröstet och säga att det är tack vare Vänsterpartiet det har blivit gratis mediciner, mammografi, glasögon m.m Stefan Löfven bet ihop då med V och gör det idag med C och L. Ja, Mp finns med också, men där verkar Mp vara mer beroende av S än tvärtom jämfört med de övriga. Den som är i beroendeställning kanske vet att inte vara besvärlig.

Tala med kluven tunga – Agenda igen eller närhelst en socialdemokrat försvarar 73 punkts programmet. Här menar jag inte att Agenda på SVT far med osanning eller har låg trovärdighet, men programmet visade hur svårt det är för Socialdemokraterna att vara trovärdig när de genomför den politik som går emot den politik de gick till val på. Att stå upp för den politik som är tvärtemot det S-kongressen beslutat om, det kräver mod eller dumdristighet. Socialdemokraternas partisekreterare säger att reglerna kring dagens arbetskraftinvandring är vansinniga, men försvarar i nästa andetag att de ska värnas eftersom de är en av punkterna i 73 stegs programmet. Hon säger att hon inte är en röst för regeringen, men samtidigt är hon den som handhar det yttersta ansvaret för organisationsfrågor och det dagliga arbetet i partiet. Enligt Novus är det ENDAST 11% som är nöjd med den politik som förs idag, jag skulle vilja veta % bland socialdemokrater.

Att tala eller inte tala – när det är fel att vara tyst. Jag börjar direkt med att säga att jag tycker att det är en fruktansvärd händelse när ett flygplan kraschar, oavsett i vilket land det sker eller vilken orsak som ligger bakom. Det är för mig oväsentligt vilken nationalitet passagerarna har när vi vet att det är en obeskrivlig sorg hos de som förlorar en vän eller nära anhörig. Det ukrainska plan som kraschade i Iran hade passagerare från flera länder, men istället för fokus på den skräck som måste ha funnits eller den sorg många känner fastnade tydligen flera i begreppet om det var svenskar eller inte. Som om sorgen gör skillnad på vilket land de omkomna kommer ifrån. Istället för att säga att det var 17 svenskar som miste livet blev det istället 17 personer hemmahörande i Sverige och det är tydligen många som också tyckt att det är fel beskrivning.

Läste ett inlägg på Facebook av en lokal kommunpolitiker som var chockad över att partiledare och rikspolitiker inte yttrat något om att 17 svenskar mist livet i en flygolycka. En olycka som skett bara timmar tidigare. Kommunpolitikern var irriterad över att Ebba Busch Thor kunde lägga ut ett inlägg om vårdköer på sin politikersida, men samtidigt inte nämna något om de döda. Har du inte uttalat ditt medtagande och sorg betyder det då att du inte känner den? Betyder det att du inte bryr dig, självklart inte. Klart är att politiker förväntas uttala sig om allt och du ska vara snabb för annars är du hjärtlös. Det osagda ordet får större betydelse än det sagda.

I måndags hade nätverket Välfärd i Umeå pressträff. Från VKs artikel: ”Den svenska välfärden står inför stora utmaningar. Enligt regeringen kommer välfärden att behöva 90 miljarder mer 2026 för att kunna behålla samma standard den gör i dag. De oroväckande siffrorna fick privatpersonerna Mehrana Bassami och Andreas Lundgren att reagera.”

Det är egentligen ingenting konstigt med artikeln, förutom att ordet privatperson nämns flera gånger. Det faktum att Andreas Lundgren är politiker och ordförande i den tyngsta välfärdsnämnden i Umeå kommun nämns inte alls. Bassami är ledamot i samma nämnd, båda är socialdemokrater och båda sitter i kommunfullmäktige. Men här finns INGEN politisk baktanke tydligen, för de gör det privat!! Är det möjligt? Pressträffen skedde på Stadshuset och det är inte många privatpersoner som kallar till presskonferens just där. Det här är ingen kritik mot Lundgren som tillhör kommunledningen, men ibland tror jag att, inte bara han, utan många socialdemokrater trivs med att vara i opposition mot sig själva. I synnerhet med tanke på att det är Lundgrens och Bassamis eget parti som styr både kommunen och regeringen.

 

 

 

Tystnadskultur i kommunpolitiken

Av , , 1 kommentar 16

Under två veckor har media i Västerbotten granskat tystnadskulturen som ska finnas inom offentlig förvaltning. Det har varit många mycket intressanta artiklar som väckt tankar och funderingar. Jag ska erkänna att jag till viss del har varit kluven för jag har varit osäker på vilket syfte granskningen har haft. Enligt undersökningen är det bara hälften av offentligt anställda i länet som vågar kritisera sin arbetsgivare offentligt. Undersökningen är beställd av media och de är tydliga med att de vill att fler vågar vända sig till just media om det finns missförhållanden på arbetsplatsen.

Personligen tycker jag inte att det är konstigt att det finns en rädsla för att öppet kritisera sin arbetsgivare för i slutändan är vi människor. Det kan bli jobbigt att arbeta på en arbetsplats om du har en arbetsgivare som har svårt att skilja på sak och person. Dvs har du kritiserat arbetsförhållanden och sedan talat om det i media, kan chefen ha uppfattat kritiken personligt. Det är illa, men inte konstigt. Bara för att du som anställd inom offentlig sektor har meddelandefrihet är det ingen självklarhet att vilja nyttja den.

Jag är själv anställd i offentlig sektor (tjänstledig sedan 2011) och vet hur det är att arbeta i en politiskt styrd verksamhet. När jag sedan blivit heltidspolitiker i kommun har jag försökt att ta med mig förståelsen för att det inte alltid är lätt för kommunala tjänstemän att arbeta med politiska beslut som kanske fullständigt går emot deras egna uppfattning. Politiker kan kritisera andra politiker, men när såg vi kommunala eller regionala tjänstemän kritisera det politiska styret? Om det blir kritik som hörs så är det från de som är långt ifrån själva beslutandet, men som får ta konsekvenserna som t ex varannan helgs tjänstgöring eller bristfällig schemaläggning.

Det finns en tystnadskultur och den skrämmer mig. Jag upplever den i kommunen och jag har upplevt den i regionen. Nu talar jag om svårigheten att få rätt information för att jag inte ställt frågan på rätt sätt. Öppenheten finns inte alltid och beslut som borde fattas på politisk nivå tas av tjänstemän för det blir lättast så. ”Politiken begriper ändå inte eftersom det är vi som har kunskapen och är nära verksamheten”. Det är inte ett direkt citat, mer en attityd som jag har mött. Vet inte politiken om vad som händer, hur kan vi då göra förändringar till det bättre? Eller finns det en rädsla för att politiken förstör?

I år är det 20 år sedan jag började med politik och det är mycket som har förändrats. Tidigare hade vi alltid presskonferens efter socialnämnden oavsett vad som fanns på dagordningen och det var upp till media att avgöra om det var värt att komma eller inte. Många gånger var det frågorna som inte behandlades på nämnden som det talades om på presskonferensen. Det fanns en öppenhet mellan kommunen och ”världen utanför” som jag idag saknar. Det är antagligen den öppenheten som anhöriggruppen för en bättre äldreomsorg efterlyser när de skriver om tystnadskulturen inom äldreomsorgen i VK. Jag vill vara med och motarbeta för det tror jag att många vinner på.

 

 

1 kommentar
Etiketter: , , ,

Flexibla lösningar är ingen kvinnofälla

Av , , 5 kommentarer 11

Jag ser rött när någon påstår att ”Som vanligt vill KD tvinga kvinnor in i kvinnofällor genom att bara erbjuda deltidstjänster istället för heltid” och det märkliga är att det är nästan alltid män på vänsterkanten som tror sig veta vad som är en kvinnofälla eller vad som är bäst för kvinnor. I det här fallet blev personen svarslös när jag frågade vad som menades med som vanligt, men var otroligt snabb med att trycka tummen upp på en annan mans svar och påståenden om att kristdemokrater tvingar kvinnor att vara hemma med barn och att aborträtten skulle vara hotad.

Denna lilla incident på Facebook visar bara att många inte är pålästa om KDs politik och har heller ingen önskan om att vilja lyssna. Det faktum att Kristdemokraterna har stått bakom svensk abortlagstiftning sedan 30 år tillbaka var fullständigt ointressant för dessa herrar och att gå in i meningslös polemik skulle bara ta fokus från frågan som var bemanning i äldreomsorgen. Meningen som provocerade och som verkar kräva ett förtydligande var: Kristdemokraterna vill att deltidstjänster införs för dem som kan och vill ska kunna kombinera arbete och studier under en längre period. Detta betyder inte att vi vill att människor endast ska anställas på deltid, (vilket kan bli en fälla oavsett kön) men vi vill att t ex studenter som har vikarierat under sommaren ska kunna fortsätta under året på särskilda extrarader. Det ger långsiktigt en stabilare arbetsplats om vikarier kan stanna längre och inte bara över sommaren vilket har varit möjligt innan heltidsreformen infördes.

Att ens våga framföra förslag till förändring av heltidsinförandet i äldreomsorgen är känsligt, men samtidigt hör jag aldrig en socialdemokrat tala om vilka negativa effekter införandet har haft. Heltiden är fortfarande ofinansierad. Det finns inga löften om att de sociala nämnderna ska kompenseras ekonomiskt vilket betyder att andra verksamheter i samma nämnd måste stå tillbaka. Jag vill att rätten till heltid ska gälla för tillsvidare anställda, men inte för visstidsanställda. Med den enkla förändringen blir det mindre kostnader samtidigt som schemaplanering och bemanning underlättas. Det skulle gynna både personal och brukare. Tycker du inte som jag, berätta varför, men lämna kvinnofälla argumenten utanför.

Bemanning löses inte bara med deltidstjänster, vi har fler förslag som du kan läsa här. 

cropped-kvinnofälla.jpg

Jag avskydde ordet kvinnofälla 2014 och jag gör det lika mycket än idag.

 

5 kommentarer
Etiketter: , , ,

Kommunen ska ha rejält på fötterna

Av , , Bli först att kommentera 10

Idag skriver jag och Evy Grad, ersättare i Tekniska nämnden, i VK om det beslut som togs den 13 juni. Det kanske var ett enkelt beslut för de som var med eller så var det så pass otydligt att det var ett flertal som inte begrep vad det innebar. Oavsett vad vi tycker om rökning eller om cigaretter så ska politiken vara försiktig med att använda sig av verktyget förbud. Med tanke på vad Förvaltningsrätten kommit fram till idag efter det att beslutet överklagats kan vi konstatera att saker och ting gick för fort fram.

Kommunfullmäktige beslutade för en tid sedan att inte införa tiggeriförbud i centrum eftersom det är idag ett mycket litet antal personer som ev skulle kunna beröras och tiggeri anses inte heller vara ett ordningsproblem. Tjänsteskrivelsen till den motionen lutade sig på uppgifter från polisen som anser att det inte finns ett behov av att införa förbud. En stor majoritet i fullmäktige röstade emot förslaget och även vi kristdemokrater.

Nu kanske ni tycker att jämförelsen mellan tiggeriförbud och rökförbud brister, men jag vill betona att när ett förbud ska införas ska kommunen ha argumenten och rejält på fötterna. I tjänsteskrivelsen till Tekniska nämnden står det att ett problem skulle kunna vara om de som vill röka på gågatan ställer sig på cykelvägen istället för i en entré och därmed blockerar andra personer från att ta sig fram.  Det står ingenting om att det finns stora klagomål på hänsynslösa rökare som står och röker tillsammans och blockerar gång och cykelvägar utan skrivelsen innehåller hypotetiska problem som ska lösas med storsläggan.

Du som inte läste vår insändare, här kommer den:

Umeå vill mer så lyder Umeås slogan sedan ett antal år tillbaka. Enkel och lite lagomt otydlig om vad det innebär med att vilja mer. Den 13 juni blev det i alla fall tydligt i tekniska nämnden vad ”mer” innebär när det gäller förbud.  Förslaget till beslut om att införa rökförbud i hela centrumfyrkanten måste varit otydligt eftersom röster nu väcks för ett omtag. Det är ett omtag som vi kristdemokrater gärna är med och tar.

Ny lagstiftning träder i kraft 1 juli vilken förbjuder rökning på betydligt fler platser utomhus än tidigare som t ex uteserveringar och busshållplatser. Nationellt röstade Kristdemokraterna emot denna lagstiftning för vi menar att lagstiftning inte är rätt väg och att det inte är statens uppgift att detaljstyra människors tillvaro.

 

Nu när lagen väl finns på plats så är det en självklarhet att kommunen ska följa den, men att samtidigt vidareutveckla förbudet till att täcka hela centrumfyrkanten är att ta det för långt. Beslutsunderlaget för ett utökat förbud är baserat på en tjänstepersons resonemang, men saknar stöd för att det finns ett behov av att förbjuda rökning på fler platser än de utpekade i lagen

Frågan blir har Tekniska nämnden drabbats av förbudsiver eller finns det en önskan om att göra sig till förmyndare över lokalbefolkning, besökare och turister som vistas i centrum efter 1 juli?

 

Det råder ingen tvekan om tobakens skadeverkningar och påverkan på människors hälsa, men verktyget förbud måste nyttjas återhållsamt av kommunala politiker. Vi menar att innan lagstiftning börjar gälla borde nämnden endast beslutat om de platser som utpekas i lagen och inte ivrat för fler.

Evy Grad, (KD) ersättare i Tekniska nämnden

Veronica Kerr, (KD) gruppledare

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Konsekvenser av heltidsinförande

Av , , 4 kommentarer 6

Den här veckan är det färre sammanträden i och med att kommunfullmäktige var i måndags vilket ger tid till annat som inläsning av material, skriva och att möta människor. Förra årets nyårslöfte var att göra fler verksamhetsbesök och jag vill fortsätta i samma anda. Det är möten ute i verksamheterna som ger mening till sammanträden när vi kan se vilken effekt politiska beslut får eller har fått. Jag är inte ute för att söka fel och jag vill inte att verksamheter ska säga att allt är hur bra som helst utan jag vill lyssna, se och bilda mig en egen uppfattning om det borde göras förändringar. Ibland blir det en halvdag, andra gånger bara en timme. Det beror på hur många som har tid att träffa mig för det gäller också att ha respekt för andras arbetstid.

Det har nu gått ett par år sedan heltid infördes till alla som arbetar(och som önskar) inom äldreomsorgen. Reformen infördes helt utan finansiering, istället fanns det en naiv förhoppning om att införandet istället skulle spara pengar genom minskad sjukfrånvaro. Det var inte Äldrenämnden som beslutade utan det var personalutskottet som tog beslutet i juni 2015, men det är Äldrenämnden och Individ och familjenämnden som ska klara av att verkställa inom budgetram. Självklart var syftet gott, att erbjuda tryggare anställningar för att kunna klara framtidens vård och omsorg. Det är en tuff konkurrens om utbildad personal och kommunen vill erbjuda en lön som medarbetare kan försörja sig på och så småningom gå i pension på. Låter bra, men hur blev det?

Årsbokslutet för Äldrenämnden visade att införandet av heltid inom vård och omsorgboenden samt inom hemtjänst har kostat 28,7 miljoner kronor. Sjukfrånvaron ökade under 2018 inom boende till 9,4% och inom hemtjänsten till 9,2%. Sjukfrånvaron 2015 var 8,3% respektive 8,1%. Jag är inte emot heltid, absolut inte för alla ska ha en lön som de kan leva på. Men att tro att heltidsinförandet skulle bli lätt när grundbemanningen inom äldreomsorgen är så låg det är att fullständigt sakna insikt om hur schemaläggning fungerar i en dygnet runt verksamhet. Det går inte att endast en person arbetar på morgonen eller att alla går hem samma tid. Om grundbemanningen är tre personer på förmiddagen och två personer på kvällen på en avdelning med tio personer kanske det blir ”lättare” att förstå att boende får förbereda sig för kvällen på eftermiddagen innan dagpersonalen går hem. Det blir inte en värdig äldreomsorg om de äldre ska anpassa sig efter personalen. Det är bra med möjligheten till heltid, men vi får inte glömma de som omsorgen och vården är till för. Ett behov ska inte sättas före andras utan att först bedöma om det är viktigare eller ens möjligt att genomföra.

Delade turer som många vill ska försvinna finns kvar och behovet av dem antagligen än större i och med införandet av heltid åt alla. Tidigare var det vanligt med helgtjänstgöring var tredje helg nu är varannan helg mer regel än undantag. Familjelivet gynnas inte av att alltid jobba på helger om din partner är ledig på helgerna och arbetar på veckorna. En del boenden har haft önskescheman (till viss mån) där personal skrivit in om t ex kvällsarbete passar bättre på onsdagar eller om du har en återkommande kvällsaktivitet på torsdagar. Personal har haft större inflytande, men det har tagits bort till förmån för central schemaläggning. Möjligheten att arbeta på heltid är bra, men när det blir sämre för både boende och för personal måste vi göra en förändring. Artikeln som jag länkat till är om Hemgården, men det finns fler boenden i liknande situation

 

Äldrenämnden har inte 28,7 miljoner kronor och ber kommunstyrelsen avskriva underskottet. Var pengarna ska tas ifrån är oklart. Som det är nu är det inte ens säkert att det finns några pengar, vad händer då?

 

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Äldrenämnden, Vänsterpartiet och VK

Av , , Bli först att kommentera 7

När jag började i socialnämnden 2012 så var det mer regel än undantag att efter varje sammanträde var det presskonferens. Folkbladet och VK var alltid närvarande och det var inte ovanligt att både radio och lokal TV fanns med om frågorna var tillräckligt ”intressanta”. Idag är det mer regel än undantag att vi inte har presskonferens, men finns tillgängliga för media om det finns frågor. Visst vi ska inte slösa bort journalisters tid med att kalla till presskonferens om det inte finns frågor av särskilt allmän intresse att lyfta. Det är färre journalister jämfört med förr och allt ska gå så mycket fortare.

I torsdags sammanträdde Äldrenämnden och de stora punkterna på dagordningen var Patientsäkerhetsberättelse 2018 och Kvalitetsberättelse 2018. Umeå kommun som vårdgivare är skyldiga att upprätta en patientsäkerhetsberättelse senast den 1 mars varje år och i korthet är det en beskrivelse av hur patientsäkerhetsarbetet bedrivits. Dokumenten är gemensamma för de båda socialnämnderna. De båda dokumenten diskuterades och det var många som hade frågor, men i slutändan godkändes berättelserna. Det var ingen kontrovers eller konstigheter, men när VK skriver om det så är det lätt att få en annan uppfattning.

Vänsterpartiet har för vana att alltid lägga ett yrkande på något oavsett om det är möjligt att genomföra eller ej. På så sätt kan de alltid hävda att de har gjort något eller lyft något och på så sätt visa att de tar ”ansvar”. Många gånger är det endast redaktionella ändringar, men lika ofta är det yrkanden som inte hör hemma i ärendet eller i frågan. Men det ger media en intressant konfliktvinkel och något att skriva om.

 

ÄN

Jag förnekar inget parti till att lägga yrkanden, men här behövs förtydliganden. Åsa Bäckström (andre vice ordförande) var INTE närvarande på nämnden så det var inte hon som yrkade på ändringar utan hennes partikamrat. Anledningen till varför Vänsterpartiet inte fick gehör är INTE för att vi andra skulle tycka att det är sak samma om personalen har kunskap i omvårdnad eller om de kan svenska utan för att dessa patientsäkerhetsrisker redan finns med i den nyligen antagna Internkontrollplanen för 2019. Men det var tydligen inte intressant för VK att ta med och Bäckström visste nog inte heller svaret.

När vi sedan diskuterade Kvalitetsberättelsen så lyfte jag att antalet klagomål inom hemtjänsten har ökat och i synnerhet när det gäller insatser eller uteblivna insatser. Här bad jag om att Äldrenämnden ska få ta del av hur biståndsbesluten tas och vad som krävs. Vi vet att för ett par år sedan förändrades servicenivåerna inom hemtjänst utan att politiska beslut tagits. Nu har fler signaler kommit om att samma insats ska utföras på kortare tid eller att samma insats som beviljats året innan nu nekas utan att någon förklaring har getts. Här finns anledning att återkomma till fler gånger.

 

Tröttsam och uppkäftig

Av , , 6 kommentarer 11

Valfrihetsdebatten har inte tystnat även om jag vet att det är flera som önskat att jag vore tyst och inte la mig i varken Socialdemokraternas beslut eller Kommunals tankar. Det är de som menar att om vi talar högt om förslaget att avskaffa Lagen om valfrihet så skrämmer vi människor i onödan för vi vet inte hur det kommer att bli. Det som skrämmer mig är att Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet vill genomdriva en förändring utan att ge konkreta svar på vad de vill se istället. Att försöka driva igenom beslut i tysthet för att undvika motstånd skrämmer mig och visar en oärlighet.

Mina reflektioner kring frågan om LOV vs LOU:

– I maj på Äldrenämndens arbetsutskott lägger ordförande Janet Ågren förslaget (s) uppdraget till förvaltningen att göra en utvärdering av huruvida LOV eller LOU i framtiden bör användas inom hemtjänsten. Uppdraget var inte berett, togs med kort varsel och lades under en informationspunkt om kvalitetsuppföljning. Detta ärende togs endast i utskottet trots påtalanden om att frågan skulle beslutas i Äldrenämnden. Protokollet från AU är inte tillgängligt för allmänheten och pressmeddelanden skickas endast ut efter ordinarie sammanträden.

– Utredningen pågår under sommaren med beräknat klardatum i oktober. Dvs månaden efter valet. Socialdemokraterna sa inte ett ord under valrörelsen om att de vill avskaffa valfrihet i hemtjänsten och på offentliga politiska debatter anordnade av VK var S tyst trots att frågan var på bordet.

– I september sammanträder Umeå pensionärsråd och på mötet informeras deltagarna om kvalitetsuppföljning av LOV utförare i hemtjänsten. Rådet ges möjlighet att ställa frågor och får mer information om hur det fungerar i Umeå. De som ställer flest och mest kritiska frågor till kommunens egen tjänsteman är Äldrenämndens ordförande Janet Ågren (s) och tillträdande ordförande Carin Nilsson (s). Dessa frågor har de haft många tillfällen att ställa tidigare, men det märkliga är att INTE ETT ORD nämns om den utredning som Socialdemokraterna beställt.

– Utredningen presenteras i november som ett informationsärende, men Socialdemokraterna lägger fram ett förslag till beslut att avskaffa LOV och istället införa LOU. Detta trots att utredningen inte visar tydliga fördelar med att ändra system.

– Beslutet tas på det sista sammanträdet under mandatperioden och när jag ställer frågan varför, så får jag svaret att förfrågningsunderlaget måste tas upp till beslut en gång per mandatperiod. När jag ställer frågan till Upphandlingsbyrån visar sig detta inte alls vara sant.

Socialdemokraterna säger att de vill ha mer samverkan mellan kommunen och de privata hemtjänstutförarna. Sanningen är att hemtjänstföretagen har efterfrågat samarbete sedan flera år tillbaka, men har inte fått gehör av Socialdemokraterna. Förmågan att lyssna till behoven har brustit.

Ja jag vill se över förfrågningsunderlaget från 2014 och jag vill se över Sveriges lägsta hemtjänstersättning vilket jag har påtalat flera gånger i både nämnd och i fullmäktige. Förändringar för en bättre hemtjänst är fullt möjliga inom nuvarande lagstiftning utan att häva människors rätt till medbestämmande. Om det är att vara uppkäftig så är jag det med glädje.

Folkbladets ledarskribent kallar debatten (och antagligen mig) tröttsam och menar att vi som förespråkar valfrihet saknar en bild av helheten. Hur kan man överhuvudtaget mena att man har en bild av helheten om man konsekvent väljer bort att tala om de människor som har hemtjänst eller hålla fast vid nidbilden att det skulle vara girighet som driver människor att starta företag i hemtjänsten? En helhetsbild får du av att möta brukare, vårdföretagare och förstås kommunens egna hemtjänst. Det är ett pussel, ett pussel som jag började lägga 2012 som vice ordförande i socialnämnden och som jag fortsatt att lägga sedan dess.

Kommunal valfrihet

6 kommentarer
Etiketter: , , , ,