Förlåt mig, jag är en buffel!

Av , , 2 kommentarer 8

Jag finns på Facebook sedan mer än tio år tillbaka, men anledningen till varför jag finns där har varierat. I början var det spännande att testa och det var roligt att återknyta kontakter med vänner från förr både från barndomen och med vänner från studenttiden. Det var spel och roliga skämt och visst ägnade jag mycket tid till att både uppdatera min status och att läsa om vad andra gjorde.

Idag har Facebook blivit en del av så många fler sociala medier att finnas på. Jag uppdaterar inte lika ofta vad jag gör eller vad jag äter och jag vägrar att dras med i någon ”jämföra mig med andra spiral”. Dvs må dåligt över att jag varken tränat, städat, bakat eller har perfekta naglar vilket så många andra visar upp. Facebook har istället blivit ett arbetsverktyg som underlättar att komma ut med information till andra. Sedan är det förstås överväldigande mycket att läsa för den som vill och vi har även fått lära oss att inte allt är sant.

Häromdagen under semestern läste jag en krönika på Facebook och det är sällan som en artikel fastnar lika mycket som just denna gjorde. Jag har både funderat över den och diskuterat texten och kanske även i viss mån mitt eget beteende. Är det en generationsfråga eller är det attityder i samhället som är fel?

Krönikören menar att människor över 40 saknar telefonvett eftersom de väljer att ringa upp istället för att skicka ett sms. Att vi över 40 som använder telefonen till vad den en gång var menad till beter oss som bufflar för att vi vill ha uppmärksamhet – NU. Jag är själv betydligt närmare 50 än 40 och jag kände mig oerhört skyldig efter att ha läst texten. Är det så människor uppfattar mig när jag ringer för att ställa en fråga eller för att höra hur läget är? Är jag krävande?

När jag var i tonåren kunde jag tala i telefonen i timmar. När mina barn fick mobiltelefoner var det sms i tusental varje månad. Jag vet att saker och ting förändras, men vad är egentligen fel med att ringa och prata istället för att skicka ett sms? Jag har många vänner på Facebook, men det är endast ett fåtal som jag ser som nära. Facebook förändrade kontakten med flera, jag vet ju vad de gör eller hur de har det eftersom de har skrivit det på nätet. Det finns inte längre ett behov av att ringa, eller gör det?

Ensamhet är svårt oavsett ålder och jag menar att vi måste bli bättre på att se våra medmänniskor. Ett sms är säkert bättre än ingenting alls, men du missar så mycket när du inte hör den andres röst. Ett samtal behöver inte vara långt, men det kan visa att du tycker att den du ringer till är viktig och betydelsefull. Det är inte kallprat om du vill veta hur den andre mår. Vi mår bättre av lite medmänsklighet. Till er som tycker att jag beter mig som en buffel (jag brukar i och för sig ALLTID fråga om jag ringer vid en olämplig tidpunkt), förlåt mig det är inte meningen.

Vad händer i semestersverige?

Av , , 2 kommentarer 8

Tillbaka till verkligheten och det känns mycket bra! Semester i all ära, men om den blir för lång blir den i det närmaste passiviserande. Är uppe sent, sover för länge och matvanorna förändras drastiskt för på sommaren är det inte lika roligt att laga mat, i synnerhet inte när det är varmt ute. Och varmt har det definitivt varit!

Jag tänker inte blogga om vad jag gjort under semestern (den som följer mig i andra sociala medier har kunnat få viss insyn), men det är några andra erfarenheter och tankar som jag vill dela med mig av. Vad händer i äldreomsorgen och i sjukvården när semestersverige tar över? Är det rätt att arbetsbefria någon som säger upp sig och samtidigt fortsätta att betala ut lön? Ger fler utbildningsplatser inom ett yrke med automatik fler utbildade?

Äldreomsorgen – I våras fick vi i Äldrenämnden information om att det tar allt längre tid att tillsätta vakanser i omsorgen, därför att unga människor bestämmer sig sent för att söka sommarjobb. Varför det är så har vi inte fått en direkt förklaring till utan så är det bara. Den yngre generationen vill inte binda upp sig lång tid i förväg utifall att något bättre dyker upp. Det är definitivt inte optimalt för vilken arbetsgivare vill ha en anställd som hela tiden ser sig om efter någonting ”bättre”? I gårdagens Aktuellt fick vi se ett reportage från Vallentuna där en kvinna berättade att personalen vill att hon lägger sig redan vid 18-19 tiden på kvällen för att personalen ska hinna lägga alla innan de själva slutar kl.21. Sedan händer det att hon inte blir hjälpt upp ur sängen förrän vid lunch nästa dag! Själv är jag inte förvånad för bemanningen är begränsad och jag tycker att schemaläggningen måste ses över. Exemplet är från Vallentuna, men jag blir mer förvånad om det inte finns liknande exempel i vår kommun. Varför ska schemat vara 7-16 eller 12-21? Det borde vara möjligt att börja kl.06 eller arbeta till 22 för våra boende. Det ska inte vara de äldre som ska anpassa sovtiderna till personalens arbetstider utan tvärtom. En självklarhet enligt värdegrunden att äldre har rätt till att leva ett värdigt liv.

Sjukvården – ”Vi vet inte vad som är fel, vi vet inte vad som gör dig sjuk, men du kan inte vara kvar för det finns inga vårdplatser. Du får åka hem, blir du sämre så kom till akuten omedelbart.” Det är känt sedan länge att ska du bli sjuk så bli det inte i juli månad. Sommarsverige kan inte ta emot dig som patient för det finns ingen personal när det är semester. Beskedet ovan fick jag höra i förra veckan (men det är inte jag som är sjuk) och jag blev inte förvånad. Det var orden – det finns inga vårdplatser – som bekymrade mig. Varför fick vi höra dem, hade det funnits plats hade då personen fått stanna kvar på sjukhuset istället för att vara tvungen att åka hem? Alla dessa bedömningar, jag erkänner att jag är rädd för att bedömningarna kan bli för snäva just för att vårdplatser saknas. Jag vill lita på sjukvården, men i juli månad är det lite svårare.

Lön utan att arbeta – Kanske är det drömmen för många, men för mig är det obegripligt. Jo, jag förstår om kommunen vill häva ett avtal och bli av med en anställd så kan (ska) den anställde bli kompenserad, men om jag säger upp mig för att jag inte vill vara kvar så kan jag inte räkna med att fortsätta få lön utan arbetsinsats. Att arbetsbefria och fortsätta få lön för att man ska vara tillgänglig på telefon, det var inte ett beslut som jag kände till sedan tidigare. Tillgängligheten kanske var endast menat för vissa utvalda. Den nya organisationen som nämns i artikeln är för övrigt ännu inte antagen.

Fler utbildningsplatser – Regeringen med Morgan Johansson i spetsen (s) har meddelat att det ska skapas fler utbildningsplatser för brandmän för i Sverige har vi för få. Inga konstigheter eftersom det varit uppenbart efter sommarens alla skogsbränder. Det är inte enda lösningen. Det är kommunerna som anställer brandmän och det är i synnerhet anställningsvillkoren som måste ses över. Det är idag fullständigt omöjligt att arbeta som deltidsbrandman om inte arbetsgivaren ger förutsättningarna. Jag har bloggat om det tidigare. Enda lösningen är inte fler utbildningsplatser för om så vore fallet skulle vi inte ha brist på varken lärare eller vårdpersonal.