Kategori: USA

Demensens helvete

Av , , Bli först att kommentera 9

Det har blivit mycket TV tittande detta år, när vädret varit dåligt, när resor ställts in och när det bara känts som det inte finns något annat att göra. Det är inte mycket som talar för att det kommer att ändras under jul heller när vi är så få hemma och räknar med att isolera oss.

Det blir inte bara TV serier utan även en del dokumentärfilmer och utbudet blir allt större med alla streamingtjänster. Igår kväll såg jag Louis Therouxs dokumentär:” Demensens Helvete ” på SVT play, en film som berörde mig starkt. Theroux besöker människor som drabbats av demens i fyrtio års åldern, han talar med anhörigvårdare och med de barn som besöker föräldrar svårt bor på ett demensboende. Den visar flera sidor av ett problem och det är klart att tankarna går till hur ser det ut i våra boenden i Sverige.

Äldreomsorgen är just nu i fokus, både politiskt och medialt, och det är bra. Det finns så oerhört mycket okunskap om hur äldreomsorgen fungerar eller vad demens innebär. Både för den som drabbas eller vad som krävs av den som arbetar med dementa. I kommunal äldreomsorg är demensboenden ovanliga. Demens är vanligt, men boendena är inte helt anpassade eftersom ingen plats får vara vakant. På boendena bor både dementa och de som är helt klara i huvudet, men som behöver fysisk hjälp. Det krävs särskilda kunskaper för att arbeta och hjälpa människor med demens vilket kräver utbildning. En utbildning som många saknar. Om inte heller tillräckliga kunskaper i svenska språket finns blir kommunikationen mellan personal och den med demens i det närmaste omöjlig.

Titeln ”Demensens Helvete” säger en del om Sverige och hur vi ser på sjuka människor. Originaltiteln ”Extreme Love – Dementia” är så mycket bättre för i allt elände som skildrades lyste kärleken fram. Det må vara att filmen är från USA, men demenssjukdomar finns överallt och många kan lära sig en del av den.

Krossa glastaket!

Av , , 3 kommentarer 3

Valet i USA är över och det är nog många som dragit en suck av lättnad efter att ha utstått det politiska kampanjandet under drygt 18 månader (kan varit längre) i USA. Mina vänner och släktingar i USA har uttryckt tröttheten och frustrationen med det politiska etablissemanget. I vissa fall har det i det närmaste varit likt hat mot andras åsikter. Republikan eller Demokrat, eller som flera av mina vänner som i detta val röstade på Hillary trots att de egentligen är republikaner. Själv är jag tacksam för att vi inte har ett två parti system som fullständigt begränsar politiken.

Protester mot valresultatet hörs i hela världen och frågor ställs, vad händer nu? Även om jag inte alltid hållit med Hillary Clinton så är det klart att jag känner stark beundran för henne att ha klarat av denna oerhört smutsiga kampanj och respekt för hennes långa erfarenhet i politiken. Hennes tal igår morse var absolut lysande och väl värt att lyssna till oavsett vilken politisk uppfattning du har. Här är några citat:

Donald Trump is going to be our president, We owe him an open mind.” I hope that he will be a successful president for all Americans,”.

”This is not the outcome we wanted or we worked so hard for. I’m sorry that we did not win this election for the values we share.” ”I have spent my entire adult life fighting for what I believe in. I’ve had successes and setbacks,” she told her supporters. ”This loss hurts, but please never stop believing and fighting for what’s right. It’s worth it.” 

”And to all the little girls who are watching this, never doubt that you are valuable and powerful and deserving of every chance and opportunity in the world to pursue and achieve your own dreams,” she proclaimed. ”We still have not shattered that highest and hardest glass ceiling — but some day, someone will”

Alltför många har varit besvikna på att USA inte får en kvinnlig president, men i Sverige har vi ännu inte haft en kvinna som statsminister. Om jag får som jag vill så förändras det 2018.

Tankar om terrorism och Facebook

Av , , 3 kommentarer 12

För bara en vecka sedan skrev jag om Kristallnatten och om hur vi inte får glömma det som hände för 77 år sedan. Minnesstunden den kvällen hos Judiska föreningen väckte så många tankar både om Förintelsen och den förföljelse som judar än idag upplever, men också tankar på hur människor upplever världen idag med så många på flykt från sitt hemland. Hur bemöter vi våra medmänniskor som inte kan leva kvar i det land de är födda i?

Det finns händelser där oavsett hur lång tid som har gått så kan jag säga exakt var jag var eller vad jag gjorde just då. Händelser som jag minns väl är morden i Åmsele, mordet på Olof Palme och 11 september 2001. Känslan dessa händelser har gemensamt är den av overklighet och att nu blir allt annorlunda. När jag såg nyheterna sent på fredagen (inte på någon av de svenska kanalerna för de var ganska sent ute med information) var det just känslan från 11 september som kom tillbaka. Attacken på oskyldiga människor i Paris, människor som gått på konsert för att ha en trevlig fredag kväll. Det var inte bara en plötslig händelse utan grymt utstuderat med attacker på flera platser och hur kan vi försvara oss mot människor som är beredda att ta sina egna liv för att kunna dra med sig så många människor som möjligt in i döden samtidigt?

Ja jag var en av dem på Facebook som färgade min profilbild i Tricoloren. Mina tankar och mitt hjärta var i Paris, även om det är en stad som jag aldrig besökt. Tankarna var hos vänner som jag visste var på plats för en romantisk helg och tankarna var hos dem som i ett ögonblick drabbats av förlamande sorg. Jag tog ställning för detta och mot terrorism och jag delade med mig av bilden #prayforparis För det var vad jag gjorde när jag la mig på fredagen, jag bad för alla dem som var i Paris när det hände och för en bättre värld.

Mitt ställningstagande är inte att människor i Paris är mer värda än de som bor någon annanstans. Det är kritiska kommentarer överallt och en del människor på Facebook upplever att de behöver förklara varför de inte lagt ut de franska färgerna, medan andra kritiserar för att så många just gjort det. Det måste vara upp till var och en om de vill be för de som är i Paris utan att få kommentaren att de måste be för hela världen. Eller att lägga ut franska färger utan att få höra att det finns länder där det är värre. Det ena måste inte utesluta det andra.

När flygplan flög in medvetet i World Trade Center 11 september 2001 i direktsändning var det många psykologer som talade i TV hur vi skulle tala med våra barn om det som skedde och hur barn reagerar på sådana händelser. Vi gjorde det med våra barn då, men  jag har ännu inte sett någon uttala sig om att det är viktigt att tala med barnen om det som sker. Är det numera självklart eller tror vi att terrorism påverkar annorlunda idag?

 

 

 

Tankar om gårdagen

Av , , 3 kommentarer 8

Igår morse vaknade jag till denna bild. Den fanns på Twitter, Instagram och Facebook upplagda av glada kristdemokrater i hele Sverige. Det jag har varit övertygad om när Ebba Busch Thor valdes till partiledare i april är att hon är tydlig, begriplig och kan tala i TV som går ut genom rutan till fler än bara oss övertygade kristdemokrater. Ja, jag är glad. Glädjen till att arbeta med politik har alltid funnits där, men när fler förstår vad kristdemokrater kan och vill blir det ännu roligare. Vi har bara börjat denna mandatperiod var så säkra att mer kommer.

 

Ebba

 

Under gårdagen förändrades sinnesstämningen och när jag fick höra om vad som hänt i Trollhättan blev det som om jag var tillbaka i USA igen. Där skolskjutningar är en del av verkligheten och där människor reagerar som om de alltid kommer att vara en del av vardagen utan minsta antydan till att försöka se till att de aldrig händer igen. Jag vet inte varför det hände förutom att polisen säger att det var ett rasistmord. Jag vet ingenting om mördarens bakgrund eller familj förutom det som nyheterna valt att visa.

Det som fyllde mig var sorgen och skräcken om det skulle kunna hända på mina barns skola. Brandövningar sker, men ska barn förberedas på att vansinnesdåd sker och att aldrig tala med främlingar? Oavsett var de är? Talade med mina barn om det som hänt och om de känner oro. Jag hoppas även att skolan talar om det även om idag är sista dagen innan det efterlängtade höstlovet.

 

 

Vidrig kvinnosyn i politiken

Av , , 5 kommentarer 11

Min semester är snart över och jag ska snart åka hem till Sverige. USA är mitt andra hem, men tro mig det är mycket som jag inte alltid gillar.

Det är varmt och det är torrt och mycket tunn luft i staden som är 1600 meter över havet. Jag har acklimatiserat mig lagom tills det är dags att åka hem, men så är det alltid.

Det som är mest aktuellt här och som nyhetskanalerna ständigt återkommer till är debatten mellan alla de som vill bli president kandidat för Republikanerna. Det är 17 kandidater och av dem är det endast en kvinna. Den som har fått mest uppmärksamhet är Donald Trump och gårdagens debatt var inget undantag. Han skräder inte orden och verkar inte bry sig om vem han trampar på. Moderatorn sa att det är många som uppskattar att han vågar tala direkt och öppet utan en politikers filter. Sättet han talat om kvinnor i sitt tal och sedan försvarat sig med om att det gällde bara en viss skådespelerska var vidrigt. Många har beundrat Trump, men nu kanske hans rätta ansikte kommer fram. Jag har svårt att se att USA vill se honom som nästa president.

Tyvärr såg jag inte hela debatten. Min amerikanska familj delar inte samma intresse för politik och om vi diskuterar politik så står vi ofta inte på samma sida. Ibland är det bättre att vara tyst för familjefriden, jag ska ju ändå bara vara här två veckor.

http://www.nydailynews.com/news/politics/trump-bashes-rosie-o-donnell-gop-debate-article-1.2317588