Fler äldreboenden med seniorinflytande

Läser i dagens VK om Linnea som flyttat tillbaka till sitt ”nygamla” seniorboende på Marieberg och riktigt känner hennes glädje över flytten. Det gamla servicehuset på Marieberg från tidigt 1980 tal har renoverats och byggts om och jag blir glad på riktigt. Kanske är det för att jag har vissa känslomässiga band till huset på Älgvägen som byggdes precis bakom huset jag själv bodde i 1979. Servicehuset upplevdes då som gigantiskt med sina sex våningar i ett helt nytt bostadsområde där övriga hus var i två plan. I och för sig som nyinflyttad nio åring från landet krävdes förstås inte mycket för att byggnader skulle upplevas gigantiska.

Detta gamla servicehus som upplevdes mer som en institution tidigt 1980 tal har nu fått balkongerna inglasade och helrenoverade badrum som är förberedda för tvättmaskin. En helt ny byggnadsdel har tillskapats för gemenskap, friskvård och rörelse. Alla förbättringar har varit nödvändiga och till nytta för de boende, men kanske mest glädjande är att hyresnivåerna har kunnat hållas nere på en skälig nivå. Definitivt ingen självklarhet i bostadsbristens Umeå där hyresnivåerna kan variera kraftigt. Förutom det har seniorvärdar anställts som kan arrangera aktiviteter och bidra till ökad trivsel. De som bor i huset får också vara med och påverka i huset och ett seniorråd ska bildas i huset.

Det är inga vanliga hyreslägenheter och det är inte heller ett äldreboende, men seniorboenden med närhet till gemenskap med andra gör att behovet av ett vårdboende kan skjutas upp. Boenden som motarbetar ensamhet gör att vi håller oss friskare längre. I artikeln nämns det att en nyinflyttad jämfört det med att det är som att bo i studentlägenhet, fast bättre. Jag älskade att bo i studentkorridor på 1990 talet och jag gör gärna nåt liknande när jag passerat 70. Det vore nåt att se fram emot förutsatt att jag får ha eget kök och ingen tenta ångest.

Umeå behöver helt klart fler anpassade boenden liknande det renoverade seniorboendet på Älgvägen. Det är lätt för politiken att säga vad som behövs eller inte, men om vi vill bygga bra boenden anpassade för äldre så måste de äldre inkluderas redan vid planering. Jag vill att pensionärsorganisationer ska inkluderas mer i stadsbyggnadsfrågor för att deras önskemål och prioriteringar ska bli tydliga. Samrådsinspel och information till pensionärsrådet blir alltför ofta alldeles för sent i planeringsprocessen och det blir lätt att planeringen går vidare i exakt samma spår. Vi har mycket att lära av andra kommuner och länder. Exemplet från Holland är kanske det mest kända och det har även Finland  provat på. Hade det alternativet funnits i Umeå 1991 hade jag självklart valt det i stället för 20 kvm i en korridor på Mariehem.