Äldreomsorgen är i en ond cirkel – IVOs granskning visar skrämmande resultat

Av , , 3 kommentarer 22

Under gårdagens fullmäktige ställde Anders Ågren, Moderaterna, en enkel fråga till kommunalrådet Hans Lindberg om Socialdemokraterna kan tänka sig att införa språktester inom hemtjänsten och äldreomsorgen: Detta är något som de tidigare avvisat, men som de nu är öppna för. Detta efter att Socialstyrelsen ska komma med råd om hur det ska ske. Personligen tycker jag att det hela är sorgligt och jag har känt uppgivenhet de senaste dagarna när vi har fått rapporter om hur illa det står till ute i äldreomsorgen. Inte bara i vår egen utan i hela Sverige.

Under Äldrenämndens sammanträde i förra veckan fick vi rapporter om hur sommaren har varit och det var inte några muntra ord. För första gången klarade kommunen inte av sommarrekryteringen fullt ut. Det har varit hög frånvaro där vikarier plötsligt slutat trots avtal och där den erfarna personalen blivit sjukskriven. Arbetsbelastningen har varit extremt hög och klagomålen många, samtidigt som personer som varit inskrivna på sjukhus blivit utskrivna tidigare eftersom sjukhuset saknar vårdplatser. Till det lades information om händelser på ett vårdboende som VK skrivit om. Informationen berör och upprör, men ingen har en konkret lösning för att uppnå det alla vill. En trygg och säker omsorg där personalen är både utbildad och trivs med det de arbetar.

Under fredagen presenterade IVO ett delresultat av sin granskning av äldreomsorgen på särskilda boenden i Sveriges kommuner. Jag förstår inte att denna rapport inte fått mer uppmärksamhet för det är en del skrämmande siffror som visas och där mer måste åtgärdas. Det går inte att bara säga att vi har mycket att arbeta med. Hur mycket? Här är ett axplock:

  • Nästan 9 av 10 sjuksköterskor (88 procent) uppger att de inte alltid har möjlighet att ge stöd till vård- och omsorgspersonalen i den omfattning som krävs.
  • 7 av 10 sjuksköterskor (66 procent) uppger att det finns patientsäkerhetsrisker orsakat av det stora antal patienter varje sjuksköterska ansvarar för.
  • Drygt 7 av 10 närstående till patienter på SÄBO (73 procent) upplever att vård-och omsorgspersonalen inte förstår vad de säger, pga. bristande språkkunskaper.
  • Endast 4 procent av vård- och omsorgspersonalen på SÄBO anser att alla i personalen på arbetsplatsen har tillräckliga kunskaper i svenska.
  • Nästan 9 av 10 sjuksköterskor (87 procent) uppger att det finns patientsäkerhetsrisker kopplat till vård- och omsorgspersonalens kunskaper i svenska.

Det är inte bara bristande kunskaper i svenska språket som är ett problem, men det är ett mycket stort problem som ger konsekvenser. Det är inte rätt mot varken personal eller boende att anställa personer som inte har tillräckliga kunskaper och hoppas på att det ska gå ändå. Fler händer i vården, nej nej nej. Jag avskyr det begreppet och blir besviken på de politiker som fortsätter att använda sig av de orden. Vi behöver människor och då krävs även förstånd och empati där samtalet och att lyssna blir av största vikt. Huvudet ska med inte bara händer.

I vården och omsorgen är det viktigt att personalen kan både ge och ta emot instruktioner för om de inte kan det så står patientsäkerheten på spel och det är inget vi ska spela på. Språktester är viktiga, men borde varit självklara för länge sedan. Vi har kompromissat bort språkkunskaper och personlig lämplighet för att vi inte har kunnat få bättre. Men när vi har gjort det så har det blivit sämre. Socialdemokraterna skyller på att arbetslösheten är för låg, men att fler ska bli arbetslösa för att rekryteringsbasen till äldreomsorgen ska bli större är ingen lösning. Större och fler insatser för att göra vårdyrket mer attraktivt måste till. Snarast.

 

Vårdbrist i Västerbotten

Av , , 2 kommentarer 21

Hemma på mitt kylskåp

 

Jag har följt Regionens uppmaning att spara informationen om hur du gör om du behöver uppsöka vård i sommar. 1177 är väletablerat, men det finns risker om kommunikationen mellan vårdpersonal och vårdsökande inte fungerar. När personer berättar att de inte mår bra och blir uppmanade att ta en Alvedon istället för att uppsöka vård riskerar att bli fel om det är något allvarligare. Eller så blir värken värre och det har gått för lång tid för att kunna åtgärda när det väl upptäcks. I absolut värsta fall leder till det till en tidigare död.

Vi har en god sjukvård i Sverige när vi väl får den. Tillgängligheten är den sämsta den varit och här utmärker sig Västerbotten i negativ bemärkelse. Det är den region som har minskat antalet vårdplatser allra mest, med mer än 40 % sedan i mars. Du vill inte bli sjuk i Västerbotten och inte hjälper det att få till svar att alla regioner har problem. I förra veckan var det ett inslag på Västerbottensnytt från Malå sjukstuga där skyddsombudet berättade om hur personal saknas och att ambulansen inte varit bemannad. Det vill säga att den fick stå, men ingen talade om något akutlarm skett under den tiden eller om någon kommit till skada.

 

Denna nyhet visades även i riksnyheter och det är bra att fler får kännedom om hur illa det ser ut i delar av landet. Inte för att skrämma folk från att flytta till norra Sverige utan för att vi ska få till en förändring. Otryggheten är stor för den som plötsligt drabbas av sjukdom och inte vet hur man ska komma till läkare. Eller var de finns.

 

 

Jag har ägnat delar av semestern till att vara ute i länet och i förra veckan besökte jag Sorsele och just Malå. Det var inga formella verksamhetsbesök, men desto fler spontana samtal med de människor jag träffade. Vilka förutsättningar finns det i små (till invånarantalet) glesbygdskommuner när det kommer till service, arbete och vård. De som var yngre och friskare och som inte heller bott i Sverige någon längre tid såg inga problem med att bo långt från sjukvård eftersom det finns helikopter. En annan person, uppvuxen i bygden, berättade om en akut förlossning där helikopter borde satts in, men där dimman satte stopp och det blev istället ambulans till Lycksele två timmar bort. Samma person berättade att ambulanspersonal i grannkommunen hade sagt upp sig eftersom endast deltid erbjöds och bättre tjänster fanns i andra regioner. Varför stanna i en bygd där det blir svårt att leva på en deltidslön? Om det är för dyrt att ta in personal så måste regionen bli bättre att ta vara på den personal de har idag.

Det sägs att västerbottningar är sjukare än andra och vi drabbas oftare av både hjärt och kärlsjukdomar som demens. I Äldrenämnden har det lyfts som en orsak till varför vi betalar mer för äldreomsorgen jämfört med andra kommuner. Det är svårt att hitta statistiken, men min reflektion när jag varit ute i kommuner där det är långt till en hälsocentral eller annan vårdservice så väntar man med ev provtagningar. Människor går längre med symptom och utsätter sig för större risk både för att vård inte finns och om den finns vill man definitivt inte belasta den. Region Västerbotten klarar inte av sitt uppdrag och vården som ges är inte jämlik. Det är för mig självklart att ett större nationellt ansvar behöver tas för att öka tillgängligheten till vården. Det är dags för århundradets vårdreform.