Kategori: Kommunfullmäktige

Vad är en nyhet? – Språktester och frågor som inte borde ställas

Av , , 2 kommentarer 12

Dagen börjar med att läsa tidningen, ett måste för att dagen ska bli bra och för att jag ska känna mig påläst om vad som hänt i världen och vad som är på gång. Så har det alltid varit sedan jag var liten och läste gigantiska Västerbottens Kuriren som färgade vaxduken på köksbordet svart av trycksvärta tills idag när jag läser tidningen i mobil appen redan innan jag lämnat sängen. Jag är glad för att jag är uppvuxen i ett hem där tidningen varit viktig och självklar som kunskapskälla. Idag som politiker ser jag lite annorlunda på hur nyheter rapporteras och ifrågasätter ibland om det verkligen är nyheter eller varför vissa artiklar valts eller uteblivit. Källkritik och en kritisk blick gör alltid läsandet mer intressant.

Dagarna efter fullmäktige blir det nog så att tidningarna nagelfars lite extra. Det som politiken sett som viktigt att debattera kan uppfattas som käbbel eller överhuvudtaget inte intressant nog att skriva om. Måndagens kommunfullmäktige bestod främst av information från nämnderna på förmiddagen och interpellationer på eftermiddagen. En interpellation är en fråga (eller några fler så länge som det berör ämnet) från en ledamot till främst en ordförande för en politisk nämnd eller beredning. Interpellationer ska handla om något som hör till kommun­full­mäktiges, en nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. Interpellationer får inte handla om myndighets­utövning mot enskild. Interpellationer ska ha ett bestämt innehåll och en motivering. De bör bara ställas i ärenden som är av större intresse för kommunen. Till skillnad från en vanlig fråga får andra ledamöter också delta i debatten, tillsammans med den som frågar och svarar. (Info från umea.se)

En interpellationsdebatt kan vara fantastisk, levande och ideologisk där majoriteten kan krävas på svar i högaktuella frågor, men det förutsätter att ämnet känns relevant och berör många. En (enkel) fråga leder aldrig till debatt, men är ett bra verktyg för att väcka en fråga och få den till protokollet tillsammans med svaret. Inför denna mandatperiod beslutade fullmäktige att ändra arbetsordningen genom att begränsa antalet inlägg för interpellanter och frågeställare vilket tyvärr också kraftigt begränsat debatten. Kristdemokraterna var det enda partiet som reserverade sig mot förändringen, men efter måndagens fullmäktige tror jag att fler insåg att beslutet i september 2022 inte var optimalt.

Några nyheter som kom fram på fullmäktige, men som inte synts till i mediarapporteringen är att Socialdemokraterna nu har insett att språktester inom äldreomsorgen kan vara ett bra verktyg och kanske rent utav nödvändigt. Interpellationen som behandlades i slutet av dagen om arbetsmiljön inom äldreomsorgen lyfte problemet med bristande kunskaper i svenska där personal inte förstår eller gör sig förstådd hos dem de är satta att hjälpa. Vi har länge sagt att svaga kunskaper i svenska inom vård och omsorg är en fråga om patientsäkerhet.

Debattartikeln i dagens VK från en fysioterapeut bekräftar: ”Språknivån är ibland så låg att jag som delegerande personal inte kan räkna med att det jag förväntar mig ska ske faktiskt händer. Dialogen med språksvag personal tenderar att bli minimal, vilket försvårar och tynger övriga kollegor som talar bra svenska.Det är mycket bra att S inser att språktester inte är av ondo och att enhetschefer kan få stöd vid rekrytering för att säkerställa att kunskaperna är tillräckliga.

Fullmäktige avslutades med en enkel fråga av Miljöpartiet, en fråga som frågeställaren redan visste svaret till och fokus istället blev på det inledande talet. En text som SKR och kommunjurist var överens om inte låg under kommunens kompetens eftersom det handlade om internationell politik. Svaret var inte det viktiga utan möjligheten att tala om det som låg frågeställaren allra närmast hjärtat och det med ord som provocerade och utelämnade fakta. Om det demokratiska verktyget fråga missbrukas kan det bli ett verktyg för både propaganda och rasism (vilket faktiskt tidigare har skett). Det var långt ifrån ett enigt fullmäktige som efter votering beslutade att att frågan fick ställas. Kristdemokraterna var ett av de partier som reserverade sig mot beslutet.

Reservation ärende 15/24

Utrikespolitiska frågeställningar faller utanför den kommunala kompetensen enligt kommunallagen. Den enkla frågan bör inte heller få ställas då det leder till, att en acceptans av ledamotens skrivning om folkmord leder till att kommunen gör en utrikespolitisk och folkrättslig deklaration, och det substansmässiga innehållet kan då tolkas som att det påkallar behovet av insatser riktade mot individer i utlandet. Skrivelsen är dessutom både tendensiös och ensidig i sitt innehåll som avser ett krig där två parter deltar och dess civilbefolkning lider sviterna av. I sammanhanget är det även tänkvärt att ordet folkmord kommer från Förintelsen under Andra världskriget:

Folkmord, även kallat genocid, är avsiktliga och systematiska handlingar i syfte att helt eller delvis förinta en grupp utvald eller definierad genom nationalitet, etnicitetras eller religiös tillhörighet vilket gör det hela än mer anmärkningsvärt.

Vi behöver fler deltidsbrandmän!

Av , , Bli först att kommentera 8

Det har redan gått nästan två dagar sedan kommunfullmäktige utan att jag har hunnit skriva om det. Och även om tidningarna har skrivit en del är det mycket som inte kommenterats. Till exempel att om vi inte tillåter gatumusik fram till kl.21 i Centrumfyrkanten eller på Himmelska Fridens torg i Holmsund så har vi inte en levande stadskärna. Eller varför inte något om frågan som inte borde fått ställas? Det var en fråga som fick analyseras av både SKR och kommunjurist innan den ändå ställdes efter votering? Vilka frågor ingår i den kommunala kompetensen? Inte ett ord om detta i varken VK eller Folkbladet.

Det är bra med debatt, men hur den framförs emellanåt får inte gå okommenterad för då glider vi på vad som är acceptabelt eller ej. De demokratiska verktygen motion, interpellation och fråga ska inte missbrukas till egen gagn. Detta ska jag återkomma till i nästa blogg.

Förutom de exempel jag lyfter som inte blivit kommenterade eller rapporterade om i media så kan vi sammanfatta dagen med att det var kompetensförsörjning och rekrytering som stod i fokus. Inte bara en utmaning utan ett konkret verklighetsproblem som alltför många valt att ignorera. Att säga att det är en utmaning är att skrapa på ytan av problemet. Vården och äldreomsorgen har länge ropat efter personal, men det stannar inte där. Hur lite personal kan vi ha ute i verksamheten och ändå klara av uppdraget?

Jag och min kollega, Jan Kollberg, ställde frågor till Brand och Räddningsnämndens ordförande om villkoren för deltidsbrandmän. En yrkesgrupp som inte uppskattas förrän de behövs i en tid av kris. Visst gör kommunen insatser för att rekrytera, men långt ifrån tillräckligt görs för att dessa män och kvinnor ska bli kvar i yrket. De utbildas till en kostnad av ca en kvarts miljon kr/person. Efter två år slutar många och om fyra försvinner så är det en miljon kronor. Pengar som måste läggas ut igen vid nyrekrytering och utbildning. VK rapporterade om detta.

Interpellationen i dess helhet

Till

Brand och Räddningsnämndens ordförande
Lena Karlsson Engman (S)


Är Umeå kommun en attraktiv arbetsgivare för deltidsbrandmän?

Sedan länge är det brist på deltidsbrandmän i många kommuner och så även i Umeå. En anledning är att många finner det svårt att kombinera arbete inom räddningstjänst med ett ordinärt arbete. Arbetsmarknaden har förändrats och när arbetsplatser centraliserats har det blivit svårare att rekrytera deltidsbrandmän utanför staden. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, (MSB), har tagit fram en personalförsörjningsstrategi riktad just mot rekrytering av deltidsbrandmän. Målbilden är att kommunerna vid utgången av år 2026 ska ha lyckats vända den negativa trenden så att minst 50% av Sveriges brandstationsorter med deltidsbrandmän har en fungerande personalförsörjning.

Strategin lyfter vikten av positiva huvudarbetsgivare och att de har en realistisk bild av vad uppdraget innebär för arbetsplatsen. Arbetsgivare ska känna att de gör en värdefull insats genom att tillåta anställda att bli deltidsbrandmän. Räddningstjänsten ska också underlätta för deltidsbrandmän att kombinera familjeliv med beredskapstjänst. Det vara enkelt att vid behov byta beredskapspass och scheman ska vara överskådliga och lättbegripliga. Tyvärr är det inte så.

Idag är krav på sju dagars sammanhängande beredskap vanlig vilket är påfrestande både för den enskilde och familjelivet. Många deltidsbrandmän har rekryterats och utbildats, men alldeles för många slutar efter ca två år. Det handlar om stora kostnader och här bör kommunen kunna göra mer. Traditionellt har deltidsbrandmän rekryterats från mansdominerade privata företag, men kommunala verksamheter bör underlätta rekrytering av deltidsbrandmän genom kombinationstjänster. Fler insatser för rekrytering är bra, men fler insatser behövs för att deltidsbrandmän ska stanna kvar i yrket.

Med anledning av detta ställer vi följande frågor:

  • Hur stort är rekryteringsbehovet av deltidsbrandmän idag i Umeå kommun?
  • Hur marknadsförs yrket och vad gör kommunen som arbetsgivare för att det ska vara möjligt att kombinera en tjänst med att vara deltidsbrandman?
  • Anser du att det ska vara möjligt att ställa upp i beredskap delar av dygnet för den som inte arbetar på orten? (Dvs beredskap kvällar och nätter på hemmaplan)

 

 

Jan Kollberg (KD)
Veronica Kerr (KD)

 

 

Ge polisen de verktyg de behöver!

Av , , 2 kommentarer 14

Årets första kommunstyrelse är idag och det mötet definierar hur fullmäktige i slutet av månaden kommer att bli. Vilka ärenden är på agendan? Kommer debatten att bli lång eller är det frågor med stor konsensus? Dagordningen är oväntat lång, men det är mycket få ärenden som kommer att beslutas i fullmäktige. Övriga ärenden hanteras av kommunstyrelsen. Ärenden som alltid stannar i kommunstyrelsen, det är remissvar när staten är intresserad av att veta kommuners synpunkter på olika förslag. Vid dagens sammanträde hanterar kommunstyrelsen fyra remissvar, men det är ett svar som väckt uppmärksamhet – Visitationszoner, vilket VK rapporterar om idag. Detta är inget nytt förslag utan något som varit aktuellt och efterfrågat sedan innan valet. Inte i norra Sverige där vi inte har utsatta områden på samma sätt som i storstäderna, men det måste ses som ett verktyg för polisen att bekämpa gängkriminalitet och brottslighet. Som alltid när verktyg inskränker personers frihet eller integritet ska försiktighet råda det ser jag som en självklarhet!

VK har intervjuat ett urval politiker och som man väljer får man svar därefter. Det är olyckligt när svaren blir antingen svart eller vitt, rätt eller fel. Möjligheten för polisen att besluta om visitationszoner innebär inte ett slut för det förebyggande arbetet som Socialdemokraterna verkar tro. Inte heller att det ger polisen oändliga rättigheter att visitera vem som helst när som helst som Vänsterpartiet ger uttryck för. Det är en bra tjänsteskrivelse som förvaltningen tagit fram där politiken svarat med känsloargument istället för att bejaka polisens önskemål om bättre verktyg.

Vad innebär då visitationszoner?  Så här står det i sammanfattningen av utredningen: Säkerhetszoner – ökade möjligheter för polisen att visitera för att förebygga brott (Ds 2023:31) 

”I vissa situationer kopplade till konflikter i och mellan kriminella nätverk är polisens nuvarande befogenheter att kroppsvisitera personer och genomsöka transportmedel för att söka efter vapen och andra farliga föremål inte tillräckliga. Polisen behöver bättre förutsättningar att använda tvångsmedlen för att effektivare kunna förhindra skjutningar och sprängningar och trygga allmänheten. Behovet av effektivare verktyg kan mötas med utökade förebyggande befogenheter inom tidsbegränsade zoner. I promemorian föreslås därför att det införs regler om ett nytt system med zoner, som kallas säkerhetszoner, i polislagen som i stort innebär följande. Polismyndigheten ska få införa en säkerhetszon i ett visst område om det med hänsyn till en konflikt mellan grupper finns en påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning i området, och åtgärden är av synnerlig vikt för att förebygga eller förhindra sådan brottslig verksamhet. Polismyndigheten ska omedelbart publicera ett beslut om en säkerhetszon och informera om det på annat verksamt sätt, bl.a. för att säkerhetszonen ska få avsedd brottsförebyggande effekt och för att bidra till förståelse för åtgärden. Ett beslut om att införa en säkerhetszon ska som längst få gälla i två veckor, men ska kunna förlängas genom ett nytt beslut. Den som beslutet angår ska, om beslutet gått honom eller henne emot, kunna överklaga det till allmän förvaltningsdomstol. Inom en säkerhetszon ska polismän ha utökade befogenheter att kroppsvisitera personer och genomsöka transportmedel för att söka efter vapen eller andra farliga föremål. Ingripanden ska få ske i den utsträckning det behövs för syftet med säkerhetszonen. Protokoll ska föras över alla ingripanden. I polislagen finns redan en generell skyldighet att föra protokoll över husrannsakningar enligt den lagen, vilken kommer omfatta husrannsakningar i en säkerhetszon. I promemorian föreslås att det även införs en generell skyldighet att föra protokoll över kroppsvisitationer enligt polislagen, inklusive kroppsvisitationer i en säkerhetszon. Den föreslagna regleringen är angelägen och bör därför träda i kraft så snart som möjligt.”

Observera!

  • Polisen behöver bättre förutsättningar för att förhindra skjutningar och sprängningar och trygga allmänheten.
  • Säkerhetszon kan införas om det finns påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning
  • Vid beslut om att införa säkerhetszon ska polisen omedelbart publicera och informera för brottförebyggande effekt samt bidra till förståelse för åtgärd
  • Ett beslut om säkerhetszon ska längst få gälla i två veckor, kan vid nytt beslut förlängas
  • Protokoll ska föras över alla ingripanden

Socialdemokraterna och Miljöpartiet säger nej men Kristdemokraterna säger ja till att ge svensk polis de verktyg dom behöver.

Hot och våld på rekordhög nivå i Umeås skolor!

Av , , 6 kommentarer 7

Det är svårt att greppa rubriken i dagens VK och att förstå vad som finns bakom. Artikeln handlar inte om rykten eller vittnesmål utan tar helt krasst upp statistik från kommunens interna rapporteringssystem. Totalt rapporterades det in 483 anmälningar om hot och våld under 2022, vilket var 15 stycken fler än den tidigare högsta nivån, från 2019. Mellan januari och augusti 2023 har det hittills rapporterats in 345 incidenter, vilket motsvarar en helårsprognos om 517 händelser. Både 2022 års statistik och den prognostiserade statistiken för 2023 visar en fördubbling av anmälningarna om hot och våld sedan 2018. Incidenterna sker främst i grundskolan och de absolut mest allvarliga sker på högstadiet. Det är inte en acceptabel arbetsmiljö varken för lärare eller elever. Vem vill gå till arbetet och vara rädda för de som man ska vara till för? När är gränsen passerad?

Det sorgliga är att nyheten inte är ny i sig utan det nya är att situationen blivit värre. Om påståendet att det är pga ökad anmälningsbenägenhet efter pandemin låter jag vara osagt, men att skolorna inte följer arbetsmiljölagen enligt Arbetsmiljöverket är självklart ett stort problem. Att läraryrket sedan tillhör den bransch i hela samhället där man har störst risk att råka ut för arbetsorsakade besvär var för mig en nyhet och gör det svårare att locka människor till yrket. En förändring behövs!

Eftersom problemet inte är nytt bläddrade jag igenom tidigare blogg inlägg och hittade detta från 2020. Inlägget är skrivet ett par månader efter det att vår motion om att anställa pensionerade poliser i skolan som säkerhetssamordnare hanterats i kommunfullmäktige. När jag läser inlägget påminns jag om den raljanta tonen som fördes om att vi kristdemokrater vill se uniformerade poliser i korridorerna samt att vi underkänner både lärare och fritidspedagogers arbete i skolan. Tre år senare har problemen och anmälningarna ökat i antal…

 

Blogginlägget från september 2020 i sin helhet.

Färre vuxna ger otrygg skola – vad var det vi sa?

I slutet av maj behandlade kommunfullmäktige Kristdemokraternas motion om att anställa säkerhetssamordnare i skolan där vi ser pensionerade poliser som en möjlighet och resurs. Debatten var emellanåt något märklig där partiföreträdare valde att missuppfatta oss fullständigt och påstod att vi Kristdemokrater ville se uniformerade poliser i korridorerna och att vi samtidigt också underkänner både lärare och fritidspedagogers arbete. Inget kunde vara mer fel! Jag beklagar att det inte fanns mer förståelse för den oro som både jag och flera andra känner. VK rapporterade dagen efter:

I dagens VK, fyra månader efter att motionen avslogs, läser vi:

Jag är inte förvånad. Vår motion handlade inte om att ställa personalgrupper mot varandra utan att ta till vara den särskilda kompetens som pensionerade poliser har. Både när det gäller trygghetsskapande och att vara en del i värdegrundsarbete. Elever är otrygga och nu rapporterar skolorna och media. I våras fick vi svaret att barn och unga i Västerbotten är tryggare än andra, men det gäller inte alla barn. I dagens tidning uttalar sig verksamhetschefen för Elevhälsan att det finns skäl att ta problemen på allvar. Vi kristdemokrater tar frågan om trygghet för barn och elever på allvar och vi har inte släppt frågan.

Kommunens årsredovisning och besök ute i verkligheten

Av , , Bli först att kommentera 11

Måndagens kommunfullmäktige hade årsredovisningen på dagordningen och vilket resultat det blev!! Visst kan vi diskutera närmare vad överskottet ska användas till eller om umeborna är för högt beskattade (ja det är vi), men det mest spännande med årsredovisningen är att läsa om det som är gjort och försöka analysera vad har vi gjort? Vad gick rätt? Och kanske allra mest vad gick fel och hur lär vi oss av misstagen?

Kommunens årsredovisning tar upp faktorer som kan påverka resultatet och där är befolkningen en viktig del. När befolkningen ökar mer än förväntat ger det förstås effekt på kommunens ekonomi. Det handlar inte bara om antalet personer utan även om åldersfördelningen. Faktum är att mellan åren 2021-2031 kommer andelen över 80 år och äldre öka med 61% i Umeå kommun. Det som gör det mer komplicerat är att under samma tid ökar andelen arbetsför befolkning (de mellan 20-66 år) ökar med 8,9%. Ekvationen går inte ihop och gör inte det redan idag.

Äldrenämnden visar på ett positivt resultat för 2022, men det som är ytterst negativt med dessa siffror är att verksamheten sparar tack vare att det saknas personal, Dvs det råder vakanser, det finns inte människor att anställa. Enligt årsredovisningen har andelen undersköterskor i äldreomsorgen sjunkit från 55% till 52%, men den siffran blev mycket snabbt inaktuell och är idag på 48%. Endast 48% är idag utbildade och sjukfrånvaron är fortsatt hög! Den som känner mig vet att detta är min hjärtefråga och något som jag återkommer till- den ständiga frågan hur gör vi vårdyrket mer attraktivt för fler? Hur blir Umeå kommun en attraktiv arbetsgivare för fler än 12 000 anställda?

Idag har 92% av alla tillsvidareanställda heltid och enligt årsredovisningen har arbetet med att införa heltid åt alla varit mycket framgångsrikt. Att kunna erbjuda heltid har skapat ett likhetstecken till att vara attraktiv som arbetsgivare. Det ska vara självklart att man ska kunna leva på sin lön, men villkoren ska också vara rimliga. När det blir negativa konsekvenser talar vi inte om dem utan det viktiga är att alla som vill har heltid. Faktum är att när heltidsreformen infördes inom äldreomsorgen sjönk utbildningsnivån. Dvs att utbildade undersköterskor lämnade kommunen som arbetsgivare för att arbetsförhållanden försämrades. Det som skulle vara goda anställningsvillkor har lett till sämre arbetsvillkor och riskerar patientsäkerheten. Här behöver vi göra en analys, vad gick snett och vad kan vi ändra? Är det för sent och omöjligt att vända den sjunkande andelen utbildade och var finns de som tidigare arbetade i kommunen?

Allt detta sa jag från talarstolen, men jag fick inga svar och inte mycket respons heller. Med frågorna i i tankarna klev jag in på Dragonens Äldreboende tidigt igår morse för att praktisera under en arbetsdag på en av enheterna. Jag vet hur det ser ut på en avdelning, jag känner till flödesscheman och jag vet att dagarna kan se olika ut, men att uppleva det är en annan sak. Det är så lätthänt att man bara tar gamla upplevelser och erfarenheter som referens och det vet ju alla att inget är som förr. Äldrenämnden är ansvarig nämnd för all äldreomsorg i kommunen, men arbetet vi gör och de beslut som vi tar är inte kända för alla i verksamheten som berörs.

Det blir minimala bemanningsnivåer direkt någon blir sjuk eller är borta för något annat. Från låg till minimal där det inte finns utrymme för att det oväntade sker. Resurspassen ska vara till hjälp och något som infördes efter det att heltid infördes för alla. En schemateknisk lösning där personer från en avdelning kan jobba på en helt annan avdelning nästa dag för att täcka upp. Låter kanske bra på papperet, men det är människor och inte spelpjäser. När frågan om delade turer eller varannan helg diskuterades var det inte samma kritik som den jag hörde om resurspass. Som politiker går jag inte, ska jag inte gå in och detaljstyra, men ibland kan ”detaljer” förstöra ett helt yrke och definitivt visionen om att bli en attraktiv arbetsgivare.

Trots de svåra delarna, frågorna jag inte har svar på och kritiken från frustrerad personal över scheman som inte fungerar var det en fantastisk halvdag (06.45-14:00). Stunderna med människorna vars hem är personalens arbetsplats var speciella. Som jag saknat att vara ute i omsorgen och gårdagen blev en stark påminnelse för mig om vilka vi i Äldrenämnden är till för. Jag har lovat att återkomma.

Debatter i TV och i fullmäktige och beslutet om ung omsorg

Av , , Bli först att kommentera 28

Det är dagen efter årets första TV sända partiledardebatt som jag vet kommer att följas av betydligt fler. Denna gång var det TV4 som arrangerade debatten och jag vet inte om det var formatet som spelade in eller om det fanns en kraftig överpepp att få komma till tals på riktigt på bästa sändningstid som gjorde att tonläget skruvades upp. Riksdagens partiledardebatter TV sänds, men några tittarsiffror har jag aldrig sett presenterade och här är det kanske endast journalister och politiker som är intresserade. Det är faktiskt synd att de debatterna inte ses av fler för där får varje talare tala till punkt och klart och tydligt begära replik på andra. Inte bara räcka upp handen och hoppas på att en programledare anser att det är din tur.

Dagens Nyheter kallade gårdagens debattformat för ”TV debating” där nedräkningen av tid orsakade stresspåslag hos tittaren. Själv blev jag irriterad för att vissa partiledare pratade betydligt längre än sina 30 sekunder utan att få en tillsägelse eller ännu värre vägrade sluta prata när ordet gått över till en annan partiledare. Tydligen delade jag den känslan med många andra visade det sig vid en snabbkoll på Twitter. Politik väcker känslor. Jag tycker att det var en spänstig debatt trots att det fanns en del klyschor och floskler. Kanske var även deltagarna ovana vid debattformatet och programledarna likaså.

En debatt som jag själv deltar i varje månad är den som pågår i fullmäktige. Vid det senaste sammanträdet var Kristdemokraternas motion om Ung Omsorg uppe till beslut. En hjärtefråga som jag har lyft flera gånger tidigare för att unga människor ska komma in i äldreomsorgen tidigt vilket skapar ett intresse för vårdyrket. Motionen lämnades in under våren 2020 och var faktiskt uppe i fullmäktige i augusti då den återremitterades till Äldrenämnden för komplettering av underlaget. Ung Omsorg är ett företag som startade 2007 och har idag ca 2000 ungdomar knutna till verksamheten. Det är unga människor som åker ut till äldreboenden på helger
och skollov och som skapar aktiviteter för de äldre. De ersätter inte ordinarie personal utan är extra resurser. Verksamheten är populär, den ger mer guldkant och omsorg samtidigt som det är ett meningsfullt extraarbete. Det bästa av allt är att dessa jobb skapat ett större intresse för att arbeta inom omsorgen och fler har valt vård och omsorgsprogrammet på gymnasiet. Förslaget skulle kosta drygt 500 000 kr för en pilotverksamhet på tre äldreboenden under ett år. En liten kostnad med tanke på att Äldrenämnden har en budget på drygt 1,2 miljarder kr.

Trots att kommunfullmäktige fick en andra chans att debattera motionen och trots att motionen gjorde två vändor i kommunstyrelsen blev det tydligt att många ledamöter inte tagit tiden till att verkligen läsa på om vad vi fattade beslut om. Det var antaganden och påståenden om vart annat och som vanligt vänsterpartiets intresse för att läsa företagens årsbokslut och kritisera om de eventuellt gör vinst. Där pengar blir viktigare än målet och det resultat vi som kommun vill uppnå – fler utbildade undersköterskor i äldreomsorgen. Idag har endast 55 % av all vård och omsorgspersonal (1497 personer) utbildning som undersköterska. 

Andre vice ordförande i Äldrenämnden ojade sig över att lönerna till dessa ungdomar som är 14-15 år är så låga. Hennes googling sa att Ung Omsorg endast betalar 67 kr/timme, men gjorde ingen större reflektion om att den uppgiften var 13 år gammal. Inte heller att Umeå kommun betalade 56 kr/timme under 2021 till de som fick sitt första kommunala sommarjobb som 17 åring var hon tyst om. Lite högre om ungdomen valde vård och omsorg där lönen ligger på 67 kr. Jämställdhetsutskottets ordförande menade att det tar så lång tid att knyta an till en äldre person på ett boende och att det skulle ge personalen extra arbetsbelastning. Med det tankesättet kan vi aldrig ta in vikarier och här ignorerar man det faktum att det inte är personalen som tar ansvar för de unga medarbetarna, de har egna ledare. Är volontärer från Röda Korset och andra organisationer också en belastning för personalen när aktiviteter för de boende anordnas?

Sverigedemokraterna sa nej för att de inte vet vad de får in för folk, som om ungdomarna skulle vara ansvarslösa och bara komma in från gatan som kreti och pleti. Miljöpartiet sa nej, trots att deras egen ledamot i Äldrenämnden tidigare både yrkat bifall och reserverat sig mot beslutet. Jag ser det inte som något annat än att det var i stöd till Socialdemokraterna, det går inte att vara hur illojal som helst för de som har en budget ihop. Resultatet för Äldrenämnden 2021 var +55 miljoner kronor så argumentet om pengar håller inte. Socialdemokraterna håller fast vid argumentet att det är omöjligt att genomföra medan pandemin pågår som om de aldrig ser ett slut på eländet och använder pandemi kortet när det passar dem. Det finns faktiskt inget som säger att beslut som tas idag måste genomföras omedelbart utan självklart kan vi avvakta tills dess att pandemin är över. Men att inte erkänna att fler insatser måste göras för att rekryteringen till vårdyrket ska öka är att stoppa huvudet i sanden. Lösningen är inte att bara anställa fler händer och sedan hoppas på att de vill utbilda sig på arbetstid, målet måste vara att fler är utbildade redan vid anställning.

Ung Omsorg är inte lösningen till allt, men deras resultat är goda. I en enkätundersökning bland tidigare anställda i Ung Omsorg (2018) blev resultatet att ” 76 procent av anställda i tidigare kommunprojekt uppger att de fått en mer positiv inställning till äldreomsorgen genom arbetet hos Ung Omsorg.” ”32 procent av tidigare anställda uppger att de arbetar eller studerar inom vård och omsorg eller planerar att göra det inom kort.” Jag beklagar att kommunfullmäktige sa nej, men frågan kommer tillbaka. Om det finns ingen tvekan.

Ett kliv framåt för en tryggare omsorg

Av , , Bli först att kommentera 13

Det ska vara en självklarhet att ingen människa på något av våra vård och omsorgsboenden ska vara rädd för att svälja mat, en rädsla som kan leda till både lidande och undernäring. Detta var grundtanken bakom Alliansens motion som behandlades i kommunfullmäktige i slutet av förra månaden.

Samma trygghet som de boende ska känna med att kunna svälja, den tryggheten ska personalen känna att de har rätt kunskap om vad det innebär att ha sväljsvårigheter. Personalen ska inte vara rädd för att mata och hjälpa till vid måltider för att det finns risk för att den du hjälper riskerar att svälja fel. Det innebär en risk för att måltiden blir ”kortare”, i synnerhet om personalen saknar kunskap och erfarenhet.

I förslaget om nationell kvalitetsplan för vård och omsorg för äldre personer står det klart att det finns ett behov av logopeder i kommunernas vård och omsorg av äldre eftersom patienter med kommunikations och/eller ät och sväljsvårigheter får sjukvård utanför sjukhus. Vår motion talar om att anlita logopeder vilket inte nödvändigtvis innebär att anställa. Tyvärr sa majoriteten nej till just det, men beslutet i fullmäktige är ett stort steg framåt för en än tryggare vård och omsorg i kommunens regi. Vi skriver mer om detta i dagens tidning.

 

S och MP sa nej men resten sa JA! Hurra!

Av , , Bli först att kommentera 12

Härliga semester. Inga möten inbokade och en massa tid till att läsa annat än just möteshandlingar. Precis som förra året kommer jag inte röra mig långa sträckor från hemmet. Istället för södra Sverige blir det Västerbotten och en kortare resa till Höga kusten vilken redan avklarades tidigare i veckan.

Kustkommunerna kan jag som barnfödd i Robertsfors och med sommarstuga i Skellefteå, det är de andra delarna av Västerbotten jag vill se. Planering pågår och jag tar gärna emot tips på det vi absolut måste se eller göra.

Jag fortsätter att återkomma till budgetfullmäktige som var för snart två veckor sedan.  Kristdemokraternas budget vann inte gehör, men ett av våra uppdrag fick ett brett stöd av fullmäktige vilket VK rapporterat om. Uppdraget är att införa en kuratorstjänst inom äldreomsorgen. Uppdraget är ett förtydligande av motionen som fick bifall förra månaden, men som VK inte skrivit en rad om. Fullmäktige beslutade att ge ”Äldrenämnden i uppdrag att utreda möjligheten att inrätta en kuratorstjänst inom äldreomsorgen. Detta för att säkerställa att äldre inom både hemtjänst och boende på vård och omsorgsboende kan få hjälp med både fysiska och själsliga problem.” 

Motionen bifölls av ALLA partier utom Socialdemokraterna och Miljöpartiet dvs de styrande och det är verkligen INTE något som tillhör vanligheterna. Det kändes lite som ”plötsligt händer det” och förutom min stora glädje är det ett stort steg för att hjälpa äldre människor med psykisk ohälsa. Istället för att stanna vid att utreda möjligheten kan vi nu ta det längre och verkligen se till så att en kuratorstjänst införs. En nollvision mot självmord som inkluderar alla åldrar kommer att antas för tidigare har det endast varit yngre som inkluderats. Vill du läsa motionen i sin helhet så hittar du den här.

 

Politiken är ingen vanlig arbetsplats

Av , , Bli först att kommentera 14

”Alla har ett ansvar att stå upp för det man ser, oavsett om det sker i samhället eller i möten.”
Håller med, men gör det direkt, där och då, inte i grupp i media i efterhand. Klarar du inte det så är du inte rätt person på rätt plats.”

Jag brukar inte läsa kommentarer till artiklar speciellt ofta, men det händer och raderna här ovan är just en kommentar till artikeln om kvinnor i politiken som publicerades idag. Det var den första kommentaren och jag kan inte låta bli att reagera på undertonen att vi kvinnor skulle ha enats som grupp för att vi inte klarat av att säga ifrån utan behöver ta hjälp av media! Jag blev intervjuad av VK i förra veckan och jag visste att fler kvinnor hade blivit intervjuade eller skulle bli, men jag visste inte vilka eller vad de hade sagt. Vi är en grupp kvinnliga politiker, men det är VK som har samlat våra röster.

Politik har varit ett intresse sedan jag var barn och jag har varit engagerad i flera olika ungdomsförbund innan jag blev kristdemokrat. Politik har aldrig varit något förbehållet män eller att män skulle kunna göra det bättre utan för mig har det varit självklart att kvinnor och män kan arbeta tillsammans och jämställt. Mitt första politiska uppdrag fick jag 1999 och sedan har det rullat på i olika uppdrag och på olika nivåer. Sedan 2011 är jag politiker på heltid.

Att vara politiker liknar ingenting annat, och vanliga anställningsvillkor existerar inte. Det är en ”förtroende bransch” och så länge som jag har förtroendet från mitt parti kommer jag att fortsätta. När jag fick frågan av VK i förra veckan var det nog första gången som jag fick den konkreta frågan hur jag upplevde det att vara kvinna i politiken. Det finns saker man inte vill berätta, de tysta kränkningarna när ordförande ”inte ser” att du vill ha ordet utan ger det till männen som sitter i närheten trots att de påtalar att Veronica var nog före… Är det för att jag är kvinna eller är det för att ”hen” inte tycker om mig som person? När ordförande säger ”Men snälla lilla Veronica..” när jag uttalat mig eller ställt en fråga, men som aldrig någonsin skulle säga snälla lilla Peter till Peter som också är med på mötet. Är det för att jag är kvinna eller vill han vara snäll? Jag fräste ifrån och använde samma ord tillbaka.

Idag har jag fått mer skinn på näsan, jag har sagt ifrån och jag har markerat när samtalsklimat spårat ut, men ibland slår dövörat till och kraften har inte varit där för att orka reagera. Jag har varit med på sammanträden där ordförande har fått kvinnliga ledamöter att gråta och lämna rummet och där vi andra stannat kvar i chock. Jag har träffat män som inte hälsar på mig genom att ta i hand bara för att jag är kvinna, men här kommer jag förstås aldrig att tvinga någon att ta mig i hand och för övrigt har pandemin löst det problemet. Jag har blivit kallad kjoltyget Kerr i media, medan männens klädsel förblivit okommenterade.

Politiken rör om, det är många känslor i rörelse och ord uttalas i affekt. Trots det fortsätter jag att ha en stark kärlek till politiken och mina uppdrag och varje dag upplever jag det som en förmån att få arbeta med frågor som rör äldreomsorg, patientsäkerhet och barn och unga. Det är de frågorna jag vill tala om, inte det andra, men det finns där ändå. Helt klart har VKs fråga rört upp gamla minnen.

 

 

Att låta människor ha fel

Av , , Bli först att kommentera 12

I livet är det viktigt att veta när du ska sluta argumentera med människor och bara låta dem ha fel!

Det kan vara tröttsamt att debattera eller att försöka övertyga någon om att ändra uppfattning. Att låta någon stå fast vid sin uppfattning betyder inte att du har gett upp din egen utan att du har respekten för att ni får tycka olika. Det betyder att du behöver inte kommentera direkt någon tycker något och säga att personen har fel. Välj dina ord, gör en avvägning och fundera om det är nödvändigt. För din egen skull och för andras. Hur uttrycker du din mening är fullständigt avgörande, är du säker på att du kan skilja på sak och person?

Igår eftermiddag råkade jag hamna i kommentarflödet till en artikel som en vän på Facebook hade delat från UNT, Uppsala Nya Tidning. I allmänhet har det ofta talats om näthat och ett hårt samtalsklimat i synnerhet för unga människor. Till denna artikel fanns det närmare 300 kommentarer och eftersom kommentarerna var kopplade till Facebook var det lätt att få veta mer om vem som stod bakom kommentaren. Det var en överväldigande våg av hat, kritik och ogrundade påståenden mot en politiker. Gemensamt var att de allra flesta var vuxna välutbildade människor som t ex läkare, lärare, både pensionärer och yrkesverksamma. Det var som om personerna triggade varandra en efter en där hjärtat talade utan att hjärnan var inkopplad. Ingen spärr eller tanke fanns på var landar orden. Vet jag vad som händer med den som orden är riktade mot? Här är jaget viktigare, vad jag känner är rätt och det ska alla få veta!

Bilden ovan la jag ut på Facebook efter förra fullmäktige eftersom debatten drog ut på tiden och vi hann inte ens med hälften av alla ärenden. Vi har långa fullmäktigemöten, men att hindra ledamöter från att tala eller begära ordet har aldrig varit aktuellt. Det är heller inte något jag förespråkar, jag önskar bara att det fanns en större respekt för att när talartid överutnyttjas så tas den tiden från annat. Ibland får man bara låta människor ha fel och gå vidare.