När är politik en privat angelägenhet?

Av , , 3 kommentarer 10

”Att kasta jästen efter degen” är att vara steget efter och ibland är det enklare att inte ens ta steget att blanda sig i något som redan pågått en tid. För den uppmärksamme så har jag inte bloggat lika frekvent som jag hade önskat. Under en månads frånvaro har det hunnit hända en hel del som blivit okommenterat av mig, men nu kan jag inte låta bli. Frågan är vad kan en fritidspolitiker arbeta med utan att uppge politisk hemvist?

Jag var bortrest när debatten var som intensivast kring den kommunala tjänsteperson som uttalade sig helt enligt sin profession, men som Moderaterna sedan ”avslöjade” som socialdemokrat. Frågan om när ska media uppge partitillhörighet på personer som de intervjuar och varför det skulle vara nödvändigt har också diskuterats flitigt. Själv tycker jag att den frågan måste avgöras från fall till fall.

Det jag har funderat på är reaktionerna hos socialdemokrater där tonläget i vissa fall har varit extremt högt och där det är tydligt att kränktheten sitter djupt. De fortsätter att tala om att det är fullständigt självklart att kommunala tjänstemän måste kunna vara socialdemokrater och har i det närmaste använt sin egen partikamrat som slagträ i debatten mot Moderaterna. Jag menar att självklart måste det vara en rättighet att få vara medlem i ett politiskt parti eller politiker också, men det är inte lika självklart för de personer som röstar på något annat parti än just S. Vid det ”röda universitetet” i Umeå känner jag flera personer som inte vill berätta att de röstar på ett alliansparti för att inte uppfattas som annorlunda eller för att det skulle kunna vara ett hinder i deras karriärer. Politisk tillhörighet blir en privat angelägenhet.

Det anses inte vara lämpligt att både vara politiker och samtidigt ha en ledande tjänstemannaroll i kommunen (eller i landstinget), dvs så länge som du inte tillhör det parti som ändå styr. Är du socialdemokrat är det inga problem, men inte alla tänker så. Jag läste att Lennart Holmlund var irriterad över att Catarina Elmsäter Svärd inte hade partibeteckning i TV häromdagen. Hon uttalade sig inte som politiker, men alla vet att hon har varit moderat och suttit som statsråd i regering. Enligt Wikipedia lämnade hon politiken helt 2014 så någon partibeteckning i TV måste anses vara helt onödig!

Debatten har varit intensiv och väckt känslor. Det måste vara första gången som kommunstyrelsens ordförande skriver en interpellation till kommunfullmäktige, men rubriken Angrepp mot tjänstepersoner kan antas ha något med frågan att göra. Interpellationen är dock återtagen och kommer inte att behandlas i fullmäktige. Skönt tycker jag.

 

 

 

Efterlyser socialrådgivning på nätet

Av , , Bli först att kommentera 6

Jösses, en månad går fort. det blir lite för långt mellan varven för mig att skriva. Sedan förra inlägget har det varit sportlov, jag har varit i Jönköping på partiets kommun och landstingsdagar, sammanträtt otaliga timmar och varit på två årsmöten. Politiskt har valtemperaturen skruvats upp ordentligt, så mycket att jag tror nästan att vissa personer drabbats av överslag när det gäller att visa hur rätt deras bild av verkligheten är och hur fel andra har. Det är många som spår att valrörelsen detta år kommer att bli smutsig, men jag menar att det tassas i smuts redan nu.

På måndag är det kommunfullmäktige och jag har idag skickat in en enkel fråga ställd till Andreas Lundgren (s) ordförande i Individ och familjenämnden. Det är inte ofta som något av allianspartierna får en motion bifallen i fullmäktige, men när det väl händer känns det bra. För fyra år sedan biföll kommunfullmäktige Alliansmotionen om att införa socialrådgivning på nätet (en hjärtefråga för mig), men efter det har vi inte sett någon förändring. Det kanske inte bara är en fråga utan mer av en efterlysning – varför har det inte införts och när är det på plats?

Frågan i sin helhet.


Umeå 2018-03-22

Till Individ och Familjenämndens ordförande
Andreas Lundgren (s)

 

Socialrådgivning på nätet

I maj 2014, för snart fyra år sedan biföll kommunfullmäktige motionen ”Inför socialrådgivning på nätet”. Syftet med motionen var att göra socialrådgivning mer tillgänglig och avdramatiserad. Förebilden var ”Soctanter på nätet” som startade redan 2007 i Malmö.  Umeå kommun har mycket att vinna på att sänka tröskeln till socialtjänsten för personer som önskar rådgivning och stöd. Socialrådgivning på nätet gör det möjligt att på ett enkelt och anonymt sätt få svar på sina frågor.

Beslutet i fullmäktige blev ”att genomföra en förstudie som utreder lämplig IT-lösning, ta fram en kostnadskalkyl samt utarbeta ett koncept som är möjligt att införliva i Mottagningsenhetens befintliga verksamhet och uppdrag.” Fyra år senare har ännu inget hänt.

Med anledning av detta ställer jag följande fråga:

När kan vi se en mer tillgänglig socialtjänst, när införs socialrådgivning på nätet?

 

Veronica Kerr
KD