Trump, Löfven, Kinberg Batra och jag

Av , , 3 kommentarer 12

De stora politiska snackisarna just nu är Trump och Anna Kinberg Batras utspel igår. Eventuellt är det så att den snackisen redan har börjat att rinna ut i sanden, när det blev ett så tydliga ställningstaganden från Liberalerna och Centerpartiet. Det är bra med tydlighet i politiken, det tycker jag inte att Kinberg Batra varit tidigare. Tiden för utspelet kan ifrågasättas, men ser att det har de flesta från ledarskribenter, statsvetare och politiker redan gjort så där är jag sent ute.

Jag har inte kommenterat varken Moderaterna eller Trump speciellt mycket tidigare, men idag gör jag ett undantag. Idag blir Donald Trump USAs president och säkerhetsbevakningen av eventet blir det dyraste någonsin. Han är impopulär bland många och de som tycker om honom har varit tystare på sistone. Jag läste att VKs krönikör Benny Karlsson efterlyste vänner på Facebook som kunde erkänna att de stödjer Trump. Vet inte om han har några sådana vänner, men kritikerna av Trump fanns där.

En annan kommentar på Facebook av en av mina släktingar i USA att han hoppades av hela sitt hjärta att trots att Trump inte var hans favorit skulle förvåna världen och göra ett ”great job” som president. För trots allt är vi inne i det alla tillsammans. Dvs en president ska leda landet och vara en ledare för alla som bor där. Om det går dåligt så går det dåligt för landet.

Det är annorlunda i USA, där det är vanligare att höra människor tala om presidenten som sin president även om de inte röstat för den personen. I Sverige talar vi inte om statsministern på samma sätt. Jag talar inte om Stefan Löfven som ledare eller min statsminister och det är knappt att jag hör erfarna socialdemokrater göra detsamma. En anledning för socialdemokrater är kanske att det inte ska vara klasskillnad mellan statsministern och arbetarna samt att det är så många politiska partier jämfört med USAs två?

Tydlighet är bra och det är självklart för mig att jag vill se en ny alliansregering i Sverige och om det var möjligt så snart som möjligt. Detta är ingenting konstigt och borde inte förvåna någon  Jag har dock inget förtroende för Sverigedemokraterna och vill heller inte se ett politiskt samarbete med dem. Betyder detta att önskan om att se en ny regering i Sverige är en omöjlighet och ska jag då bara ge upp? Självklart inte, jag önskar en ny regering, men vi väljer våra strider. Tills dess att det är aktuellt ska Kristdemokraterna vara med och arbeta hårt för att stoppa dåliga förslag från S, Mp och V på alla plan.

Nästa torsdag kväll

Av , , Bli först att kommentera 5

pressbildjanetpressbildvera

 

POLITISKT CAFÉ

ERSBODA FOLKETS HUS

Torsdag 26 januari 18.30

Tema: Äldrefrågor

Medverkan av

Janet Ågren (S)

Ordförande Äldrenämnden

Veronica Kerr (KD)

Vice Ordförande Äldrenämnden

Ersboda Socialdemokratiska förening

i samverkan med ABF Umeå

 

Jag brukar inte marknadsföra eller göra reklam för S arrangemang, men den här gången gör jag ett undantag eftersom jag själv är en del av arrangemanget. Nästa torsdag kväll deltar jag i ett politiskt café på Ersboda Folkets Hus tillsammans med Janet och temat är äldreomsorg. Jag vet att Socialdemokraterna har skickat utskick till alla sina medlemmar, men det kanske finns andra som kan vara intresserade av äldrefrågor.

 

Om arga vänstermän

Av , , 4 kommentarer 9

Jag vet inte hur många gånger som jag har lyssnat till Jonas Sjöstedt (v) på radion idag. Jonas Sjöstedt som är både upprörd och kränkt för att Stefan Löfvén (s) haft informella möten med alliansen inför EU nämndens möten. Han anklagar Stefan Löfvén att göra upp i hemlighet med oppositionen utan att han själv får vara med. Varje Eko sändning sedan åtminstone kl. 06:00 har rapporterat om detta och Aftonbladet har gjort en radiointervju med Sjöstedt som fortfarande var upprörd. Det är lätt att få uppfattningen att Vänsterpartiet blivit exkluderat eftersom de också sitter i regeringen. Nej just ja, det gör de inte. Detta blir bara ett ytterligare bevis på Socialdemokraternas och Vänsterns komplicerade hat-kärlek-förhållande.

Kommentaren från Stefan Löfvén är att det är ett naturligt förhållningssätt för en minoritetsregering att hålla möten med oppositionen. Det är bra att statsministern har självinsikt och inser att det trots allt är en majoritet som har röstat för ett annat parti än socialdemokraterna och miljöpartiet. Det är inte roligt att bli exkluderad från möten man själv mer än gärna skulle delta i, men det händer. Ett är säkert att du vinner inte något i förtroende med att gråta ut i media, i synnerhet inte hos dem du helst ville vara med som i det här fallet Vänsterpartiet med Socialdemokraterna.

En annan händelse som väckt uppmärksamhet är författaren Katerina Janouch kommentarer om Sverige i tjeckisk TV. Vad sa hon egentligen och varför? Är det inte tillåtet att vara kritisk mot Sverige när du befinner dig i ett annat land?  Stefan Löfven  verkar inte tycka det. Jag vet inte allt vad Janouch sa, men om det är sant det som Dagens Nyheter skrivit så är det klart att bilden av Sverige har fått sig en törn. Om inte statsministern delar Janouch bild så kan det inte vara det viktigaste att gå ut och kritisera att hon tycker som hon gör. Statsministern borde vara mer bestört och känna oro för att det finns människor i Sverige som talar om att beväpna sig för eget försvar samt att vi inte tar hand om våra äldre.

Emellanåt känns det som om vi lever i en liten bubbla där vi i Sverige inte förstår och begriper att de som lever utanför kan ha en annan uppfattning. Jag har fått flera mail från vänner i USA som vill höra om det verkligen är sant det som skrivs om Sverige på nätet och rapporteras om i nyhetssändningar. Är det verkligen inbördeskrig i förorterna och är polisen så hjälplös som det sägs? Det är klart att jag är bekymrad. Om vi lever i en verklighet som gradvis försämras, märks då försämringen av eller blir det bara en naturlig förändring? Vi måste vara mer mottaglig och lyssna till andras uppfattningar om den värld de lever i. Vi kan inte bara avfärda dem med lätthet för att det inte är en bild som du själv har eller vill se. Såklart har Stefan Löfvén rätt till en uppfattning, men han bör som statsminister inte alltid uttrycka den. Vi väljer våra strider och ibland är det bättre att lyssna till andra och samtidigt arbeta hårdare på förändring.

Kommunal har ingen aning

Av , , Bli först att kommentera 20

Jag ser att Lennart Holmlund har bloggat om Kommunal vilket jag också hade tänkt göra, men inte om samma sak. Reepalus utredning med vinsttak har jag anledning att återkomma till eftersom den kräver lite mer att bemöta. Den har inte tillräckligt med stöd i riksdagen och inte heller av Kommunal så varför inte slänga den i papperskorgen fullständigt redan nu.

Anledningen till varför jag vill skriva om Kommunal är det uttalande som jag läste i Folkbladet i morse. Ja, Folkbladet har en digital tidning på söndagar och här hittar du den https://folkbladet.prenly.com/titles Jag har skrivit om deltidsbrandmännens villkor tidigare och alla media har sedan dess uppmärksammat villkoren samt det uppror som pågår mot det nya avtalet som är undertecknat. Är det verkligen sant att konsekvenserna av det kan bli så stora att en majoritet av våra deltidsbrandmän säger upp sig? Har kommunen råd att avvakta och se vad som händer eller är det värt att göra lokala avtal?

I tidigare intervjuer och reportage har inte de fackliga förbunden vidtalats, men i söndagens E-folkblad är faktiskt alla tre intervjuade, Vision, BRF (Brandmännens Riksförbund) och Kommunal. Av dessa tre är det endast Kommunal som vidhåller att det är ett bra och modernt avtal. Kommunal menar att media har felrapporterat om avtalet och att deltidsbrandmän har därför trott på dessa lögner. Det märkligaste är dock att av de tre fackförbunden har Kommunal ingen aning om hur många medlemmar de har som berörs. Sedan undrar jag också hur det nya avtalet ska göra att en ensamstående förälder nu ska kunna vara deltidsbrandman med beredskap om denne inte tidigare kunnat. Beredskap sker trots allt dygnets alla timmar och inte bara när det finns barnomsorg.

Vision har insett att det borde gå att omförhandla eftersom de lyssnar till sina medlemmar och förstår att det finns kritik att ta på allvar. BRF vill riva avtalet och här är 9000 (!) brandmän organiserade, de andra två fackförbunden var snabba med att underteckna och efter det var BRF ute ur leken. Det är inte lätt med avtalsrörelse och jag som politiker är inte med och blandar mig i, men när jag ser att fackförbund som Kommunal uppenbart inte lyssnar till medlemmar som berörs, eller vet hur många de är och samtidigt menar att kritiken beror på en tro på lögner då kan jag inte vara tyst. Jag är glad för att Umeå kommuns brandchef Lars Tapani har tagit del av kritiken och insett att en del deltidsbrandmän faktiskt kommer att förlora på det. Vi ska behandla vår räddningstjänst med den respekt de förtjänar och jag är bara ledsen för att en det krävs en storbrand för att de ska uppmärksammas.

Landstingets felprioriteringar

Av , , 9 kommentarer 8

Sex timmars arbetsdag i landstinget, ett projekt sedan länge beslutat och ifrågasatt. I en tid där personalbristen är enorm, där operationer ställs in för att sjuksköterskor inte finns och vårdplatser stängs ska personalen arbeta kortare dagar med bibehållen lön. Så var det sagt, men ingen visste vilken verksamhet det gällde förrän nu. Det blir städverksamheten vid Skellefteå lasarett.

I Umeå kommun har Vänsterpartiet motionerat vid ett flertal tillfällen om sex timmars arbetsdag i äldreomsorgen, hemtjänsten eller valfri verksamhet inom kommunen. Det har blivit avslag varje gång, men jag vet att det finns förhoppningar till att det arbetsmiljöprojekt som nyligen avslutats på Sjöjungfrun ska kunna fortsätta i någon form. Förutom att det kostar stora pengar att betala personal för att jobba mindre så är bristen på utbildad personal att anställa mycket stor. Idag är så många som 500 personer i Umeå kommun tillsvidareanställda som vårdbiträden, i en omsorg som har målet att anställa undersköterskor.

Vi var nog många som trodde att landstingets projekt hade syftet att göra landstinget till en mer attraktiv arbetsgivare och att det var vårdpersonal som skulle få erbjudandet, men inte. Tydligen har denna utvalda verksamhet höga sjuktal och Vänsterpartiet tycker att det känns kul att lyfta verksamheten just pga det. Men löser det sjuktalen eller är det ett uppgivet försök till ”Quick-fix”? Kostnaden för projektet är relativt låg jämfört med Sjöjungfrun, tre miljoner kr för ett och ett halvt år. Arbetsmiljöprojektet på Sjöjungfrun kostade mer än fem miljoner för ett år.

Sex timmars arbetsdag är Vänsterpartiets hjärtefråga och de har lockat med både socialdemokrater och miljöpartister på tåget. Städverksamheten är begränsad till antalet personer och inom den personalgruppen råder ingen akut personalbrist vilket den gör bland läkare och sköterskor. Så var det inte tänkt från början. I läkartidningen 2015-02-26 uttryckte landstingsrådet LiseLotte Olsson (v) att ”syftet är att skapa en bättre arbetsmiljö för den befintliga vårdpersonalen samt locka ny personal.” Alla personalkategorier skulle inkluderas(!)

Jag är helt övertygad om att Olsson verkligen ville detta och pengar brukar aldrig vara några problem för Vänsterpartiet så länge som de har tillgång till andras. Denna månad höjdes landstingsskatten, men ärligt talat är detta rätt prioriterade pengar? I mars startar projektet och lagom till valet 2018 är det över.

 

Billigare mediciner

Av , , Bli först att kommentera 8

Dagens Nyheter trummade ut för en tid sedan att avregleringen av apoteket inneburit en försämring och att det blivit dyrare att vara sjuk. Övriga medier hakade på och socialdemokrater och vänsterpartister har hoppat av glädje för en undersökning som visar att avreglering är fel. När undersökningar och statistik bekräftar den verklighetsbild man själv vill ha så är det självklart att resultatet slukas med hull och hår.

Allt blir bra till slut, blir det inte bra ja då är det inte slut än. Detta stod skrivet på väggen på kontoret när jag jobbade som säljare för en ekonomisk förening 2005. Vi var två stycken anställda och ibland var det inte lätt, motgångar och otrevliga människor förekom och därför skrev min kollega orden som en påminnelse om att allt blir bra till slut. Jag har haft detta som motto sedan dess.

I början av 2000 talet var mina barn mycket små och vi ägde vid den tiden inte bil utan förlitade oss på andra och kollektivtrafiken. En söndag kväll fick sonen feber, ingen allvarlig sjukdom, men vi hade ingen barn alvedon hemma. Apoteket var stängt och vi hade inte möjlighet att ta oss in till sjukhusets apotek som var öppet. Jag ringde runt till de som jag kände i Holmsund med småbarn och frågade om det var någon alls som hade febernedsättande för barn hemma. Vi hade inte bott länge i Holmsund och ungängeskretsen var begränsad, men jag hade tur. Efter att ha bott i USA saknade jag verkligen tillgängligheten till receptfri medicin. Det var inte antalet valalternativ som var viktigt, utan en möjlighet till medicin överhuvudtaget på en söndag.

Förändringar tar tid och visst har jag hört kritik mot avregleringen och att ibland saknas viss medicin på apoteket. Bemötande är viktigt och hur vi upplever det beror på vilka förväntningar vi har. Jag kan inte övertyga en inbiten socialist som har en romantiserad bild av apoteksmonopolet från förr, men klart är att jag vill inte återgå till hur förmyndaraktigt staten behandlade människor och behovet av receptfria läkemedel. Innan avreglering var Sverige tillsammans med Kuba och Nordkorea de enda länderna med apoteksmonopol.

Sant är att vissa specifika produkter blivit dyrare, men alternativen där det ”kända namnet” inte är viktigast har blivit fler. Det viktigaste är vad det innehåller som paracetamol eller ibuprofen. Här har det blivit betydligt billigare. Det är nu också möjligt att köpa receptfria läkemedel på internet, bensinmackar, Konsum och ICA. Till exempel är Apotea.se otroligt mycket billigare än de övriga, men det har inte Dagens Nyheter brytt sig om att ta upp. Tillgängligheten till receptfria mediciner har blivit större, billiga alternativ har blivit fler och när jag har talat med receptförskrivande läkare om det har blivit bättre med avregleringen har deras uppfattning varit att service och bemötande från apoteket blivit så mycket bättre. Med ett monopol och en utförare behövs inte service alltid vara komplett, det finns ju ingen annan att vända sig till. Sedan har även vissa receptbelagda mediciner blivit billigare, men det var visst inte heller intressant för medias granskning.

Självmord bland äldre

Av , , Bli först att kommentera 6

För ganska exakt ett år sedan skrev jag här på bloggen om vår motion om nollvision mot självmord för alla http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2016/01/12/nollvision/ Jag ville uppmärksamma att självmord är vanligare bland äldre än yngre och att Äldrenämnden skulle ges i uppdrag att genomföra en kartläggning av riskerna för självmord bland brukare av hemtjänst och boende i vård och omsorgsboenden. Det är ingen hemlighet att jag emellanåt känner stor oro för de människor som önskar plats på äldreboende, men endast hänvisas till hemtjänst. Ensamhet bryter ner människor.

Motionen ansågs besvarad i fullmäktige i september, men det var en givande debatt där jag tror att många fick upp ögonen för psykisk ohälsa hos just äldre. Det är just detta med att få andra att öppna ögonen för problem eller situationer som gör att jag inte ger upp med det politiska arbetet.

Tidigare Idag på väg till stan lyssnade jag på radion och blev mycket glatt överraskad över nyheten att man insett att det saknas forskning och kunskap om självmord bland äldre och att något måste göras. Ett större forskningsprojekt startar nu upp på Göteborgs universitet som ska granska bland annat skillnader mellan män och kvinnors självmordsbeteende bland äldre.

”Trots att äldre är en växande åldersgrupp med högre risk för självmord än yngre, finns det väldigt lite forskning om äldres självmordsbeteende, både i Sverige och internationellt, säger Margda Waern, professor i allmän psykiatri vid Göteborgs Universitet, med särskild inriktning mot suicidforskning.”

Jag vet att motionen var rätt och jag har inte släppt frågan. Jag är också glad för att ett större forskningsprojekt som detta ska också leda till ett utbildningspaket för vårdpersonal. Det är min förhoppning att det även kommer Umeå kommuns vårdpersonal till del. http://t.sr.se/2iYF3Xf

 

Politiska och personliga nyårslöften

Av , , 1 kommentar 4

Nytt år, nya förutsättningar och äntligen riktig vardag som väntar runt hörnet. Vi är en hel vecka in på året, men med tanke på att influensan ”stal” en dryg vecka av oss här hemma är det inte så konstigt att vi är sena med att avlägga nyårslöften. Om det är nödvändigt eller inte bryr jag mig inte om för det hör som till oavsett om de går att hålla eller ej. Hörde på Tv den något cyniska kommentaren att nyårslöften är att betrakta som politikers vallöften. Det börjar som ett löfte, förändras till en målsättning och när året är slut tillsätts en utredning om varför det inte gick som planerat…

Mina löften är enkla, äta och leva mer hälsosamt, träna mer. Utmaningen är att få till rutinerna i vardagen när det är det är kvällsmöten och sammanträden var och varannan kväll. Det är på det personliga planet, men när det gäller arbetet i politiken vill jag vara en mer närvarande politiker. Jag vill göra fler verksamhetsbesök vilket var något jag började med redan innan jul. Det är när jag är ute i verksamheter långt från stadshuset och ser hur beslut tagna av politiken verkställs som bilden blir komplett eller förhoppningsvis mer komplett än tidigare.

Förutom att det är nytt år och vardag runt hörnet så är det också nytt budgetår. Här menar jag i synnerhet för Umeå kommun. Budgeten för 2017 justerades så sent som i december månad och Hans Lindberg (s) har lovat att det inte kommer innebära några sparbeting för nämnderna. Detta trots att ramarna för nämnderna har justerats ned. T ex har Äldrenämnden fått budgetramen minskad med 7,9 miljoner kr och det är mycket naivt att tro att det inte kommer att få konsekvenser. Vi får rapporter om stress i hemtjänsten och hur sjukskrivningar ökat (men de ökar visst än mer i förskolan om det skulle vara någon tröst (?)) samtidigt som ersättningarna till hemtjänsten i Umeå är bland de absolut lägsta i hela Sverige. Hur funkar det i hemtjänsten på riktigt? Det vill jag veta och hemtjänsten är just en av verksamheterna jag kommer att besöka och praktisera i.

Ifrågasatt utbildning

Av , , Bli först att kommentera 7

Meddelarfrihet är något som både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet brukar ta upp när nya upphandlingsunderlag ska tas fram. De menar att de vet nog hur det är i privata företag där de anställda trycks ner med munkavle och varken vågar eller får kritisera anställningsförhållanden. Detta tas inte upp lika ofta som förr, men å andra sidan är det inte mycket längre inom vård och omsorg som upphandlas längre.

Självklart ska anställda, oavsett utförare, ha rätten till meddelarfrihet och inte känna som om de är belagda med munkavle. Det är dock en skillnad i att kritisera chef och ledning öppet i media, sociala som ”gammelmedia”, eller göra det internt med en förhoppning om att skapa förändring. Kritik kan såra och vi vet att 140 tecken på Twitter inte ger en fullständig bild, en statusuppdatering på Facebook som ett begränsat antal människor kan se gör oftast det inte heller, men spridningen kan bli stor! Visst kan det vara bra att vara medveten och försiktig, inte för ”chefens skull”, men för din egen.

Jag har själv tagit del av de hittills sex lektionerna i Informationssäkerhet som har gått ut till Umeå kommuns alla anställda samt politiker. Nivån har varit låg, enkel och begriplig. Visst en hel del har varit självklarheter och känns i det närmaste som en idiotförklaring av mottagaren, men hur enkelt kan det vara att ta fram en utbildning som fungerar för 11800 anställda? Alla anställda i Umeå kommun har inte heller en e-postadress i kommunens regi vilket antagligen kommer att påverka svarsfrekvensen. Samma gäller medarbetarenkäten.

Det är bra att  Anders Ågren  har lyft kritiken mot utbildningen och jag hoppas på att det blir en interpellation istället för enkel fråga eftersom det är många aspekter som kan lyftas fram och inte bara om utbildningen är laglig eller inte. Jag gick in igen på lektion sex och ser att den har förändrats helt i enlighet med Anders Ågrens kritik, så visst finns det frågor som borde besvaras.

Vi behöver våra deltidsbrandmän!

Av , , 3 kommentarer 12

”– Men jag måste ge en eloge till brandmännen som var där. Vad de riskerar…otroligt att se på nära håll, säger hon.” Citatet kommer från en artikel i VK där en företagare berättar om hur branden totalförstört deras företag och det är ord värda att uppmärksammas.

En brand i ett uthus som går vidare till att nästan bränna ner ett helt kvarter skedde sent igår kväll och bränder är otäcka samtidigt som de fascinerar många. Konsekvenserna av en brand blir lätt i miljonklassen när det räknas samman, men om vi inte har en fungerande räddningstjänst med brandmän snabbt på plats skulle konsekvenserna bli än större. Nattens brand hade brandkårer från Umeå, Holmsund, Vännäs, Sävar och Nordmaling på plats. Den stora skillnaden mellan dessa brandkårer är att det är endast Umeå som har heltidsanställda brandmän medan övriga har en deltidsbrandkår.

Heltid eller deltid, vad är skillnaden? Den är så mycket större än arbetstiden. Att arbeta endast när larmet går är en omöjlighet och deltidsanställda brandmän har det i kombination med ett annat arbete och en förstående arbetsgivare som vet att plötsligt kan en person försvinna från jobbet när larmet går. Inom fem (!) minuter ska personen inställa sig på brandstationen i Holmsund så det gäller att bilen startar eller att han eller hon är mycket nära. Jag tar Holmsund som exempel eftersom jag vet vad som gäller i min kommundel. För övrigt är Holmsund också Västerbottens fjärde största tätort.

En heltidsanställd brandman som är ute på larm kan beordras ut på kvalificerad övertid, men en deltidsbrandman som endast arbetar när larmet går kan det inte. Om utryckningen pågår en hel natt och ditt vanliga arbete väntar dagen efter är det bara att arbeta på för den arbetsgivaren förväntar sig att arbetet blir utfört. Det är inte som för de förtroendevalda politiker som arbetar natt och behöver vara tjänstledig för ett sammanträde. I det fallet ersätter kommunen förlorad arbetsinkomst och de kostnader den förtroendevalde har för att utföra sitt uppdrag.

Jag vet att en jämförelse mellan deltidsbrandmän och politiker är både fel och förenklad, men det är uppenbart att Umeå behöver alla de män och kvinnor som frivilligt ställer upp och arbetar i räddningstjänsten. Därför är jag bekymrad över det avtal som är undertecknat och vilka konsekvenser det kan få. http://www.expressen.se/debatt/snart-kan-sverige-sta-utan-brandman/