Lynniga och o(s)äkra politiker

Av , , 4 kommentarer 11

”Det är meriterande om du har erfarenhet av att arbeta inom en politiskt styrd organisation.” Så kan det stå i en platsannons för högre tjänster inom kommunen eller i statliga myndigheter. En mening, men den är viktigare än många tror.

Anställningstrygghet är viktigt för många, att ha ett arbete där du är uppskattad och där du får utrymme för dina kunskaper efter många år på universitetet samt där du själv kan vara med och utveckla verksamheten. Inga konstigheter, jag är övertygad om att det är något som alla kan skriva under på oavsett tjänst. Men det är skillnad på arbetsgivare och när politiken blir din högsta chef är det inte säkert att arbetet blir lika lätt eller att du får ha det kvar.

Häromdagen stod det klart att Ann-Marie Begler fått sparken som generaldirektör för Försäkringskassan. Sparkad var inte ordet som användes utan omplacerad, för kan man sparka någon som har gjort sitt arbete och följt det som stått i regeringens regleringsbrev. Kostnader för assistansersättning har gått ner och sjuktalen har sjunkit vilket var exakt vad den socialdemokratiska regeringen ville uppnå. Men kritiken är hård för i slutändan har enskilda personer mycket svårt. Ska kritiken falla hårdast på den som utför arbetet eller på den som ville ha arbetet utfört? Helt klart är att Begler blev en belastning för regeringen och Annika Strandhäll (s) och då blev ”omplacering” en lösning. Tvära kast, lynniga och osäkra politiker under ett valår är en faktor som tjänstemän i politiskt styrda organisationer kan få räkna med vilket detta visar.

För drygt fem år sedan bloggade jag om relationen mellan politiker och tjänstemän, men ämnet fortsätter att vara högaktuellt än idag. Inte bara nationellt utan i högsta grad även i Umeå kommun. Här är det inte politiken som omplacerar, men förändringar görs på annat vis. Om tjänstemän och direktörer inte har en förståelse för politiska beslut och istället tar besluten som personlig kritik, då blir det jobbigt och i vissa fall ohållbart. Vi som politiker har ett ansvar för att säkerställa att besluten som fattas är väl underbyggda och vi ska lyssna till de som har kunskap och erfarenhet innan besluten tas. Det finns dock emellanåt en missuppfattning om att lyssna till skulle vara det samma som att följa.