Skillnader mellan två fullmäktige

Av , , Bli först att kommentera 9

Från ett fullmäktige till ett annat. Igår var det kommunen och idag och imorgon pågår landstingsfullmäktige i samma lokal. Jag var själv ledamot i landstingsfullmäktige 2006-2010 och blev ”politiskt skolad” där. Det skiljer sig en del jämfört med kommunfullmäktige fick jag lära mig.

Jag sitter inte här som politiker, men tack vare arbete som landstingspolitisk sekreterare får jag fortsatt insyn i vad som pågår i landstinget och en mer komplett bild av det som påverkar kommunerna. Även om det påverkar många så brukar intresset vara svalt från allmänheten.

En stor skillnad mellan landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige är antalet interpellationer. Till landstingsfullmäktige ska 17 st interpellationer behandlas, men till gårdagens kommunfullmäktige var det endast 3. När det till och med står i tidningen att intresset är svalt från politiker att debattera frågor i kommunen är det aldrig aktuellt med samma påstående om landstingsfullmäktige. Om det beror på personerna eller ämnet ska jag låta vara osagt, men det ges tid till debatt vilket inte är på samma sätt i Umeå kommun.

Många frågor och få svar och det är sällan som Peter Olofsson (landstingsstyrelsens ordförande) står med ett leende på läpparna i talarstolen. Oro, ilska och kanske irritation över att behöva svara på så många interpellationer. Hans Lindberg (kommunstyrelse ordförande i Umeå) däremot kan verka vara gladare, men han är ju ny på posten.

Lyssna på närradion eller se på webben, det är tillgänglig demokrati.

 

 

Kommunfullmäktige och Region Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 12

Kommunfullmäktige idag och för ovanlighetens skull har jag varken interpellation, enkel fråga eller motion, men det går nog bra ändå. Fullmäktige började med en interpellation från Arbetarpartiet om ”Hur kan dubbla led av politiker försvaras?” vilket handlade om Region Västerbotten och det icke existerande arbetet med att få till en stor region.

Interpellationen lockade inte direkt till en större debatt, men självklart var jag uppe i talarstolen när Hans Lindberg skyllde på att det var den gamla regeringens fel att arbetet med en fyra läns lösning inte kommit igång. Detta trots att Socialdemokraterna är störst i länet, styr största kommunen och landstinget sedan mer än 30 talet år. Min uppfattning är att S har varit feg i frågan.

Kristdemokraterna har varit engagerad i frågan om ett direktvalt fullmäktige under många år och har både interpellerat och motionerat om regionbildning och ett direktvalt förbundsfullmäktige därför var jag uppe i debatten. Jag refererade bland annat till denna debatt artikel som har ett par år på nacken. Publicerad i VK 2012-06-27 Arbetarpartiet ifrågasätter kostnader, men visst är det så att demokrati ska få kosta. Det som är hälsosamt för demokratin är att emellanåt se över kostnaderna för att verkligen se att pengar används på rätt sätt.

 

Västerbotten behöver äkta regionbildning

När Regionförbundet i Västerbotten bildades i januari 2008 var det en tillfällig lösning. Syftet var att inom en snar framtid nå en större äkta regionbildning i Norrland.

Kristdemokraterna anser fortfarande att en storregion där de fyra nordligaste länen ska ingå är den bästa lösningen för framtiden. Nu blir det inte så. I stället står vi nu med en organisation vid sidan av landstinget med indirekt valda politiker.

Detta är varken kostnadseffektivt eller demokratiskt. Vi tycker att varje västerbottning själv ska ha möjlighet att rösta fram eller bort de politiker som ska styra Region Västerbotten.

Kristdemokraterna i regionfullmäktige föreslår därför att Region Västerbotten tar initiativ till att driva frågan om att i samverkan med länets kommuner och landstinget bilda ett äkta Region Västerbotten med direktvalt fullmäktige. Och det är bråttom. Frågan måste snarast beslutas om en regionbildning ska kunna ske före valet 2018.

Landstinget och samtliga 15 kommuner som är medlemmar i Region Västerbotten måste alla vara överens om beslutet innan en ansökan kan lämnas till kammarkollegiet och regeringen. I Norrbottens läns landsting togs beslut i frågan redan den 12 april i år. Där ställde sig samtliga partier, förutom moderaterna, bakom en ansökan om att bilda egen region.

Bakgrunden till ansökan är att lokala och regionala angelägenheter bäst hanteras av lokala respektive regionala politiker. Medborgarna ska kunna ställa någon till svars i politiska frågor, det vill säga frågor där intressen vägs mot varandra, målsättningar finns, prioriteringar görs och resurser fördelas.

Att bilda en regionkommun med ansvar för den regionala utvecklingen är också ett naturligt steg för att stärka Västerbotten i den globala konkurrensen men också i konkurrensen gentemot andra regioner i Sverige.

Den regionala utvecklingen blir mer effektiv och legitimiteten stärks då det förenas med beskattningsmöjligheter. Genom att bilda en regionkommun i Västerbotten flyttas också rätten att besluta i viktiga utvecklingsfrågor från staten till regionen. Medborgarnas inflytande över vardagens frågor stärks och därmed kan demokratin fördjupas och utvecklas.

Dags att förverkliga en äkta regionbildning i Västerbotten.

Veronica Kerr
vice ordförande i förbundsfullmäktige (KD)
Maria Wiksten
förbundsfullmäktigeledamot (KD)
Birgitta Nordvall
förbundsfullmäktigeledamot (KD)
Anders Sellström
distriktsordförande för KD Västerbotten
Hans-Inge Smetana
ombudsman för KD Västerbotten

Spännande dag

Av , , Bli först att kommentera 6

Sitter uppe bland molnen och bloggar på väg till Stockholm och partiets extra Riksting. Idag väljer vi ny partiledare och partistyrelse. Ebba blir vår fjärde partiledare genom tiderna och ni som känner mig vet att hon har varit min favorit sedan dag ett.

Jag är glad och stolt för att jag får vara med och representera Västerbotten, det är verkligen en speciell dag. Det är en positiv stämning inför dagen och det är klart att det är roligt att vi får en partiledare med ett överväldigande stöd ute i distrikten. Det är också roligare att få vara med och tillsätta en ny partiledare än att vilja avsätta den man har vilket verkar vara aktuellt i ett annat parti. Göran Hägglund var fantastisk som partiledare och han kommer vara saknad, men framtiden säkras med Ebba.

Bilden är gammal, men gäller än idag.

KDU

#kdting är taggen på Twitter för er som vill följa med när det händer, er övriga önskar jag en härlig lördag.

Bostadsbrist i farmors handväska

Av , , Bli först att kommentera 9

brev

 

Gårdagens stora nyhet var att det blir inget amorteringskrav från den 1 augusti som det tidigare var sagts. Jag är inte den som är för tvång, det borde inte vara en nyhet, men jag har mycket svårt att förstå när människor köper dyra bostäder väljer att inte amortera. Ja det är dyrt att köpa hus, men att amortera på lån är att ”betala till sig själv” och på så sätt en form av sparande. Att amortera är en självklarhet och har man inte råd (eller lust) att amortera så lite som 200 kr i månaden (vilket jag hörde om ett exempel igår) kanske det inte är dags för ett husinköp.

Det märkliga i gårdagens beslut från Finansinspektionen FI, (först undrade jag vad Feministiskt Initiativ menade med att slopa amorteringskrav..) är hur mycket bostadsmarknaden påverkats av att amorteringskrav skulle införas. Priserna har varit galna och hus och lägenheter har sålts innan visning. Eftersom jag själv planerar på att sälja så har jag vid flera tillfällen fått frågan att sälja innan den 1 augusti för då blir priset bättre. Bättre för vem och kommer inte bostäder att behövas efter ett amorteringskrav?

Nu är jag ingen expert på området, det kanske egentligen är den stora bristen på bostäder som är den största anledningen till upptrissade priser. Tidigare bloggar i veckan har lyft ÖN som stadens nya bostadsområde och att politiker längtar till byggstart, men jag har aldrig varit för att ÖN ska stor exploateras med lägenheter och bostadsrätter som ett Umeå Manhattan. Jag ser hellre ett Central Park om vi fortsätter på New York referenser.

Som jag nämnde planerar jag på att sälja mitt stora hus. Innan dess ska det rensas och nyligen hittade jag min farmors gamla handväska inuti en gammal resväska. Den var fylld av minnen från 1940 talet och tidigt 1950 tal. Både en del goda minnen, men också en del sorgliga som var av stark betydelse. I väskan fann jag ett handskrivet brev daterat 17 maj 1953. Det var från en väninna till farmor som flyttat till Umeå (dryga tio mil från var min farmor och farfar bodde). Farmor och farfar var så hjärtligt välkomna att hälsa på, men ..”vi har visserligen bara ett stort kök och hall, men alltid ryms vi ändå. Det är grymt med denna bostadsbrist.” Idag har vi också bostadsbrist, men vi kanske inte använder samma ordval för att beskriva den? Det är alltid bra att se tillbaka för att se hur det var förr, förhoppningsvis lär vi oss något.

 

kriskupong

Ransoneringskuponger från 1945

biljett

3,50 kr för en tågbiljett från Skellefteå till Stockholm 1951.

 

 

 

Om HIV och bemötande

Av , , 4 kommentarer 8

lika värdeHIV dag

 

Var och varannan dag flödar det in inbjudningar till konferenser, utbildningar, seminarier till min mail. Visst är det trevligt att gå på konferens och lära sig mer, men det går inte att gå på allt för bland det värsta som finns är när man suttit på en konferens med känslan att jag borde varit någon annanstans. Jag tillhörde inte ”målgruppen” eller detta kunde jag redan.

Jag har blivit allt mer kritisk till kurser och konferenser och vill att syftet med det ska vara fullständigt klart. Det ska vara till gagn för mig i mitt uppdrag och arbete och inte enbart gynna arrangören. Samma sak brukar jag lyfta när konferensinbjudningar lyfts i styrelser, utskott och nämnder. Var, varför och för vem? Om konferensen riktas främst till kommunala tjänstemän så är det inte självklart att politiker ska vara med. Här har jag varit ytterst kritisk till hur andra har resonerat, men det är mycket stora skillnader mellan nämnder när det gäller denna fråga.

Igår var jag på en kompetensutvecklingsdag om Mänskliga rättigheter i ett HIV perspektiv som Noaks Ark och RFSL anordnade. Eftersom Monica som är en av arrangörerna är en mycket god vän till mig kände jag till sedan länge att dagen var planerad och jag har också berättat om den i kommunen. Det var en mycket bra dag med politiker både från kommun och landsting, personal från Socialtjänst och  Elevhälsa, smittskyddsläkare och personer som lever idag med HIV. Jag lärde mig så mycket om den sjukdom som ”kom till Sverige” på 1980 talet och om den stora skräck som fanns för sjukdomen. Det var t o m så att det fanns krav på att hela befolkningen skulle testas för HIV och att sedan skulle alla med HIV leva tillsammans på en ö. Hör ni hur absurt det låter?!

Bemötande frågan var återkommande och flera av oss fick säkert en riktig tankeställare. Jag önskar så att fler varit med och fått höra samma sak. Här kan du läsa mer om Noaks Ark http://www.noaksark.org/default.asp

 

 

Reflektioner om tillgänglighet och att vara tillgänglig

Av , , Bli först att kommentera 11

Tillgänglighet. Ni har hört ordet så många gånger och ni har säkert många olika uppfattningar om vad det innebär. Ett tillgängligt samhälle där hinder som t ex höga trappsteg och trösklar för att det ska bli lättare att ta sig fram oavsett om du går eller sitter i rullstol. Ett enkelt exempel, men vad innebär det att vara tillgänglig som person?

I mitt förra inlägg skrev jag om socialtjänsten och arbetsmiljöproblem, men jag nämnde inte ett relativt nytt arbetsmiljöproblem som allt fler stöter på – Epost. Jag har inte räknat hur många mail jag får varje dag, men jag vet att jag inte tillhör de personer som får mest i antal. Inför varje mail görs en avvägning, kan det vänta, kan det slängas omedelbart eller krävs omedelbar åtgärd? Förr när e-posten inte fanns och brevet kom med post så fanns inte samma omedelbara krav på svar. För vem visste egentligen hur lång tid posten tog på sig att leverera brevet. I tips om hur du hanterar stress på jobbet finns det alltid något om att endast läsa mailen på en bestämd tid på dagen. Inte omedelbart du hör plinget eftersom det distraherar och koncentrationen försvinner.

Jag läser min mail alltid (nästan) när det plingar till. Inte för att jag känner mig stressad utan för att jag är nyfiken. Jag vill veta. Missade samtal på mobilen där personen inte lämnat ett meddelande är frustrerande och jag avskyr när människor säger att ja ja, om det var någonting viktigt då ringer de igen. Min syn på att vara tillgänglig har förstås förändrats sedan jag blev politiker på heltid 2011 även om jag hade haft ett relativt flexibelt arbete tidigare dock med krav på att vara tillgänglig utanför normal arbetstid. Idag är min arbetstid inte ”normal kontorstid” och jag kan svara på mail sent om nätterna eller svara på mobilen när det behövs.

Jag arbetar i ett förtroendeuppdrag och har tack vare detta fått uppleva mycket för att jag varit tillgänglig när frågor ställts. Ibland har frågor varit obekväma, men det gäller att ha ett öppet sinne eftersom jag vet att inte alla tycker som jag. Det har jag i synnerhet förstått när jag läst kommentarerna här på bloggen, men jag blev glad när en av bloggläsarna ville träffa mig och tala mer om varför jag ”tänker fel” och vad jag bör göra istället. Det blev ett bra samtal där vi kom överens om att vi inte kommer att kunna bli överens om allt.

Ingvar Näslund reflekterar i dagens VK  och det är bra påminnelse till alla politiker, vare sig vi arbetar i kommunen eller i landstinget, vi arbetar i demokratins tjänst. Nu ska jag iväg till återvinningen innan de stänger kl.12, önskar er en härlig vår lördag!

 

Kompetensbrist och vänsterns konstiga argument

Av , , 2 kommentarer 10

Stor kompetensbrist råder hos kommunerna är rubriken i dagens VK. Det är allvarligt och jag vet inte hur många gånger frågan har lyfts i kommunfullmäktige hur vi ska rekrytera personal och när vi väl har rekryterat, hur får vi vår personal att vilja stanna i kommunen? För ett par år sedan satt jag i Byggnadsnämnden och där var det emellanåt långa handläggningstider på bygglov, till viss del beroende på att det var stor personalomsättning bland handläggarna och det tog tid innan erfarenhet byggts upp.

Problemet på detta område uppmärksammades och lyftes upp, så högt som till KSAU som beslutade om en extra satsning på området. När byggandet står stilla i kommunen pga handläggningstider i kommunen är långa då hände något. Under mina år i socialnämnden som vice ordförande och nu som ledamot i Individ och familjenämnden har arbetsmiljö problem och svårigheter med att rekrytera kvalificerade och erfarna socialsekreterare alltid varit aktuellt. Jag upplever det som om frågan inte fått samma tyngd eftersom konsekvenserna av att ständigt behöva rekrytera ny personal inte varit lika tydlig för kommunledningen.

Det är en sak att uppmärksamma företag, näringsliv och byggande, men en helt annan att uppmärksamma missbruk, misshandel, vårdnadstvister, hedersvåld och kriminalitet. Jag sätter självklart inte dessa områden mot varandra, men detta är frågor som våra fantastiska socionomer och socialsekreterare kommer i kontakt med och det krävs mycket av dem. Vi behöver dem och det är livsviktigt att vi får behålla dem i vår kommun.

Från dagens artikel:

Det är framför allt när det gäller socialt arbete som oron över att inte kunna tillsätta kvalificerad personal har ökat bland kommunerna, enligt barometern – från 48 procent 2012 till 83 procent 2015. Socialsekreterare är en av yrkesgrupperna som anges vara särskilt svår att tillsätta med önskad kompetens.

– Utmaningarna för framtidens socialtjänst blir att hitta, främst erfarna, socialsekreterare. Redan nu märker vi att det är en kamp om duktig personal, säger Veronica Karlsson.

Vid förra kommunfullmäktige debatterade vi en motion av Folkpartiet om studentmedarbetare i kommunen. Det var ett förslag som gick ut på att studenter skulle kunna arbeta på kommunen 10-15 timmar per vecka på en arbetsplats som har direkt anknytning till studierna. Studenterna skulle få viktig arbetslivserfarenhet, kontakter och ev möjligheter till fortsatt anställning när studierna var klara. Motionen ansågs besvarad, men Vänsterpartiet gick ut hårt och yrkade på avslag. De hade många argument, men det jag reagerade på mest var att de anser att det är bättre om studenter får studera på heltid utan att behöva arbeta eller att kan inte alla få ett sådant jobb ska ingen få det. Tveksamma kommentarer fanns också om att kommunen skulle bli lockade att utnyttja fattiga studenter och de vägrade att se längre hur kommunen kan ges en möjlighet att visa sig som en god och attraktiv arbetsgivare.

Kommunen behöver välutbildade och erfarna personer som vill jobba i Umeå kommun. Har de inte erfarenhet så kan de få erfarenheten i kommunen. Från socialtjänstens sida har det funnits önskemål om att bättre påverka socionom utbildningen på universitetet för att bättre förbereda de nyutexaminerade socionomerna. Här skulle det finnas möjligheter. Jag ser en ”win-win” situation, men det är klart jag ser ju annorlunda på saker och ting än vad en vänsterpartist gör. Det gör tydligen även Lennart Holmlund i sin blogg idag. Det är sant man behöver inte bete sig illa åt bara för att man har olika uppfattningar eller rättare sagt man ska inte bete sig illa åt.