Replik och politikers språkbruk

Av Veronica Kerr, 10 maj 2023 kl 12:07, Bli först att kommentera

I gårdagens tidning hade jag en debattartikel publicerad, ett svar riktad till Äldrenämndens socialdemokrater (och miljöpartist) efter deras tidigare utspel i både nämnd och i media.

Jag har varit förtroendevald i kommunpolitiken i mer än 20 år och under den tiden har jag aldrig sett S med en sån iver inta oppositionsplats mot regeringen som just nu. Trots att S styrt kommunen i närmare 30 år och har det största ansvaret för hur äldreomsorgen ser ut så är det regeringens fel (inte under 2015-2022). En protokollsanteckning som i det närmaste liknar en valrörelse appell (inte mina ord utan de är sagda av en vänsterpartist) i ett internt kommundokument är extremt ovanligt i synnerhet av ett parti som styr. Allianspartierna och även Vänsterpartiet var förvånade och ifrågasatte förfarandet, men Vänsterpartiet såg chansen att kritisera regeringen och anslöt sig till S.

Socialdemokraterna sitter i opposition och de ska granska regeringen, men låt fakta bli tydliga och mest av allt låt dem vara sanna! Trovärdigheten sjunker när politiker målar upp otäcka bilder av sina motståndare med insinuationer om att förslag är odemokratiska och att regeringen vill tysta oppositionen. Insinuationer och hitte-på antaganden är definitivt en snabb väg till att öka politikerföraktet som finns. Oppositionen är i grunden en del av demokratin och har en viktig roll, men den rollen har förstås också de som blivit valda och är med och styr. Om ett par veckor presenterar Socialdemokraterna sin budget och jag ser med spänning fram emot att läsa den.

Här kan du läsa min replik riktad till S och Mp. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren kommenterar politikers språkbruk efter söndagens partiledardebatt och visst har han en del tänkvärda poänger som även lokala kommunpolitiker borde ta till sig.

Skärpt lagstiftning ger konsekvenser

Av Veronica Kerr, 4 maj 2023 kl 06:19, Bli först att kommentera

Rätt ska vara rätt och lagar är gjorda för att följas eller är de det? Vad händer när en lag införs och det är så uppenbart att den kommer att vara omöjlig att följa, ska den då ses som en rekommendation? Såklart inte, men ännu vet vi inte hur det kommer att bli fr om den 1 juli när en lagändring träder i kraft som berör kommunernas hemtjänst. TV4 nyheterna rapporterade för ett par dagar sedan att var tredje kommun kommer inte att klara lagkravet om en fast omsorgskontakt i hemtjänsten där kontakten är en tillsvidareanställd undersköterska. Det är en skärpning av lagstiftningen eftersom fast omsorgskontakt infördes redan förra året, men bara för att kravet på att det ska vara en undersköterska betyder det inte att det finns tillräckligt många. Vad blir konsekvenserna?

Redan för ett par veckor sedan i samband med kommunfullmäktige lämnade jag in en interpellation till Carin Nilsson, äldrenämndens ordförande om just detta. Svaret var tänkt till den 24 april, men eftersom Carin inte var närvarande skjuts frågorna fram till sammanträdet i maj. Dvs besked ges en månad innan lagen börjar gälla. Idag är färre än 48 % av personalen i äldreomsorgen utbildade undersköterskor och den låga siffran finns även bland de externa hemtjänstutförarna. Det är ett nationellt bekymmer att få utbildar sig till undersköterska, men vad kommer att hända för de som har hemtjänst? Kommer det att vara samma villkor och konsekvenser för både kommunens hemtjänst som för de privata utförarna? Kan kommunen fortsätta som förut och samtidigt ge varningar till de utförare som inte har tillräckligt många undersköterskor? Eller i värsta fall häva avtalet till de som inte följer lagen?

Det är sagt att LOV (lagen om valfrihet) ska vara konkurrensneutral, men det är det ingen som tror på vilket också debatten förra mandatperioden visade. Istället för konkurrensneutralitet så konkurrerar kommunen hårdare än tidigare om samma personal. Det är därför inte konstigt att jag inte är den enda som undrar vad som kommer att hända efter den 1 juli.

Till

Äldrenämndens ordförande
Carin Nilsson (S)

Kommer Umeå kommun att följa lagen efter den 1 juli?

Den 1 juli 2022 infördes en ny bestämmelse i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, med krav på att den som har hemtjänst ska erbjudas en fast omsorgskontakt, om det inte bedöms vara uppenbart obehövligt. Från och med den 1 juli 2023 får endast den som har ett bevis om rätt att använda yrkestiteln undersköterska utses till fast omsorgskontakt.

En annan förändring är att undersköterska blir en skyddad yrkestitel vilket innebär att ett bevis behövs från Socialstyrelsen för den som vill använda sig av titeln undersköterska inom vård och omsorg. Den som är tills vidare anställd som undersköterska den 1 juli kan använda sig av titeln undersköterska t o m den 30 juni 2033 utan bevis.

Det är positivt att undersköterskan får en skyddad yrkestitel, förhoppningsvis kan detta ge mer status till yrket och locka fler sökande. Behovet av utbildade undersköterskor är enormt, idag är färre än hälften (48%) av de som arbetar i kommunens äldreomsorg utbildad. Ca 2000 personer i kommunen har idag hemtjänst och även om inte alla har behov av en fast omsorgskontakt vet vi redan nu att det blir svårt att följa lagen. Lagen gäller oavsett utförare, men det är oklart om konsekvenserna blir de samma för kommunen som för de LOV företag som idag inte har tillräckligt hög andel utbildad personal.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

Vilken planberedskap finns för att kommunen ska uppfylla lagen om att endast undersköterskor ska vara kontaktpersoner i hemtjänsten efter den 1 juli?
Vilka åtgärder anser du vara nödvändiga för att öka andelen utbildad personal i hemtjänsten?
Vilka risker ser du med att lagen införs om inte kommunen lyckas med att följa den?
Vilka konsekvenser kan bli aktuella för den utförare som inte klarar kravet på att endast undersköterskor ska vara kontaktpersoner?

Veronica Kerr
Kristdemokraterna

Spanska bemanningsföretag i äldreomsorgen – kreativ lösning eller hot mot patientsäkerheten?

Av Veronica Kerr, 3 maj 2023 kl 12:22, Bli först att kommentera

I politiken brukar jag alltid lyfta hur viktigt det är med omvärldsbevakning. Finns det kommuner som har samma problem, men som hittat en lösning vi kan ta del av? Varför kostar äldreomsorgen mindre i Linköping och varför lyckas Finland locka fler sökande till vårdutbildningar än det finns platser? Ibland är det bara rykten och missuppfattningar, men ibland blir det riktiga guldkorn som vi kan slipa till perfektion för att de ska passa i vår kommun. Som kommunpolitiker anser jag att själv inte är bästa dräng och att det inte är ansvarsfullt ekonomiskt att uppfinna hjulet om och om igen när det redan finns lite längre bort.

Med risk för att vara tjatig så vet vi att frågan om kompetensförsörjning fortsätter att leva i högsta grad vidare och den börjar bli akut. Det är frustrerande eftersom alla känner till problemet, men ingen verkar veta hur vi ska lösa det. Under senaste sammanträdet i Äldrenämnden vet jag inte hur många gånger vi fick höra att det är för låg arbetslöshet i Västerbotten (fantastiskt!) och att det är därför vi inte täcker rader i bemanningen. Min uppfattning är att äldreomsorgen ska inte vara en arbetsmarknadsåtgärd dit de som inte har ett arbete slussas in, utan en arbetsplats dit man söker sig till och vill vara. Socialdemokrater talar om att vi behöver arbetskraftsinvandring, men talar aldrig om från vilka länder arbetskraften ska tas från. Ska vi locka arbetskraft från länder som kanske själva behöver den, är inte det ett gammalt sätt att tänka som hör hemma inom kolonialism?

En kommun som har tänkt nytt, men ändå inte är Bodens kommun som har anlitat ett spanskt bemanningsföretag för att klara äldrevården i sommar. I sommar kommer tio personer från Spanien för att arbeta inom äldreomsorgen i Boden. De har sammanlagt fått 48 timmar undervisning i svenska under tolv veckor. Kommer det att räcka? I många andra kommuner, vår egen inkluderad, har vi personer anställda som saknar både vårdutbildning och tillräckliga kunskaper i svenska. Min fundering blir vad är mest prioriterat, vårdutbildning eller språket? Vem kan avgöra om språkkunskaperna är tillräckliga? Har Bodens kommun krävt språktester? Det jag är säker på är att de personer som nu kommer från Spanien till Norrbotten i grunden har en stark motivation och drivkraft som kan ge extra glöd till att lära sig ett nytt språk. Huruvida kunskaperna i svenska är tillräckliga blev sekundärt när det dagen efter blev känt att åtta personer boende i Bodens kommun och anställda på ett äldreboende blir utvisade inom kort. Bemanning för en hel vårdavdelning försvinner, personer som bott länge i Sverige och som lärt sig svenska får inte stanna kvar. Semesterplaneringen i sommar för det boendet måste ses som mycket oklar.

För mig har det alltid varit självklart att den som arbetar inom äldreomsorgen ska både kunna förstå och göra sig förstådd på svenska eftersom det är en del av en god vård. Språktester borde inte vara nödvändiga, men blir ett verktyg för arbetsgivaren att veta vilken kunskapsnivå personen befinner sig på och sedan veta vilka insatser som kan behövas. I grunden handlar det om patientsäkerhet och den kan inte kompromissas bort, men det är klart att jag undrar om politikerna i Boden tänker på samma sätt.

Kommunens årsredovisning och besök ute i verkligheten

Av Veronica Kerr, 26 april 2023 kl 12:26, Bli först att kommentera

Måndagens kommunfullmäktige hade årsredovisningen på dagordningen och vilket resultat det blev!! Visst kan vi diskutera närmare vad överskottet ska användas till eller om umeborna är för högt beskattade (ja det är vi), men det mest spännande med årsredovisningen är att läsa om det som är gjort och försöka analysera vad har vi gjort? Vad gick rätt? Och kanske allra mest vad gick fel och hur lär vi oss av misstagen?

Kommunens årsredovisning tar upp faktorer som kan påverka resultatet och där är befolkningen en viktig del. När befolkningen ökar mer än förväntat ger det förstås effekt på kommunens ekonomi. Det handlar inte bara om antalet personer utan även om åldersfördelningen. Faktum är att mellan åren 2021-2031 kommer andelen över 80 år och äldre öka med 61% i Umeå kommun. Det som gör det mer komplicerat är att under samma tid ökar andelen arbetsför befolkning (de mellan 20-66 år) ökar med 8,9%. Ekvationen går inte ihop och gör inte det redan idag.

Äldrenämnden visar på ett positivt resultat för 2022, men det som är ytterst negativt med dessa siffror är att verksamheten sparar tack vare att det saknas personal, Dvs det råder vakanser, det finns inte människor att anställa. Enligt årsredovisningen har andelen undersköterskor i äldreomsorgen sjunkit från 55% till 52%, men den siffran blev mycket snabbt inaktuell och är idag på 48%. Endast 48% är idag utbildade och sjukfrånvaron är fortsatt hög! Den som känner mig vet att detta är min hjärtefråga och något som jag återkommer till- den ständiga frågan hur gör vi vårdyrket mer attraktivt för fler? Hur blir Umeå kommun en attraktiv arbetsgivare för fler än 12 000 anställda?

Idag har 92% av alla tillsvidareanställda heltid och enligt årsredovisningen har arbetet med att införa heltid åt alla varit mycket framgångsrikt. Att kunna erbjuda heltid har skapat ett likhetstecken till att vara attraktiv som arbetsgivare. Det ska vara självklart att man ska kunna leva på sin lön, men villkoren ska också vara rimliga. När det blir negativa konsekvenser talar vi inte om dem utan det viktiga är att alla som vill har heltid. Faktum är att när heltidsreformen infördes inom äldreomsorgen sjönk utbildningsnivån. Dvs att utbildade undersköterskor lämnade kommunen som arbetsgivare för att arbetsförhållanden försämrades. Det som skulle vara goda anställningsvillkor har lett till sämre arbetsvillkor och riskerar patientsäkerheten. Här behöver vi göra en analys, vad gick snett och vad kan vi ändra? Är det för sent och omöjligt att vända den sjunkande andelen utbildade och var finns de som tidigare arbetade i kommunen?

Allt detta sa jag från talarstolen, men jag fick inga svar och inte mycket respons heller. Med frågorna i i tankarna klev jag in på Dragonens Äldreboende tidigt igår morse för att praktisera under en arbetsdag på en av enheterna. Jag vet hur det ser ut på en avdelning, jag känner till flödesscheman och jag vet att dagarna kan se olika ut, men att uppleva det är en annan sak. Det är så lätthänt att man bara tar gamla upplevelser och erfarenheter som referens och det vet ju alla att inget är som förr. Äldrenämnden är ansvarig nämnd för all äldreomsorg i kommunen, men arbetet vi gör och de beslut som vi tar är inte kända för alla i verksamheten som berörs.

Det blir minimala bemanningsnivåer direkt någon blir sjuk eller är borta för något annat. Från låg till minimal där det inte finns utrymme för att det oväntade sker. Resurspassen ska vara till hjälp och något som infördes efter det att heltid infördes för alla. En schemateknisk lösning där personer från en avdelning kan jobba på en helt annan avdelning nästa dag för att täcka upp. Låter kanske bra på papperet, men det är människor och inte spelpjäser. När frågan om delade turer eller varannan helg diskuterades var det inte samma kritik som den jag hörde om resurspass. Som politiker går jag inte, ska jag inte gå in och detaljstyra, men ibland kan ”detaljer” förstöra ett helt yrke och definitivt visionen om att bli en attraktiv arbetsgivare.

Trots de svåra delarna, frågorna jag inte har svar på och kritiken från frustrerad personal över scheman som inte fungerar var det en fantastisk halvdag (06.45-14:00). Stunderna med människorna vars hem är personalens arbetsplats var speciella. Som jag saknat att vara ute i omsorgen och gårdagen blev en stark påminnelse för mig om vilka vi i Äldrenämnden är till för. Jag har lovat att återkomma.

Sjöbacka – liten och unik

Av Veronica Kerr, 20 april 2023 kl 15:10, Bli först att kommentera

Boende i växande bygd efterlyser bättre omsorg – ”Rädda Sjöbacka”

Det är rubriken på VKs artikel om det offentliga möte som hölls i Tavelsjö i måndags kväll och som skulle handla om förskoleplatser eller bristen på platser samtidigt som kön till barnomsorgen växer. Dagordningen utökades som jag förstått det till att även handla om Sjöbacka, kommunens minsta vård och omsorgsboende och det enda boendet utanför tätorten Umeå eller någon av de tre kommundelarna (Sävar, Holmsund/Obbola och Hörnefors.)

Hur inbjudan har gått ut och till vilka den gått till är mycket oklart. Å andra sidan finns det heller varken beslut om att Sjöbacka ska läggas ner eller att framtiden för boendet ska utredas. Trots det har kritiken inte låtit vänta. Själv fick jag ingen direkt inbjudan eller förfrågan om att närvara och var för övrigt upptagen samma kväll. Jag har dock följt nyhetsrapporteringen och är glad för att så många var på plats. Skola och äldreomsorg engagerar och jag önskar att samma engagemang som finns när något inte fungerar kunde visas när saker fungerar bra. Tänk om fler talade om de fantastiska möjligheter som finns inom vårdyrket och den skillnad personer kan göra för en annan.

Jag tycker att det är bra att TuRe och alla inom Tavelsjöområdet har engagerat sig, men bilden blir ibland lite för snäv. Mest ledsen blev jag över kommentaren att alla politiker har redan bestämt sig och de vill göra det i skymundan utan att tala med de som berörs. Så är det inte. Frågan om Sjöbacka har inte varit uppe på Äldrenämnden och idag finns det heller inget förslag om att boendet ska läggas ner. Däremot har vi politiker fått signaler om att vården inte är patientsäker och att det är svårt med personalrekrytering. Sedan tidigare vet vi att det är svårare att rekrytera personal till vårdboenden utanför tätorten och att Sjöbacka med endast åtta vårdplatser och liten personalstyrka blir desto mer utsatt.

Som politiker och vice ordförande i Äldrenämnden är det självklart att jag vill veta hur äldreomsorgen i hela kommunen fungerar och försöker därför regelbundet göra verksamhetsbesök på vård och omsorgboenden för att se och lyssna till personal. Vad saknas, vad fungerar och vad kan bli bättre? Tack vare verksamhetsbesök hittar vi goda exempel som kan appliceras på fler boenden vilket kan göra omsorgen bättre för fler. Det betyder inte att det behöver vara exakt likadant överallt, men patientsäkerheten får inte kompromissas bort. Genom att tillsätta en utredning förväntar jag mig en komplett nulägesbild, därefter kan nödvändiga förändringar göras.

Kommunen har 19 vård och omsorgboenden och vi kommer att behöva fler, men vad gör vi om vi inte kan bemanna de boenden som byggs?

För ett par veckor sedan besökte jag Sjöbacka vårdboende och av alla boenden jag besökt är det boendet med absolut vackraste utsikten över sjön. Det var dock inte utsikten som fångade mitt största intresse utan det var de diplom som hängde på väggen. Årets verksamhet 2008, det må vara 15 år sedan, men tänk om beskrivningen av Sjöbacka stämde in även på alla övriga boenden. Om vi kunde garantera en personcentrerad vård där personalen är engagerad, trivs och vill vara med och utveckla verksamheten så skulle äldreomsorgen skulle göra gigantiska kliv framåt för att bli en attraktiv arbetsgivare. Det är här vi måste lägga fokus för utan personal kommer vi definitivt vara tvungna att minska antalet boendeplatser.

Insatser för att bryta ensamhet – reflektioner under påsklovet

Av Veronica Kerr, 12 april 2023 kl 12:15, Bli först att kommentera

Sportlov, påsklov och höstlov, självklara ledigheter i skolans värld, men självklart också för de som har barn i skolåldern. Inga konstigheter att föräldrar tar ledigt för att kunna resa bort med barnen när skolan är stängd, men jag förundras alltid över att ledigheten som var självklar när barnen var små fortsätter att vara det långt efter att barnen är utflugna. Det är ett ”undantagstillstånd” som råder när skolorna är stängda och det blir svårare att nå rätt person om jag har en fråga eller ett ärende att arbeta med. ”Personen du söker är inte anträffbar och väntas åter måndagen den 17 april”. Min telefon är tystare och mailflödet har bromsat in. När telefonen ringde var det från en partikamrat i södra Sverige och de hade ju påsklov i förra veckan. Färre möten inplanerade denna vecka och när de väl sker så är det ovanligt många ersättare som tjänstgör för att ordinarie ledamöter är antingen i fjällen eller på varmare breddgrader.

Missförstå mig inte, jag missunnar inte någon att vara ledig tillsammans med familjen eller kanske kombinera arbetet med sol eller skidåkning. Det är känslan av att stå och stampa lite för att arbetet inte går framåt och att inte få tag i rätt person samtidigt som jag undrar om jag också borde tagit semester. Med mer tid till funderingar tänker jag också på de som inte åker någonstans och de som aldrig får ett telefonsamtal. Ensamhet som kan upplevas än starkare när man ser andras gemenskap och semesterresor. Jag tänker också på de som inte har råd att åka någonstans när allt blivit dyrare och på de barn som hellre vill vara i skolan än hemma för att i skolan kan de äta sig mätta. Men mest av allt tänker jag på de som är ofrivilligt ensamma.

Jag har flera gånger bloggat om att bryta ofrivillig ensamhet vare sig det varit elevhälsa, kuratorer i äldreomsorgen eller en nollvision mot självmord. Det är känt att ofrivillig ensamhet ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, stroke, demens och psykisk ohälsa. Ensamhet är inte ett individuellt problem utan något som påverkar hela samhället och är ett hot mot folkhälsan. Många har talat om den, men inte gjort något åt den. Därför är det mycket glädjande att regeringen med socialminister Jakob Forssmed nu föreslår en treårig gemenskapssatsning för att förebygga och bryta ofrivillig ensamhet och isolering. Under detta år uppgår den till 300 miljoner kronor och därefter 300 miljoner kr/ år de följande två åren. Delar av dessa medel går till kommuner och regioner för specifika insatser för äldre genom äldresamtal/hälsosamtal. På måndag (när påsklovet är över på riktigt i hela landet) presenterar regeringen vårpropositionen och då förväntas fler detaljer.

Mycket bra granskning av VK

Av Veronica Kerr, 21 mars 2023 kl 11:18, 1 kommentar

Det finns runt om oss för de som vill se, prostitution och de som vill betala för det. Jag har följt VKs granskning om sugardejting och samtidigt som jag har förfärats över vad de funnit är jag samtidigt inte förvånad eftersom sexköp försiggår överallt. Det vore naivt att tro att Umeå skulle vara förskonat. VKs granskningar är vassa och har ett allmänintresse och jag uppskattar att tidningar tar tiden till att skriva längre och djupare reportage. Artiklar som berör och ger tankeställare och förhoppningsvis en rejäl en hos den man som blev konfronterad av VKs journalister behövs.

För några år sedan lyssnade jag till Simon Häggström, kriminalinspektör inom prostitutionsgruppen i Stockholm, när han var i Umeå och gav en föreläsning för förtroendevalda och anställda i Umeå kommun. Syftet med föreläsningen var att öka kunskapen om porr och prostitution för det vi inte talar om tillåter vi andra att forma andra sanningar om. Dvs att andras åsikter blir till en sanning om hur det är och att det är kvinnor som ”vill” arbeta inom prostitution. Den snedvridna ”glamorösa” bilden av sugardejting måste upp till ytan och fler varnande exempel ska fram. Det är ett högaktuellt ämne och i förra veckan publicerade SVT Värmland denna granskning vilken jag hoppas fler tar del av.

Jag avslutar med ett boktips, Simon Häggströms bok ”Flickorna som sprang”. Jag är inte färdig med boken, men efter dryga 11 timmars lyssnande kan jag absolut rekommendera den. Det är en roman och inte fakta, men trots det känner jag igen delar av berättelsen från unga som berättat om hur de sålt sex inte för pengar men för att skada sig själv. Det är delar av människoöden som vävts in i berättelsen vilket gör den relevant att ta till sig trots att den inte är helt och hållet baserad på verkligheten. De sista 48 minuterna kommer jag att lyssna till under lunchen.

Matens stora betydelse för äldre

Av Veronica Kerr, 17 mars 2023 kl 11:46, Bli först att kommentera

Mat, ett nödvändigt ont eller en höjdpunkt på dagen när man får sätta sig ned och stilla hungern, ensam eller med familjen eller kanske vid en arbetslunch för att vara effektiv. Det är klart att det finns komplicerade förhållanden till mat, men ingen kan argumentera emot att måltider och maten har betydelse för ett friskt och hälsosamt liv. Det slutar definitivt inte den dagen du gått i pension.

En del tänker på mat ofta, andra inte alls, men de senaste veckorna har maten diskuterats lite mer på Äldrenämnden i samband med att förslaget om att sluta med matlådor i hemtjänsten presenterades. Innan dess var det beslutet om att börja med inköp av mat på internet istället för i butikerna och eftersom besluten var i nära anslutning till varandra har det blivit en ihop blandning i media och därefter i samtal med upprörda läsare. Beslutet om att inköp ska ske på nätet istället för att hemtjänstpersonal åker hem till brukare, hämtar inköpslistan, åker till affären och handlar och sedan tillbaka till brukaren med alla matvaror. Det handlar om tid och rätt använd kompetens och det finns flera kommuner som vittnar om hur bra det fungerar. Det blir inte heller personal som ska hantera pengar eller kort som tillhör brukaren utan inköpet kan göras tillsammans hemma med en Ipad. Vi tog beslut i Äldrenämnden om att påbörja arbetet med detta redan 2020, men med pandemi och frågor om upphandling har det dragit ut på tiden. Ett pilotprojekt pågår just nu och det kan visa vilka problem som finns eller om det är något som inte alls fungerar som det ska. Jag känner mig inte orolig och vet att förändringar och förbättringar kan göras allteftersom det behövs.

Det andra beslutet om att sluta med mat abonnemang och färdiglagade matlådor i hemtjänsten har inte tagits ännu. Beslutsunderlaget var bristfälligt och återremitterades vid förra Äldrenämnden. Även Socialdemokraterna ansåg att det inte gick att ta beslut, men delade inte vår ståndpunkt. Vårt yrkande i sin helhet:

Allianspartiernas (KD, M, C, L) yrkande i ärendet förändrad servicenivå kring matdistribution:

Att ärendet återremitteras för att kompletteras med fler beslutsunderlag. Vi saknar en risk och konsekvensanalys samt en fullständig kostnadsbild för vad beslutet innebär vilket gör att det är olämpligt att fatta beslut.

Vi yrkar på att ärendet kompletteras med:

En risk och konsekvensbeskrivning
En komplett kostnadsbild där det tydligt framkommer vad beslutet innebär för den enskilde och de båda sociala nämnderna.

Vidare skall ärendet och beslutsunderlaget även ge svar till dessa frågor:

Får beslutet negativa konsekvenser för den person som bor utanför tätort eller blir det ingen skillnad beroende på var hen bor?

Har andra alternativ utretts som att Måltidsservice får fortsatt uppdrag eller alternativt att mat upphandlas av annan aktör?
I stället för att avveckla insatsen måltidsdistribution, kan förändrade abonnemang med valfritt antal måltider vara ett alternativ?

Om återremissyrkandet faller så yrkar de fyra borgerliga partierna avslag till förslaget.

Eftersom alla partier var överens om att det var fel att ta beslut utan ytterligare underlag blev inte debatten särskilt lång. Den stora skillnaden var att inga andra partier var intresserade av att veta svaren till de frågor vi lyfte. I synnerhet med tanke på att Tekniska nämnden som ansvarar för Måltidsservice inte alls kände till beslutet förrän de läste om det i tidningen. Måltidsservice själva förnekar att de har nått kapacitetstak utan vill främst ha tydlig information om hur många portioner mat de behöver laga. Vi förtydligar vårt ställningstagande i en insändare i tisdagens VK.

Det är inte första gången vi har lyft matens betydelse och rätten till att kunna äta och svälja utan rädsla. Om detta skrev vi hösten 2021 och glädjande fick vi bifall till att utreda personalens behov av kompetens om dysfagi. Den utredningen är gjord och presenterades för Äldrenämnden i december förra året. Slutsatsen blev att kunskapsnivån varierar, men att det finns behov av utbildningsinsatser både för sjuksköterskor och omsorgspersonal. Det konstateras allt oftare att informationsöverföringen mellan kommunen och regionen brister när en person har omsorg från båda vårdgivarna. Vi fortsätter att följa frågan för att inte människor ska falla mellan stolarna kommun och region.

Är jag ovillig att bryta normer?

Av Veronica Kerr, 23 januari 2023 kl 11:48, Bli först att kommentera

Svårt att bryta normer i valet till gymnasieskolan läser vi i dagens VK. Det är en stor nyhet för varför skulle den annars ta plats på första sidan? Det är den här månaden som niondeklassare ska välja program till gymnasiet och jag minns både mitt eget val och när mina barn gjorde sitt. Det är definitivt ett val som påverkar livet.

För egen del valde jag mellan samhällsvetenskaplig och humanistisk, i praktiken ett val mellan ”Draggen” och Östra (nuvarande Fridhemsgymnasiet) vilket på den tiden gjorde valet enkelt. Det fanns för övrigt bara tre gymnasieskolor i Umeå förutom vårdskolan eller naturbruk. Inga friskolor vilket gör min tid omöjlig att jämföra med hur det ser ut idag. Det året var vi 28 tjejer och två killar i klassen.

Det är en intressant artikel, men inte särskilt förvånande. Det jag irriterar mig på är när bryta normer blir ett självändamål och fokus läggs på att flickor är de som ska bryta normen genom att välja det som tidigare ansetts som typiskt manliga yrken. ”Under de senaste årtiondena har politiska initiativ och åtgärder vidtagits för att minska könsskillnaderna i gymnasievalen. Fokus har främst legat på att öka flickors intresse för tekniska och naturvetenskapliga ämnen.” Detta sker i en tid där varken flickor eller pojkar väljer vårdyrket. Fokus kan inte ensidigt vara att det måste vara lika många av varje kön i varje utbildning utan att vi har ett fungerande samhälle där fler väljer yrken där det finns en kompetensbrist. Ett garanterat arbete och karriär som väntar kanske direkt efter gymnasiet borde vara mer lockande än ”att bara ha roligt” under tre år. Vårdyrket borde inte vara ett val för endast tjejer, men istället för att endast tala om könssegregerade studieval ska vi lyfta de elever som har gjort ett klokt val med en anställningsgaranti.

Ansvaret för att det blir rätt val för den enskilde är inte bara elevens, men varje fel val där eleven väljer att byta program eller i värsta fall helt hoppa av kan kosta enorma summor. Här kommer studie och yrkes vägledningen in och min förväntan på dem är just vägledning. Det är viktigt att eleven får hela bilden klar för sig om utbildningar leder till arbete eller om det redan idag är en överetablering. Skolor säljer in sina utbildningar, men stämmer förväntningarna överens med det som sägs? Här kan föräldrar vara med och ställa frågor om skola, om utbildning, vad förväntar sig ungdomen av gymnasiet? Jag minns inte att någon sådan vägledning gavs i mitten av 1980 talet eller så var min skola ett undantag. De kontakter jag vet att mina barn hade med SYV var främst när PRAO plats skulle anordnas och vid påminnelse om att ansökan till gymnasiet skulle göras. Men självklart är det i slutändan eleven som ska göra valet.

En annan reflektion är att de senaste årens genus medvetenhet i det svenska språket har lett till att ordet ”man” ersatts av ”en..” eller tjänsteman blir tjänsteperson. Feministiskt Initiativ ville att kommunfullmäktige skulle ta beslutet om att ordet tjänsteman inte ska användas. Svenska språket ska inte vara manligt för den person som arbetar som tjänsteman kanske inte definierar sig som man. Socialdemokraterna ville bifalla, men kom senare på att det kanske inte är så smart att politiska partier beslutar om vilka ord som får eller inte användas. Hur långt får politiken begränsa människors språkbruk? Det är en betoning på de ord som kopplas till män, medan ord eller yrken som kopplas till kvinnor verkar det inte vara lika noga med. Sjuksköterska är ett yrke för både kvinnor och män, men ordet har en stark koppling till just kvinnor. Mig veterligen har inget seriöst försök gjorts för att ändra till sjukvårdsperson eller sjukskötare. Lärarinna hör jag aldrig någon säga utan lärare är vedertaget och ingen ifrågasätter om det är en man eller en kvinna. Viljan att bryta normer måste ifrågasättas när det kommer till att begränsa människors val, det är inte ett problem att skillnader finns. Det är ett problem att elever inte väljer studier som leder till arbete och där är bristen på personal akut.

Utsatt för bedrägeri? Ring 116 006

Av Veronica Kerr, 20 januari 2023 kl 11:22, 4 kommentarer

Läser i dagens VK om Ronja som blev utsatt för bedragare när hon letade efter ny lägenhet. Hon säger själv att hon var dum och naiv för att hon trodde på den kvinna som sa att hon hade en lägenhet som hon ville hyra ut i andra hand. Det blir ett skuldbeläggande av sig själv för att hon trodde på en annan person när hela skulden ska läggas på den som har utfört bedrägeriet. Skuldbelägganden av brottsoffer sker när vi tycker att människor borde veta bättre än att vara ute sent när de blivit överfallna, att kvinnor har druckit för mycket eller varit fel klädda när de blivit våldtagna och provocerande (mot mannen) när de blivit slagna. Detta är inte acceptabelt. Skulden ska alltid läggas på den som väljer att skada en annan människa oavsett om det är genom slag eller genom att lura någon på pengar.

Det händer lite då och då att jag blir kontaktad av för mig främmande personer i frågor som rör politiken. Ibland vill de att jag ska ta ställning i en fråga som när jag satt i Byggnadsnämnden eller så vill de bara berätta om vad som har hänt dem och att någon lyssnar. Även om det i flesta fall inte finns något som jag kan göra så vet jag att det kan vara ett stort steg för just den personen att berätta för mig som de aldrig träffat. Gemensamt för många av berättelserna är att de vill inte att det samma som har hänt dem ska hända någon annan. Häromdagen fick jag ett samtal av en äldre person som hade observerat tveksamma annonser och ”nyheter” på Facebook där kända personer uppmanade till investeringar i kryptovaluta och ville höra min åsikt. Vi pratade och efter en stund kom det fram att hen hade förlorat sitt livs besparingar, mer än en halv miljon kronor i ett bedrägeri och att polisen inte kunde göra något. Polisanmälan var gjord, men att det inte gick att göra något eftersom bedragarna fanns utomlands. Sorg och uppgivenhet i rösten, men ändå ett krasst konstaterande att det var som det var. Rädslan för att våga lita på andra och att inte våga svara i telefon när någon okänd ringer fanns också där.

Det är en personlig kränkning att bli lurad när man själv vill tro gott om andra. Varför skulle det vara mer naturligt att tro att andra vill dig illa och att det är möjligt att du kommer att förlora alla dina pengar genom några knapptryckningar på telefonen eller som i Ronjas fall bli skuldsatt för att andra har tagit lån i ditt namn? Det har blivit värre och vanligare under pandemin att just äldre utsatts för brott, men även yngre luras på pengar. Brottsofferjouren har i dagarna haft en kampanj på lokalbussarna i Umeå: Har du blivit utsatt för bedrägeri? Ring 116 006 Texten illustreras med bilden av en äldre kvinna och det är just äldre kvinnor enligt statistiken som oftare är i kontakt med Brottsofferjouren. Det ska vara lätt att få stöd och ingen ska känna sig varken dum eller naiv. Här kan du läsa mer.

Jag har tidigare bloggat om behovet av att uppmärksamma brott mot äldre och ställt frågor till Hans Lindberg i fullmäktige om varför äldrefrågorna inte har en röst i UmeBRÅ. Efter flera debatter och efter att fler uppmärksammat bristen så fick Äldrenämnden äntligen plats i rådet hösten 2021. Det gick inte längre att exkludera den nämnd som ansvarar för de som är 65 år och äldre i Umeå kommun. Äldreperspektivet måste finnas hos fler!

Brott mot äldre ska uppmärksammas | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

Brott mot äldre måste tas på allvar! | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

Hedersvåld och brott mot äldre måste upp på agendan! | Veronica Kerr (KD) (vk.se)

”Hedersvåld och brott mot äldre ska vara delar av Polisens medborgarlöften!” | Veronica Kerr (KD) (vk.se)