Kategori: Mänskliga rättigheter

Samråd ger legitima beslut

Av , , Bli först att kommentera 9

Debatt: Varför inkluderas inte funktionsrättsorganisationer? (vk.se) Allianspartierna i Individ och Familjenämnden skriver i dagens VK.

 

Dagarna innan jul beslutade Individ och familjenämnden om ett mycket stort besparingspaket. Besluten som togs innebär förändringar av servicenivåerna inom funktionshinderomsorgen, inklusive byggandet av tvåplansgruppbostäder, avskaffade matsubventioner, daglig verksamhet för personer utan beslut samt insatserna kontaktperson och ledsagning. Vidare inkluderar beslutet att samordna personalen och låta dem arbeta på flera olika gruppboenden. Anledningen till förändringarna är att nämnden har ett stort budgetunderskott och saknar personal. Uppdraget till förvaltningen att ta fram åtgärder gavs förra våren, dvs innan jag själv hade tagit plats i nämnden.

Det var inte mycket som gick smidigt den förmiddagen och det blev ovanligt många ajourneringar utan att det slutade i enighet. (Vilket det sällan gör även utan ajourneringar..) Det är mycket bra att det går att ajournera ett möte eftersom nya uppgifter kan framkomma under mötet eller så lägger den politiska majoriteten fram helt nya yrkanden för övriga partier att ta ställning till. Nej, möjligheten att lägga fram nya yrkanden under sittande möte ska inte tas bort, det vore både odemokratiskt och vansinnigt om det finns en osäkerhet om vad som ska beslutas. Jag vill istället att den politiska majoriteten ska känna ett särskilt ansvar för dagordningen där syftet ska vara bra beslut med hög legitimitet. När jag skriver legitimitet menar jag beslut som är väl förankrade i de verksamheter som berörs samt att de är väl utredda. Kritik mot beslut kan kvarstå, men i grunden ska det finnas en förståelse till varför beslut tas i synnerhet hos de människor som besluten berör. I detta fall har inte kritiken låtit vänta på sig vilket Folkbladet rapporterat om.

Det finns regler och det finns förväntningar på politiken och oss politiker. Om nämnden bröt mot regler är en sak, men att bryta mot förväntningar och skada förtroenden är svårare att fixa. Att samråda innebär inte att det måste sluta i enighet, men kanske någon ny aspekt kommer fram. Eller andra förslag på lösningar. Kunskap om vad som är på gång är makt, ger inkludering och misstanken om att ”kommunen har en baktanke” med beslutet minskas avsevärt. I grunden handlar det om respekt och hur vi vill att andra ska bemöta oss när svåra beslut ska tas. Detta gäller oavsett nämnd eller styrelse.

Arbeta för förändring..

Av , , 2 kommentarer 9

I förra veckan fick jag förmånen att tala inför ett systerparti, Democratic Alliance, i Ukraina som går till val nu den 25 oktober. Frågan att delta kom från KIC, Kristdemokratiskt Internationellt Center som arbetar för att stärka demokrati och mänskliga fri- och rättigheter och har programverksamhet i Östeuropa, Afrika och i Latinamerika. Jag är förbundsstyrelseledamot i KDK, Kristdemokratiska Kvinnoförbundet, och det var tack vare det uppdraget som jag skulle dela med mig av mina erfarenheter inför en grupp unga kvinnliga politiker i Kiev, Ukraina.

Sedan flera år tillbaka lever jag med devisen att när någon frågar dig om hjälp eller ger dig förtroendet att utföra ett uppdrag så tackar jag ja. Kanske inte direkt på en gång, men jag är inte heller den som vill dra ut på saker och ting. När jag fick frågan denna gång blev jag så glad även om jag efteråt kände att här tar vi ett jättekliv ut ur ”komfort zonen”. Är mina erfarenheter tillräckligt stora för att dela med mig, vilka förväntningar finns hos de som lyssnar och vad ska jag prata om?

Rubriken blev: Working for change where values matter –  and loving it! Democratic Alliance som startade upp 2011 var till en början ett ungdomsorganisation innan de formellt blev ett politiskt parti. Det är inte bara ett ungt parti, men  även många av medlemmarna är unga. En fråga som var mycket viktig och som de vill ha hjälp med är hur mobiliserar man väljare att gå till vallokalen mitt under en pågående pandemi? I vanliga fall kanske valdeltagandet är 40%, men under en svår pandemi räknar de med att än färre deltar. Inga andra alternativ än att gå till vallokal är möjliga.

Media och i synnerhet sociala medier lyftes upp som viktiga delar i en valrörelse även om det förstås kan vara svårt emellanåt att veta vilka effekter en annons på Facebook kan få. En effekt av den kvällens seminarium blev att min vänkrets på Facebook utökades och att jag nu får statusuppdateringar om valrörelsen i Ukraina mer regelbundet. Min skolryska ligger i dvala, men direktöversättningarna fungerar ganska bra. Mitt politiska liv blev lite roligare, jag är en erfarenhet rikare och mitt kontaktnätverk blev större. Det gav mersmak och när det är dags för valrörelse 2022 kommer jag också att ta del av andras tips för hur en valrörelse bedrivs. Det är mindre än halva tiden kvar!

Religionsfrihet och respekt för andra – även i Region Västerbotten

Av , , 4 kommentarer 14

Ibland blir jag så oerhört frustrerad och när det händer har det många gånger med tydlighet att göra. Eller mer korrekt, avsaknaden av tydlighet. Det händer alldeles för ofta i politiken att det är oklart vem som har ansvaret för att utföra en arbetsuppgift, i synnerhet de uppgifter som är mer obekväma eller som kan väcka medial uppmärksamhet. Det blir otydligt med uppföljning och inte finns det några tydliga uppgifter om när det ska vara klart eftersom ingen vet när beslutet togs.

Det jag beskriver ovan kan till stora delar appliceras till vad jag kände när jag läste Folkbladets artiklar om att muslimer inte längre har ett rum tillgängligt på sjukhuset för att tvätta sina döda vilket är ett måste enligt islam. Detta är borttaget sedan 2017. Jag fick höra om detta tidigare under hösten i Umeås interreligiösa samverkansråd, men att samtal pågick på landstinget/regionen och att det skulle komma att lösas. Det var inte en fråga som skulle tas politiskt utan fanns på en annan nivå. Jag blev därför förskräckt när jag läste att frågan ännu inte är löst samt att det verkar finnas både missförstånd och oenigheter om det ska lösas. Anledningarna till varför det ännu inte är löst är att tvagning av döda inte ingår i uppdraget att hantera döda; det är lokalbrist; ingen (varken stat, kommun eller region) har ett direkt ansvar; få vårdplatser och rummen måste snabbt städas ur. Förutom dessa anledningar har jag också fått höra att det är en fråga om juridik, men det har jag inte fått bekräftat.

Det som behövs är ett rum med avlopp där en fullständig tvagning av den döda kan göras vilket har funnits tidigare. Artiklarna ger inga svar på om varför möjligheten har försvunnit eller vem som har tagit beslutet. Verksamhet eller politik? Var det en besparing, antagligen inte och för övrigt har muslimerna i det här fallet erbjudit att själva stå för kostnaderna till Region Västerbotten.

Det som gör mig mest irriterad är när ett regionråd säger att det inte framkommit att det varit kris för samtalen med Muslimska föreningen har ”varit mer resonerande”. Är det vad som krävs för att regionråd reagerar, ställ krav och gå till media för då tas samtalen på allvar? Det är tydligt att förståelsen för andra kulturer och religioner behöver stärkas och politiker med ansvar för sjukvårdsfrågor bör ha mer kunskap om vad religion betyder för människor. Vi har idag andaktsrum och sjukhuskyrka och samtal för sörjande, men alla blir inte inkluderade.

Region Västerbotten har påbörjat HBTQ diplomering av politiker och tjänstemän och Patientnämnden var en av de första verksamheterna att utbildas. Jag har själv gått utbildningen och i introduktionen står det att vi som går regionens HBTQ diplomering bidrar till ”vårt gemensamma arbete för en jämlik och inkluderande organisation.” Utbildningen var inte lång. Det blev en del diskussioner, men mycket av det vi fick lära oss borde vara självklarheter för fler. Det borde också vara självklart att med en kunskapshöjning i politiken om vad religion kan innebära i de verksamheter vi ansvarar för. I grunden handlar det om respekt för andra och hur vi själva vill bli bemötta.

 

Människovärdeslöst förslag från S

Av , , 3 kommentarer 9

Jag ser att Hans Lindberg bloggar om regeringens förslag till vårbudget och jag har förutom det inte tänkt att kommentera varken hans blogg eller budgetpropositionen mer än så idag. Jag har inte läst alla förslag och hann lessna lite på Magdalena Anderssons alla kommentarer i nyhetssändningar igår kväll där hon fick stå helt oemotsagd. Det var trots allt inte bara de egna förslagen hon talade om. Om tiden finns vid senare tillfällen får vi återkomma till det.

Ett förslag från regeringen som måste uppmärksammas betydligt mer, granskas och kritiseras är förslaget att sänka pensionsåldern från 30 år till 19 år. Det är Annika Strandhäll, socialförsäkringsminister som föreslår att sänka åldersgränsen för när man kan få full ersättning (sjuk eller aktivitetsersättning), i praktiken förtidspension, från 30 till 19 år. Citat Annika Strandhäll:

– Det handlar om att frigöra resurser för att ännu mer kunna fokusera på dem där det finns en potential kvar för att de ska kunna ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.

I klartext om du har ett funktionshinder eller nedsättning så kan du pensioneras tidigt och finns då inte längre med i statistiken för ungdomsarbetslöshet. Du kan inte tillföra något och avskrivs därmed – som 19 åring! Var är människovärdet? Var är tron på att saker och ting kan förändras och möjligheten till individuella lösningar? Med detta förslag kan jag endast se att Annika Strandhäll är en politiker som vill göra det lätt för sig. Förslaget får inte gå obemärkt förbi. Min partikamrat Aron Modig skriver i Dagens Samhälle http://www.dagenssamhalle.se/debatt/ovaerdigt-av-regeringen-att-doema-ut-19-aringar-23972

 

 

Tankar om terrorism och Facebook

Av , , 3 kommentarer 12

För bara en vecka sedan skrev jag om Kristallnatten och om hur vi inte får glömma det som hände för 77 år sedan. Minnesstunden den kvällen hos Judiska föreningen väckte så många tankar både om Förintelsen och den förföljelse som judar än idag upplever, men också tankar på hur människor upplever världen idag med så många på flykt från sitt hemland. Hur bemöter vi våra medmänniskor som inte kan leva kvar i det land de är födda i?

Det finns händelser där oavsett hur lång tid som har gått så kan jag säga exakt var jag var eller vad jag gjorde just då. Händelser som jag minns väl är morden i Åmsele, mordet på Olof Palme och 11 september 2001. Känslan dessa händelser har gemensamt är den av overklighet och att nu blir allt annorlunda. När jag såg nyheterna sent på fredagen (inte på någon av de svenska kanalerna för de var ganska sent ute med information) var det just känslan från 11 september som kom tillbaka. Attacken på oskyldiga människor i Paris, människor som gått på konsert för att ha en trevlig fredag kväll. Det var inte bara en plötslig händelse utan grymt utstuderat med attacker på flera platser och hur kan vi försvara oss mot människor som är beredda att ta sina egna liv för att kunna dra med sig så många människor som möjligt in i döden samtidigt?

Ja jag var en av dem på Facebook som färgade min profilbild i Tricoloren. Mina tankar och mitt hjärta var i Paris, även om det är en stad som jag aldrig besökt. Tankarna var hos vänner som jag visste var på plats för en romantisk helg och tankarna var hos dem som i ett ögonblick drabbats av förlamande sorg. Jag tog ställning för detta och mot terrorism och jag delade med mig av bilden #prayforparis För det var vad jag gjorde när jag la mig på fredagen, jag bad för alla dem som var i Paris när det hände och för en bättre värld.

Mitt ställningstagande är inte att människor i Paris är mer värda än de som bor någon annanstans. Det är kritiska kommentarer överallt och en del människor på Facebook upplever att de behöver förklara varför de inte lagt ut de franska färgerna, medan andra kritiserar för att så många just gjort det. Det måste vara upp till var och en om de vill be för de som är i Paris utan att få kommentaren att de måste be för hela världen. Eller att lägga ut franska färger utan att få höra att det finns länder där det är värre. Det ena måste inte utesluta det andra.

När flygplan flög in medvetet i World Trade Center 11 september 2001 i direktsändning var det många psykologer som talade i TV hur vi skulle tala med våra barn om det som skedde och hur barn reagerar på sådana händelser. Vi gjorde det med våra barn då, men  jag har ännu inte sett någon uttala sig om att det är viktigt att tala med barnen om det som sker. Är det numera självklart eller tror vi att terrorism påverkar annorlunda idag?

 

 

 

Historien får inte upprepa sig…

Av , , 3 kommentarer 13

”Nämen det där är ju historia, det behöver vi väl inte tala om. Det kommer ju inte att hända igen, vi vet ju bättre nu!” Vanliga citat när historiska händelser diskuteras och vi säger att det var så annorlunda, människorna då hade inte samma kunskap som vi har nu. Det har varit min attityd till så mycket av det som har hänt tidigare oavsett hur fruktansvärda händelser, att det kan ju inte hända igen för vi är kunnigare om vår omvärld och vi vet ju att varje människa är värd lika mycket som en annan. Eller vet vi det?

Det är just sådan ignorans och naivitet som kan låta främlingsfientliga rörelser att gro i tysthet när vi inte talar om det och låter Förintelsen falla i glömska. På nätet florerar fruktamsvärda konspirationsteorier som menar att det har aldrig hänt och att en hel värld blivit lurade. Förintelsens sex miljoner offer menar de inte var offer utan en lögn. Sidorna är för mig obegripliga och skrämmande, vi får inte glömma och vi får inte vara tysta.

En manifestation mot nazism sker på torget ikväll och jag har av olika anledningar tidigare tackat nej till att vara med. För att vara säker på att alla vet att detta inte betyder att är jag inte med så är jag för nazism. Ett förtydligande var viktigt att göra och detta lade jag ut på Facebook tidigare i helgen. För de av er som inte är vän med mig på Facebook och som har undrat vad tycker Kristdemokraterna lägger jag ut det även här:

När jag läser mitt flöde ser jag många inlägg om manifestationen som är planerad på torget på måndag kväll; Umeå mot nazism till minne av Kristallnatten. Jag fick en inbjudan att stå som medarrangör för drygt tre veckor sedan, men tackade nej. Inte för att det skulle vara en typisk vänstergrej eller för att jag inte bryr mig om Kristallnatten vilket representanter från yttersta vänstern insinuerat, utan för att jag vill uppmärksamma antisemitism och minnet av Kristallnatten på annat vis. Ola Nordebos krönika i dagens VK tar upp frågor på ett lysande tänkvärt sätt och jag tar till mig orden: När man är upptagen med att påpeka allt som andra kan lära av en själv, blir man blind för allt man själv kan lära av andra. Jag är tacksam för den inbjudan jag fått till Judiska föreningens minnesstund på måndag. Det är där jag vill vara och det är där jag får lära av andra. Inte på torget.

Idag skriver jag tillsammans med övriga alliansgruppledare på debattsidan i VK. http://www.vk.se/1566947/lat-oss-aldrig-glomma-vad-som-hande

Olika uppfattningar om verkligheten

Av , , 4 kommentarer 14

Skolstart denna vecka, så härligt. Eller är det? För en del barn är det kanske skönt att återgå till skolan, kanske för att få rutiner och för att träffa kompisar. För andra barn kan det vara med en stor klump i magen till en vardag där mobbing och kränkningar väntar. Jag bloggade om detta för två år sedan, men ämnet är fortfarande högaktuellt och tåls att läsas igen. Inte bara tåls, det bör läsas igen så att vi påminns om att innebörden skolstart innebär inte samma sak för alla barn.

http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2013/08/17/skolstart-och-barns-uppvaxtvillkor/

Jag älskar hösten och ser fram emot den med kalla friska morgnar och färggranna löv. Gärna en brasa, många värmeljus och uppkrupen under en filt när mörkret kommer, men jag vet andra som blir höstdeprimerade av bristen på solljus och som fullständigt avskyr mörkret och den annalkande vintern.

Inga konstigheter, vi är olika. Våra uppfattningar om verkligheten kan skilja oss åt. Häromdagen hamnade jag i en diskussion om invandring och flyktingpolitik. Visst har jag diskuterat frågorna förr, både hemma och på stadshuset, men det var annorlunda denna gång. Jag fick höra att jag var okunnig i frågorna och att jag inte var påläst. Detta pga att all nyhetsrapportering är vänstervriden och de talar inte om sanningen. -Sanningen finns på nätet, menade personen och hänvisade till sajter som visade de ”riktiga” siffrorna bakom invandringen. -Vi måste ta hand om våra egna först, inte de som kommer hit.

Hur kan jag övertyga någon om vad som är sant eller inte när hen menar att bara det som stämmer in på dennes uppfattning är det hen kan ta till sig? När det saknas källkritik eller överhuvudtaget en vilja att granska uppgifter för man är övertygad om att all media är vänstervriden och förljugen?

Jag blir sorgsen när jag följer debatten eller hör argumenten om att vi måste ta hand om våra egna före vi tar hand om de som flyr hit. Vad är alternativet? Är vi så bekväma att vi inte kan tänka oss att göra ”uppoffringar” för andra bara för att vi anser att vi har betalat så mycket skatt tidigare? Ska vi stänga gränserna för att vi tror att vi har det bättre utan invandring? Kommer det att få oss att må bättre? Det är människor vi talar om och det är här och nu.

Det kommer fler flyktingar till Umeå och Västerbotten som behöver vår hjälp och stöd och jag vill vara med i det arbetet. Det är nu det händer, men häromdagen blev jag olyckligt medveten om att det inte är alla som vet vad som händer och varför.

 

Om HIV och bemötande

Av , , 4 kommentarer 8

lika värdeHIV dag

 

Var och varannan dag flödar det in inbjudningar till konferenser, utbildningar, seminarier till min mail. Visst är det trevligt att gå på konferens och lära sig mer, men det går inte att gå på allt för bland det värsta som finns är när man suttit på en konferens med känslan att jag borde varit någon annanstans. Jag tillhörde inte ”målgruppen” eller detta kunde jag redan.

Jag har blivit allt mer kritisk till kurser och konferenser och vill att syftet med det ska vara fullständigt klart. Det ska vara till gagn för mig i mitt uppdrag och arbete och inte enbart gynna arrangören. Samma sak brukar jag lyfta när konferensinbjudningar lyfts i styrelser, utskott och nämnder. Var, varför och för vem? Om konferensen riktas främst till kommunala tjänstemän så är det inte självklart att politiker ska vara med. Här har jag varit ytterst kritisk till hur andra har resonerat, men det är mycket stora skillnader mellan nämnder när det gäller denna fråga.

Igår var jag på en kompetensutvecklingsdag om Mänskliga rättigheter i ett HIV perspektiv som Noaks Ark och RFSL anordnade. Eftersom Monica som är en av arrangörerna är en mycket god vän till mig kände jag till sedan länge att dagen var planerad och jag har också berättat om den i kommunen. Det var en mycket bra dag med politiker både från kommun och landsting, personal från Socialtjänst och  Elevhälsa, smittskyddsläkare och personer som lever idag med HIV. Jag lärde mig så mycket om den sjukdom som ”kom till Sverige” på 1980 talet och om den stora skräck som fanns för sjukdomen. Det var t o m så att det fanns krav på att hela befolkningen skulle testas för HIV och att sedan skulle alla med HIV leva tillsammans på en ö. Hör ni hur absurt det låter?!

Bemötande frågan var återkommande och flera av oss fick säkert en riktig tankeställare. Jag önskar så att fler varit med och fått höra samma sak. Här kan du läsa mer om Noaks Ark http://www.noaksark.org/default.asp

 

 

Se den!

Av , , Bli först att kommentera 13

Igår var jag på vernissage på Umeå Folkets Hus vid öppningen av konstutställningen The art of Zhen Shan Ren. Det  är en konstutställning om det förtryck som pågår i Kina av de människor som är del av Falun Gong rörelsen. Visst hade jag hört talas om förföljelsen och visst har jag hört talas om att organskörd sker, men att se dessa konstverk på plats berörde mig starkt. Konstverken är vackra, otäcka och starka på samma gång. Några av konstnärerna har målat självupplevda händelser och smärtan är påtaglig.

Konstutställningen har visats i över 50 länder sedan 2004 och nu har vi i Umeå möjligheten att se den. Ta den! Utställningen pågår fram till den 20 november.

Nedanstående artikel var publicerad i gårdagens Folkbladet.

IMG_3603.JPG